Kap 17 och 18

Massa dialog, det blir garanterat mer fyll i senare versioner, men håll till godo så länge :

Kap 17 Stockholm, måndag
"Men jag fattar inte, vad hade du väntat dig? Trodde du verkligen på fullt allvar att han skulle slänga sig om halsen och bara "jaaa, Stella, du är singel, nu rockar vi!"? Va?"
Stella petade i sig några gurkskivor från salladen som Cissi gjort. "Inte ett himla "jag har träffat någon" iallafall. Vad som helst men inte det. Det kom helt ur tomma intet."
Cissi höjde sitt skeptiska ögonbryn. "Pratar vi om samma kille? Skitsnygg, skittrevlig, skitsmart, skitbra på allt? Och han har nu träffat någon?" Hon slog händerna för bröstet i spelad bestörtning. "Lägg AV. Vilken chock!"
"Men löjla dig inte" fräste Stella. "Jag vet allt det där, men han verkade liksom inte på dejthumör. Han kändes inte som att han var ute och letade. Han var upptagen med... annat."
Det fick Cissi att börja fnittra. "Förlåt, men, Stell? Han plockar upp dig på mataffären mitt på blanka dagen? Verkligen inte på dejthumör då alltså, nä nä. Om du frågar mig så verkar han ju.."
"Jag frågar inte dig!" snoppade Stella av henne. "Jag tänker högt. Eller något. Inte tusan vet jag. Men.. skit alltså! Och han "plockade inte upp mig" på mataffären. Men kan du inte fatta hur jag tänker?"
"Inte helt" medgav Cissi. "Vi gick ju igenom allt det här innan, fram och tillbaka minst tjugo gånger. Du har inte hört av dig, han såg dig senast med Markus, han visste att du var med barn, allt verkade rätt fixat på den fronten. Jag fattar inte varför du är så knäckt över den här utvecklingen nu? Skulle han gå och vänta på någon som han inte trodde var någon att vänta på överhuvudtaget?"
"Nej, men han hade väl liksom kunnat kosta på sig att ses om vi är i samma stad? Hur jobbigt är det? Allting känns helt konstigt nu, som att det aldrig hänt. Ingenting av det, sexet, pratet, all tid, allt.. samspel, borta, puts väck. Det är det som är så djävla knäckande och frustrerande!"
"Jaja." Cissi ställde fram bröd och smör. "Sånt är livet. Tyvärr. Det är tråkigt, men så är det." Stella stönade till svar. "Min lyx-pastasallad, special for you, my friend. Det är rostade pinjenötter i. Ät och njut."
"Delish, darling. Tycker du att jag ska ringa honom?"
"Nej. Sa jag att jag ska få åka till Malmö på kurs nästa månad? Tre dagar i anslutning till helgen. Så jag tror att jag stannar lite extra och kan pipa över till Köpenhamn på lördagen. Hur tufft blir inte det? Höstshoppa i Köpenhamn. Dejligt!"
"Mejla igen då?"
"Verkligen inte." Cissi såg på henne. "Jag fattar att du är besviken, men snälla snälla snälla. Jag orkar inte prata mer Johan Falkman på minst en vecka nu. Jag tycker inte att du ska ringa eller mejla. Jag vet inte varför han var så sval. Jag tycker att du ska vara cool ett tag ändå. Där har du alla mina slutgiltiga synpunkter. Nu vill jag lämna det här ämnet, okej?" Hon ritade en glad mun ovanpå sin. "Du får fejka att du bryr dig om annat."
Stella suckade men försökte le tillbaka. "Köpenhamn. Höstshoppa. Fantastiskt."
"Dejligt" tillrättavisade Cissi. "Annars var det alla rätt."


Kap 18 Stockholm, onsdag
Stella stressade fram genom alla andra människor som stressade fram i middagshandla-hämta barn-hem-rejset, med en ryggsäck på ena armen och en banan i högsta hugg i den andra, och så började mobilen ringa. Markus var alltid ute i för-tid. Hade säkert redan stått i tio minuter och spanat otåligt efter henne på Medis. Och hon var inte ens sen, hon var på pricken.
"Du kan ta det lugnt för jag ser dig om.. om.. vänta.. nu. Vänd dig om."
Det var tyst i luren. "Mycket intressant" sa en man med skratt i rösten sen, en man som inte var Markus. "Är du säker på att det är jag?"
Stella såg på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången, och han pratade i sin mobil, och sen kollade hon displayen på sin telefon, "johan mob". "Men herregud. Johan, hej."
"Ja, hej" skrattade han. "Herregud kan man också säga. Berätta, vad har jag på mig?"
Stella saktade in farten rejält. Den riktiga Markus hade inte upptäckt henne än. "En mörkgrå jacka. Svart kostym. Eller marinblå."
"Nej, inte marinblå. Kan vi säga svart?" frågade han. "Marinblå är inte min färg."
Hon hade kunnat protestera med en urtvättad Ralph Lauren-aktig munkjacka som bevis. "Svart kostym. Och.." Hon slängde in en konstpaus. "Håll i dig nu. Svarta skor."
"Det var som tusan" sa Johan imponerat. "Vad ska jag göra?"
"Äta vietnamesiskt och prata bostadsrätter."
Han klämde ur sig ett retigt utrop. "Men herregud! Hur ska det gå?"
Hon stod stilla nu. Markus hade fått syn på henne och vinkade "hej!" och Stella vinkade tillbaka "två sekunder!".
"Jag vill faktiskt en sak, så det här kommer att gå fort" sa Johan med tydlig referens till sommarsamtalen och Stella kände en fjäril flaxa till i magen. "Gör du något på fredagkväll?"
"Jaaa, jag tror det. Förmodligen."
"Jag ska till Stockholm och då kom jag ju på att tusan, Stella bor där, så jag slår en signal." Referens tre. Och han lät precis som hon velat att han skulle låta i lördags, som att han var med och inte bara satt av tiden för att göra henne glad. "Det blir jag och Fröken Sverige." Fjärde raka, herregud. "Vill du, om du kan, ses på eftermiddagen eller kvällen?"
Hade Lina ringt från Kallax och berättat att hemligheten var ute, Stella visste att han skulle till Stockholm? Men han lät så.. glimt-ig idag. Inte det minsta tvingad.
"Eeeh. Ja..." svarade hon tveksamt. Hon hade inga planer alls för fredag förutom att gå och sova tidigt, men med tanke på senast så ville hon inte säga ja utan omsvep. "Kan jag kolla och ringa dig sen?"
"Absolut" försäkrade Johan. "Och jag vet att det är kort varsel."
"Är det bara fredag som gäller?" frågade hon för att testa honom. "Inte lördag eller söndag? Lördag är helt fri för mig."
"Helst inte. Det är ett bröllop på lördag. Och på söndag är det en lunch. Fast om du inte kan fredag så går det säkert.."
Godkänt resultat på det testet.
"Jag kollar. Vilken tid kommer ni hit?"
Markus hade börjat gå emot henne. Han hade den svarta kostymen.
"På morgonen, vid nio, så det funkar när som för.."
"Fintvihörshej." Hon knäppte av mobilen just som Markus nådde fram till henne.
Han gav henne en sån där svår halvkram som de börjat med sen Stella flyttat ut. Arm, ingen kind, bara halva kroppen involverad. "Har det hänt något? Du ser så glad ut?"
"Jag är hungrig. Och jag vet att god mat är inom räckhåll. Och att du kanske har hittat några schyssta lyor åt oss." Hon höll fast honom längre och gav honom en riktig kram. "Vad snygg du var idag, Markus."
Han log lite överraskat när han tog hennes ryggsäck. "Vill du ha en trerätters?"