Kap 13

Keep em coming. Jag kommer säkert att ända saker i det här, men det var så roligt att fortsätta jobba efter några dagars paus så jag trummar bara på nu. Brasklappen är alltså - väldigt snabbpublicerat.


Kap 13

”Jag är helt slut. Helt. Slut.” Stella kollapsade i hans soffa. ”Du fattar inte hur slut jag är.”
Johan fyllde en vattenflaska och kom ut med den till henne. ”Tufft pass?”
”Skojar du. Lina var liksom... The Terminator. Jag brukar aldrig bli darrig i benen av bara fyrtiofem minuters spinning, men nu. Och sen där bodypumpen. Jag kunde, seriöst, knappt tvätta håret efter för att jag inte orkade få upp armarna så högt. Jag kommer inte att kunna det imorgon.” Hon drack upp vattnet i stora giriga klunkar, kastade tillbaka flaskan åt honom. ”Mer, please.”
”Är du hungrig också?”
”Skojar du.”
”Vill du fortfarande ”gå ut och promenera genom stan och välja någon trevlig restaurang” som du föreslog förut?”
Stella stönade till svar och han skrattade. ”Pasta här då?”
”Vad som helst som innebär att jag inte behöver flytta mig en meter.”

”En film?” frågade han när de käkat klart. Han hade till och med serverat pastan och ett glas vin åt henne i vardagsrummet, så hon hade bokstavligt inte behövt flytta sig ens en centimeter. ”Lockar det damen?”
”Så länge det är video och du hyr den i såna fall.” Hon sträckte lojt ut benen och flexade fötterna, kurade ihop sig igen.
”Okej, någon särskild du vill se?” Han rullade ut i hallen, tog plånboken som låg på byrån.
”Men hallå, vänta.. ” Stella vinkade matt. ”Ska verkligen du gå, och jag ligga här?”
”Just det.” Han vinkade tillbaka. ”Så länge du inte klagar på filmen.”

Han kom tillbaka med massa godis, läsk och en rom-com som det var svårt att tro att han helhjärtat velat se.
”Vilken fantastisk service” spann hon förtjust när hon fått godispåsen placerad mitt på magen. ”Påminn mig om tacka Lina.”
Han skrattade till. ”Just det.”
Hon log och petade till honom med foten.

Nästa gång hon vaknade till var teven avstängd och han höll på att lägga ut ett lakan över henne.
”Oj. Somnade jag?” frågade hon dumt.
”Njaa” log han mjukt. ”Vi kan väl säga att du vilade ögonen en stund.”
”Åh. Vad är klockan?”
”Halv ett.”
”Halv ett?! Men jag måste ju hem..!”
”Sov här, Stella. Det är så sent nu.”
Hon såg sig omkring. Persiennerna neddragna, en riktig kudde låg på bordet, han hade uppenbarligen otroligt försiktigt lyft bort några av soffkuddarna så att hon skulle få mer plats att sträcka ut sig, och så påslakanet som täcke. ”Här? Säkert?”
”Hundra.”
”Jaja.” Hon föll tillbaka ner i soffan. ”Sov gott.”

När han hade sagt godnatt, gått in på sitt rum och dragit igen dörren var hon klarvaken.
”Jag ska inte hålla på det minsta. Jag lovar.” Han hade inte gjort det heller. Hon var den som tjuvat in här och där. Stött sig mot när hon drog på sig skorna, en hand på hans axel när hon hällde upp mer kaffe, en kram varje gång de träffades eller sa hej då, låtsats fixa till något i hans hår som redan var fixat. Igår när de legat på en filt på Floras kulle här utanför hans hus hade hon inte direkt kunnat koncentrera sig på tidningen hon skulle läsa för att hans arm nuddat i hennes hela tiden. Och om den vid något tillfälle inte nuddat hade hon makat efter sin så att den gjorde det igen.
Han hade inte sagt något om det, ingen av dom hade sagt något om det. Men han hade inte dragit sig undan heller.

Och nu. Hon inbillade sig att hon hörde hur hans säng knakade till när han satte sig på den. Hur han drog av sig tröjan, la sig ner och drog av sig byxorna och kalsongerna, sträckte ut sig och drog upp lakanet över benen och kroppen. Och hur han andades ut långsamt för att det var så skönt och svalt.
Kom igen nu, sa hon till sig själv. Skärp dig. Förstör inte allt. Markus Markus Markus. Det är mantrat ikväll. Markus Markus Markus.
Hon krånglade sig ur sina jeans själv, tog av sig behån och sockarna, sov i t-shirten och trosorna. Inte för att hon sov, men ambitionen fanns där. Vände sig in mot soffväggen, fokuserade på långsam andning och inget speciellt i huvudet, det vanliga sovtricket. Vände sig ut mot rummet igen. Fortsatte fokusera.
Klockan på videon lyste. 00:58. 1:09. 1:35.
1:41 gav hon upp. Tassade in till köket och satte på en tekastrull. Han hade en tekokare men det kändes som att den skulle låta för mycket när den bubblade igång. Tidningen hon köpt igår låg kvar på bordet. Rätta sommarbikinin, tips för romantiska helgresor, sommarläsning och några kändisar som berättade om sina smultronställen för sommarsemestern. Vid påtåren hörde hon hur hans dörr öppnades. Nu var det omöjligt att göra en tjurrusning tillbaka till soffan och låtsas att hon sov lugnt.
”Gick det inget bra?” frågade han trött från dörröppningen, med sömnig och mulig uppsyn. Han hade på sig alla sina kläder igen.
”Njaa... ” Stella tittade ner i tidningen. ”Inte så väldans....”
”Inte så väldans”. Hon sa aldrig ”väldans” i vanliga fall. Det var Gunillas ord.
”Kom.” Johan nickade mot rummet och hon såg förvirrat upp. Nej nej nej, absolut inte komma någonstans, Markus Markus Markus. ”Jag skjutsar hem dig.”
”Åh. Jaha.” Hon började rodna. ”Ja, okej.”

En tyst hissfärd ner i garaget, lasta in stolen, sätta sig, åka iväg. En tyst färd ut till Björkskatan. Ljus sommarnatt, inga gatlyktor behövdes. Få andra bilar i farten. Koncentrerad körning från hans sida. Nagelbitet koncentrerat tittande ut genom fönstret från hennes.
”Det var det.” Som vanligt stängde han av motorn när de var framme.
”Tack.”
Hon satt kvar.
”Varsågod.”
”Tack” sa hon igen och rörde inte på sig.
Han väntade, trummade tyst med pekfingrarna mot ratten.
”Varför ville du... ” började hon samtidigt som han ”om du vill så kan..”. Han nickade åt henne att fortsätta, som vanligt.
Hur kan du inte kyssa mig? Hur kan du inte ta på mig? Varför var du vaken? Varför föreslog du direkt att jag skulle hem? Är du less nu? Har du nått ”skönt att hon drar”-stadiet? Tycker du inte att jag är bra längre? Vill du aldrig krama mig? Varför gör du det inte bara? Om jag var du skulle jag bara göra det, inte kunna hålla mig.
”Varför ville du skjutsa hem mig nu?” frågade hon.
”Jag trodde du ville det. Var det fel?”
Hon tittade åt andra sidan igen, ut genom fönstret. ”Nej.”
”Men..?” fiskade han.
Hon suckade. ”Inget.”
”Exakt.” Han suckade tillbaka, otåligt. Vred om tändningsnyckeln. ”Det här var helt enkelt ingen bra idé. Jag är trött, Stella och jag vill åka nu. Bestäm dig.”
Bestämma vad? ville hon panika. Vaddå ingen bra idé? Vilken idé? Ikväll eller alltihopet? Ska vi säga hej då? Hur tror du jag ska kunna bestämma något sånt, så här? Måste jag det? Är vi färdiga nu?

Hon klev ur.