Nytt kap 18

Kap 18 Stockholm, onsdag

Stella stressade fram genom alla andra människor som stressade fram i middagshandla-hämta barn-hem-rejset, med en ryggsäck på ena armen och en banan i högsta hugg i den andra när mobilen började ringa. I samma stund fick hon syn på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången. Med sin mobil mot örat. Han var alltid ute i för-tid, hade säkert redan stått i tio minuter och spanat otåligt efter henne uppåt och neråt Götgatan. Och hon var inte ens sen, hon var på pricken.
"Du kan stressa av, jag är framme. Vänd dig om så ser du mig" sa hon medan hon bänglade upp ryggsäcken på axeln.
Det var tyst i luren. "Mycket intressant" sa en man med skratt i rösten sen, en man som inte var Markus. "Är du säker på att det är jag?"
Stella såg på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången, mobilen redo, och sen kollade hon displayen på sin telefon, "johan". "Men herregud, Johan, hej."
"Ja, hej" skrattade han. "Herregud kan man också säga."
Stella saktade in farten rejält. Den riktiga Markus hade inte upptäckt henne än. "Vad vill du?" frågade hon kort.
"En snabb sak. Gör du något på fredag, eftermiddag eller kvällen?"
Eftermiddagen : slutar tidigt på jobbet, handlar mat. Kväll : äter mat, ser på teve, går och sover tidigt.
"Japp. Hurså?"
"Jag ska till Stockholm. Det blir jag och fröken Sverige. Så jag tänkte om vi kunde ses?" Johan lät snäll och o-kort. Mysig och rentav somrig. Djävligt irriterande.
"Nu på fredag? Du menar i övermorgon? Det blir nog svårt, alltså" sa Stella med servicevänlig röst. "Lördagkväll vore klart bättre för mig."
Med lite tur så skulle hans bröllop inte vara klart redan vid tre-tiden på eftermiddagen.
"Det går inte då. Jag ska på ett bröllop, och på söndag är det en lunch. Men är du upptagen hela fredagen, du har ingen lucka någonstans emellan? Jag vet att det är kort varsel, men en timme? En halvtimme?"
"Tror inte det, Johan."
"Lunch?"
"Lunch? Jag äter lunch på skolan. Ute i förorten."
"Kan jag äta lunch där? Får man det som utomstående?"
"Ska du komma till min skola och äta lunch?!"
"Jaa, kanske?" Han skrattade lite igen och Stella njöt av att höra att det lät nervöst. Bra. "Om det är enda möjligheten?"
"Nej, vet du vad." Nu hade Markus fått syn på henne och vinkade till. Stella vinkade med svårighet tillbaka "två sekunder!". Han började gå emot henne. "Jag får ringa dig sen. Jag kollar lite."
"Ja, jättebra. Vi tar ett tidigt plan så jag kan när som helst efter tio. Och du, Stella, det gör inget om.."
"Jagmåstegånu, vihörshej." Hon knäppte av mobilen just som Markus nådde fram till henne.
"Vad har jag gjort?" frågade han oroligt när han kommit fram. "Har jag glömt något?"
"Nej, inte du. Hej."
Han gav henne en sån halvkram som de börjat med sen hon flyttat ut. Arm, men ingen kind och bara halva kroppen involverad. Hon höll fast honom längre och gav honom en riktig kram. "Lågt blodsocker."
Markus grävde i sin ficka och fick fram en dubbelJapp med ena biten kvar, räckte den åt henne och tog hennes ryggsäck. "Det är ju lätt ordnat."