Kap 13 del 2

”Hur mycket har vi träffats, du och jag?” frågade han när de nästan var framme. Stella började räkna efter högt, men han avbröt henne. ”Jag vet redan, men jag menade för Anna-Karin. Om hon frågar, som hon säkert gör. Är det fortfarande tio gånger då?”
”Åhå.” Stella bet sig i läppen. ”Ja, vi kan kanske inte komma direkt från sex i duschen. Ett par gånger. Håller det?”
”Vad gjorde vi? Vilka gånger är det?”
”Tror du det är så himla noga?” Hon såg häpet på honom.
”Ja.” Han tittade tillbaka. ”Stella, hon kommer ju att fråga någonting. Och eftersom vi inte kommer direkt från sex i duschen, så säg vad jag kan säga så att det inte blir så... krångligt.”
”Har du gjort det här förr?”
”Vad är ”det här”?” frågade han.
”Det här” att vara tillsammans med någon och sen sitta och planera vad man ska säga för att det inte ska märkas!”
”Nej” svarade han surt. ”Men det kanske är..”
”För du verkar så djäkla slipad. Du tänker på saker jag inte ens reflekterat över, och du bara ”hur många gånger har vi” och bla bla bla. Säkert, Johan?”
”Men skärp dig.” Han blängde på henne. ”Tror du det spelar någon roll för mig vad hon får veta? Jag tog för givet att du ville hålla det hemligt för det är ju du som ska tillbaka och ringa familjeterapeut och barnmorska. Eller hur?”
”Kom du plötsligt ihåg det nu? Och du har glömt det hela senaste dygnet? Och det är förstås mitt fel?”
”Har jag sagt att det är ditt fel?”
”Det låter så.”
”Allvarligt talat” utbrast Johan frustrerat. ”Det här är ju helt otroligt. Stella, kom igen. Jag ville inte bråka, jag ville...”
”Vad?!”
”Inget” fräste han. ”Jag släpper av dig, det blir bäst.”
”Perfekt” spottade hon ilsket tillbaka.
”Ja. Helt djäkla perfekt.”
”Höger här. Det är fjärde på vänstra sidan. Fjärde, Johan, fjärde. Stopp!”
Den här gången stängde han inte av bilen, växlade inte ens om till P utan satt bara med bromsen i och obligatorisk hård blick. ”Varsågod” sa han syrligt. ”Trevligt att stå till tjänst.”
”Tusen tack” kontrade hon i samma stil. ”Ha en trevlig sommar. Hoppas du får skitbra väder.” Hon slet åt sig väskan, klev ur och drämde igen dörren efter sig och han körde iväg med en rivstart.

”Är det bara du? Var är den hemliga gästen?” frågade Anna-Karin och spejade nyfiket runt när Stella plingade på och plöjde sig rätt in till badrummet för att snyta sig.
”Förhinder.” Stella skvätte massa kallt vatten i ansiktet, sket i att mascaran och allt försvann, måste bara få stopp på. ”Akuta förhinder.”
”Vad är det med dig?” Anna-Karin kom in efter henne. ”Gråter du?”
Stella skakade på huvudet bakom handduken. ”Nej, nej, nej” med äkta gråt-falsettröst.
”Åh, gumman.” Anna-Karin kramade om henne. ”Var det Markus som var hemliga gästen som fick förhinder?”
”Markus? Markus?!” Ett skratt bubblade upp i Stella. ”Markus! Vad tusan skulle han komma hit och göra! Nej, vet du vad.”
”Näähää..” Anna-Karin pressade fram ett osäkert leende. ”Så du är inte ledsen? Du mår bra?”
”Ja! Det var bara så komiskt att du tänkte Markus. Herregud! Vi har en tjejmiddag istället, du och jag. Det är väl inte det sämsta?”
”Vet du vad jag köpte till dig på Systemet, alkofri öl. Den är faktiskt okej.”
”Super!” Stella ansträngde sig för att få ihop ett riktigt glatt ansikte. ”Korka upp en direkt, jag kommer ut om två minuter.”

För-öl och dip med morötter och selleristavar under parasollet på verandan. Musik från stereon som var uppställd i köksfönstret. En mycket förväntansfull min från Anna-Karin när hon knäppte på den och Howard Jones strömmade ut. ”Lägg av!” tjöt Stella förtjust. ”Har du sparat dina gamla band?”
”Det är på cd, baby.” Anna-Karin dansade runt med sin drink och svängde på höfterna. ”All gammal skit kommer ju ut i best of-samlingar nuförtiden. Tv-shop! Världens grej.”
”Har du Wham, Last Christmas? Den där, vad hette han, Neverending Story? Och Madonna, tidig Madonna?”
”Och Rock me Amadeus!Tacka Best of the 80s för det du.”
”A-K, du måste spela av den här åt mig!”
Dom bröt ihop i en hysterisk fnissattack.

Medan kolen blev kol slank Stella upp till arbetsrummet för en snabbkoll på bröllopssituationen. Flera rsvp-mejl på gårdagens ”tragiska besked” som någon kallade det för. Tragiskt är väl att ta i, snörpte hon. Det är ju ingen buss med hundra personer som kört av en bro. Sånt är tragiskt. Det här är.. olyckligt.
Hon printade ut listan med de som inte svarat och mejlade till Markus att det var lättast om han kontaktade dem, eftersom hon inte hade nät och inte kom åt telefonnumren lika lätt och yada yada yada. Sms-ade honom också för säkerhets skull efter att återigen ha öppnat en mobil som var överfull av meddelanden från gäster.
”Stell!” ropade A-K nerifrån efter ett tag. ”Är du klar snart?”
”Kommer!” Stella avslutade och fick precis ett sms från m ”ok. kan ringa dig senare? på väg t trän nu. puss hej”.
”fint” sms-ade hon tillbaka. ”simma lugnt. hörs.”

Anna-Karin haffade henne direkt hon kom ner för trappen, drog in henne i badrummet. Hon såg helt uppspelt ut. ”Är det något du vill berätta?”
”Ja, det är många som redan har läst mejlet igår så jag tror inte att det blir så svårt att.. ”
”Inte det!” Anna-Karin viftade frenetiskt med händerna. ”Något annat som har hänt sista tiden? Något stort?”
”Barnet?”
”Nämen, vad fan!” Anna-Karin viftade ännu mer. ”Johan Falkman!”
”Vad är det med honom?”
”Det är exakt det jag vill veta! Han är ju här! Där ute!”
”Är han här? Men shit!” Stella vände sig skärrat mot spegeln. ”Hur ser jag ut? Syns det att jag har gråtit? Och min väska är ju där ute. Har du något puder?”
”Här.” Anna-Karin slängde fram en fullproppad necessär. ”Knock yourself out. Men Stell, när var hur? Jag dör om du inte berättar.”
”Okej.” Stella grävde runt och hittade mascara, puder och läppglans. ”Vi träffades på Kvantum förra fredagen och sen har vi setts typ tio gånger. Senaste dygnet har vi haft skitbra sex. Och just innan vi kom hit gjorde vi det i duschen.”
Anna-Karin började skratta och slog sen nervöst handen för munnen. ”Men Gud! Tänk om jag råkar kalla honom för the Johan Falkman? Det var minst tio år sen jag pratade med honom senast. Nej, det var mer! När Laura fyllde arton, för jag skulle göra teoriprovet dagen efter och jag kommer ihåg det just därför. Han skjutsade hem mig och en annan tjej. Du hade ju kunnat förvarna om att det var han, alltså. Jag fick ju helt slag. Helt stum!”
”Det går över fort.” Stella snabbapplicerade lite läppglans. ”En halvtimme, max. Sen är du inne i matchen. Och han är skitbra, du ska få se. Hur ser jag ut?”
Anna-Karin var på väg att öppna munnen och säga något och sen ångrade hon sig och tittade en gång till. ”Lycklig” sa hon förbluffat. ”Menade du det där att..?”
”Kom.” Stella tog henne i handen och de gick ut.