Fixat slut av 13, och så i 14:e

Slutet av kap 13
Vet du hur mycket jag gillar dig, tänkte hon. Vet du hur mycket jag vill att du ska gilla mig? Trots all smart skit jag häver ur mig, och alla djävla brasklappar, det är det jag vill, jag vill att du ska gilla mig.
Sättet han såg på henne förändrades och hon kände direkt samma i sin kropp, hur hon blev blixthet, medveten om alla ställen där de nuddade vid varandra. Hennes knän mot hans lår, hans axlar vid hennes arm uppe på ryggstödet. Hur hennes hand inte stoppade hans andra när den kom upp till hennes ansikte, ramade in det nu, hur varma de var, och hur han höll om henne och drog in henne närmare sig och hennes händer fick smeka över håret kinderna munnen halsen på honom precis som hon ville och han blundade och bet sig i läppen och höll om henne.
Någonstans fastnade de i varandras blickar igen, och Johans grepp om henne släpptes efter. ”Nej” sa hon lågt, borrade in sig mot hans hals igen.
”Jo.” Hans händer fick fast i hennes, höll ner dom längs sidorna. ”Vänta.” Han såg på henne, lugnade ner, och ner. ”Stella.” Släppte henne helt och lutade sig tillbaka i soffan, med passiva händer, väntade ut henne. En blick som sa ”vill du det här? säkert?”.
Hon kunde resa sig och gå nu. Det var fortfarande okej. Det hade hänt för mycket, men inga kyssar eller slickningar eller bit, inget fullfjädrat sex, bara lite kramar och hångel. Han skulle inte ringa längre, men hon kunde åka tillbaka till Stockholm och glida in i sitt riktiga liv utan större problem. Om hon bekände det här för någon, Cissi, skulle hon säkert få höra något tröstande i stil med ”men så farligt var väl inte det, va?”. Nej, var det det?
Eller också hade det blivit för sent för länge sen, redan förra söndagen, när han bjöd henne på middag och hon inte sa. Eller när hon började vakna på morgonen och tänka ”Johan!” och det kunde hon inte ens sätta en tidpunkt på. Eller när hon började drömma om honom på nätterna, exakt de här händerna och exakt den här doften. De behövde inte göra något mer, det var redan för sent. Men hon kunde gå nu om hon ville. Tacka för kaffet. Ta bilen och köra hem, ringa Markus och berätta hur fina blommorna var. Springa på Ormberget, träffa Anna-Karin, inte handla godis på hela veckan. Åka hem till Stockholm. Ringa de där samtalen. Kalla in all hjälp som gick att få.
Hon böjde sig fram och kysste honom.

Efter flera sköna, långa kyssar och massa händer överallt frågade han om hon ville flytta sig till sängen. ”Mm” mumlade hon lågt till svar.
”Vi måste inte” mumlade han tillbaka och Stella gick in och lade sig.
Det blev nervöst och stressat, som att de bara hade några få, ovissa minuter på sig och inte en sekund längre. Tänder som slog i varandra, kläder som bara halvt revs av, haka krockade med näsa, en behå som inte hyskades upp utan bara sköts upp, osmidiga och klumpiga rörelser. När som helst kunde någon ångra sig och säga ”vänta, vänta” eller ”stopp, vi kan inte”, så det gällde att passa på. Men ingen sa det.
De föll isär, svettiga och andfådda, när de var klara. Stella rullade över på rygg, andades ut, fick tag i hans hand som hon höll om.
”Vänta, jag ska bara..” Johan drog åt sig handen. Upp med brallorna och gylfen, ner i stolen igen, så snabbt att hon knappt hann reagera. ”Är du törstig? Vatten? Eller apelsinjuice?” frågade han på väg ut ur rummet med ryggen mot henne.
”Eh... Vilket som.”
Stella låg kvar i sängen och väntade. Det dröjde. Hon hörde att han gick på toaletten och sen in i köket, rumsterade om, kranen spolade. Sen blev det tyst och minuterna på klockradion tickade iväg men han kom inte tillbaka. Till slut gjorde hon som han, drog upp trosorna, ordnade till linnet, gick ut i köket.
Juice i tillbringare, på en bricka med två glas. Fint och färdigt. Men Johan satt vid bordet och läste en tidning, och han var inte på väg tillbaka ut till henne.
”Vad gör du?” frågade hon.
”Nej, inget, förlåt.” Han log mot henne, ett artigt Marika-leende. ”Jag kommer nu.”
Han såg besvärad ut, han lät konstig, och Stella kände sig med ens generad och för naken i sitt linne och sina trosor. Tjock, cellulitig, ful, fel. Otrogen och hemsk. Som en kåt och speedad crazy woman, mycket oattraktiv, som slängt sig på honom. Han ville inte ha henne, där.
”Det är ingen stress.” Hon vände på klacken och gick in i sovrummet igen, hittade jeanskjolen vid fotändan av sängen, väskan som låg på vardagsrumsbordet, sandalerna nedanför soffan, på med det. Johan satt kvar i köket hela tiden.
”Går..” Han fick harkla sig. ”Går du nu?”
”Ja.” En kort blick på honom när hon stod med handen på altandörrshandtaget. Du kan slappna av nu. ”Vi hörs?”
Han nickade. ”Okej. Hej då.” Samma stela röst.

Kap 14 Luleå tisdag

Första gången med Markus hade kommit till av en slump. De hade bestämt att ses på lördagen för han skulle ut med kompisar eller jobbet eller vad det var på fredag. Hon skulle hem direkt och städa och fixa till sin lägenhet på kvällen. Handla nya servetter och byta handdukar och skrubba badrummet och torka av teven och damma soffkuddarna så att allt var skinande rent till dagen efter när han skulle komma på middag. Första gången han var hemma hos henne. Men Cissi hade velat ha med henne på bio först, och hon lyckades med sin övertalning.
Det var en fin vårkväll, och efter bion hade ingen av dem lust att åka hem än. Så de gick på närmsta bar och tog en drink och pratade inte om filmen som var trist. Och så skrev Stella ett sms och Markus svarade och han var inne i city någonstans, och det blev fler sms och fler drinkar och till slut var hon och Cissi på samma bar som han och Cissi signalerade ”I like him!” och Stella spann över hans kropp som kom tätare in mot hennes och hans arm som gled över hennes ända medan Cissi pratade och inget märkte. Och sen följde han med henne hem i taxi ”bara för att släppa av henne” fast hon bodde åt ett helt annat håll än han. Och när de kom fram till hennes port så ”kunde han ju lika gärna komma upp ett tag nu när dom ändå var där” tyckte hon.
Dom fick kyssas över återvinningskassarna med gamla DN i hallen, och i köket hånglade dom förbi senaste dagarnas disk som låg i blöt i hon, och i sängen föll dom inte ner på nya, krispiga, fräscha lakan. Men det spelade ingen roll. Det var en flämtande film-bra första gång. En sån man inte har på riktigt. Och gång nummer två och tre fortsatte i samma fantastiska stil.
På morgonen, lördagen, vaknade dom tidigt, mycket tidigit. Inga klagomål på fjärde gången heller.
”Gomorron, gomorron” pustade Markus till henne sen. ”Du var uppe med tuppen, du. Har du något viktigt på gång idag eller?”
”Jag ska handla god mat och tokstäda hela lägenheten så att du får ett gott intryck av mig när du kommer hit första gången och tänker att jag minsann är en tjej värd att satsa några dejter till på. Så du får nog gå snart så jag hinner med allt, serru.”
Han log. ”Jag är ganska bra på att panta flaskor och skrubba badkar och diska pannor och sånt. Och om jag får en inköpslista i handen så lovar jag att jag kommer att leverera.” Han började pussa sig nerför hennes mage. ”Och dessutom lovar jag att gå omkring och blunda hela dagen om du kräver det.”
”Du menar att du vill stanna alltså?”
”Jag menar ju det alltså.” Han skedade in sig tätt bakom henne. ”Men bara om du tror att du kan ha någon nytta av mig alltså.”

Till Stellas förvåning var klockan inte fem när hon vaknade efter Johan-kvällen. Inte sju heller. Den var åtta, efter åtta, och hon kom inte ihåg att hon vaknat till en enda gång under natten. Sovit på gott som om ingenting ovanligt hänt. Ingen schizo-Stella som tagit initiativ. Ingen Annan Man som rört, smekt, kysst och haft sex.
Hon hade varit övertygad om att hon skulle ha blåmärken, sugmärken, bitmärken, brännmärken, något slags märke, som bevis idag, men det syntes ingenting när hon inspekterade kroppen. Inte ett enda litet märke som visade vad som hänt. Inget som skulle lysa lång väg och få Gunilla att säga ”hur har du fått det där?”. Inte ens doft. Hon hade sniffat sig på armarna innan hon skruvade på duschen. De luktade bara hon. Hon drog händerna genom håret och luktade på dem, ingenting. Som vilken normal morgon som helst utvärtes, fast hela tiden med Johans händer, lukt, smak, hår, läppar, tyngd, känsla och röst invärtes. Där Markus borde vara.
”Blev det sent igår?” frågade Gunilla när Stella stapplat ner till köket.
Hur han andats, hållit i henne, kysst henne, bitit henne. Hon och Markus hade varit berusade och avslappnade, kåta, glada och nojsiga, börjat ofokuserat och blivit mer och mer målmedvetna ju längre det gick.
”Elva kanske” mumlade Stella till svar medan hon hällde hett vatten i en kopp och började doppa en tepåse upp och ner.
Hur hans svett smakat, hur han hävt upp henne ovanpå sig, hur han blundat när. Hon och Johan, osäkra och nervösa. ”Är det här okej? Säg till om jag är för tung? Går det här bra?”. Hennes ängsliga frågor till honom och hans korthuggna svar. ”Ja. Nej. Det är bra.” Från början till slut.
”Då hade vi ju precis lagt oss. Jag var så trött hela kvällen. Men gick det bra?”
Hårsträngen från naveln och ner. Hans blåa kallingar. Håret på bröstet. Markus var blond och mjuk, en bröstkorg och en mage som man såg svettdroppar glida nerför. Johan, mörk och sträv, låta händerna dras över, känna.
”Sådär.” Stella doppade vidare. Som finish hade hon kört till den där dygnet runt-öppna macken de gått förbi på sushi-promenaden. I en halvtimme hade hon suttit i bilen på parkeringen och hållit en öppnad Cola-burk i handen. Känt det som att hon tittade på folk eller tänkte eller smälte, men när hon åkte därifrån hade hon inget minne överhuvudtaget av något hon sett, tänkt, eller smält. Colan hade hon bara öppnat dörren och ställt ut på marken, inte druckit en droppe av.
”Ska du med på promenad om en trekvart?”
Markus hade dragit in henne mot sig, viskat ”Stell..!”. Johans stela leende och besvärade röst ”gå, nu”.
Stella tittade ut och såg en klarblå himmel och sol på andra sidan fönstret. ”Njaaeej. Kanske senare.”
”Markus ringde igårkväll, medans jag kommer ihåg det” sa Torbjörn.
”Om vad? Sa han något särskilt?”
”Nej, bara att du kunde ringa.”
Stella tog en till tugga av sin smörgås och sen kände hon hur allting var på väg upp och fick rusa ut till badrummet för att spy.
”Jag hade alltid skorpor och ett glas vatten vid sängen, och så åt jag det så fort jag vaknade” sa Gunilla som kommit in till henne efter en stund. ”Då gick det oftast bra med frukost sen.”
”Jag vet inte om det är det.” Stella hängde matt över toastolen, vågade inte släppa taget ifall det skulle bli mer. ”Det här är första gången.”
”Det kan vara bra att ta det lugnare än vanligt på morgonen också. Ligga och morna sig innan du kliver upp. Inte rusa.”
Stella torkade sig i ansiktet med pappret som Gunilla gav henne. Kallsvettig i pannan och tårar på kinderna. ”Jag prövar det imorgon.”
Gunilla klappade henne på ryggen. ”Du får se vad som passar dig. Men lägg dig och vila en stund nu, gumman.”

Anna-Karin ringde medan de var ute på stavgången. Hon bekräftade dagens middag, vid fem, fast Stella kunde ju dyka upp precis när hon ville om hon behövde använda datorn innan, och killarna och Robban skulle åka till Pite Havsbad så de skulle bli en lugn och exklusiv liten bjudning ikväll.
”Hur är det? Du låter lite seg?” avslutade A-K. ”Du har inte ångrat dig om igår, va?”
”Vaddå?” undrade Stella förskräckt. Tänk om Gunilla sagt något, trots allt?
”Bröllopet.”
”Åh, ja. Nej, det var bara bra. Men jag spydde imorse.”
”Jahaaa. Mår du fortfarande dåligt?”
”Nej, det gick över fort, men jag blev lite..”
”Lite kymig. Jag fattar.” Anna-Karin lät som ett gravidproffs. ”Ta det lugnt och vila idag, sov en siesta innan du kommer. Och så har du vatten och kex vid sängen imorgon så kan du stoppa i dig det direkt du vaknar. Ibland hjälper det.”
Stella log. ”Gunilla har redan lovat handla skorpor åt mig.”
”Ha ha. Du ser. Vi ses snart.”

Anna-Karin hade i sann festanda köpt några alkofria öl och en flaska alkofritt vin till henne så Stella fick pressa fram entusiasm och glädje över det. Parasollet var uppspänt på verandan och bordet var snyggt dukat och plockfärdigt med dip, morötter och selleristavar. Stereon var flyttad till köksfönstrena som stod på vid gavel. En mycket förväntansfull min från Anna-Karin när hon knäppte på den och Howard Jones strömmade ut. ”Lägg av!” tjöt Stella och hoppades att det lät och såg riktigt förtjust ut. ”Har du sparat dina gamla band?”
”Det är cd, baby.” Anna-Karin dansade runt lite med sin drink och svängde på höfterna. ”All gammal skit kommer ju ut i best of-samlingar nuförtiden. Tv-shop! Världens grej. Har du inte sett reklamen för den här? Best of the 80s. Jag kunde då inte hålla mig från att köpa den. Wham, Last Christmas, Neverending Story, Rock me, Amadeus och Madonna, alla våra gamla godingar!”
Stella log matt. En hel cd med gamla godingar. Sommarlov, Björkskatan, och sommarlovsgrannkompisars storebrorsor. ”Åh” pressade hon fram. ”Världens grej.”
”Ja, du ska få se!” Anna-Karin märkte inte hennes falnade entusiasm. ”Första gången jag satte på den här var det som att se en film, man kommer ihåg hur mycket som helst som man trodde att man glömt bort. Helt magiskt! Det och en Date spraydeo Jessica och lite HubbaBubba så hade det varit total memory lane.” Hon fnittrade. ”Så det var ju det givna soundtracket ikväll, eller hur?”
”Ja, eller hur.” Stella svepte sin alkofria välkomstdrink och önskade tyst ett förbud på att prata om allt som hänt mellan deras födelseår och imorse klockan åtta noll noll. ”Det blir säkert kul.”

Medan kolen blev grillkol gick Stella upp till arbetsrummet. Flera rsvp-mejl på gårdagens ”tragiska besked” som någon kallade det för. Tragiskt är väl att ta i, snörpte hon. Det är ju ingen buss med hundra personer som kört av en bro. Sånt är tragiskt. Det här är.. olyckligt.
Hon printade ut listan med de som inte svarat och mejlade till Markus att det var lättast om han kontaktade dem, eftersom hon inte hade nät och inte kom åt telefonnumren lika lätt och yada yada yada. Sms-ade honom om det också för säkerhets skull efter att återigen ha öppnat en mobil som var överfull av meddelanden från gäster. ”Ring om du vill, ska vi ta en fika?, så fruktansvärt tråkigt för er, lycka till nu att ta tag i den här processen.”
”Stella!” ropade A-K nerifrån efter ett tag. ”Är du klar snart?”
”Kommer!” Stella avslutade och fick precis ett sms från m ”ok. kan ringa dig sen. hemma vid 9? jag på väg t trän nu. puss hej”.
”fint” sms-ade hon tillbaka. ”träna lugnt. hörs.”

Back to the 80s cd 2 och grillad lax med couscous och grönsaker. “Kommer du ihåg den här?” Anna-Karin slog på Maria Magdalena med Sandra.
Stella nickade. ”Markus håller på att söka nytt jobb. Han har mejlat massa företag och såna han pluggade med. Visst är det bra? Han älskar ju det där jobbet och trivs hur bra som helst, så jag tycker det känns.. Att han gör det. Det är bra.”
”Ja, skitbra.” Anna-Karin log saligt. ”Jag tänker bara på Laura när jag hör den. Jag minns inte om du var med då men hon hade fått den här singeln och var helt galen i den, lyssnade alltid minst tio gånger i rad, och sen någon vecka efter så ”råkar” hennes brorsa tappa fodralet med den i, och den faller ut på en kant på det där glasbordet dom hade i vadagsrummet och det blir ett stort jack. Helt omöjligt att lyssna längre. Hon blev helt vansinnig, världens Laura-utbrott.”
”Sa jag att jag fick en stor bukett av honom igår också? Markus. Tjugofem rosor, helt enorm, du skulle se den.”
Anna-Karin wow-ade pliktskyldigt men var inte redo att släppa Falkman-spåret. ”Och vet du vad som har hänt the Johan Falkman! Du kommer inte att tro det! Det var tre fyra år sen, före jul någon gång och han..”
Sen kom det. Allt Stella velat veta för en vecka sen. Johan på väg till Kallax flygplats en vinterkväll för att hämta upp sina föräldrar, lite halka på vägarna, mötande bil på fel sida, lastbil bakom, föräldrarna som stått och blivit irriterade för att han aldrig dök upp, sen hade de till slut tagit en taxi, det hade varit köer och stopp i trafiken och när de så småningom åker förbi den plats där olyckan skett så ser de hans bil, helt ihopknycklad. Då var han redan på väg till akuten med ambulans.
”Hur vet du allt det här?” frågade Stella och kände det kallsvettiga illamåendet smälla till henne igen. ”Körde Robban ambulansen som hämtade honom?”
”Han säger inte ett ord om sånt till mig. Och han vet inte vem Johan Falkman är. Det är mamma, hon träffade hans mamma och hon berättade.”
Förlorat massa blod. Benen kaputt. Allvarliga komplikationer i största allmänhet. Medvetslös, kritiskt tillstånd. Förflyttning till universitetssjukhuset i Umeå. Några vaknätter för familjen innan det stabiliserade sig.
”Kritiskt? Hur kritiskt då?”
”Som att det var tur att han i slutändan bara förlorade benen lät det som. Det hade kunnat gå mycket värre.”
Deras stressiga påklädda sex igår. Inga avslöjande strippningar från någon, varken före, under eller efter. Han hade hasat ner kalsingarna och jeansen lite, hon hade dragit upp sitt linne och han hade skjutit upp hennes behå. För att han inte ville att hon skulle hinna säga ”stopp”, hade hon trott.
Stella höjde sitt kalla vattenglas till pannan, rullade det över för att svalka sig. ”Och sen? Vad hände sen?”
”Han var kvar på sjukhuset ett bra tag, det blev ju allt möjligt med det där, och sen var det ju benen som skulle... inte vet jag, men läka? När han kom hit igen fick han flytta hem till Arvid och Birgitta först. Innan olyckan hade han någon lägenhet inne i stan, men i ett hus utan hiss. Så det blev massa besvär med det också, du vet, sälja den och få en ny och fixa till den. Och under tiden så bodde han på Porsön med dom. Sen började han jobba igen, så smått, och nu tror jag väl han är tillbaka helt.”
Nästan.
”Är han gift, sambo, dejtar han någon?” Det var lika bra att luska fram så mycket det gick nu.
”Jag tror inte det. Han var gift innan med en forskartjej i Stockholm, men jag vet inte om han har haft någon tjej sen det där. Det kanske inte är så lätt.”
Magen slog kullerbyttor.
”Vaddå, han är ju inte förlamad? Det är ju bara benen som är. Och resten, han. Du vet, the Johan Falkman. Sämre kan man ju hitta, eller hur?”
”Jamen, ändå.” Anna-Karin såg skeptisk ut. ”Tänk själv, hur skulle du reagera?”
Fel, fel, fel. Jag skulle reagera precis lika idiotiskt och fel som alla andra, tänkte Stella och kände illamåendet trycka på. ”Den där killen utan ben”, det är det enda jag skulle tänka och se.
”Det måste ju bli rätt annorlunda, hela grejen?”
Nej, faktiskt inte. Inte speciellt annorlunda.
Stella svalde.
”Pella, du är helt blek.” Anna-Karin såg nervöst på henne.
”Jag är ringrostig som tusan på det här.”
In på badrummet, häva sig över toastolen.
Alla saker hon tog för givet om honom hela tiden. Patricia, Marika, alla problem och svårigheter hon tyckte att han måste stå över bara för att han var the Johan Falkman. Så djäkla naivt och omoget av henne. Så djäkla naivt och omoget att åka dit igår för att ordna till och sen råka ha sex. I ena stunden sitta och babbla om att hon måste ringa barnmorska och familjeterapeut för att fixa sitt, egentligen, okomplicerade lilla liv som fått en tillfällig fnurra på tråden, i andra stunden själviskt sticka in sin tunga i hans mun. Sen stod hon och kände sig ful och obekväm i sina celluliter. Celluliter!
I bästa fall trodde han kanske att han var hennes Markus-hämnd. En konferens-otrohet mot en semester-otrohet. Sen skulle både hon och Markus vara mer kvitt på familjeterapin. Rensa luften och säga att det stod 1-1, och därmed bättre läge att börja om. Ingen skulle kunna skylla mer på den andre för båda hade gjort samma grej. Markus hade gått tillbaka till Stella, och nu skulle Stella gå tillbaka till Markus. Det enda hon behövde minnas av rekordsommaren i Luleå var att det var där hon gjort de första grav-testen.
I värsta fall, att hon var nyfiken. Ett nyfiket freak som inte nöjde sig med att läsa i böcker längre utan ville se med egna ögon. Förkovra sig. Hur gjorde nu en sån som han när han hade sex? Hur funkade ”hela grejen” för honom?
Huvudet dunkade på henne och hon kände sig gråtfärdig där hon stod lutad och försökte få upp det äckliga. Hur kunde jag göra det? Hur kunde jag slösa bort honom på lite djäkla sex? Så fruktansvärt dumt, jag ångrar mig, jag ångrar mig, jag ångrar mig.
Stella kunde föreställa sig vad Cissi skulle säga om det här. En lång pinande, obeveklig skuld-harang. ”Men nu får du väl fan ge dig, Stella. Du tar äntligen ett beslut och ställer in bröllopet efter flera veckors koma och sen förstör du allt genom att ha sex med första bästa. En handikappad kille! Har du spårat ur helt? Hur moraliskt var det på en skala? Vaddå tror du gillar på riktigt? Gillar hit och gillar dit. Respektlöst, känslokallt och oempatiskt, det är vad det är. Är han så bra den där killen? Ha! Du, det spelar ingen roll hur så bra du tycker att han är med tanke på vad du har gjort nu. Och han är ju förresten bara din rebound-kille, ser du inte det? Lite ovanligt att välja en sån, men rebound-kille är han, vare sig du tror det eller ej. Synd att du skulle ta han bara, om du verkligen menar det där att du gillar honom. Inte bra, Stell.”

”Bättre?”
”Nej, jag måste hem, jag är helt slut. Förlåt, A-K, jag trodde inte jag skulle må så här dåligt.”
”Jag förstår. Orkar du cykla eller ska jag ringa pappa?”
”Frisk luft. Jag tar det lugnt.”

Torbjörn satt i köket och löste korsord. ”Det finns kaffe om du vill ha.” Stella vinkade slappt ”nej tack” och gick in till vardagsrummet där Gunilla såg på nyheterna.
”Blev det en kort middag idag?”
Stella satte sig bredvid henne. ”Jag mår skitdåligt.”
”Ja, du har sett hängig ut hela dagen. Lite Cola, jag köpte det och skorpor?”
”Det är inte det.” Stella lade sig ned med huvud i Gunillas knä. ”Jag ångrar mig så otroligt mycket. Jag har gjort en hemsk sak.”