Kap 13- hela nya med ändringar

Som vanligt, publicerar en sak och sen kommer massa ändringar. Jag gillade delar av förra kap 13 jättemycket, men de kändes inte rätt. Lite för nonchalanta.

Kap 13 - nytt

Förra gången hon stigit upp efter mindre än fem timmars sömn hade hon känt sig överkörd av ett tåg. Den här morgonen vaknade hon sakta och skönt och snurrade över på rygg och sträckte långsamt ut sig och hela kroppen. Luktade på sin arm, försökte känna doften, lät händerna glida över brösten, försökte minnnas precis, gled nerför magen, försökte få fram samma.
Bra, men inte ens i närheten.

Jag ger mig själv idag, tänkte hon. Alla sportmänniskor som misslyckats i en viktig tävling säger jämt att de ska tillåta sig att vara förbannade och besvikna i en dag och sen ska de satsa på nytt och fortsätta med träningen. Jag får en dag att spela om allting i nonstop-repriser. Händer lukt smak hår armar mun tunga doft svett hud ögon röst tyngd ljud. Han. Hur mycket jag vill. Sen, imorgon, ska jag ångra mig, glömma, bli förnuftig igen och få dåligt samvete. Imorgon.
Hon luktade sig under armarna. Hon skulle ha snott med sig hans t-shirt att sniffa på. Eller örngott, eller kalsingar. Eller han. Då skulle det inte göra något att hon duschade av sig det som fanns kvar nu.

”God morgon.”
Gunilla och Torbjörn svarade förvånat. ”Att man skulle få se dig så tidigt uppe. Du kom väl inte hem förrän jättesent igår?”
”Mm. Jätte.” Stella hällde hett vatten i en kopp och började doppa en tepåse upp och ner.
”Gick det bra?”
”Ganska.” Stella doppade vidare.
”Ska ni ses mer?”
”Vet inte.” Hon slängde tepåsen i slaskhinken och knixade smidigt igen skåpluckan med höften, fixade två ostmackor med tunna paprikaringar och lite torkad basilika på, tog koppen och slog sig ner vid bordet. Bådas blickar uppmärksamt fästa på henne. ”Vad är det?” Hon kollade ner på sina kläder om det var någon stor fläck hon inte märkt på t-shirten hon dragit på sig innan hon gick ner.
”Ja, säg det du?” log Torbjörn. ”Det är ju du som visslar och har dig. Sinatra. Fly me to the moon.”
”Gjorde jag? Oj då.” Stella smålog. ”Jag vaknade på gott humör. Jag måste ha sovit så himla bra inatt.”
”Då så.” Gunilla blinkade åt henne. ”Det är så det ska vara. Ska du med på promenad om en trekvart?”
Stella tittade ut genom fönstret, ännu en fin dag med klarblå himmel och sol. ”Absolut!”

”Nu har du börjat dansa också” anmärkte Torbjörn.
”Har jag? Men det är för att det ska bli så kul att gå stavgång på Ormberget” fnissade Stella. ”Håller ni inte med?”
”Ja, helt klart.”
”Markus ringde igårkväll, medans jag kommer ihåg det. Vid halv tio, tror jag.”
”Ville han att jag skulle ringa? Sa han något särskilt?”
”Nej.”
”Bra.”

Anna-Karin ringde medan Stella stod och dansade / visslade / fixade kycklingsallad till lunch. Bekräftade dagens middag, vid fem, fast Stella kunde ju dyka upp när hon ville om hon behövde använda datorn innan, och killarna och Robban hade just åkt iväg till Pite Havsbad så de skulle bli en lugn och exklusiv liten bjudning ikväll.
”Du låter så glad” avslutade A-K. ”Du har inte ångrat dig om igår alltså.”
”Vaddå?” undrade Stella förskräckt. Tänk om Gunilla sagt något, trots allt?
”Bröllopet.”
”Åh, ja. Det. Nej, det var bara bra. Du, nu piper äggen här. Vi ses.”

”Vill du ha bilen ikväll?” frågade Gunilla. ”Jag måste åka och tanka i såna fall.”
Stella såg på klockan. Kvart över två. Det var fortfarande gott och väl inom tjugofyratimmarsgränsen. ”Vet du, jag tänkte ändå ta en sväng förbi stan innan. Det är ju så fint väder. Och jag vill kolla lite böcker på bibblan. Så jag tror jag cyklar.”

”Har du simmat idag? Du luktar bassäng och för rent” klagade hon när hon borrade in ansiktet i hans ljumskar.
”Är det dåligt?”
”Ja. Dubbeldusch, va?” Hon nosade sig uppåt. ”Och vad är det här, en annan deo? Det var inte den du hade igår.”
”Skriv en lista över tillåtna substanser då, fröken Lundman. Det verkar vara mycket petigt det här.”
”Enkelt. Inga konstiga dofter.”
”Och jag som hela tiden trott att tvål och vatten och after shave var något som tjejer uppskattade.”
”Inte den här tjejen och inte på den här killen. Du ska bara lukta du, Johan.”

Dom låg i en klibbig, svettig sked efteråt. ”Är du mer nöjd med mig nu?” mumlade han trött bakom henne.
”Mycket.” Hon lyfte på hans arm och såg på armbandsklockan. Tio över fyra. ”Fast jag ska vara hos A-K vid fem. Och jag måste cykla dit. Snart.”
Han grymtade något oförståeligt och hon flätade in sina fingrar med hans. ”Får jag låna en handduk?” Hon kysste hans fingertoppar en efter en. ”Johan? En handduk?”
”Hmm?” Han halvsov redan. ”Garderoben. Hallen”

”Hej då, sömntuta” viskade hon när hon var duschad och påklädd igen.
Han blinkade grusigt till några gånger. ”Ska du gå?”
”Jag måste.” Stella drog upp lakanet över honom. ”Du fryser ju.”
”Jaha, men. Vänta.” Johan gnuggade sig i ögonen. ”Okej. Jaha.” Den här gången höll han inte fast henne när hon böjde sig ner och kysste honom. ”Jaja.”
Stella sa inte ”vi ses, Johan” när hon gick.

Anna-Karin hade köpt alkofria öl till henne och riktigt vin till sig själv. Parasollet var uppspänt och bordet var dukat och med dip, morötter och selleristavar. Musik från stereon som var flyttad till köksfönstrena. En mycket förväntansfull min från Anna-Karin när hon knäppte på den och Howard Jones strömmade ut. ”Lägg av!” tjöt Stella förtjust. ”Har du sparat dina gamla band?”
”Det är ju på cd, baby.” Anna-Karin dansade runt med sin drink och svängde på höfterna. ”All gammal skit kommer ut i best of-samlingar nuförtiden. Tv-shop! Världens grej. Har du inte sett reklam för den här?”
”Inte en enda gång. Är Wham, Last Christmas med? Den där, vad hette han, Neverending Story? Och Madonna, tidig Madonna?”
”Och Rock me, Amadeus och Europe och Sabrina. Vi har alla låtar! Tacka Best of the 80s för det du!”
”A-K, du måste spela av den här åt mig!”
Dom bröt ihop i en fnissattack.

Allt gick bra första tiden. Festigt. Fartigt. Fnissigt. Tv-shop-musik. Sen började det komma. Hårsträngen ner från hans navel. Sättet han flämtade till på när. Hur han rullade runt och fick henne under sig och hur hon. Hans handflator över hennes. Hans mun över hennes. Hur ingen sagt något. Hon hade haft en klatschig replik på tungan men den behövdes inte när han öppnade och drog ner henne i knäet och hon kunde bara följa med och han smakade kaffe men annars var allt från inatt var tillbaka, likadant, samma, annorlunda, säkrare, snabbare, blygare, ledsnare, gladare. Och sen. Luktprat. Och sen tyst, och mer igen, och tyst.
Du, jag gill.
Åh, din doft, jag älsk.
Jag vill stann.
Eller du, följ.
Håll.
Jag.
Ring.
Joh.
Inget sagt. Hon lade sig på sidan, han kröp upp bakom henne och hon kopplade ihop sina händer med hans. Tysta. Sen låg de så och hon kände hans andetag tätt mot sin rygg. Vet du hur myck.

”Anrop till Stella, hallå hallå” sa Anna-Karin. ”Dags för nästa öl?”
Vad gör han nu? Har han vaknat? Vad ska han göra ikväll? Vad har han på sig? Har han duschat? Vad tänker han? Om mig? Vad tror han?
Vad sa A-K?
”Går det bra om jag kollar bröllopsmejlen?”

Medan kolen blev kol gick Stella upp till arbetsrummet. Flera rsvp-mejl på gårdagens ”tragiska besked” som någon kallade det för. Tragiskt är väl att ta i, snörpte hon. Det är ju ingen buss med hundra personer som kört av en bro. Sånt är tragiskt. Det här är.. olyckligt.
Hon printade ut listan med de som inte svarat och mejlade till Markus att det var lättast om han kontaktade dem, eftersom hon inte hade nät och inte kom åt telefonnumren lika lätt och yada yada yada. Sms-ade honom om det också för säkerhets skull efter att återigen ha öppnat en mobil som var överfull av meddelanden från gäster. ”Ring om du vill, ska vi ta en fika?, så fruktansvärt jobbigt för er, lycka till nu att ta tag i den här processen.”
”Stella!” ropade A-K nerifrån efter ett tag. ”Är du klar snart?”
”Kommer!” Stella avslutade och fick precis ett sms från m ”ok. kan ringa dig sen. hemma vid 9? jag på väg t trän nu. puss hej”.
”fint” sms-ade hon tillbaka. ”träna lugnt. hörs.”

Back to the 80s cd 2 och grillad lax med couscous och grönsaker. En väldigt pigg Anna-Karin. En mer och mer trött Stella.
Tänk om han trodde att han var hennes Markus-hämnd. En konferens-otrohet mot en semester-otrohet. Sen skulle båda vara mer kvitt på familjeterapin. Rensa luften och säga att det stod 1-1 och därmed bättre läge att börja om. Ingen skulle kunna skylla mer på den andre för båda hade gjort samma grej. Markus hade sagt att han och Petra legat med varandra en fem sex gånger. Stella antog att det var tillfällen de haft sex, inte det faktiska antalet gånger. Hon hade haft två tillfällen med Johan och de var redan upp i fem sex gånger, lite beroende på hur man räknade. Clinton-sättet eller inte. Och sen hade Markus gått tillbaka till Stella, och Stella skulle gå tillbaka till Markus. Det enda som saknades i hennes fall var några bilder. Hon började till och med förstå det mer och mer också, att det fanns foton.
Vad skulle Cissi säga om det här? ”Men nu får du väl ge dig. Du tar äntligen ett beslut och ställer in bröllopet efter flera veckors koma och sen förstör du allt genom att ha sex med första bästa. En handikappad! Har du spårat ur helt, gumman? Hur moraliskt var det på en skala?! Vaddå tror du gillar på riktigt? Hur kan du ens tänka i de banorna. Gillar hit och gillar dit. Sätt dig och ring en barnmorska, du. Eller din blivande man. Du vet, Markus. Är han så bra den där killen? Ha! Du, det spelar ingen roll hur så bra du tror att han är. Han är ju bara din rebound-kille, ser du inte det? Lite ovanligt att välja en sån, men rebound-kille är han vare sig du tror det eller ej.”
”Stella, vad är det? Du ser så dyster ut. Du verkade ju superpigg tidigare idag?”
”Förlåt, förlåt. Jag blev plötsligt helt slut. Helt.”
Och illamående med huvudvärk.
Han fick inte tro att han var en Markus-hämnd, rebound-kille, första bästa.
”Vill du ha vatten?”
”Ja. Har du massa is till?”

När Robban svängde in med två sovande killar i bilen vid halv nio började hon tacka för sig. Cyklade hem, kände sig som att det var på vippen att hon skulle orka ända fram.
Vinkade slappt till Gunilla som satt och löste korsord i köket. ”Jag måste sova. Nu. Om Markus ringer så säg det. Vi får höras imorgon.”