Mer Markus-ångest i kap 5 + 6

Bra förslag med mer Markus-tankar så jag skrev nya tillägg. Annat som borde fixas till? Fortfarande samma fråga, funkar 5:an och 6:an konftlikt och trovärdighetsmässigt??

I kap 5 :

"Sven och Anna, före detta grannar. Var alltid trevliga och roliga att vara med. Nu var det länge sen de setts, inte sen februari någon gång. Det måste ha varit de som ringt till Fredrik.
Hon önskade också att hon skulle på en bio och middagsdejt med dem. Att det var en vanlig sommarkväll, att hon inte var i exil hundra mil norrut. Att hon och Markus hade en slapp söndag, och sen på eftermiddagen åkte de in till stan. Hans arm runt hennes axlar när de satt på tunnelbanan. En del tjejer brukade klaga över att deras pojkvänner aldrig ville vara fysiska med dem offentligt, inte ens hålla handen. Markus var tvärtom. De brukade inte stå och hångla mitt på Plattan, men det var jämt någon slags fysisk kontakt mellan dem när de var ute tillsammans. En arm, en hand, ett ben som rörde i där, en kyss där. Hon hade inte märkt någon skillnad under senaste året. I efterhand hade hon försökt gå tillbaka och tänka efter om han verkade ha fått anstränga sig mer, om han fick påminna sig om att lägga armen om henne på tunnelbanan istället för att den bara kom spontant. Det hade inte känts så.
Hade han betett sig likadant mot Petra? Hade de suttit och hållit handen i smyg under bordet vid konferenser? Hade han snabbt smekt hennes ryggslut när han passerade henne i korridorer? Hade han någon gång råkat förväxla dem och göra något som hon gillade när han var tillsammans med Stella?
Hon knep ihop ögonen. Kom igen nu, snälla. När skulle det sluta att sluta på det här viset? Det var det som gjorde att allt kändes så ovisst. Hur skulle hon kunna komma ifrån att bara se katastrofen framför sig hela tiden när hon tänkte på honom?

Resten av dagen låg hon i en solstol och dåsade och läste Gunillas Allt om mat-tidningar och en bok, med stor vattenflaska och solskyddskräm inom räckhåll. På eftermiddagen när hon gick in syntes bikinispåren. Och över näsan och i halsgropen var det massa nya fräknar. Ögonen var oröda igen."

Och i kap 6, efter middagskvällen :

"Gjort : vaknat åtta. Glad som en lärka. Sovit som en god stock. Ätit frukost. Promenerat runt Ormberget. Inte alls tänkt på sommarplan. Inte alls gjort listor. Inte fått något sms av Markus. Inte fått ett enda samtal överhuvudtaget. Inte velat / tordats ringa själv. Sakta men säkert känt sig mer och mer ensam. Matat katterna. Degat i solstolen utan bok. Inte orkat tänka ut någon himla veckomeny. Ätit limpmackor till lunch. Fortfarande inte fått sms av Markus. Börjat fundera på varför. Vad gjorde han med vem och var. Inte kunnat släppa det. Skrev han inte för att han var... upptagen? Med roligare och snällare och mer närvarande personer? Grinat lite. Känt humöret sjunka i botten. Fingrat på mobilen i en halvtimme. Inte skickat iväg något. Desperat ringt Anna-Karin och föreslagit fika på stan. Mötts av ett ”ja! Robban är ledig idag så det passar jättebra!”. Blivit lite gladare igen. Tagit på sig solglasögon. Cyklat in till stan. Fikat stor mozzarella-smörgås, fikat hallonpaj med grädde. Fått prata i hela oavbrutna meningar. Om Markus. Fått sympati. Lyckats att inte grina. Känt framsteg."

Och sen i slutet av det kapitlet :

"Måndagen var över. Den farliga trenden hade nog förhoppningsvis kunnat brytas i tid.
När hon packade upp väskan såg hon att hon fått ett sms, skickat 18:38, när de satt och såg filmen. ”hej stell. hemma idag, vaknade m migrän. spytt o allt, du vet. nu bättre. längtar e dig. ring snart. el ring o säg ngt på telesvararen bara, jag vill så gärna höra din fina röst! puss.”
Det var femton dagar sen de pratats vid på annat sätt än via sms.
Hon letade rätt på papper och började skriva ett brev till honom."