Kap 10-fixande

Ännu mer nytt i kap 10, boulekvällsavsnittet :

Det satt en ritning på dörren när hon kom upp till dem ”Stella, följ pilarna, här är vi!”.
Johan, Max, Lina och en annan tjej var i full gång på en grusplan i närheten. Den andra tjejen gjorde tydligen ett bra kast för hon gav upp ett belåtet ”ja!!” och high five:ade med Johan. ”Där satt den!”
”Hallå, hallå” hälsade dom på henne. ”Bra att du kom, vi håller på att värma upp lite, vill du ha något att dricka, kul att ses, är du i fin form idag?”
Johan hade inte ringt under dagen, hon hade inte ringt honom. Hon hade funderat på det minst tio gånger, men aldrig kommit längre än att stå brevid telefonen i hallen och stirra grubblande på den. Hon hade inte tordats mer ifall han skulle svara och säga något om att det kanske inte var så bra, ändå, om hon dök upp. De två gånger det ringde hade hon hoppat till båda gångerna, och ängsligt närmat sig den på helspänn.

Hon hade velat hälsa på honom mer enskilt nu, få en blick, ett ”okej?” som visade att allt var lugnt, trots kvällen innan. Det blev inget sånt. Han nickade kort till henne, inte obrytt eller surt men kort, och sen sa han något till den andra tjejen, och så var ögonblicket förbi. Stella fick skaka hand med henne, Sofia. Någonstans kring tjugoåtta-trettio, med stort vackert lockigt mörkrött hår. Hon verkade vara urtypen för en stereotypisk rödhårig person, kvicksilvrig och fartfylld. Pratade, gestikulerade, rörde mycket på sig, gjorde segergester, skrattade, skämtade, tvinnade på de vackra hårlockarna. Det var ingen hejd. När Stella fick höra att hon pendlade och pluggade till recepetarie i Boden, bodde här i Luleå, och ändå orkade leda flera pass i veckan på samma gym som Lina, till och med nu när hon sommarjobbade i Hemtjänsten, kunde hon bara nicka matt. Om dom pratade mer skulle detta energiknippe säkert kunna berätta att hon dessutom extraknäckte på någon bar nattetid, hade klämt in en rundresa i hela Asien och Indien på påsklovet, haft minst fyra olika karriärer innan och var utbildad fritidsledare / yogalärare / kock / taxichaufför. Hon var en sån som förmodligen aldrig kunde ligga hemma och bara titta på teve en hel kväll med en katt i famnen, och känna sig lugnt tillfreds med det.
”Men nu måste vi köra på riktigt!” pushade Sofia på efter att Stella fått värma upp med två kast. ”Ska vi vara två och tre i lagen? Du och jag, va?” Det sista riktade sig till Johan som såg enbart förtjust ut över det förslaget, ingen protest där.
”Stella, då lyfter du oss” sa Max snällt. ”Vi behöver lite bra långskottare, är det din grej?”
”Ge henne öl bara” log Johan. ”Det är visst vad som krävs. Hon avslöjade det tricket igår.”
”Yeah yeah.” Stella flinade tillbaka, ville hålla kvar blicken men han böjde sig ner och plockade upp sina klot.

Och senare i samma kap :

Hon bytte hörn i soffan, kröp upp mot honom och han lade armen om henne. ”Gud, vilken kväll vi har haft. Boulen, sammanbrott, fika, olycka. Är du trött?”
”Sådär.”
”Jag är helt zonkad. Och jag måste åka hem snart. Ta in tvätten. Tömma diskmaskinen. Gunilla och Tobbe kommer imorgon.” Han luktade så gott, en blandning av någon deo, lite svett och original Johan-doften. Hon lutade huvudet mot axeln. ”Vi sitter bara så här ett tag.”

Det gick bra först. Tysta. Stilla. Sen makade han sig till en annan ställning, hon drog ner hans arm lite, ändrade placeringen av sin, och sen var det någon som och en annan som. Det blev mindre bara sitta, fortsatt tyst men inte alls stilla. Jag borde säga något nu, jag borde säga stopp nu alldeles snart, tänkte hon när de obevekligt gled mer och mer in i hångelstadiet men det var så lätt att hålla mun och inte låtsas om någonting och fortsätta ha de där sköna händerna och armarna runt sig, på sig, och det var ännu mycket bättre än hon fantiserat.
Först när han började kyssa hennes hals fick hon fram ”nej, vänta stopp, vi kan inte göra det här”.
”Varför inte? Blir du förvandlad från en prinsessa till en groda?” viskade han lekfullt och kysste igen och igen. Bra kyssar. För bra kyssar. Stella drog sig tvärt undan. ”Johan, lägg av. Jag kan inte.”
Han slutade. Höll kvar huvudet mot hennes hals, hans andedräkt mot henne, men slutade med allting.
”Förlåt” sa hon lågt. ”Det är för tidigt bara. Jag kan inte på det här sättet. Inte än.”
Han lät händerna falla ner på soffan. ”Inte än? Men senare?”
Det kändes kallt och tomt utan dem.
”Kanske. Jag vet inte.” Hon ville stryka honom över kinden, låta fingret följa konturen av hans läppar, böja sig fram och smaka på riktigt, få ögonen mindre allvarliga, men det enda hon gjorde var att knäppa sina händer i knäet. ”Kanske.”
”Jaha.” Han log sitt halvsneda skeptiska leende. ”Där gav du mig verkligen något att hoppas på.”
”Vad tror du att du ska få då? Ett exakt klockslag? På tisdag klockan tretton och fyrtioåtta är jag redo, köp kondomer. Herregud!” Hon reste sig irriterat. ”Jag kan inte tänka så överhuvudtaget. Och nu går jag hem.”
”Vänta, Stella. Vänta.” Han kom efter henne. ”Bli inte arg. Jag.. jag menade inte så. Jag fattar. Du, gå inte än.”
Hon styrde in i köket istället, spolade upp kallvatten i ett glas, lutade pannan mot köksskåpen, blundade, lugnade ner sig, gulpade i sig vattnet. ”Det är minst lika mycket jag, jag vet det, men jag klarar inte av en sån här sak just nu. Jag vill träffa dig, men... Skit också! Du vet.”
”Jag vet. Vi kan väl tänka på det.”
”Vi?” En skarp blick över axeln. ”Nähä du, mister. Jag har redan tänkt klart, nu får du får tänka.”
Johan gjorde en ”okej okej”-gest med händerna. ”Du har rätt. Jag tänker. Inget snack om saken. Jag tänker.” Han lät så över-tjänstvillig att hon började fnittra. ”Ursäkta. Det där var min lärarröst.”
”Menar du.” Han himlade med ögonen. ”Du skulle kunna kommendera arméer, Stella.”
”Det är ju i princip det jag gör.”
Han log tillbaka. ”Tur att jag har fått frisedel.”

Det blev en vanlig vänlig ospännande kram när hon skulle gå.
”Ring mig sen då.” Hon drog i snöret på hans munkjacka.
”Japp. Och stick inte till Stockholm utan att säga till.”
”Nope. Sov gott, vännen.”
”Tack detsamma, tjejen.”
”Okej, snygging.”
Han skrattade och puttade ut henne genom dörren. ”Gå nu, Stella. ”Sockertopp” och ”sötnos” är ett bara klick bort och då kommer du att läxa upp mig igen som en riktig lärarinna och det vill jag inte vara med om.”
_____________________

Och nu kommer det följdaktligen att bli fler ändringar i de andra efterkommande kapitlen också...