Kap 8 - nytt drama!
Efter Piteå-utflyken i kap 8:
Det var varmt och kvavt på Apoteket. Och kö. En kassa öppen, kön segade sig fram. På något vis kändes det lika utsatt att stå och vänta där och bara köpa ett grav-test som att bara köpa ett paket kondomer, så hon plockade på sig en deo, en duschcreme och ett lypsyl också. Förra gången hon hade köpt ett gravtest hade det gått an med bara det, men då hade det varit åt en elev. Eleven hade stått utanför, Stella hade bara stegat in och handlat utan att reflektera över det. Eleven hade inte varit gravid. Hon hade börjat gråta av lättnad.
Nu fick Stella lust att fråga kvinnan i kassan, en korpulent dam i femtioårsåldern som säkert var mamma själv, om hon trodde Stella var gravid, om det syntes något på henne. Har jag ett fint glitter, ser jag välmående och hormonell ut, finns det någon slags aura omkring mig? Kan du som säkert är mamma känna en viss andlig gemenskap med mig eller är jag fortfarande utanför klubben?
Hon hade stått och tittat på sig själv naken i spegeln på morgonen. Länge, särskådande. Framifrån, höger sida, bakifrån, vänster sida. Allt såg ut precis som vanligt. Brösten var inte ömmare eller större, håret var inte glansigare, magen var inte fettigare. Precis som vanligt, allting. Inget kändes annorlunda inuti heller.
Hon hade nypt i huden. Den hade känts så tajt. Kunde den här huden verkligen töjas ut till allt det?
Hon hade tagit på sig en tröja och stoppat in en soffkudde under. Fyrkantig mage, jamenvisst, varför se ut som alla andra?
Och hur skulle brösten bli i såna fall? Hennes små bröst?
Det var säkert falskt alarm.
”Jaha?” sa kvinnan småstressat när hon lämnat tillbaka växeln och kvittot utan att Stella rört sig. ”Var det bra så?”
”Oj, ursäkta.” Stella ryckte till. ”Ja, tack, det är bra. Påsar, var...?”
”Där under.” Kvinnan visade nedanför på disken och vände sig utan pardon till nästa kund.
Och lite senare i det kapitlet :
”A-K, finns det något dygentruntöppet Apotek i den här stan?”
”Varför det? Glömde du att köpa idag?”
”Nej, men det måste ju vara fel. Det känns inte. Ingenting alltså, noll och intet.”
”Är det sant! Är du?! Säg att du är!”
”Jag vet inte. Jag tror att det är fel, för det här känns inte. Jag måste köpa ett annat märke på testet och göra det igen. Alltså, jag tror verkligen inte att jag är med barn. Jag mår inget illa, jag känner mig inte som någon tigermamma, jag har ingen aning om vad det för kön. Jag känner verkligen noll. Jag tror det är fel på testet.”
”Fan vad häftigt, Stella! Grattis som... åh, grattis som fan!”
”Men jag vet ju inte ett skit än. Hur ska jag göra med Markus nu?!”
”Vi kommer på det imorgon. Fattar du, Stella, fattar du!”
”NEJ det är det jag inte gör. Finns det dygnetruntöppna Apotek här eller inte?
”Inte. Men grattis grattis grattis!”
___________
Japp, jag gör henne i väntans tider! Istället för att skriva ner Johan så skriver jag in barn = till Markus fördel. Det är inte längre bara bröllop på spel utan även en ev skilsmässa.
Det var varmt och kvavt på Apoteket. Och kö. En kassa öppen, kön segade sig fram. På något vis kändes det lika utsatt att stå och vänta där och bara köpa ett grav-test som att bara köpa ett paket kondomer, så hon plockade på sig en deo, en duschcreme och ett lypsyl också. Förra gången hon hade köpt ett gravtest hade det gått an med bara det, men då hade det varit åt en elev. Eleven hade stått utanför, Stella hade bara stegat in och handlat utan att reflektera över det. Eleven hade inte varit gravid. Hon hade börjat gråta av lättnad.
Nu fick Stella lust att fråga kvinnan i kassan, en korpulent dam i femtioårsåldern som säkert var mamma själv, om hon trodde Stella var gravid, om det syntes något på henne. Har jag ett fint glitter, ser jag välmående och hormonell ut, finns det någon slags aura omkring mig? Kan du som säkert är mamma känna en viss andlig gemenskap med mig eller är jag fortfarande utanför klubben?
Hon hade stått och tittat på sig själv naken i spegeln på morgonen. Länge, särskådande. Framifrån, höger sida, bakifrån, vänster sida. Allt såg ut precis som vanligt. Brösten var inte ömmare eller större, håret var inte glansigare, magen var inte fettigare. Precis som vanligt, allting. Inget kändes annorlunda inuti heller.
Hon hade nypt i huden. Den hade känts så tajt. Kunde den här huden verkligen töjas ut till allt det?
Hon hade tagit på sig en tröja och stoppat in en soffkudde under. Fyrkantig mage, jamenvisst, varför se ut som alla andra?
Och hur skulle brösten bli i såna fall? Hennes små bröst?
Det var säkert falskt alarm.
”Jaha?” sa kvinnan småstressat när hon lämnat tillbaka växeln och kvittot utan att Stella rört sig. ”Var det bra så?”
”Oj, ursäkta.” Stella ryckte till. ”Ja, tack, det är bra. Påsar, var...?”
”Där under.” Kvinnan visade nedanför på disken och vände sig utan pardon till nästa kund.
Och lite senare i det kapitlet :
”A-K, finns det något dygentruntöppet Apotek i den här stan?”
”Varför det? Glömde du att köpa idag?”
”Nej, men det måste ju vara fel. Det känns inte. Ingenting alltså, noll och intet.”
”Är det sant! Är du?! Säg att du är!”
”Jag vet inte. Jag tror att det är fel, för det här känns inte. Jag måste köpa ett annat märke på testet och göra det igen. Alltså, jag tror verkligen inte att jag är med barn. Jag mår inget illa, jag känner mig inte som någon tigermamma, jag har ingen aning om vad det för kön. Jag känner verkligen noll. Jag tror det är fel på testet.”
”Fan vad häftigt, Stella! Grattis som... åh, grattis som fan!”
”Men jag vet ju inte ett skit än. Hur ska jag göra med Markus nu?!”
”Vi kommer på det imorgon. Fattar du, Stella, fattar du!”
”NEJ det är det jag inte gör. Finns det dygnetruntöppna Apotek här eller inte?
”Inte. Men grattis grattis grattis!”
___________
Japp, jag gör henne i väntans tider! Istället för att skriva ner Johan så skriver jag in barn = till Markus fördel. Det är inte längre bara bröllop på spel utan även en ev skilsmässa.
posted by skrivo at
5:19 em
|
0 comments
