Del 3 och kap 16

Första delen av helt nya kapitel 16, i del 3, i mini-uppdatering. Notera att det är höst och september som gäller nu! Längre och fylligare blir det sen..

Del 3

Kap 16 Luleå, september

Ansiktsbehandling med ögonbrynsplockning, klippning och toning (mörkare), dyr frisersalongs-hårvax, body scrub, fotvårdsbehandling plus allt det självklara som benrakning, nya kläder och nya skor.

”Du ser så trött ut, gumman, är det säkert att du mår bra?”
”Jag är trött men jag mår bra.”
Inger såg icke övertygat på henne. ”Du ska inte stressa så mycket. Du vet att du inte orkar med samma som förut nu. Du kan inte ränna runt, det är inte bra.”
”Mamma.” Stella suckade. ”Jag tar det hur lugnt som helst och jag ränner inte runt det minsta. Men det är fredag, det är helt normalt att vara trött. För alla. Alla över tjugofem iallafall. Det är ett ålderstecken, det är ingen graviditetskrämpa. Jag har varit fredagstrött i tio år. Hur pigg känner du dig efter en arbetsvecka?”
”Jaja.” Inger spände ihop sitt säkerhetsbälte igen på flygvärdinnans högtalaruppmaning. ”Du ska koppla av ordentligt hela den här helgen iallafall. Lova det.”
”Ja.” Stella bestämde sig där och då för att lägga sig halv tio ikväll. Hon skulle inte se spontant första intrycket-trött ut imorgon.

Gunilla och Torbjörn vid bagagebandet precis som förra gången, stora kramar och stora leenden precis som förra gången.
”Får jag?” Gunilla la sin hand på Stellas mage som börjat synas. ”Och här växer det så det står härliga till?” Hon kramade Stella igen. ”Går allting bra?”
”Hon är trött” sa Inger innan Stella hann öppna munnen. ”Jag försöker säga att hon ska stressa mindre men hon lyssnar inte.”
”Jag lyssnar visst” protesterade Stella. ”Det går väldigt bra. Illamåendet är borta. Jag är piggare. Värdena är bra. Det är bara... tuta och köra just nu.”
”Finfint. Och nu ska du lägga upp fötterna och koppla av hela helgen” sa Gunilla och Stella log åt hur lika de var ibland, Inger och hon. ”Visst äter du ordentligt? Kött och järn och sånt?”
”Men vi ska ju säga grattis till dig!” sa Stella för att få slut på deras kommentarer om att hon såg glåmig och trött ut. ”Känner du dig pigg och alert nu som nybliven sextioåring?”
Gunilla skrattade. ”Jag har känt mig pigg och alert sen jag fyllde femtio, så det är nog samma som förut.”

Packa in väskorna i bilen, åka genom ett mörkt och kallt Luleå. Höstregn mot fönstren. Förbi genom stan på några sekunder och sen ut mot Björkskatan. Peter och hans fru, Lollo hade kommit från Umeå tidigare under dagen. Deras två flickor, Astrid och Alice. Den minsta, Alice, som nyss hade börjat gå och hela tiden strävade ner mot golvet när hon blev upplyft av någon. Den äldre, Astrid, höll fast sig blygt bakom Lollos ben hela tiden i början och vågade bara kika fram när ingen tittade eller pratade med henne.
”Spana in tjejerna nu” sa Peter när alla hälsat på alla och den värsta yran lagt sig. ”Så förstår du vad ni har att vänta er. Njut så länge dom inte kan gå för sen är det full rulle.”
”Men vi kommer ju att få ett snällt och lugnt barn” sa Stella. ”Ett riktigt mönsterbarn. Ingen kolik, sover hela nätterna, gråter bara ytterst lite om det är hungrigt, är alltid snäll och glad annars, leker stillsamt och fint. Jag har redan börjat lägga upp planer för allt jag ska hinna med när jag är mammaledig.”
Lollo och Peter skrockade hjärtligt. ”Hur går det för Markus då? Vad säger han?”
”Han har utnämnt sig själv till inköpsansvarig och han kommer på nya saker man måste ha varenda dag. Helt horribla summor på grejerna. Men jag kan inte anklaga honom för att vara oengagerad.”
”Ni behöver inte köpa allt sånt där. Vi snackar om det sen, så får du höra vilka onödiga prylar jag gick på första gången” sa Lollo. ”Dom vet precis vilka strängar dom ska spela på för att man ska tro att man verkligen behöver den där vällingflaskevärmaren.”
”Du, det är precis en av sakerna han har nämnt. Den lät helt oumbärlig på hans beskrivning!”

Peters köttgryta och ris, prat och skratt. Allt som hänt sen sist, se på nyrenoverade badrum, fika kaffe och kaka, turas om att knalla runt med Alice som verkligen aldrig gav sig med sitt ”er! er!”.
Småtjejerna började se för trötta och mosiga ut efter ett par timmar så Lollo gick upp och nattade dom. Inger och Gunilla tyckte samstämmigt att Stella började se för trött och mosig ut vid tiotiden så Gunilla skjutsade in dem till stan. Det var Gunilla som rekommenderat ett hotell åt dom, och det visade sig att det låg två gator från Johans hus. Stella log för sig själv. ”Hotel arctic” hade hon mejlat honom, ”inne i stan någonstans, vet du var det är?” och han hade svarat ”ja, på ett ungefär”.
Hon hade skickat ett mejl till hans jobbadress när hon bestämde sig för att följa med upp på Gunillas kalas. Hon hade velat mellan sms och mejl, men Cissis röst att mejl till arbetet skulle uppfattas som mindre påträngande, mer eftertänksamt och officiellt gjorde att den lösningen vann. Så då hade Stella ringt upp den bank han jobbade på, fast sitt närmaste lokalkontor, och frågat en kvinna hur deras mejladresser var. Förnamn punkt efternamn snabel-a banken? Kvinnan hade låtit onödigt misstänksam innan hon kunde svara ”ja” på den enkla frågan.
Stella formulerade ett opåträngande, eftertänksamt och officiellt mejl som blev cirka tio meningar långt och tog en timme att få ihop. Berättat att hon skulle fira Gunilla den 23-25 september och frågat om han hade lust och möjlighet att ta en fika eller ses något under den helgen. Det kom svar efter fyra arbetsdagar. Vid det laget hade hon börjat tro att kvinnan på lokalkontoret ljugit för henne om adresserna. ”Ok. Vi kan ses på en fika. Lördag vid fem, passar det efter erat öppna hus? Var?” Kort och koncist, inte ett tecken i onödan. Inte ens Cissi kunde säga en enda sak om stämningen hos honom när han skrivit det.
Stella hade skickat ett påminnelsemejl i tisdags. ”Johan, kom ihåg vad du gör på lördag - tar en kaffe med en Stella.” På det hade han inte hunnit svara än. Dom måste vara ganska utarbetade på bankerna i Luleå.

Lördagen var upp och äta frukostbuffé på hotellet, dra en snabb repa på stan för att köpa extra strumpbyxor åt Inger och skavsårsplåster åt Stella, sen packa ner finkläder och åka ut till Björkskatan för att hjälpa till med förberedelserna. Anna-Karin och Stella blev satta på att montera fyra gräddtårtor ute i tvättstugan. De stod glatt där inne och babblade medan de klatschade ut vaniljkräm och hallonsylt och mosade bananer och spritsade grädde. ”Ser jag trött ut? Säg ärligt?” frågade Stella. ”Vad var det första du tänkte när du såg mig nu?”
”Att du ser söt och lite gravid ut och att håret är jättesnyggt” svarade A-K. ”Inte trött.”
”Tack och lov. Jag vill inte se ut som ett vandrande vrak idag.” Stella höll upp en hallonsyltsked och A-K spritsade en dutt grädde på den. ”Jag är extremt sötsugen hela tiden, och då menar jag verkligen extremt.” Hon fick en till sked, slök den lika njutningsfullt.
A-K stoppade i sig några bananskivor. ”Var var Markus nu i helgen? Någon konferens, va?”
”Möte i Köpenhamn. Fast jag tror han är på väg till Stockholm nu.”
”Kallar ni bebisen något? Du vet, något smeknamn?”
Stella fnissade. ”Wippen. Förkortning av work in progress. Det låter skitfånigt, men det var Markus som började med det och det fastnade direkt. Och sen har det bara varit Wippen.”
Anna-Karin böjde sig ner och sa ”hallå där inne lilla Wippen! simma lugnt i några månader till!” till magen. ”Hur känns ditt nya liv?”
Stella nickade. ”Under kontroll. Ärligt talat. Det går bättre än vad jag trodde det skulle. Alltihop. Nu är det ny lägenhet som är nästa steg.”
”Men visst kommer ni fortfarande upp på lite sommarlov, du och Wippen?”
”Jajaja. Helt klart!”

Tjugo i tolv stod de alla ombytta, välputsade och/eller sminkade, leende och redo för gästanhopningen. Tio i kom de första gästerna, Torbjörns syster med man. Fem över ett ringde Markus från Arlanda, nyss landad, och pratade med Stella och gratulerade Gunilla. Kvart över fyra plingade de sista gästerna på, de tråkiga grannarna som varit på barndop innan så ”ursäkta ursäkta, så hemskt mycket”. Det fanns fortfarande massor kvar på buffébordet och i tvättstugan stod en orörd gräddtårta. Anna-Karin dansade runt med Alice på höften, för en gångs skull ville hon inte ner, och Linus svansade svartsjukt efter. Inger och Robban satt och jämförde svensk vårdapparat inne i vardagsrummet med varsin välförtjänt whisky i näven. De hade sprungit runt med påfyllningar och disk och mer bröd och vattentillbringare och nya vinglas och servetter hela eftermiddagen.
”Jag ska smita iväg ett tag” sa Stella och lutade hakan mot Gunillas axel där hon stod och sköljde upp likörglas så att de gäster som var kvar skulle få avec de med. ”In till stan en sväng.”
”Nämen?” Gunilla hejdade sig i en rörelse. ”Att du inte bad honom komma hit? Vi har ju hur mycket mat som helst.”
”Och hur mycket släkt som helst också. Inte så värst diskret, eller hur? Men jag kommer tillbaka sen.”
”Vill du ta bilen?”
”Jag ringde en taxi.”
”Åh. Väldigt diskret.” Gunilla log mot henne. ”Lycka till.”
”Tack. Jag kan behöva det. Och du, om någon frågar så säg att jag är..”
”Ute och tar lite luft?”
Stella nickade. ”Mycket bra förslag. Ute och tar luft.”