Mer nytt på 2:an

Det var fint väder, klart och soligt. Inga moln. Man såg marken hela tiden. Hon lutade sig mot fönsterrutan, såg ner på städerna, Bottenviken, skogarna de flög över med planet. Såg villor med pooler, såna trodde hon inte fanns häruppe. Men hon hade haft fel.
När hon började flyga hit hade hon och Stefan haft såna där stora adresslappar runt halsen. Fått leksaker och extra uppmärksamhet av flygvärdinnorna. Det hade alltid känts som ett äventyr och en lång resa att komma fram, och nu när hon insåg att det bara tog en timme och en kvart kände hon sig smått lurad. Var det inte mer?
Gunilla och Torbjörn, morbrorn, stod och väntade på henne vid bagagebandet. Hon fick en stor varm kram av Gunilla. ”Nu ska du riktigt få koppla av och vila dig!” sa hon. ”Bara försöka komma i form igen.”
Stella försökte le till svar. I form, tänkte hon. Vad då för form?
Fysiskt var hon i bättre form än på länge. Det hade blivit spinning-terapi, minst fyra kvällar i veckan. Absolut inga korta nybörjarpass, utan bara trampa tills man fick blodsmak och inte kunde tänka längre var det som gällde. Komma hem sent. Fixa en tråkig och snabb måltid och krypa upp i en soffa som inte var ens egen, men försöka smälta in i den, tills det var dags att lägga sig.
Psykisk form, urdålig, men den skulle väl knappast bli bättre av några veckors vila. Det var liksom inte vila som krävdes, det var... en tidsmaskin. En tidsmaskin som tog henne tillbaka till den där majfredagen och hindrade henne från att komma på den smarta idén att lämna in båda deras gamla kameror på framkallning för att de nu och framåt bara skulle använda digitalkameran. Eller nej, en som tog Marcus tillbaka till för ett år sedan när den där trevliga tjejen Petra hade börjat på hans avdelning och han inte kunde hålla sig från att börja flirta med henne och samtidigt tycka att Stella var en trist typ som bara jobbade och aldrig orkade tänka på något annat (sex) än sitt nya jobb jobb jobb, och att hon måste sova hela nätterna och inte orkade med något annat (sex). Det var det han sagt som förklaring när de pratat om det. Han kände sig försummad. Stella bara tjatade om jobbet. Var trött. Inte på humör. Hon visste att han hade rätt. Hon hade jobbat för mycket. Det var hennes grej, att gå in för mycket för saker och ting. Hon fick ett nytt jobb på en ny skola, hon ville visa att hon var bra så hon knegade på som attan. Hon upptäckte en ny bra författare, hon klämde alla verk på en månad. Hon fick en sambo som vänstrade, hon kunde ändå inte sluta älska honom. Gjorde hon något, då var det helhjärtat. På gott och ont. Hon hade inte ens kunnat gå ut på krogen och flirta sen hon fått veta. Cissi och Miriam hade dragit med henne, och det kändes som det naturliga steget. Ett par drinkar, en bardisk, några flirtiga ögonkast, en mångtydig konversation. Det hade slutat med att hon stod på toan och lipade. Alla de där männen, de var inte han. Deras händer på henne, bara tanken fick det att vrida sig i magen. Och hur de luktade, rakvatten och främmande otrevligt. Hon ville ha han. Från förr. Markus utan en attached Petra.
En tidsmaskin. Det var den sortens räddning som behövdes.
”Ja” svarade hon Gunilla. ”Det ska bli skönt.”
______________

Tidigt på fredagsförmiddagen packade de bilen och åkte mot Norge. Hon stod med den ena katten, Figo, den som kunde vara lite sällskapssjuk emellanåt och vinkade hej då på verandan.

Det var solskymtningar bakom molnen. Kring femton grader. Hon hade precis läst Markus morgon-sms. Han hade skickat minst ett varje dag sen första fredagen hon stuckit. Ledsna, hoppfulla, vardagliga, desperata, de varierade i stil från dag till dag. Han hade skrivit en informerande variant idag; ”god morgon, stell! jag ska på badminton ikv, hemma eft 9. saknar dig massor. ring mig, el bara kom hem!”. Badminton, hemma efter nio. Det var den sorten som gjorde mest ont, det vardagsupplysande. Inte att han skrev att han saknade henne, men att han berättade att det var badminton ikväll, så att hon inte skulle komma hem och börja undra var han var. Som om hon garanterat hade gjort om inte om. Och nu visste han inte att hon inte längre var i Stockholm. Trodde nog att hon satt hemma hos Cissi och funderade på hur hon skulle tillbringa sitt sommarlov.
__________________________

Hon såg på klockan. Halv tolv. Dags att handla klart, cykla hem och fixa lunch och sen börja tänka på vad hon skulle ha på sig på festen. Fest. Att hon skulle gå på en fest. Hon som inte ens anmält sig till personalfesten på skolan. Men det hade inte gått att komma på en bra ursäkt på studs för att tacka nej här. Det hade blivit så oväntat. Han. Rullstolen. Patricia. Festen. För många överraskningar att hålla i luften. Och det räckte säkert om hon stannade i en timme.