Kap 19

Kap 19 Stockholm, fredag

"Varför sa du inte bara nej?" Stella och Cissi möttes vid Nacka-bussarna nere i Slussen. Cissi var först på plats och stod och väntade när Stella klev av.
"Jag vill inte att han ska tro att jag bryr mig. Om jag hade brytt mig om i lördags hade jag sagt nej. Nu var jag följdaktligen tvungen att säga ja på grund av lite tjat från hans sida" förklarade hon. "Jag ska vara cool och obrydd och må skitbra. Det är den image som ska förmedlas idag. Det sista han ser av mig."
Cissi gjorde en koll av henne. "Och du har kläderna för det också."
Stella log åt sin röda munkjacka, mamma-stretchjeans och gympadojor. Enda sminket var Lypsyl och lite puder på näsan. Det skimrade eller glittrade ingenstans på henne idag. "Mitt i prick, va? Jag valde med omsorg imorse ska du veta. Tvättidsfredags-look. Så här lite bryr jag mig-look."
Cissi stack sin arm under hennes. "Var är vi coola och obrydda?"
"Bruno-gallerian."

Direkt alla hälsat på alla gick Johan och Patricia in i en högre växel som event-organisatörer. De plöjde resolut fram väg till ett ledigt bord genom barnvagnar, caffe-latte-mammor och några spetiga tjejer på fredagsuppladdning. De tog ledningen i den stora frågan vad alla skulle fika och dricka. Cissi och Stella behövde bara följa efter i kölvattnet och slå sig ner som två lätt överrumplade VIP-fikare.
”Blir det här bra? Vill du verkligen bara ha en tekopp, Stella? Inget mer, ingen kaka eller muffin, säkert? Blev det mycket stressigt för dig idag? Visst vill du ha ett glas vatten iallafall?”
Det första han gjorde sen när alla satt där med sina tekoppar, dubbelespressos och fikabröd var att dela av en generös bit av sin cheesecake till henne. ”Den här var så stor, ta lite grann.”
Trots att hon bestämt sig för att hålla en vänlig men högst reserverad attityd var det svårt att inte vekna för det. Han lät så himla angelägen i allt han sa. Hon skopade upp kakbiten. ”Tack.”
Johan lade ner sin egen sked och sköt fatet närmare henne. ”Ta mer om du vill. Det är bara att. Ät på.”
”Jag är nöjd nu. Med allting” försäkrade Stella bestämt och lite rött drog över ansiktet på honom. "Vad har ni gjort på stan?"
Patricia pekade på högen med påsar. "Åhléns, NK och Akademibokhandeln. Shoppat alltså."
”Vad blev det?”
”Jeans och ett par skor till mig, två tröjor och en skjorta till Johan. Skitbra köp. Och några pockets. Till Johan.” Hon såg riktigt lycklig ut.
”Allt det, och jeans och skor, på fyra-fem timmar? Herregud!”
”Hon är som en personal shopper à la tornado” sa Johan mot Patricia. ”Det bara rasslar till så har man fyra snygga plagg att gå och prova. Och sen är lunchen alltid en grillad korv i farten, för att spara tid.”
”Kan man hyra dig?” frågade Cissi henne. ”Varenda gång jag och Stella ska shoppa så går vi bara runt och lyfter lite i kläder i tjugo minuter och sen hittar vi inget särskilt kul och då går vi till något fik istället och tröstar oss med bullar i två timmar.”
”Ja, självklart.” Patricia såg ut som att en ny, möjlig Cissi-version lös upp framför henne. Annan färg och form, radikalt uppfräschad från det svarta / vita / jeansiga Cissi vanligtvis körde med för enkelhetens skull. ”Vi kan börja nu på stört. Provisionen är 10% av totalsumman.”
”Provisionen?” utbrast Johan med ett förskräckt leende. ”Menar du att jag kommer att få en räkning efter den här helgen? Då går jag i konkurs.”
”Oroa dig inte, vännen.” Patricia klappade honom lugnande på handen. ”Vi kommer säkert överens om något. Som stamkund har man ju vissa fördelar.”
”Man får bjuda på varmkorven. Man får se till att choklad finns tillgängligt dygnets alla timmar för blodsockerfall, följa med in som smakråd på minst fem skoaffärer, fixa vätskestationer, kolla så att...”
”Sssh!” Patricia avbröt honom genom att helt sonika hålla för munnen på honom. ”Skräm inte bort nya kunder för då blir det provision för dig med.” Hon släppte efter en uppfordrande men glad blick på honom. ”Johan tror alltid att man kan gå in på en affär och hitta det perfekta plagget. Det är lika stor chans som att vinna på Lotto. Seriös shopping kräver uthållighet. Om man nu vill ha mer än något som bara duger. Det tog en fokuserad månad för mig att hitta klänningen jag ska ha på bröllopet imorgon till exempel. Men så är den superfin också.”
Där kom det uppseglande igen, det ”hemliga” bröllopet. Stella behövde inte es klämma ur sig ett fejk-förvånat ”men åh, ska ni på bröllop?” för Johan såg på en gång tillräckligt besvärad och skyldig ut. Till och med Cissi märkte det och satsade på en till shoppingfråga till Patricia av ren och skär artighet.
”Hur är det med dig?” frågade Johan Stella när de suttit och mest lyssnat på de andra två ett tag.
”Lika bra som förra helgen” svarade hon rappt. ”Hur är det själv?”
”Okej. För att ha stigit upp halv sex imorse.”
”Blev det bra i lördags? När du skulle träffa den där tjejen?”
”Jaha, det. Ja, jodå.”
”Vad gjorde ni?”
”Såg en film.”
”Någon bra?”
”Ingen särskild.” Han gnuggade sig lite trött i ögonen. ”Vad ska du göra i helgen?”
”Tvätta och rätta uppsatser imorgon. Simma och sen kolla lägenheter med Markus på söndag. Lägga mig tidigt. Vakna pigg, glad, utvilad och redo på måndag” räknade hon hurtigt upp.
Johan nickade och Stella nickade nöjt tillbaka. Cool, samlad och på alldeles rätt sida om vänlig. Fanns ingenting att anmärka på. Inget brändes eller hettade till, och det viktigaste av allt, inget från henne lät bittert eller besviket. Frågan om hans senaste lördagkväll var planerad sen långt i förväg. Hade det varit läge hade hon kunnat följa upp med ännu fler frågor om hur han träffat tjejen, vad hon hette, gjorde, bodde, med mera. Vänligt intresserad, utan att darra på rösten. Om han frågade henne något liknande hade hon kunnat kontra med att jodå, tro det eller ej, det fanns män som ville dejta en gravid kvinna och hon hade fått två lovande svar på Spray Date-annonsen. (Flera olovande också, men skit i dom.) Än så länge hade hon bara läst deras mejl, men de var båda längre än 20 rader och svenskan var felfri. Fullständiga meningar, ingen slang, inga frågor om vad för slags sex hon gillade. Den ena av dem jobbade till och med som bibliotikarie! Mycket intressant. Och när de, Johan och Stella, nu snart skildes åt så skulle de kunna hålla fast vid ”vi hörs väl”-tanken i teorin, men i praktiken så skulle det bara betyda att Stella hälsade om de råkade stöta ihop på Kvantum igen. Så bra gick det här fikat.
När Cissi och Patricia var färdiga med shoppingen kom samtalet in på bostadspriser och annat trist. Diskussioner man kunde klara av i sömnen utan att låta för oengagerad i. Efter lite mer än trekvart pekade Stella övertydligt på sin klocka. ”Cissi?”
Cissi såg på sin. ”Ja, har du sett. Dags att gå och handla.”
Deras överenskomna alibi var att de skulle hem till Cissi och laga middag – som de skulle också men det var bestämt först efter att Stella sagt ja till Johans tjat. Och egentligen var det ingen stress att sätta igång med det, men om han frågade så var det väldigt noga med tiden. Några lyckligt ovetande gäster existerade i värsta fall. ”Tjejmiddag med Miriam och Anna. Kan ju inte låta dom vänta. Måste verkligen gå nu.”
Cissi var onödigt utdragen i avskedet och började höra sig för om vad de skulle göra på kvällen, tipsa om vart de kunde äta och sånt. Efter lite velande och restaurangjämförande var det klart till slut. Patricia stod överhopad med shoppingpåsar men Johan sträckte fram högerhanden till Stella. ”Kul att du kunde komma in en stund.”
”Tack detsamma.” Hennes hand höll hans kortast möjligast, tänk inte på hur den känns, och gled sen snabbt över i en utsträckt ”vi hörs dårå” samtidigt som hon drog sig några steg bakåt utom räckhåll. Avslutande trevligt leende och lätt ögonkast på honom som gick i samma stil som hela fikat. ”Ha en kul helg!”
Hon och Cissi gick åt vänster mot tunnelbanan på Götgatan, han och Patricia åt höger mot Skanstull där de bodde.

”Oh! Uppdraget slutfört!” pustade hon när de satt på tunnelbanan ut mot Cissi. ”Äntligen är det över. Det känns som att jag har joggat en miiiil.”
”Jag gillar honom” sa Cissi. ”Jag vet att jag inte borde, men jag gör det.”
”Det gör inget, det är ju det som är grejen. Alla gillar honom. Ta ett könummer, fröken Cecilia Lind, och vänta på din tur. Det kan vara många före, vet du.”
”Men han var ju så snäll, mot dig. Är du helt säker på att du har uppfattat allt..”
”Du märkte ju det, när Patricia började prata om sin bröllopsklänning? Han visste inte vart han skulle ta vägen. Så himla pinsamt, men rätt åt honom. Det är ju inte mitt fel.”
”Tror du han kommer att ringa dig?”
Stella skakade på huvudet. ”Och jag ska mejla bibliotikarien ikväll när jag kommer hem.”