Mer på kap 13

Kap 13, del 2 = efter telefonsamtalet

Johan svarade inte hemma eller på sin mobil så hon lämnade ett meddelande om var han skulle befinna sig klockan sex för att bli upphämtad av partytaxin.

När dom hade kramat killarna hej då och vinkat i bakrutan nerför hela gatan pekade Anna-Karin på sin väska som låg på baksätet. ”Ta fram termosen.”
Stella grävde fram en ljusblå Musse Pigg-barntermos.
”Och så häller du upp lite.” Anna-Karin hittade en av de kommersiella kanalerna på radion som just nu spelade en gammal Britney-hit i en pumpande mix.
Stella skruvade upp korken och tittade och luktade misstänksamt på innehållet. ”Det är inte mjölkchoklad.” Hon hällde upp och fick tunna tunna limeskivor och en isbit tillsammans med den klara vätskan. ”Är det... ” Hon smuttade på det, kände tallbarr och lime. ”Gin och tonic?!”
”Skål!” skrattade Anna-Karin och höjde ljudet på radion ännu lite mer. ”Välkommen till partytaxin!”
”Gör du drinkar i dina barns termosar? A-K!” Stella tog en till klunk. ”Det här känns olagligt.”
”Jag funderade på en sak apropå det” sa Anna-Karin. ”Om jag skulle dricka en kopp av det där nu, hur lång tid tar det innan det kommer ut i blodet? Hur snabbt blir jag påverkad och icke-bilvänlig? Hinner vi hem eller inte?”
Stella skrattade ännu mer. ”Jag kan köra om det är så bråttom. Det är helt okej, A-K, sväng in här på busshållplatsen så byter vi.”
”Det vore bara intressant att veta. Tycker du inte?”
”Har du frågat Robban?”
”Han skulle bara dra upp de värsta alkoholrelaterade olyckorna han har åkt ut på. Strunt i det. Jag tänkte att det kanske var bra med en för-fördrink ifall du skulle vara nervös? Du vet, för Johan Falkman?”
”Snälla, inget Falkman. Du lovade! Är du nervös?”
Anna-Karin log lite åt henne. ”Jag har bara inte vant mig vid tanken på att han ska hem på middag till oss. Det känns som att jag är fjorton igen.”
”Det går över på en halvtimme. Det gjorde det för mig.” Stella drack ännu mer av sin Musse Pigg-drink. ”Han är lätt, och trevlig och rolig. Du ska få se. Vad sa Gunilla om honom?”
”Men hon, hon skulle ju kunna starta en Falkman-fanclub. Hon har haft ett gott öga till alla dom där syskonen sen dom var tre år för att dom var så väluppfostrade och duktiga, och nu är det ju ännu mer med honom... ”
”Tio spänn på att du kommer att vara med i den fancluben innan kvällen är slut” log Stella. ”Upp här, vi ska in på nummer 58.” Hon svepte drinken och såg uppfordrande på Anna-Karin. ”Tungan rätt i mun nu.”
”Johan, Johan, Johan” var det sista Anna-Karin mässade lågt innan Stella hoppade ut och hälsade med ett ”hallå Johan Falkman!” som genast fick dem båda att falla in i en fnissattack.

”Hur var det, tyckte du att jag och Max var lika?” sa han och drog ner solskyddet så han kunde möta Stellas blick i spegeln. Allt han sagt hade fått ett riktigt muntert gensvar och Stella vågade inte längre se på Anna-Karin.
”Jag vet. Ursäkta” fnissade hon. ”Jag ska skärpa mig. Det blev lite överväldigande, hela det här konceptet med dig och fest och A-K och allting.” Hon tog ett långsamt djupt andetag. ”Och jag kan till och med vara lite berusad redan. Vi är inte säkra på det.” Hon sträckte fram Musse Pigg-termosen. ”Ska du ha dig en färdknäpp, kompis?”
Johan såg lika misstänksam ut som hon gjort när han skruvade av locket. ”Förresten. Jag vill åka hem” sa han när han sniffat på innehållet. ”Får jag ringa min bror?”
”Alla tjugoåttaåringar måste stanna till minst tolv.”
Han gjorde en förskräckt grimas och hällde upp en skvätt. ”Skål då, tjejer.”