Skriv-wannabe

jotackdetregnar.blogspot.com

2006-07-16T19:59:00.000+02:00

Nytt! Nytt! Vet inte alls vad det blir, men bara för att jag sitter och redigerar det ena och det andra och måste tänka på det så kommer jag givetvis på bra idéer.

Kap 1 av det här som jag vet inte vad, men i blogform än så länge :

jotackdet regnar.blogspot.com

Lördag 7 januari, kl 12:48.

Finn tre rätt :

1) Jag och min mest fantastiske bäste vän, vi kan kalla honom Jonas, för han heter så på riktigt också ...

2) Reser runt i Indien och Asien i tre månader, från den 20 januari och framåt ...

3) Och min fantastiske bäste vän, han som heter och kallas Jonas, kanske förhoppningsvis under tiden kommer på att vi två har så mycket gemensamt och alltid så kul ihop och jag är ju så snygg och söt och snäll och smart på alla sätt och vis, så nu måste han faktiskt bli tillsammans, på riktigt, med mig.

Tillägg av runner-up 4) Vi kommer hem i mars, solbrända, livserfarna, och kära.
”VI” sa jag. "VI kommer hem."

Fram tills för tre veckor sen såg planen för januari ut så. Jullov, se till att få så många pass som möjligt i Hemtjänsten och tjäna massa ob-tillägg, tentaplugga, skriva tentan den 18 januari och dra till Bombay, som heter Mumbay, jag glömmer alltid det, den 20:e. Bra, va?
Jo.
Men den 16.e december fattade jag att Jonas planer sett ut så här:

1) Få Bea, tjejen jag dejtar, att bli kär i mig.

2) Lyckas tjata och övertala henne att följa med till Indien och Asien i tre månader.

3) Vi två åker till Indien och Asien i tre månader!!! Ja, och min kompis, eeeh, Emelie, följer ju med också. Hon är schyst.

Så från och med idag har jag en ny plan.

1) Jag skiter i Indien och Asien, Jonas och Bea, och åker till ... ta dam! ... Bergen, Norge.

2) Jag blir au-pair.

3) Jag stannar till minst juni, juli.

Tillägg av runner-up 4) Jag kommer hem blek och ensam och fattig för Norge är ju så dyrt och Bergen är det ställe där det regnar mest i hela Europa. Ja, fyra gånger mer än i Stockholm. Ja, mycket mer än i London. Mest i hela Europa regnar det där, i Bergen. Dit ska jag. Av egen fri vilja.

Finn tre fel :

1) Jag är tjugofyra. Ingen blir au-pair när dom är tjugpfyra. Det blir man när man är tjugo.

2) Jag kan ingenting om barn. De stackare jag ska ta hand om är sex och åtta år, men ändå. Stackare var ordet. Det senaste barn jag kände var min lillasyster, Sigge. Hon är sjutton nu.

3) Om man ska bli au-pair, varför välja Norge??!! Det ska man vara i USA eller England. Men London, jag tål fan inte London. Där får jag hemlängtan och blir deprimerad efter en dag. Det går inte. Och USA var så bökigt.
Så det var tur att jag såg den där annonsen i DN. Tur att mina föräldrar prenumererar på DN. Tur att jag redan hyrt ut studentrummet och fått beviljat studieuppehåll. Tur att jag jobbat som ett svin och tjänat en massa pengar. Tur att Bea kunde överta min biljett för en ringa summa. Tur tur tur, allting, skittur. Tur att jag ska till Norge så slipper jag gå hemma hos mamma och pappa och dra. Tur att jag slipper hjälpa Sigge med hennes gymnasieläxor. Knacka på dörren och se till så att hon inte håller på och ligger med sin pojkvän utan skydd när han kommer på besök. Tur att jag själv slipper ligga på soffan och tröstäta chips och bli fet som en val tills i mars när en certain someone kommer hem och är skitsnygg och brunbränd och lycklig.
Men va? Låter jag bitter? Hell no, jag ska ju ut på äventyr!
Det hade såklart varit ännu mer TUR om Bea inte kommit på den där festen som Jonas var på i november. Eller om Jonas inte plötsligt utvecklat en förkärlek för små pundiga brudar med slingat hår som äter en morot, en hel en!, till lunch och pratar med bebisröst till honom.
Tre månader tillsammans med henne, med dem, i små hotellrum, på nattåg, flygplatsväntan, stränder, restauranger, laundromats.
Nej tack.

”Hej, jag heter Em. Jag är 178 cm och har en benstomme som passar till det, know what I mean. Jag gillar inte morötter så mycket. Jag har mörkbrunt hår. Jag pratar normalt, till alla.”

Det går ju inte.
Imorgon får Oda, tjejen som är åtta år, och Stian, pojken som är sex, fint besök. Bara inte planet kraschar över Hardangervidda först. Det är en glaciär.
Man kan ju alltid hoppas.

Så vad ska man shoppa i Bergen?

Haresåbra / Em. Jag menar "ha det".

1 kommentar
”Gå på Pepper, dom har jättefina kläder, tex Filippa K. Jag är också svensk här, vi måste ju ses! Kram!” wheresmybag.blogspot.com

Och sen då?

2006-06-05T21:48:00.000+02:00

Håller på att skriva om och fixa nu, men jag kommer inte att lägga upp mer här på bloggen. Stommen är densamma, men det kommer till och försvinner saker, ändras om i ordning, etc.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med den här bloggen?? Kanske tar bort den om ett par dagar eller veckor.
Har inget annat projekt nu heller som kan segla upp, utan det är skrivo-historien jag jobbar med för fullt.

Tack för läsning!

Done diddeli done! Rubb och stubb!

2006-05-29T21:30:00.000+02:00

Klart!! Genomskrivet!! Tjoho!!
Nu återstår att fixa och dona och ändra, och det tar ju sin goda tid, men fasen, det känns väldigt roligt att ha nått SLUTET för jag skriver ändå så mycket bakåt hela tiden. Så när jag väl når slutet, då är det liksom välförtjänt att tjoa lite även om jag inte säger att jag är klar.
228 sidor. 88000 (plus) ord. Det var det hela.
Jo, jag har en titel också. Den får man veta om man skriver en kommentar. (Jag har prövat det här förr. Jag ger inte upp. Haha.)

Här kommer, förhoppningsvis, länkarna till de senaste versionerna om man vill läsa från start till slut. Enjoy!

1, 2 + 3, 4 + 5, 6, 7, 8, 9, 10 + 10, 11 + 12
Det är nu det börjar bli knivigt med flera versioner... suck...
13 original, 13 fxat + 14,
13 + 14 + 15
16, 17 + 18 + 19, 20, 21 + 22
23, 24

Kap 24 EPILOG

2006-05-29T21:19:00.000+02:00

Kap 24 Epilog - 1 år senare
Luleå, 17 juni lördag

”Men titta. Jag tror jag dör. Så söt.” Patricia lyfte andäktigt i Tildas lilla fot, kittlade henne på magen. ”Hej gumman.” Tilda kluckade till och log och Patricia höll på att gå åt. ”Du måste ju vara världens gulligaste bebis. Hej söta Tilda, hallå hallå.” Hon såg smältande på Stella. ”Man vill äta upp henne! Och titta på dom här små fossingarna. Och ögonen, oh så fina ögon.”
”Vill du hålla?” Stella lämnade över bebisen till Patricia som överlyckligt fortsatte kuttra och gulla. ”Nu är hon på sitt bästa för hon har sovit och ätit. Då är allt finemang.”
Patricia snusade på Tilda. ”Och den här lukten. Jag dör, Stella. Jag får bebislust!”
Stella log. ”Stanna och byt en blöja eller två.”
”Sååå gärna.”
Stella såg bort mot gårdsinfarten där Johan svängde in. ”Här kommer födelsedagsbarnet.” Hon gick och mötte honom, lyfte ut stolen från passagerarsätet. ”Gick det bra?”
”Jag överlämnade vinflaskorna, dom tog emot dom. Jag tror det gick bra.” Han fångade tag i henne och pussade henne. ”Hej, älskling. Går det bra här?”
”Tilda är nöjd. Patricia vill äta upp henne. Jag har fått duscha. Så, ja, alla tiders.”

”Johan, kolla.” Patricia höll upp en glad och förtjust Tilda mot honom. ”Så söt så man smäller av.”
”Ja? Det är ju det jag har sagt från början, men du trodde bara jag var subjektiv.” Han snodde åt sig en puss på en av de små fossingarna. ”Hej vilda Tilda.”
Patricia föste fram en påse som hon haft med sig. ”Det här är presenter till dig och lilla miss Beauty Contest. Du och Stella kan öppna dom medan jag håller den här gullungen.”
Han plockade fram ett mjukt paket med ”Välkommen Tilda!” på och ett kuvert där det stod ”Grattis Bossen!”.
Det var ett presentkort på bokaffären. ”Jag vågade inte ens köpa en liten bok med tanke på hur besatt du är av att slimma möblemanget nu” sa Patricia. ”Det räcker i ett år så du har lång tid på dig att välja.”
”Tack!” Han räckte Tildas paket mot Stella men hon visade att han skulle öppna det. En grön och vit-randig bomullsklänning med en vit tröja att ha under.
”Men Gud, så fin!” utbrast Stella förtjust när han höll upp kläderna. ”Den är ju som... Vänta!”
Hon skyndade in och rotade runt i Johans garderob, hittade det hon sökte och gick ut. ”Titta! Jag älskar den här t-shirten. Det är nästan exakt samma gröna färg. Tänkte du på det?”
Patricia log lite tveksamt. ”Egentligen inte, men vi kan säga, ja, visst gjorde jag det.”
Stella gav t-shirten till Johan. ”Du hade den här förra året, minns du det? På din fest. Du var så himla snygg i den.”
”Åh, förra året, ja. Det är ju jubileum för er idag! Hurra hurra för det med.” Patricia vinkade med Tildas händer. ”Och det var då du och jag hade samma röda top, Stella. Har du fortfarande din?”
”Jo, men det är minst fem kilo kvar innan jag tar på mig den.”
Patricia såg på Johan. ”Tänk om vi åkt och handlat på torsdagen istället?”
”Eller om min frissa inte blivit sjuk. Då hade vi handlat senare på fredagen, och du hade kanske missat oss helt, Stella.”
Stella log och nickade. ”Jag vet. Det är en hel massa ”om”. Hela tiden.” Hon strök Johan på kinden och tänkte på talet som hon gått och spånat på i några dagar. ”Man får ha tur med sina ”om”.”
Patricia blinkade åt honom. ”Har du tänkt på att du har gjort en Brad Pitt det här året?”
”Vad är det?!”
Stella skrattade till. ”Du fixar en hel familj rekordsnabbt genom att träffa en tjej som redan har barn och du kan glida in som pappa. Styvpappa. Extrapappa.” Hon hade fortfarande inte hittat något idealiskt namn för vad hon ville kalla honom. Styvpappa lät gammaldags och elakt, som i sagorna, och extrapappa lät lite oansvarigt även om det var tjugo gånger bättre än låtsaspappa som inte passade alls för en som varit nummer två att få veta om graviditeten och sen till och med följt med in till BB och väntat där tills allt var klart. Stella hade gått åtta dagar över tiden, och Johan hade varit på besök när förlossningen satte igång.
”Världens sötaste barn dessutom.” Patricia var hos Tilda och snusade igen. ”Hur ska du fira trettionioårsdagen?”
”Middag hos mina föräldrar. Dom tyckte det var onödigt att ”Stella skulle behöva ställa sig och laga mat till massa människor direkt hon kom hit”. Som om jag hade kedjat fast henne vid spisen och tvingat henne till det, va? Dom vill nog mest bara försäkra sig om Tilda-tid, som alla andra som kommer ikväll. Att jag fyller år är en lämplig ursäkt.”
”Var lugn” sa Stella åt honom. ”Jag ska se till att vi firar din tjugosjuårsdag också.”

Kvart över sju klingade hon i glaset och ställde sig upp vid bordet.
Johan drog diskret i hennes hand. ”Ingen sång!” viskade han. ”Stell, du lovade.”
”Jag vet” viskade hon tillbaka. ”Det blir ingen heller.” Hon såg på alla som satt där. De enda som var med från förra året, förutom henne och Johan, var Max och Lina. Nya gäster var Gunilla och Torbjörn, Anna-Karin, Robban och småkillarna, och så Johans föräldrar, Arvid och Birgitta. Arvid som just nu satt och höll i Tilda för att ”låta Johan och Stella äta ifred”. Innan han fick henne hade det varit Gunilla som erbjöd samma tjänst.
Förra året hade de ätit grillspett och varit farligt nära att dricka blåa drinkar. Hon hade tagit en taxi hem till Björkskatan och känt sig berusad men fnittrig och glad för första gången på veckor. The Johan Falkman hade bjudit in henne på middag och hon hade tänkt ”A-K döör om jag tackar nej!”. Markus hade skickat sms åt henne.
I år var det pastasallad, grillad kyckling och vitt vin på box, och läsk för henne. Hon var chaufför. Ingen förlovningsring på varken höger eller vänster hand, men i hennes väska låg Johans nyckel och på hans knippa hängde hennes Stockholmsnyckel. Hon och Tilda skulle vara här i två veckor. Hon hade fått en ny mobil med kamera av Markus innan de åkte så hon kunde skicka bilder på Tilda varje dag åt honom. Efter Luleå-sommarlovet skulle de köra ner i en mini-konvoj tillsammans med Arvid och Max i en liten lastbil. Johan skulle flytta in hos henne, hos dom. I augusti skulle han börja jobba inne i city. Klockan sex på kvällen kunde han sticka nyckeln i låset och hojta ”honey, I’m hooome!” och han skulle bli mött av två lyckliga fröken Lundmans som längtat efter honom hela dagen. Den ena i ett käckt förkläde och med middagen redo, den andra i en sparkdräkt och kanske en skallra i handen.
Ja, den fröken Lundman som bar ett förkläde hade i och för sig längtat efter honom i ett helt år.
Stella harklade sig ceremoniellt och drog lika ceremoniellt upp pappret hon hade i bakfickan på jeanskjolen. Hon vecklade långsamt ut det. ”Johan gillar inte födelsedagssånger så jag tänkte hålla ett tal istället. Är det tillåtet?” Hon såg på honom för att få godkänt och han blinkade förvånat. ”Ett tal? Har du skrivit ett tal?”
Stella nickade. ”Jag är svensklärarinna, älskling, vi gör sånt. Vill du höra det?”
Han låtsades överväga en sekund. ”Vad händer om jag säger nej? Blir det sång istället då?” Hon gjorde en liten grimas och han log retigt. ”Förlåt. Det är klart jag vill höra. Stella.”
Hon lade sin hand på hans axel, tittade ut över publiken och började läsa. ”Om inte..”

Kap 23 hela!

2006-05-29T15:30:00.000+02:00

Kap 23, Luleå, 29 oktober

”Det här är så spännande! Du är som en film, vet du det?” Anna-Karin greppade upphetsat hennes armar. ”Det här är som en film!”
Stella var tvungen att blinka flera gånger. ”Det känns som att jag har tappat synen. Jag är så nervös så jag ser knappt.”
Anna-Karin skrattade och tryckte hennes händer mot sitt ansikte. ”Hallå Stella” sa hon överdrivet tydligt och högt. ”Det är jag, Anna-Karin, din kusin. Minns du mig?”
”Är det Anna-Karin?!” Stella hängde på i samma stil och sen började hon också skratta. En kvinna som stod bredvid dem sneglade. ”Vad tur att det blev så här att du kom. Jag tror jag hade svimmat om Johan hämtat mig. Eller spytt. Katastrof iallafall. Fasen vad nervös jag är!”
Anna-Karin gjorde profylax med henne. ”Djupandas. Få ut lite syre i blodet. Vad vill du göra nu medan vi väntar? Mat, fika, shoppa, spy?”
”Dricka drinkar? Om det inte hade suttit en präst bredvid mig på planet hade jag köpt en mini-vinflaska och gått in på toan med den. Men jag vågade inte ifall han skulle börja hojta att jag var en djävulsmamma. Jag vet inte hur jag ska kunna slappna av.”
”Kääärleeeken kommer att få dig att slappna aaaaav.” Nu var A-K inne på Thomas Di Leva-spåret. Hon fläkte upp Stellas kappa och inspekterade. ”Och Wippen ser ju ut att må prima där. Snygga kläder! Nya?”
”Inte så himla präktigt för att vara fjärde månaden, va? Jag ville inte se ut som en rosa fluffboll som verkar vara gravid-looken i höst.”
Anna-Karin fick tag i Stellas väskor och de tog sig ut till bilen.
”Jag föreslår en promenad. Du kommer att bli lugnare av att röra på dig genom fina höstlöv och blå himmel.” A-K körde in till stan och parkerade i närheten av sushistället där det fanns en liten park. ”Så får du berätta rubb och stubb. Från första början.”
”A-K, du vet redan allt.”
”Jag vill höra det igen. Jag njuter av det här! Du är bättre än Bridget Jones, darling. Och det bästa av allt är ju att jag känner både dig och arsy Darcy!”

Det var Markus som fick henne att ringa Johan. Efter de gått på bio, ätit sina onsdagsmiddagar, haft sina söndagsvisningar, och lagt till ditt och datt på aktivitetslistan, satt de en lördagkväll med en hyrfilm i deras gamla lägenhet. Markus berättade att de var bjudna på en allhelgonafest hos en kompis. Hans arm gled vant upp runt hennes axlar under tiden. Hon hade känt hur den var på väg ett tag, och nu kom den. Stella makade till sig. Inte bortåt utan inåt. En fest där flera av deras gamla par-kompisar skulle vara, berättade han. Några av bröllopsgästerna som blivit snuvade på den festen, och som Stella inte träffat på länge. Fast han kallade dem inte ”bröllopsgästerna”. Och så hon och han. Han drog henne lite närmare. Hon följde med. ”Roligt, va?” sa han mjukt.
”Mmm” svarade hon. ”Roligt.” Han pussade henne på tinningen, och det var ännu roligare. Hon passade in sig ännu närmare mot honom. Det gick så automatiskt. Han kramade. Det var så skönt. Hon vände upp ansiktet. Det var svårt att låta bli. Han kysste henne. Markus. Hon kysste tillbaka. Det var så gott. Flera gånger. Han gjorde sina små välbekanta ljud, gillande ljud, och det var så svårt att sluta.
”Kom” sa han och tog tag i hennes händer. Han reste sig, drog med henne mot sovrummet. ”Jag har inte nybäddat sängen enkom för dig.”
Hans skjorta var skrynklig efter en hel dag och en halv kväll, armarna uppkavlade, kragen uppknäppt. Han såg kåt och glad ut. Så fin. Så skön. Kysste henne igen, smekte brösten och nacken och drog händerna genom håret. ”Vet du hur skön du är, älskling.”
Jo. Lika skön som han. Tanken på hur hon låg i sängen och han kom in i henne och hon kopplade ihop benen om hans rygg och hans andning och hans hud mot hennes gjorde henne ännu kåtare och ännu gladare.
”Halleluja, Stella, vi älskar och har en nystart!” Vem hade bestämt att de skulle ha en sån? Behövde någon bestämma det, eller hände det bara outtalat om man sågs jämt, hade börjat ha roligt igen, gick på bio, gick på middag, ringde, kunde sitta i en soffa och inte låta bli att kramas? Att göra det här, nu, och sen gå på festen skulle visa upp nystarten offentligt. Folk skulle bli så glada för deras skull. ”En liten fnurra men nu verkar det ju tiptop igen. Det kanske blir bröllop med dop nästa sommar, he he!” Sen behövde de inte leta varsin ny lägenhet längre. De kunde satsa på en större tillsammans. En fyra, en femma. Inga problem med att Stella hade lite pengar och Markus hade mycket. De behövde inte samsas om ett mellan-område. Hon behövde inte ringa och fråga om hon kunde få låna bilen. Han behövde inte ha tråkiga hemmahelger. De behövde inte bli pusslande föräldrar med delad vårdnad och konstant stress.
Markus.
Stella stod kvar, och tvekade.
Fina fina Markus. Han var också snäll, smart och skojig. Han fick henne också att skratta. Generös, peppande, uppmärksam, vänlig, stark, lång, godluktande. ”Älskling.” Han drog i henne igen. ”Kom nu.”
Men vad säger jag till Johan imorgon, tänkte hon. Och hur gör vi sen? Hon hade pratat med honom tidigare på dagen. För första gången lät det som att hon väckte honom fast klockan var efter tio, och att hon störde honom. Hon ville inte höra någon tjej mumla i bakgrunden, så hon försökte snabbt avsluta. Sa att hon skulle in till stan, bara velat säga hej. ”Nää? Måste vi sluta direkt?” frågade han besviket. ”Jag har ont i ryggen och jag har sovit urdåligt. Det enda jag tänker på nu är hur ont i ryggen jag har och hur trött jag är. Du är ju den bästa distraktionen från det, Stella.” Hon hade kunnat woo-hoo:a av glädje.
Men vilken man låter sin flickvän alternativt fru ringa den man hon var otrogen med tre gånger i veckan? Mejla ofta? Tänka på jämt? Vakna med ”Johan, Johan” i huvudet? Det skulle Markus aldrig gå med på. Hon skulle aldrig låta honom gå med på det.
”Vi kan inte” sa hon.
”Jo, det kan vi.” Markus var tillbaka, kysste henne på halsen, på munnen, höll om henne. ”Det går jättebra.”
”Nej. Sluta.” Hon sköt undan hans ansikte. ”Jag kan inte.”
Hon ville inte åka på sommarlov nästa år och hälsa om de råkade stöta ihop på stan. Johan skulle se på bebisen och säga något artigt om att den var söt och hon skulle babbla nervöst. Han kanske inte skulle vara ensam, ha en annan tjej bredvid sig. Stella skulle presentera sig. Han skulle le åt båda. Och sen kunde tjejens hand gå tillbaka till att vila med äganderätt på hans axel. ”Håll dig ifrån min man, kvinna.” Och det skulle Stella vara tvungen att göra.
”Men ingen är arg eller ledsen längre” mumlade Markus. ”Du är glad, jag är glad. Wippen är gladast. Det här är bra, älskling. Det vet du ju. Sista veckorna, har vi inte haft det bra? Precis som förr. Och jag saknar dig, väldigt väldigt mycket.” Han var kvar mot hennes hals och kind, kysste och pratade, lockade och pockade.
Stella kopplade loss sig. ”Jag vet. Men jag kan inte. Förlåt. Jag är så ledsen, men jag kan inte. Jag kan inte, Markus, det går inte. Jag har inte tänkt det här.”
”Okej, vi tar det lugnt.” Han ändrade planen. ”Vi kramas bara. Pratas. Ser filmen. Har det mysigt. Vi stressar inte. Det är ingen stress överhuvudtaget.”
”Nej.” Stella gick ut i hallen, började dra på sig skorna. ”Jag kan inte det heller. Jag går hem.”

Det var sent när hon var hemma. Johan hade redan somnat, hon väckte honom, igen. Det blev inget välrepeterat tal som var nedskrivet i stoplar och övat framför spegeln. Allt kom huller om buller. ”Jag vet att det bara var en enda vecka i somras och du kommer kanske att tycka att jag är helt djävla knäpp som hänger upp mig så mycket på den, och jag är väl det, men en sån här sak händer inte speciellt ofta för mig, senaste gången var faktiskt Markus, och med han visste jag också på en gång att det var riktigt djäkla bra, och det var sant, så jag vill inte hålla på och låtsas att det bara är telefonprat jag vill ha, och jag vill verkligen inte ha en ny...”
”Du, Stella, hallå” avbröt han efter en stund. ”Sakta ner.”
Hon saktade ner helt och hållet. ”Du tycker jag är knäpp? Har jag förstört det?”
”Nej. Men vi borde ses. När kan vi ses?”

”Och nu ska ni...?” Anna-Karin såg förväntansfullt på henne, fast hon visste det här med.
”Ses.” Stella gjorde citattecken i luften.
”Hur gör ni ”det”?” A-K härmade henne.
”Jag tror vi anstränger oss för att vara så snälla och roliga och fantastiska och snygga som det är möjligt i en veckas tid, och vi låtsas inte om att snarkar, om vi gör det, eller går på toa eller petar näsan, och förhoppningsvis är vi inte vansinniga på varandra nästa söndag. Tänk en otroligt nervös förstadejt, fast den här håller på i en hel vecka.” Stella höjde ett pekfinger. ”Och inget vin att slappna av med.”
”Var ska du sova inatt?”
”Jag vet inte.”
”Vad ska ni göra?”
”Jag vet inte.”
”Men tänk!” utbrast A-K entusiastiskt. ”Ni kan ligga i soffan och dricka te och prata om böcker och imponera på varandra i en hel vecka. Vilken drömdejt!”
”Joo. Fast Johan jobbar i och för sig till på onsdag.”
”Du lagar mat till när han kommer hem, trött efter en hård dag på jobbet. Du häller upp vin åt honom. Han lättar på slipsen. Du frågar hur han har haft det. Låter honom prata av sig.” A-K fnissade. ”Du serverar din goda mat. Han blir ännu mer upp över öronen förtjust i dig. Ni råkar ta i varandra. Ett tu tre är ni igång. Sen ligger ni där på soffan trots allt.” Anna-Karin fnissade ännu mer. ”Veckan är en succé.”
Stella rodnade när hon tänkte på hur riktigt A-K beskrivit det. Råkar ta i varandra. Ett tu tre, igång. Ligger i soffan. ”Jag tror inte han har slips” sa hon.

Mannen utan slips ringde när de promenerat genom parken, runt det gamla sjukhuset och ut mot en badstrand där de satt på en stock och tittade över vattnet. Han meddelade att han var på väg, skulle vara hemma om en kvart. Stella gjorde tecken till A-K och de gick tillbaka till bilen.

”Hej frequent flyer.” Johan slog upp dörren innan hon hunnit ens nått fram till den och kunnat trycka på klockan. ”Såg du mig bakom pelargonerna?”
Hon hade inte vågat titta in när hon gick förbi. Om hon hade gjort det hade hon säkert inte sett någonting heller, för synen var ännu sämre nu.
Han hade på sig en ljusgrå skjorta som såg dyr och exklusiv ut. Svarta fina byxor. After shave sniffade hon också när hon gick förbi honom in i hallen. Hans farmors syster fyllde nittiofem och hade haft en födelsedagslunch på äldreboendet där hon bodde. Johan hade bjudit med Stella på lunchen så fort de bestämde att hon skulle flyga hit den här dagen och den här tiden, men hon tyckte att det blev en väl häftig start på en vecka när syftet var att ”ses”. Det var därför Anna-Karin hämtat henne på flyget.
Stella hängde upp kappan, lämnade väskorna där vid spegeln.
”Kom in, kom in.” Johan drog sig inåt lägenheten som såg föredömligt välstädad ut. Inga återvinningspåsar eller pet-flaske-påsar någonstans. Inte ens en tidningshög på vardagsrumsbordet. Han harklade sig lite. ”Släng upp fötterna på bordet bara och känn dig som hemma.”
Han verkade tack och lov nervös han med. Stella hade visualiserat positiva målbilder från sekunden hon vaknade imorse. ”Så här lugn är jag när vi ses. Så här bra och smart känner jag mig när vi konverserar över en kopp kaffe. Så här cool och sexig är jag när jag tar på honom första gången, till exempel på hans hand, i förbifarten.” Och hon hade tagit det säkra före det osäkra och ätit gröt till frukost som förstärkning. Inget av det hjälpte nu. Endorfinerna från promenaden var upplösta. Stressadrenalin hade ersatt det. ”Så här komplett hysterisk känner jag mig när vi ses.”
De cirklade avvaktande runt varandra i vardagsrummet.
”Jag har mackor och fika om du är hungrig. Och så har jag lånat filmer av Max.” Johan räknade upp alla sina alternativ. ”Och det är ju fint väder så om du vill gå ut en sväng kan vi göra det. Jag vet inte, vad gjorde du och Anna-Karin nu? Det är bara mina förslag. Vi kan stanna inne, slappa. Jag har ju massa böcker också. Bra och mindre bra. Och tidningar. Vill du ha kaffe kanske? Fazerchoklad? Vatten? Jag sätter på en kanna kaffe.”
”Inte för mig, tack. Jag kan inte...” Stella tog sig för magen.
”Mår du illa?” frågade han oroligt. Sen kom han på det. ”Ja, ja, det är klart. Du kanske inte ska dricka så mycket kaffe. Men det finns te.”
”Nej. Eller, jag menar, ja, jag dricker kaffe, men.” Hon skakade på huvudet. ”Inte just nu.” Hon visade med handen, sänkte förtroligt rösten. ”Lite nervös, va. En aning.”
”Tack!” Johan torkade teatraliskt av sig i pannan. ”Jag trodde bara det var jag.”
”Skojar du? Gud!” Stella satte sjönk ner på soffan. ”Det känns som jag har sovit max tre timmar inatt. Och ändå är jag hyper.”
”Samma här.” Han kom närmare henne. ”Och jag fattar inte vad är vi nervösa för, egentligen. Vi känner varandra mer nu än i somras, och då gick allt bra. Det finns ingen riktig anledning att bli torr i munnen och svettig om händerna nu.” Han log. ”Jag försöker alltså resonera oss logiskt ur det här. Funkar det?”
Hon skakade på huvudet. ”Lika bra som mina målbilder.”
”Åh, du prövade såna? Vad gjorde vi i dom?”
”Klarade av allt det här svåra extremt smidigt. Hälsningen till exempel, blir den fysisk eller verbal? Om inte fysisk, när händer då det första gången? Sånt. Jag var bokig och intellektuell för det är min grej. Du kom med snabba och roliga repliker, och var väldigt snygg, för det är din grej. Allt flöt på fantastiskt lätt kan man väl säga.” Hon fnissade lite. ”Jag låg inte här i soffan med magknip av nervositet.”
Johan sträckte ut sin hand så att hon kunde ta den. Hans var fuktig precis som hennes när hon kramade om den.
”Bra. Och nu säger du något roligt.” Hon drog in honom lite närmare.
”Vi måste lägga till ett par saker på ”din grej”, Stella. Väldigt söt.” Han böjde sig fram och fick tag i hennes andra hand. ”Väldigt skarp, så man får hålla sig på tårna hela tiden.” Hon flätade in sina fingrar med hans och hans ögon glittrade till. ”Väldigt bra. På alla sätt och vis.”
Hon lade ner händerna i sitt knä, hans under hennes, höll kvar. ”Det där var mer gulligt än roligt, men okej, jag har överseende. Den här gången.”
Johan log och passade över till henne. ”Varsågod, fröken. Något bokigt.”
Han strök henne på låren och väntade, så det enda hon kom på som inte var ”fortsätt precis så där” var ”snygg skjorta.”
Johan såg på den och sen på henne. Han gjorde en besviken min som inte gick upp till ögonen för dom såg allt annat än besvikna ut. ”Du har rätt. Målbilderna funkar ju inte alls. Hur ska det här gå?”
Stella tänkte en stund. ”Men nu vet jag! Herregud, det är ju så enkelt! Kom, du sätter dig här.” Hon klappade bredvid sig på soffan och Johan gjorde som hon sa. ”Sen låtsas du att det här..” Hon visade på hela soffan ”är en blå och vit hammock. Och då kommer du garanterat på något. Jag menar, det här har du ju gjort hundra gånger förr med strålande resultat.” Hon såg peppande på honom. ”Visst är jag smart!”
Johan började skratta. ”Du är elak!” Han försökte putta ner henne med en av kuddarna. ”Jag tar tillbaka söt och stoppar in elak på ”din grej”.”
”För sent” frustade hon av skratt under kuddattacken och kämpade tillbaka. ”Johan, sluta! Tänk på att jag är med barn!”
”Stella, sluta!” härmades han. ”Tänk på att jag är handikappad!”
Han fick ett bra grepp om henne och kunde skeda in sig bakom. ”Var snäll nu.” Han rättade till sig på sidan så att hon rymdes bättre. ”Går det här bra?”
Bra? Ihoptryckt med en Johan Falkman i en soffa, ungefär fem minuter efter hon klev in genom dörren, trots uttalade stirriga premiärnerver från bådas håll. A-K skulle hoppa av förtjusning om hon sett det. Stella fnissade. ”Du, jag skulle säga att det går som en dans. Det märks vem som är proffs.”
Han log mot hennes kind. ”Alltså du? Det var du som började.”
”Kanske.” Hon tryckte in sig lite mer. ”Det är bara det att jag har haft en crush på dig ända sen hammockdagarna så det är väl på tiden att jag gör något åt det nu. Tid är pengar, du vet.”
”Mmm.” Han nosade runt och pussade henne på halsen. ”Håller med.” Pussade mer. ”Vad gott du luktar. Och jag kan ju aldrig låta bli att ta på dig. Som du vet.”
”Jag vet. Men jag gillar det. Dig. Oss. Det här.” Hon kysste honom.
”Tur för mig” viskade han. ”Vi fortsätter bara så här då?”
”Ja, det gör vi.”

Kap 21 + 22

2006-05-29T15:10:00.000+02:00

Lite småfix här och där. Jag är lat och röd-ar inte.

Kap 21 Stockholm, onsdag 5 okt

”Kan man säga att det här är en tradition nu? Fjärde onsdagen i rad. Nästa vecka behöver vi inte ringa innan, vi står båda här klockan sex och är hungriga.” Markus buffade till henne lätt i sidan. ”Tisdag match, onsdag middag med dig på Söder. Det börjar bli en veckorytm.”
”Ja, kanske. Vad gör du på fredagar och lördagar? Vad har du för rytmer då?”
”Det är olika. Vad gör du?”
”Sover, drömmer om att sova, sover ännu mer.” Stella fnissade. ”Så kul är jag. Jag kan sträcka mig till att gå på tidiga bion eller hänga på låset på någon restaurang klockan fem, men senast nio måste jag få åka hem och sova. Men berätta vad du gjorde i helgen?”
Markus tänkte efter. ”I fredags var jag hemma. I lördags var jag hos Fredrik och Eva en sväng. Fast det var på dagen. Så man kan väl säga att jag var hemma då också. Såg en film. Tror jag. Jag minns knappt. Det var bara en vanlig hemmahelg.”
”Hmf.” Hon såg på honom.
Han såg tillbaka. ”Vaddå hmf?”
”Inget.” Hon visste inte om den här hemmahelgen var typisk eller otypisk för Markus. Hon visste inte om han var ute med kompisar och hade kul i vanliga fall. Om han funderade på att börja dejta igen. Om han funderade på att ringa Petra. Eller om han redan gjorde det regelbundet.
Stellas Spray Date-annons hade gett en hög otillfredsställande svar. Till och med dom som kunde stava och skrev mer än fem meningar långa mejl kändes fullständigt olockande. Det var kanske graviditeten som lockade till sig idioter som var ute efter en tacksam och sexgalen kvinna. Efter fyra dagar hade hon avslutat sitt konto där, och inte ångrat sig en sekund sen dess. Hon var klar med dejting innan hon ens startat.
”Gå på tidiga bion med mig på fredag” sa Markus.
”Du och jag?” Hon var tvungen att se efter om han menade allvar eller skojade. Han menade allvar. ”Ska vi?”
Han ryckte på axlarna. ”Du får en Dumle-påse och en liten popcorn om du kommer.” Han sa namnet på filmen han ville se. Hon hade också tänkt se den.
Vad gjorde två timmar en fredag? Eller två timmar varje onsdag? Eller lägenhetsvisningar varje söndag, som de två senaste gångerna slutat med en fika efteråt för att gå igenom vad de sett på? Dom hade inte ens hållit sig till det ämnet senast för de lägenheter de kollat på i söndags var för deprimerande tråkiga. Och sen hade det dykt upp en omvisning förra tisdagen av en lägenhet han var intresserad av som hon följt med på. Han hade skjutsat hem henne efteråt och stannat ett tag. Hon träffade honom nästan oftare än Britt-Marie. Gjorde det någonting?
Barnets far. Som hon var så lättad över att hon slutat skrika med och gråta över. Som parterapeuten uppmuntrade träffar med, att de skulle försöka ”normalisera” så mycket som möjligt mellan varandra innan barnet kom och ”vände upp och ner på det mesta, som barn alltid gör”. Normalt för henne och Markus, det var hemmakvällar, träningskvällar, hyrfilmer, god mat hemma eller ute, mycket skratt, och väldigt lite Lars Norén-drama.
Så, en bio och en tät social kalender? Invändningar? Det hade inte blivit några fler långa kramar, inga kyssar, inte ens några fler pussar sen den gången efter Luleå-helgen. Invändningar?
Stella hann inte svara innan han kramade hennes arm. ”Se hur du känner. Jag ringer dig imorgon.” Han log och promenerade iväg mot tunnelbanan med portföljen svängande.

Kap 22 Stockholm, torsdag 13 okt

Miriam masserade in balsam i håret. ”Hur mycket ringer ni?”
”Vi är nere på cirkus var tredje dag nu. Och mejl, då och då.” Stella hade stått och blundat och låtat vattnet rinna över henne, men nu öppnade hon ögonen.
”Resultat?”
Hon fick en klutt balsam av Miriam. ”Han låter aldrig som att jag stör. Och jag har verkligen försökt störa. Jag har ringt alla möjliga tider, sent på fredag, tidigt på söndagmorgnar. Inget. Plus att jag har berättat att jag och Markus ses varje onsdag och lite då och då. Jag tänkte att då kan ju han kläcka ur sig något om sina dejter, eller hur? Men det kommer inget.”
”Vad pratar ni om?”
”Allt möjligt. Utom om i somras. Inga referenser dit.”
”Hur känns det?”
”Det är det som är så svårt. Varje gång jag ser att det är han som ringer så blir jag helt. Men jag vet inte hur bra han tycker det är. Jag vet inte vad han tänker om det. Så här mycket kan man ju inte hålla på och bry sig om någon om man inte vill något med? Det finns väl ingen som tvångsmässigt ringer en killkompis flera gånger i veckan? Fast han säger aldrig något sånt. Det är bara.. tralalala.”
”Men du tror inte lika starkt på sommarflirt-teorin längre?”
”Nej, den stämde nog inte. Ta i trä.” Stella log. ”Det är oktober nu. Han vet när lovet börjar. Och han ringer ändå. Det känns väl inte så sommarflirtigt?”
”Vad säger du då? Hintar du eller är du också tralala?”
Dom tog sina handdukar och gick in i bastun, satte sig på nedersta bänken.
”Förutom min jättestora hint om att jag är singel?”
Miriam gjorde sin parodi på tänkarmin. Pannan i djupa veck, en hand mot kinden. ”Jag ser två utvecklingar. Antingen håller ni på att såsa på så här och har det jättetrevligt. Han sitter där uppe och dejtar en tjej, och tycker det är skitkul när du ringer och underhåller honom. Men du sitter här och väntar på att det ska bli mer, som han inte väntar på alls för allt är bra för honom. Han vet att du ska ha barn, du berättar om Markus ibland. Inget händer. Eller, andra utvecklingen, du satsar och säger igen att du är singel, singel, singel, och att du inte vill se det här telefonsnackandet fortsätta i tid och evighet utan att det ska leda till något. Och i det läget måste han ju berätta hur det ligger till med den andra tjejen, och vad han i såna fall gör med dig.”
”Jag har aldrig vågat säga en sån sak rätt ut till en kille!”
”Inte jag heller. Men jag önskar att jag hade gjort det, om det är någon tröst. Du vet när jag träffade Magnus? Han drog ju runt på mig i två år och det ”låg saker i luften” men inget hände, någonsin. Fast jag gav ju inte upp för det, som den dumskalle jag var. Så går han och träffar en annan. Jag var bara ”hans bästa vän” hela den tiden. Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Och du har redan lagt månader på den här killen, Stell. Tänk om du sitter här om två år och håller på med samma funderingar? Så får du en bröllopsinbjudan en dag på posten. Till din bästa vän Johans bröllop. Kul, va? Han kanske till och med ber dig hålla ett tal för du känner ju honom så väl vid det laget. Eller skriva några roliga tipsfrågor. Eller, bli värd för hela spektaklet. Tänk dig det du. Då är du inte så glad.”
Stella suckade. ”Överdriver du inte lite nu? Gör det en smula extra dramatiskt?”
”Nej.” Miriam såg bistert på henne. ”Jag sitter här som ett levande bevis på den dåliga taktiken. Säg rätt ut att du gillar honom. Det är mitt råd.”
”Om han säger nej tack? Han bor hundra mil bort, jag ska ha barn, vi känner inte varandra så bra egentligen. Jag kanske stressar sönder det.”
”Du vet ju redan ungefär hur ett nej tack är. Fast han kanske behöver en push. Han väntar på att du ska ta steget. Han törs inte själv. För han bor hundra mil bort och du ska ha barn med en annan och ni känner inte varandra så bra egentligen. Det finns femtio möjliga teorier, Stella, men bara ett enda sätt att få veta.”
”Tack, stopp, börja inte igen.” Stella svepte sin handduk om sig. ”Jag går ut och äter mitt äpple nu.”

+ 18 och 19

2006-05-28T23:48:00.000+02:00

Kap 17 Stockholm, söndag 18 sep

"Tror du någon skulle svara på en sån här annons , "trevlig, snäll och glad tjej, gillar vanliga killar som gillar allt det vanliga - god mat, mysiga hemmakvällar, bios, resor, böcker, träning, etc. Svar med foto. Skriv ett bra introbrev för annars blir det inget. Du är mellan 25 - 40 år och bor i Stockholm. PS, jag ska ha barn i mars men annars är jag helt problemfri. Inget hinder om du har barn." Vad tror du? Är det en vinnare eller är det för slätstruket? Hur mycket ska man avslöja i första?"
"Stoppstoppstopp. Vad gör du?"
"Jag har just gått med i Spray Date. Jag håller på med min annons."
"Varför det?!"
"Varför inte?"
”Helgen, Stella, helgen. Sluta låta psykotisk och berätta om helgen.”
"Vi fikade. Och det var trist, förstå det, det var trist. Men jag fick ändå veta att han inte gick runt och ångrade sig för att vi hade sex som jag har gjort, för att det förstörde allt. Det enda han ångrade var nog att vi inte hade sex mycket tidigare och hann klämma in fler gånger. Jag var hans sommarflirt."
"Va?! Sa han det till dig?"
"Inte rätt ut, men det var innebörden."
"Gjorde han?!"
"Ja, tyvärr. Och han har träffat någon annan nu. Det sa han rätt ut. Surt, va?"
"Ja, skit också!" utbrast Cissi medkännande. "Skit, Stell. Du som var så.. peppad. Vill du ha sällskap? Ska jag komma över en stund?"
"Nej, jag klarar mig. Jag lägger upp den här nu och prövar. Är det ingen som svarar så skriver jag om den. Svårare är det ju inte, eller hur?"
"Ska vi ses imorgon? Kom hem till mig och ät efter jobbet. Och vill du ringa så ringer du, när som helst. Om en minut. Inatt. När som helst."
"Det här är inget Markus-psykbryt, Cissi, du behöver inte låta så himla orolig."
"Hör du dig själv? Nej, just det. Vi ses imorgon."

Kap 18 Stockholm, onsdag 21 sep
Stella stressade fram genom alla andra människor som stressade fram i middagshandla-hämta barn-hem-rejset, med en ryggsäck på ena armen och en banan i högsta hugg i den andra när mobilen började ringa. I samma stund fick hon syn på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången. Med sin mobil mot örat. Han var alltid ute i för-tid, hade säkert redan stått i tio minuter och tittat otåligt efter henne uppåt och neråt Götgatan. Hon var inte ens sen, hon var på pricken.
"Du kan sluta spana, jag är framme. Vänd dig om så ser du mig" sa hon medan hon bänglade upp ryggsäcken på axeln.
Det var tyst i luren. "Mycket intressant" sa en man med skratt i rösten sen, en man som inte var Markus. "Är du säker på att det är jag?"
Stella såg på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången, mobilen redo, och sen kollade hon displayen på sin telefon, "johan mob". "Men herregud, Johan, hej."
"Ja, hej" skrattade han. "Herregud kan man också säga."
Stella saktade in farten rejält. Den riktiga Markus hade inte upptäckt henne än. "Vad är det?"
"En snabb sak. Gör du något nu på fredag, eftermiddag eller kvällen?"
Va?! Lina måste ha ringt honom och skvallrat. Det dåliga samvetet tog över och han slog en signal. Eller han gjorde en förebyggande åtgärd ifall de skulle stöta ihop på Centralen. Kunde aldrig vara nog försiktig med tanke på alla passande och opassande ihopstötningar.
"Hurså?" frågade hon kort.
"Jag ska till Stockholm. Jag och fröken Sverige. Så jag tänkte om vi kunde ses?" Johan lät snäll och o-kort. Mysig och rentav somrig. Extremt irriterande med andra ord. Så djäkla fräckt att göra så här. ”Jag ska till Stockholm.” Skulle de båda låtsas som att det här var en spontaninbokad resa nu? Patricia hade kanske vaknat imorse och kommit på att hon ville till storstan en helg, och Johan var snäll och hängde på som guide och sällskap. Det är det manuset som gäller, okej? Stella hade god lust att fräsa ”hur fan ids du?!” och sen trycka ner mobilen längst ner i väskan och låta den gå sönder under tunga böcker så hon inte behövde bry sig om ”johan mob” de närmaste trettio åren.
”Det går när som helst efter klockan tio ungefär” fortsatte han strössla med sin bästa sommarröst.
"Aj, vad synd" sa Stella. Hon gjorde en kraftansträngning och fick till ett servicevänligt sound. ”Jag har redan bokat in annat då.” Fredagseftermiddagen : sluta någorlunda tidigt på jobbet, handla mat. Fredagväll : äta mat, se på teve, slappa, sova tidigt. "Lördagkväll vore bättre för mig." Med lite tur så skulle hans bröllop inte vara klart redan vid tre-tiden på eftermiddagen.
"Tyvärr, det går inte. Och söndag är också rätt svårt. Men är du upptagen hela fredagen, du har ingen lucka någonstans? Jag vet att det är kort varsel, men en timme? En halvtimme?"
Hon andades ut. "Tror inte det, Johan.”
Nu hade Markus fått syn på henne och vinkade till. Stella vinkade med svårighet tillbaka "två sekunder!" med sin ryggsäcksarm. Han började gå mot henne.
"Lunch?"
"Lunch?!” hånsvarade Stella. ”Svensklärarinnor lunchar inte, vi äter på skolan. Ute i förorten."
"Kan jag äta lunch där? Får man det som utomstående?"
"Ska du komma till min skola och äta lunch?"
"Jaa, kanske." Han skrattade lite igen och Stella njöt av att höra att det lät nervöst. "Om det är enda möjligheten? Jag hade femma i svenska. Hjälper det?"
"Inte ett dugg." Markus var snart framme och hon ville inte stå och prata med Johan då. "Jag ringer dig sen” sa hon stressat till honom. ”Jag får kolla."
”Jag får kolla” som i ”vi hörs väl” som i ”vi har snart ett helt alternativt kodspråk på gång här, vännen”.
"Ja, jättebra” sa han glatt. ”Vi tar ett tidigt plan så jag kan alltså när som helst efter tio. Och du, Stella, det gör inget om.."
"Jagmåstegånuhejdå." Hon knäppte av mobilen just som Markus nådde fram till henne. Han log och gav henne en halvkram. Arm, men ingen kind och bara halva kroppen involverad. ”Hej fostermamma.” Han hade läst en ’barn filosoferar’-artikel där ett begåvat barn sagt att bebisen i magen kallades foster, och därför var hon som bar på det en fostermamma.
Stella fnissade till och höll fast honom längre för en riktig kram. ”Hej själv. Tack för att du kom.”
"En gratis middag? Klart jag kommer.” Han tog automatiskt hennes ryggsäck. ”Noodle House, Ljunggrens, grillat, grekiskt, lyxpizza?”
”Eller Svejk?”
”Jag skulle just säga Svejk. Hela dagen har jag gått och längtat efter en schnitzel på Svejk.”
Stella log och började gå. Hon var den som gick hela dagen och längtade när hon fått en fix idé om vad hon ville äta. Markus var alltid mer flexibel och kunde ändra sig tio gånger om. ”Kan vi ha en regel ikväll också? Att inte prata lägenheter? Jag vill ha en husfri och terapifri kväll med dig.”
”Är det det enda jag behöver gå med på?” frågade han förtjust. ”Herregud, rulla in ölen.”

”Har du tänkt på dig och Markus?” hade Cissi frågat när de setts på måndagskvällen. ”Jag menar, nu med Johan-grejen. Om det inte hänt i somras, tror du att det hade varit annorlunda för er då?”
”Om jag inte fått veta att Markus varit otrogen, då hade Johan-grejen garanterat aldrig hänt för jag hade aldrig åkt upp dit. Men nu var det ju förmodligen det att jag visste som utlöste det. Och hade jag inte fått veta att jag var gravid hade jag kanske gjort slut med Markus före midsommar, och då. Jag vet inte. Det blir ett stort ”om” hur man än vrider på det.”
”Och om du inte berättat för Markus?” vågade Cissi fråga efter en stunds tomathackande.
”Jag kunde inte inte berätta, eller hur? Men det är läskigt att tänka på det. Det känns ju bättre nu, fast. Nej.” Stella viftade bort det med händerna. ”Det är som att tänka på var rymden tar slut. Hur lång tid hade det tagit för mig att börja lita på honom igen? Eller för oss att komma tillbaka till en normal balans där han inte smög runt på tå, medvetet och omedvetet, för att han kände sig så skyldig? Om inte jag och Johan-grejen. Om inte om. Det går inte att svara på.”

Men det var det hon fortfarande försökte svara på när hon åkte hem. Hur skulle det ha sett ut nu utan ”Johan-grejen”? Hon hade bestämt sig för att inte kontakta honom alls under sommaren. Trots att det jämt kom upp nya saker hon ville säga till honom, om allt möjligt, och trots att hon vaknade nästan varenda morgon med ett ”Johan, Johan” i huvudet. Hon fick inte tänka på honom. Och hon ville inte ringa och prata och sitta i samma beslutsamhetsnoja som när hon varit uppe i Luleå. Hon och Markus skulle klaras av först, och när hon väl ringde Johan skulle det vara med raka bud. Inget velande, inget ljugande för någon.
Semestern på Öland ströks för Markus ville inte åka någonstans efter att han fått veta alla hennes sommaraktiviteter. De turades om att bo i lägenheten. Den 30 juli kom och gick i ett normalt gräl-gråt-depp-ånger-töcken som just då tillbringades på Cissis viksäng. De fick tag i en bra samtalsterapeut. De gick tillsammans på första besöket till barnmorskan och det var en mycket dålig dag så han satt och var sammanbitet skitförbannad på henne hela tiden och Stella var livrädd att barnmorskan skulle göra en anteckning om soc i journalen. Två första veckorna i augusti passerade och hon tänkte på Johan, Max och Lina i Italien. Hon började jobba och flyttade in hos Britt-Marie. Markus höll sig borta dagen hon kom med Miriam och Olof och flyttade ut sina kartonger. Minsta möjliga bagage av kläder och böcker. Möbler och allting annat var kvar hos Markus i väntan på nya lägenheter, försäljning och bodelning.
Det hade äntligen känts som att den saknade pusselbiten låg där den skulle sen när hon baxade in allt i Britt-Maries utflyttade dotters rum. Ett rött skrivbord, en smal säng, en skrivbordslampa med blekta Bamse-klistermärken på. Utsikt mot en slänt. Annorlunda hemma-doft. Annorlunda ljud. Och så Stellas saker, kläder i garderoben, ajvar-burkar och vaniljyoghurt på två hyllor undanröjda till henne i kylskåpet. De första veckorna var det ren lycka bara att kunna komma hem till ett tomt hus utan att behöva vänta in eller passa ihop med någon annan. Få använda köket när hon ville, ha egen tvättstuga, kunna göra vad hon ville på kvällarna efter helt eget schema. Och ingen som bodde här var besatt av teve med eller utan ljud.
För varje dag som gick och allt fortsatte att kännas bra, så var det en dag närmare och närmare att ringa Johan.

Hon hade ringt Markus på tisdagen efter Luleå-helgen. Frågat om han ville bli bjuden på middag på Söder på kvällen. Han skulle spela badminton på kvällen, poängterade att det var en dubbelmatch tillsammans med Tor och lät som att Stella gärna fick dubbelkolla det, men onsdag gick bra. ”Vad ska vi göra? Vad är det?” hade han forskat och frågat och hon hade svarat ”jag vill bara ses. Som i onsdags, efter terapin. Det var väl rätt kul, för att vara oss, nu?”.

Efter maten, två öl för honom, en rolig kväll för båda två, promenerade de tillsammans till Slussen i sakta mak. Han följde henne ner till bussarna. ”Jag gillar den här idéen” sa han. ”Du bjuder på maten, jag får inte prata om vissa saker. Kan vi inte göra det igen?”
”Absolut.” Hon fick sin väska. ”Speciellt om du går med på att jag betalar när jag säger att jag vill det.”
”Men jag drack ju öl, flera stycken, det blev så orättvist för dig.” Han tog ett steg bort men sen kom han tillbaka till henne och kramade om henne, och inte som i halvvarianten. ”Sov gott, smulan.”
Stella drog impulsivt upp armarna så att hon kunde kura ihop sig i hans famn och han höll om henne ordentligt. Deras gamla kram, och något som de inte gjort sen i juni, sen innan hon berättade. Efter berättandet hade de inte tagit i varandra om det gick att undvika.
”Markus, du får ringa också om du vill. Inte bara för att lämna info om vart visningarna på söndag är. Prata, om sånt här. Inget speciellt.”
Han nickade, det kändes mot hennes huvud. ”Jag ska. Jag menar, jag vill det.”
Hon passade in så bra med honom, han kändes så van och hemma, och så skön. Hela kroppen pirrade till sig på henne, njöt.
”Tack så mycket för ikväll” sa han just då mot hennes panna, som om han kunde läsa hennes tankar. ”Vi ses.” En mjuk puss, på pannan, och sen släppte han henne, gick raskt därifrån utan att vända sig om.

Kap 19 Stockholm, fredag 23 sep

"Är inte det här självplågeri?" Stella och Cissi möttes vid Nacka-bussarna nere i Slussen. Cissi var först på plats och stod och väntade när Stella klev av. ”Hade inte det varit enklast att säga nej?”
"Jag vill inte att han ska tro att jag bryr mig så mycket. Om jag hade brytt mig om i lördags hade jag sagt nej. Nu var jag följdaktligen tvungen att säga ja på grund av lite tjat från hans sida" förklarade hon. "Jag ska vara cool och obrydd och må skitbra. Det är den image som ska förmedlas idag."
”Men skitsamma vad han tror att du tycker. Är det så viktigt i det här läget?”
”Ja.”
”Varför?”
”Därför. Allt handlar om det, vad folk tror att man tycker. Och jag vill att han ska tro det här, det är nödvändigt för mig. Jag vill inte vara en stackars, ledsen, övergiven, dumpad, blivande mamma som han måste vara snäll mot. Förstår du?” Cissi nickade så Stella behövde inte förklara mer. ”Du behöver inte leka dr Phil precis idag.”
”Verkligen inte.” Cissi stack sin arm under hennes, kramade henne. "Var är vi coola och obrydda?"
"Bruno-gallerian."
”Ska vi göra upp ett hemligt tecken? Om du vill gå drar du dig i öronsnibben. Om du vill att jag ska gå kliar du dig på huvudet.”
”Du får absolut inte gå före mig, Cissi, lova det! Vi håller oss till middagsplanen.”

Johan och Patricia stod utanför och väntade på dem. Hon bar en massa shoppingpåsar, han bar jeans, mörkblå tröja, en svart vindjacka. Det syntes direkt att det var mindre bank över honom idag. Han såg normalt glad ut, inte alls det allvarliga och propert uppklädda som förra veckan. Alla hälsade på alla, Cissi presenterade sig. När de gick in i gallerian rörde Johan vid Stella en extra gång, ”hej igen! vad gör du nästa helg och var?”. Hon log serviceinriktat till svar.
Johan och Patricia plöjde resolut fram väg till ett ledigt bord i mitten genom barnvagnar, caffe latte-mammor och några spetiga tjejer på fredagsuppladdning. De tog ledningen i den stora frågan vad alla skulle fika och dricka. Cissi och Stella behövde bara följa efter i kölvattnet och slå sig ner som två överrumplade VIP-fikare.
”Blir det här bra? Ska du verkligen bara ha en tekopp, Stella? Inget mer, ingen kaka eller muffin, säkert? Blev det mycket stressigt för dig idag? Ett glas vatten iallafall?”
Det första han gjorde sen när alla satt där med sina tekoppar, dubbelespressos och fikabröd var att dela av en generös bit av sin cheesecake till henne. ”Den här var så stor, ta lite grann.”
Trots att hon bestämt sig för att hålla en vänlig men reserverad attityd på ytan och vara förbannad under den, var det svårt att inte vekna. Han lät så angelägen idag. Hon skopade upp kakbiten. ”Tack.”
Johan lade genast ner sin egen sked och sköt fatet närmare henne. ”Det är bara att. Ta mer. Ät.”
”Tack, men jag är nöjd nu. Helt nöjd” försäkrade Stella. Hon knäppte händerna i knät för att inte glömma bort sig och råka ta en till bit. "Har ni gjort stan?"
”Ja! Vi har shoppat stort.” Patricia pekade på högen med påsar. "Åhléns, NK och Akademibokhandeln."
”Vad blev det?”
”Jeans och ett par skor till mig, två tröjor och en skjorta till Johan. Skitbra köp. Och några pockets. Till Johan.” Hon såg stolt ut.
”Allt det, och jeans och skor, på fyra-fem timmar? Herregud!”
”Möt personal shopper à la tornado” sa Johan mot Patricia. ”Det bara rasslar till så har man fyra snygga plagg att gå och prova. Och sen är lunchen alltid en grillad korv i farten, för att spara tid.”
”Kan man hyra dig?” frågade Cissi henne. ”Varenda gång jag och Stella ska shoppa så går vi bara runt och lyfter lite i kläder i tjugo minuter och sen hittar vi inget särskilt kul och då går vi till något fik istället och tröstar oss med bullar i två timmar. Det är inte så effektivt.”
Patricia såg ut som att en ny, möjlig Cissi-version lös upp framför henne. Annan färg och form, radikalt uppfräschad från det svarta / vita / jeansiga Cissi vanligtvis körde med för enkelhetens skull. ”Vi kan börja nu på stört. Provisionen är 10% av totalsumman.”
”Provisionen?” utbrast Johan med ett förskräckt leende. ”Menar du att jag kommer att få en räkning efter den här helgen? Då går jag i konkurs.”
”Oroa dig inte, vännen.” Hon klappade honom lugnande på handen. ”Vi kommer säkert överens om något. Som stamkund har man ju vissa fördelar.”
”Man får bjuda på varmkorven. Man får se till att choklad finns tillgängligt dygnets alla timmar för blodsockerfall, följa med in som smakråd på minst fem skoaffärer, fixa vätskestationer, kolla så att...”
”Sssh!” Han blev avbruten av att Patricia helt sonika höll för munnen på honom. ”Skräm inte bort nya kunder för då blir det provision för dig med.” Hon släppte efter en uppfordrande men glad blick på honom. ”Johan tror alltid att man kan gå in på en affär, och hitta det perfekta plagget. Det är lika stor chans som att vinna på Lotto. Seriös shopping kräver uthållighet. Om man nu vill ha mer än något som bara duger. Det tog en fokuserad månad för mig att hitta klänningen jag ska ha på bröllopet imorgon till exempel. Men så är den superfin också.”
Där kom det uppseglande, det ”hemliga” bröllopet som inte fanns i manuset. Johan såg på en gång tillräckligt besvärad och skyldig ut så Stella behövde inte ta sats och klämma ur sig ett fejk-förvånat ”men åh, ska ni på bröllop?” för att trycka till honom ännu mer. Till och med Cissi märkte det och satsade på en till shoppingfråga.
”Hur är det med dig?” frågade Johan Stella när de suttit och mest lyssnat på de andra två ett tag. Cissi jobbade på bra. Pratade och var trevlig och hade sig så det inte blev tyst eller jobbigt. Sände uppmuntrande blickar till Stella, petade till med foten då och då när ingen märkte det.
”Likadant som förra helgen” svarade Stella. ”Jättebra. Hur är det själv?”
Han såg för mycket på henne idag. Det var hela tiden till henne och inte servitriser eller andra fikare hans blick kom tillbaka medan han lyssnade på Patricia och Cissi. Om hon skulle klara av att spela obrydd och cool kunde inte han sitta där och spela sommar och snäll som om ingenting hänt. Spånade vidare på saker hon sa, frågade, lyssnade.
”Efter omständigheterna väl.” Nu till exempel. Fullt fokus på henne, för nu fanns det ju en ursäkt när de pratade. Leende på lut, djäkla leende på lut, komplett med en utfläkt högerarm som inkräktade på hennes utrymme på bordet och gjorde henne konstant spattig för att han plötsligt skulle göra något med den. Lägga sin hand ovanpå hennes, fläta ihop fingrar, råka nudda med fingertopparna, råka närma sig ännu mer. ”Jag steg upp halv sex imorse, och sen har vi täckt in halva stan. Ingen rast och ingen ro förrän nu. Så nu är det bra.”
Stella uppfattade ett nyfiket Cissi-ögonkast. Dom skulle ha kommit på ett hemligt tecken för ”nej, uppmuntra honom inte, mata inte rebound-killen, det är bara på låtsas”.
”Jamen förresten, blev det kul i lördags?” frågade Stella engagerat. ”När du skulle på dejt med den där tjejen?”
”Alla kan inte gilla alla, jag lärde mig det för tjugofem år sen, Johan, så kan du för Guds skull lägga av med din snäll kille-roll? Du behöver inte bry dig om mig, jag fattar vad som hände. Jag var också ringrostig som fan, men jag lovar att jag är väloljad och med nu. Så. Sluta. Jag ids inte hålla på med det här.”
”Jaha, det. Ja, jodå.”
”Vad gjorde ni?”
”Såg en film.”
Nu hade hon fått bort det irriterande och vänliga leendet hos honom och det kändes bättre.
”Någon bra som man borde se?” pressade hon vidare och Johan började se besvärad ut igen.
”Ingen särskild.” Han gnuggade sig trött i ögonen. ”Vad ska du göra i helgen?”
”Tvätta och rätta uppsatser imorgon. Simma och kolla lägenheter med Markus på söndag. Vakna pigg och utvilad på måndag” räknade hon upp.
Johan nickade och Stella nickade nöjt tillbaka. Inget från henne lät för bittert eller besviket. Frågan om hans senaste lördagkväll var planerad sen långt i förväg. Hade det varit läge hade hon kunnat följa upp med ännu fler frågor om hur han träffat tjejen, vad hon hette, gjorde, bodde, med mera. Vänligt intresserad, utan att darra på rösten. Och när de, Johan och Stella, nu snart skildes åt så skulle de kunna hålla fast vid ”vi hörs väl”-tanken i teorin, men i praktiken så skulle det bara betyda att Stella hejade på honom om de någon gång råkade stöta ihop på Kvantum igen. Det förhållningssättet fanns säkert i hans manus också.
När Cissi och Patricia var färdiga med shoppingen kom samtalet in på bostadspriser. Patricias pojkvän hade just köpt en tvåa i Skellefteå, Stella höll på att kolla runt här i stan, och tänk vilka skillnader det var! En diskussion man kunde klara av i sömnen utan att låta för oengagerad i. Efter lite mer än trekvart pekade Stella övertydligt på sin klocka. ”Cissi?”
Cissi såg på sin. ”Ja, har du sett. Är det dags att gå och handla?”
Deras överenskomna alibi var att de skulle hem till Cissi och laga middag – som de skulle också men det var bestämt först efter att Stella sagt ja till Johans tjat. Och egentligen var det ingen stress att sätta igång med det, men om han frågade så var det väldigt noga med tiden. Några lyckligt ovetande gäster existerade i värsta fall. ”Tjejmiddag med Miriam och Anna. Kan ju inte låta dom vänta. Måste verkligen gå nu.” Det fanns till och med en meny bestämd och klar.
Johan och Patricia skulle åka till hotellet och lämpa av alla sina inköp, sen hitta ett ställe att äta på. Cissi var onödigt utdragen i fråga om att restaurangtips och bra indiska ställen. Efter artigt velande och småprat var alla nöjda till slut. Patricia stod överlastad med shoppingpåsar men Johan sträckte fram högerhanden till Stella. ”Kan vi höras, ringa någon gång?”
”Ge dig, ge dig, ge dig. GE DIG.”
”Javisst.” Hon släppte fortast möjligt, tänk inte på hur den känns, och gled sen snabbt över i en utsträckt ”vi hörs dårå” samtidigt som hon drog sig bakåt utom räckhåll. Avslutande trevligt leende och lätt ögonkast på honom som gick i samma obrydda stil som hela fikat. ”Ha en kul helg!”
Hon och Cissi gick åt vänster mot tunnelbanan på Götgatan, han och Patricia åt höger mot Skanstull där hotellet var.

”Tror du han kommer att ringa?” frågade Cissi när de satt i säkert förvar på tunnelbanan ut mot henne.
Stella skakade på huvudet. ”Knappast.” Hon kände sig lika utpumpad som om hon sprungit en mil. ”Hoppas inte.”
Cissi viftade bort det. ”Men du har ju massa på gång nu, Stell. Barnet, få tag på ny lägenhet, bra jobb på skolan. Ja, massa saker. Spray Date. Jag tror det blir en rolig höst, tror inte du det?”
Hon hade säkert rätt. Varför skulle det inte bli en rolig höst med allt det på agendan? Vem behövde stoppa in en rebound-kille som bodde hundra mil bort för att få ihop ekvationen? Här och nu var fullt upp. Magen blev större för var dag. Hon och Markus hade slutat skrika åt varandra och börjat äta civiliserade middagar istället. Han hade hittat två lovande lägenheter som de skulle se på söndag. Hon hade flera goda vänner. En snäll familj. Anna-Karin pratade om att eventuellt komma till Stockholm på höstlovet och hälsa på.
Ingen var sjuk, låg på akuten, eller satt i en buss som var på väg nerför ett stup. En rolig höst väntade.

Fixat andra halvan av kap 17

2006-05-28T23:33:00.000+02:00

Johan satt redan i hotellobbyn när hon kom ångande från taxin. Svart yllepolo och svarta byxor, välkammat hår, välrakad, fast och allvarlig blick på henne från det att hon klev in. Han såg så oväntat uppklädd, proper och seriös ut jämfört med alla jeans, t-shirtar och leenden på lut han haft i somras att Stella blev ännu nervösare.
”Hallå, hej. Ursäkta, har du väntat? Jag vet inte om jag är sen? Kalaset tog längre tid än jag trodde och så var det..” Som alltid när hon blev nervös pladdrade hon, fyllde lobbyn med tomt snabbprat medan hon stegade fram till honom. ”lite folk som kom där i slutet såklart och vi var ju tvungna att...” Luften tog slut och hon fick harkla till sig. ”Oj.” Kraxigt. ”När kom du?”
”Stella, du är inte sen” sa Johan lugnt. ”Klockan är knappt fem. Det är ingen panik.” Sen log han lite. ”Hej.”
”Hej.” Stella stannade framför honom. Hon vågade absolut inte försöka sig på någon kram, och att sträcka fram högerhanden för hälsning kändes för formellt. Så hon blev bara stående rakt upp och ner. ”Hej. Hur är det?”
”Bra” sa han med sin fasta blick på henne. Hon log tillbaka och försökte se lika avslappnat på honom. Det var inte lätt. ”Det känns som att vi ska ha ett jobbmöte och du ska sälja pensionsförsäkringar eller något åt mig. Du ser så... bankig ut.”
”Vad? Dom här gamla trasorna?” Han skakade småleende på huvudet. ”Jag tänkte mest att du kommer ju att vara fin och uppklädd efter kalaset, så jag ville inte se ut som en lodis då. Men om du vill kan vi snacka pensionsförsäkringar, inga problem.”
”Tack, men det är redan ordnat, serru.”
”Fondsparande då? Har du hängt på Kina-tåget? Mycket lukrativt.” En blick på henne över axeln när han gick före fram till ett bord och Stella skrattade till.
”Okej, så banken går bra alltså?”
”Jodå, den gör det väl.” Johan drog ut en stol och manövrerade in sin. ”Hur går det på skolan? Är barnen snälla?”
”De flesta.” Stella tog av sig kappan och märkte hur han gjorde en topp till tå-koll av henne precis som hon granskat honom, och hur hans blick stannade till kort på hennes mage. Hon satte sig mittemot honom. ”Och jag också för det mesta.”
Johan nickade. Stella nickade. Och var den som rodnade en aning, givetvis. Det kändes precis som i somras, den första kvällen hon var på middag hos honom och ”jag äter middag med the Johan Falkman!” gått som en loop i huvudet. Nu var ”the Johan Falkman” utbytt mot ”Johan, Johan”, men i övrigt var det samma otroliga känsla. ”Här är han, livs levande, Johan, Johan, herregud, jag är här med Johan, Johan.” Fast nu var det deras två sommarjag som skulle kunna få en stolt vink eller bryta ut i nervös fnitterattack över de här två snofsiga höstjagen som betedde sig så vuxet och samlat. Iallafall det ena av dem. Det andra kände sig fortfarande för spattig för sitt eget bästa.
Servitrisen tyckte inte riktigt om två släta koppar kaffe som menyval. ”Vi går när det kommer matgäster” log Johan tjänstvilligt mot henne. ”Du får köra ut oss så fort ni behöver bordet, och jag lovar att vi försvinner på två sekunder.” Det var hittills helt tomt i hela restaurangen. Servitrisen övervägde och sen log hon tillbaka ”jaja, vi säger väl det”. Stella hade kunnat flina till för att hon tänkte på Linas prat i somras om vem man skulle skicka fram i såna här situationer.
”Jaha...” sa Johan när det var ordnat. ”Gunilla fyller sextio i helgen? Stort kalas?”
”Precis.” Stella berättade om det. Deras kaffe kom under tiden. Johan lekte förstrött med sin sked medan han lyssnade. Han hade inget sår på högertummen. Hans händer var blekare och håret på dem syntes tydligare. Mörkare. Förutom de bagatellerna var det ingenting med dem som var annorlunda från i somras. Tänkte han på samma sak? Såg på hennes händer, knäppta på bordet, och kom ihåg hur de känts, vad hon gjort och sagt. Såg han det som scener ur en film, spelade upp dem? Stella tvingade upp sin blick på hans ansikte igen. ”Hur var.. Hur var Italien?"
”Hett som tusan. Och gott. Och roligt. Väldigt roligt. Vi åkte hem feta och lyckliga. Men nästa gång ska vi inte dit i augusti.”
”Max och Lina? Hur är det med dom?”
”Bara bra. Som vanligt, tror jag.” En halv minut till på att redovisa deras liv.
Hon gick vidare i listan över gemensamma bekanta. ”Patricia? Allt som vanligt där med?” Ännu en stunds redogörelse. Det var som en pingismatch där hon servade och Johan svarade. Och det var en match med bara korta, snabba bollar.
”Du då? Hur har du haft det?” frågade hon. ”Berätta vad som har hänt sen sist?”
"Har du tänkt på mig? Hur mycket? Vad? Hoppade du till och blev nervös men glad när du såg mitt namn i avsändarraden på mejlet eller hur kände du dig? Hur känner du dig nu?"
Johan smålog. ”Jag tror jag skulle behöva ett glas vatten. Jag visste inte riktigt att jag skulle bli intervjuad så här.”
”Absolut.” Hon log och hämtade ett åt honom i baren. ”Varsågod.”
Han tog en klunk. ”Jag har målat om i köket. Det är ljust och gult nu. Nytt kylskåp och frys. Borstad... metall, vad är det för material? Stål? Aluminium?” Han såg frågande på henne och Stella fnittrade till. ”Kom igen, jag är ju så fel person för den frågan. Stambytta sommarstugor?”
”Just det....” Johan bet sig i läppen. ”Det var ju det, ja. Borstat någonting då, vi nöjer oss med det. Snyggt, hur som helst. Och sen har jag fått lite nya uppgifter på jobbet, så jag håller på att gå en utbildning i höst. Igår satt jag hemma hela dagen och läste på betald arbetstid, kändes mycket lyxigt. Räcker det? Nästa fråga.”
Hon behövde inte tveka eller tänka efter. ”Har du kommit på vilken som är den bästa boken?”
”Det här är ju som en intervju!” Han skakade på huvudet. ”Nej, det har jag inte. Har du?”
”Jag har läst ett par till som platsar på den långa listan. Så jag är ännu längre ifrån ett svar.”
”Ja, det där blir ju knivigare och knivigare ju äldre man blir. Du skulle ha frågat när jag var femton, då hade jag kanske vetat.”
”Böcker var ingenting jag skyltade med när vi var femton. Varken du eller jag” sa Stella. ”Det var betydligt coolare att... kunna några drinkar. Jag minns inte. Jag vet iallafall att det aldrig slog mig att jag skulle kunna prata med dig om de feta böckerna du läste.”
Han såg förväntansfullt på henne i tystnaden som följde. ”Jaha?”
"Var du nervös innan du kom hit? Har du gått och tänkt på det här hela veckan? Har du förberett dig? Ringde du direkt till Max och berättade att du skulle träffa mig efter jag skrivit? Vad sa du? Har du prövat flera olika kläder idag innan du valde det där? Stått och fixat dig extra länge? Jag gillar resultatet, Johan. Men säg någong gång jag inte gjort det, med dig. Allt klär en skönhet, du vet. Och nej, jag överdriver inte." ”Fint väder här idag” sa hon till slut. "Riktigt fint höstväder.”
Johan skrattade till. ”Vädret, Stella? Kvalificerat småprat? Betyder det att frågorna är slut nu?”
”Vill du ha påtår?”
”Vad händer om jag säger nej tack? Ber vi om notan då?”
”Helst inte. Eller har du bråttom någonstans?”
”Jag har inte bråttom.”
”Inte jag heller. Faktiskt.” Stella log generat över sin rapportliknande utfrågning. Ett ”jag är bara så djäkla nervös och då blir jag så här” var på väg att hoppa ut. ”Och ingen plan heller den här gången” var det som faktiskt hoppade ut.
Han tittade till på henne medan han tömde sitt vattenglas och för första gången under samtalet kändes det som att hon kanske inte var helt ensam om att vara spänd, även om han var bättre på att dölja det. ”Hur mår du?” frågade han, och tillade det säkra ”hur går allt med barnet?”.
Stella upprepade det hon sagt minst femton gånger tidigare under dagen, fast mer utbroderat nu.”Och jag mår bra i övrigt också” sa hon sen och såg rakt på honom.”Och jag är inte gift.” Hon lade ut händerna på bordet, de nakna ovansidorna uppåt. Inte ens en flashig röd ring från H&M som smycke den här dagen. ”Och jag är inte tillsammans med Markus längre. Vi är inte förlovade. Vi är separerade. Jag är singel.”
Johan såg förvånad ut. ”Är du? Så det blev inget..?”
”Inget bröllop, nej. Och ingen större lägenhet och ingen minivan och inget allt annat som man ska ha när man skaffar barn. Bara två blivande ensamstående föräldrar.”
Hon tystnade och lämnade utrymme för en storslagen reaktion av något slag från hans sida.

”Lägg AV!” Miriam hade slagit händerna på knäna när Stella berättat vem hon ville träffa i Luleå efter att sextioåringen var noggrannt firad. Stella hade bjudit hem Miriam och Cissi på fika och äntligen bekänt sina sommareskapader för någon mer än de närmaste familjemedlemmarna. Hört två hakor smälla i golvet. ”Du ljuger!! Det här är INTE sant!” Miriam såg på Cissi för bekräftelse men det enda hon fick var en lika chockad min.
”Du kunde ju inte ens flirta veckan före du åkte dit, hur fan lyckades du gå och vara otrogen?!” Cissi gapade.
Stella gjorde en ursäktande gest.
”Men lägg av!” upprepade Miriam. ”Jag tror dig inte. HUR har du lyckats hålla tyst om det i flera månader?”
”Markus” svarade Stella. ”Jag kunde inte tänka på någon annan medan vi höll på och bestämde oss. Nu när det är bestämt så är det fritt fram. Och jag har varit på väg att berätta minst hundra gånger. Det var inte lätt att hålla sig.”
Miriam och Cissi fortsatte utbyta ”tror DU på det här”-blickar med varandra.
”Vad är det för en kille? Berätta allt!” uppmanade Cissi.
”Storebror till en tjej som jag och min kusin var med massor när vi var små. Jag och Anna-Karin hade en crush på honom såklart. Och nu råkade vi stöta ihop av en slump nästan direkt jag kom dit. Och började träffas.”
”Och han avslöjade att han också haft en crush på dig hela tiden men inte vågat säga något förrän nu?” föreslog Miriam ivrigt.
”Eller” hoppade Cissi in ”så såg han dig och tänkte sweet Jesus, kolla in Stella Lundman, varför gjorde jag aldrig något med henne när jag hade chansen?”
”Nja, inte direkt.” Stella log åt deras förslag. ”Det var mer att jag mådde så bra med honom. Jag kände mig precis så som jag vill känna mig. Glad, normal, bra. Ingen avslöjad crush, inget sånt. Bara att alltid han gjorde mig så glad och bra.”
Cissi och Miriam hängde vid munnen på henne, sög in varje ord som hon sa.
”Och han är väldigt bra. Hemskt snäll och väldigt rolig, snabb och skämtig, och snygg är han, och smart, ja.. allt bra som man vill att någon ska vara.”
”Men hur lyckades du vara otrogen? Träffa någon snäll och skojig, ja. Bli glad och bra, ja. Men från det till otrogen, Stell? På en vecka! Det känns så inte du.”
”Jag vet. Det bara hände” sa Stella generat. ”Och det är en förskräcklig klyscha, men det var så. Jag berättade inget om Markus, och sen trodde jag att han hade en tjej, men det visade sig att dom inte var tillsammans fast då var det liksom redan för sent. Jag hade absolut inte tänkt att det skulle bli något sånt, men det blev det.”
Cissi höll upp en ”stopp, lyssna”-hand. ”Är den här killen bibliotikarie?”
”Nej.”
”Författare? Han är författare! Är det Mikael Niemi?!”
”Nej.” Stella fnissade. ”Han bor väl i Pajala?”
”Men hur fan gick det till då?”
Stella visste att hennes kinder hade blivit rödare och rödare. ”Paul Auster och Siri Hustvedt, tror jag. Jag råkade kolla hans bokhylla. Vi råkade börja prata böcker. Han läser massa, massa bra.”
Cissi gav ifrån sig ett triumferande tjut. ”Har han uniform också? En sexig sjöman som läser böcker?”
”Neeeej. Kan vi sluta leka tjugo frågor?” Stella försökte lämna ämnet men de gav sig absolut inte. ”Okej, okej” erkände hon plågat till slut. ”Han jobbar på bank. Han har läst på Handels, han är civilekonom. Han också. Men det finns hundra saker som är helt olika, så tänk inte Markus-kopia.”
”Nu då?” undrade Miriam.
”Nu hör jag av mig och frågar om han vill ses när jag kommer dit. Så får vi se vad han säger.”
”Tror du att han tackar nej?”
”Jag har inte sagt pip sen i somras så han kan tro att jag är lyckligt gift vid det här laget.”
”Vet han om barnet?”
”Japp.”
”Och ni träffades bara den där veckan och sen inget mer?”
”Precis.”
En till blick mellan Cissi och Miriam och Stella förstod vad de menade fast ingen av dem sa något ”men...”. Det var samma ”men...” som hon tänkte hela tiden.
”Om det är det här du vill så håller vi tummarna” sa Miriam stöttande. ”Tummar och tår tills de blir blå. Han tackar säkert ja. Det går säkert bra.”
”Det är klart det gör” instämde Cissi. ”Du är ju skitbra du med, älskling. Men Stell, berätta nu allt, vad är det för en kille?”

Killen som inte var en Markus-kopia såg inte ut att vara på väg att lyckligt vråla ”halleluja, Stella, du är singel!” sekunden efter hon släppt den nyheten. Några nakna ringfingrar var uppenbarligen inte nog för att få honom på fall. Han såg förvånad ut, men han verkade vilja höra mer innan han handlade.
”Jag bor hos en kollega just nu. Britt-Marie” laddade Stella på då. ”Hennes man veckopendlar till Örebro och dom har en hel villa och alla barn är utflyttade, så det passade perfekt. Och så håller vi på att leta nya lägenheter, jag och Markus. Vi ska försöka hålla oss i samma område, så gott det går. Nära varandra iallafall, så det blir smidigt och enkelt sen. Och så går vi i familjeterapi. Det är skitbra. Femte gången i onsdags, och det har verkligen hjälpt. Min sommar var inte så bra när vi åkte tillbaka till Stockholm där, men nu sen skolan började och jag flyttade in hos Britt-Marie känns det som att allt har fallit på plats mer. Just nu, de här sista två veckorna, har det känts väldigt bra.”
Johan hade nu fått en beklämd rynka mellan ögonen och han såg ännu längre från lycklig ut.
”Det var min uppdatering” avslutade Stella. ”Vad som har hänt sen sist.”
”Ja, där ligger ju min borstade kyl i lä” sa han och såg bekymrat på henne. ”Men hur ska.. Vad tänker..” Han avbröt sig.
”Ja?”
”Nej, jag vet inte. Men.” Han gjorde samma stopp-manöver igen. ”Det gick inte? Jag trodde att. Du vet, när vi sågs, och Markus, för det var ju han eller hur, var här? Ni kunde ändå inte..?”
Stella skakade på huvudet. ”Vi försökte. Det gick inte. Det var ett ömsesidigt beslut.”
”Jaha.” Johan släppte ifrån sig en suck. "Det var tråkigt att höra."
Hon tömde det sista kalla kaffet i sin kopp och lutade sig tillbaka i stolen, höll sin röst normal och odyster, ville se lugn och avslappnad ut. ”Ja, det är klart. En separation, och ett barn. Men nu känns ju hela situationen faktiskt bättre än på väldigt länge. Jag mår bättre, Markus mår bättre. Och det tycker du väl inte är tråkigt, eller hur?”
Johan kliade sig frånvarande på armbågen, följde servitrisen med blicken medan hon visade ett par riktiga matgäster fram till ett bord. Hon uppfattade hans blick och sände tillbaka en ”ni kan ta det lugnt ett tag till”. Han verkade inte registrera det.
”Jag vet inte vad jag ska säga” sa han med en till dyster suck när han såg på Stella igen. ”Jag är verkligen ledsen att det blev som det blev, Stella. Det känns som att..”
Hon förstod inte exakt vad han syftade på med ”att det blev som det blev”, hon och Markus, eller hon och han, men i det här läget tordes hon inte fråga. Det här började gå åt ett håll hon inte alls förutsett. I hennes huvud hade den här scenen sett ut på två olika sätt. Det ena var att han skulle vara kort och sur, inte vilja ha något mer med henne att göra för att han fortfarande var stött efter sommarens eskapader och bara ta det här fikat som en chans att få visa det. Det var det ”men”-et hon sett mellan Cissi och Miriam, och det hon själv varit orolig för.
Det andra scenariot, det hon hoppats på, var att han skulle ta emot nyheten om att hon och Markus inte var tillsammans med lite mer.. leende på lut. Som en öppning eller en nystart. ”Halleluja”. Inte en enda gång hade hon tänkt sig att han skulle sitta och känna sig skyldig, få dåligt samvete, ta åt sig. Det var ju så uppenbart att det inte var hans fel.
”Johan, jag bad inte dig komma och fika för att du skulle få chans att säga något beklagande till mig. Det är inte det jag är ute efter. Det här är bara information från mig, inte något som helst ansvar för dig. Jag ville att vi skulle ses, och att det inte skulle bli fullt så.. abrupt, som i somras.” Hon såg noga på honom, ville sända över "det är så lugnt, släpp det där nu, allt är ju bra!".
Han var inte mottaglig. "Jag tycker ändå att.." började och stoppade han för tredje gången.
"Gör inte det" sa hon och vågade röra vid hans hand för att bekräfta det ännu mer. "Tyck inte "att"."
"Nähej." Han såg ner på hennes hand och tvingade fram ett stelt småleende. "Men hur går allt för dig nu då? Uppriktigt?"
"Bra. Uppriktigt. Jag lovar. Du vet ju. Det är svårt när man gör det, men det är det enda alternativet för det andra är mycket värre, att hålla på och såra varandra och må skitdåligt för det."
"När kommer barnet?"
"Mars."
"Och.. Markus? Hur är han?"
"Uppriktigt helt okej han med. Jag ljuger inte."
"Hur löser ni allt sen? I mars?"
Stella gjorde en liten grimas åt honom. "Får jag återkomma med det svaret?"
"Ja. Givetvis. Förlåt." Han drog åt sig händerna och korsade armarna över bröstet. Bekymmersrynkan mellan ögonen satt fortfarande kvar.
"Vet du en helt annan sak jag funderat på" sa hon med lätt röst. "Om jag kommer hit på sommarlov eller hälsar på någon gång, så kanske jag kan ringa dig? Eller om du plötsligt står på Centralen och har några timmar över så kommer du på, visst tusan, Stella bor ju här, och då kan du.. slå en signal. Till exempel."
Han kunde omöjligt se mindre entusiastisk ut. Till råga på allt vek han undan igen med blicken och Stella kände hoppet sjunka mer och mer för varje sekund som gick. "Inte som något tvång, bara ett förslag" kämpade hon på och Johan nickade pliktskyldigt. Hon fick lust att luta sig över bordet och ruska om honom ordentligt "hallå, fattar du innebörden av vad jag säger, karl? ring mig, ring mig, det är en invit, i somras, minns du, prat, sex, du, jag, utflykter, telefonsamtal?!". Han såg bara ut som att han ville komma så långt bort från allt det som möjligt. ”Vad är problemet, Johan? Har du glömt allting? Är det inte en promille kvar av Stella-abstinensen? Och telefonsamtalen om ingenting, vore inte det kul igen?”
”Ja, det får vi göra” sa han. Det lät inte ett dugg pålitligt.
Stella ansträngde sig för att inte himla hånfullt med ögonen, eller råka snyfta till förbannat.
De styrde över på annat mindre känsligt. Böcker, film, teve, väder, kök. Inget lyfte när de satt där och ägnade sig åt sitt kvalificerat småprat. Han såg inte på henne på rätt sätt, han svarade inte på rätt sätt. Sommaren kändes väldigt avlägsen hur mycket hon än slet för att få fram den. Johan nappade inte. En pingismatch av vänliga och ytligt intresserade svar från båda spelarna, men i jämförelse med det som kunde ha varit, tråkigt tråkigt tråkigt.
Klockan var närmare sex när ett sällskap på fyra personer kom in till restaurangen. Riktiga matgäster. Johan såg på sin klocka. "Är det dags för oss?"
Till hennes stora besvikelse kändes det som en lättnad att vara färdig där.

"Ska du tillbaka till Gunilla och Torbjörn nu?" frågade han när de stod i hotellobbyn.
"Är du inte hungrig? Jag är säker på att dom betalar folk för att komma och äta rester nu. Buffé, gräddtårta, fika, dricka."
"Jag hinner inte." Han såg på sin klocka igen. "Men vill du ha skjuts? Jag ska ändå åt det hållet så jag kan."
Det blev en tyst promenad och en tyst början på bilfärden ända tills han klämde ur sig "jag har träffat någon" när de nästan var framme. En försiktig blick på Stella. "Ett par gånger." En till ännu försiktigare blick. "Det är dit jag ska nu."
"Åhå" var det enda Stella sa.
Ett fjärde scenario. Johan är uppklädd och fin för att han ska på dejt ikväll, och när han får veta att Stella är singel och halvt om halvt övertydligt bjuder ut honom så känner han sig skyldig. Han ska ju som sagt på en riktig dejt och hade bara planerat för ett snabbt pliktkaffe med kattvakten (som nu kommer att öka på sin tragedi ytterligare som ensamstående förälder).
"Mhm" sa han och nu var den skyldiga looken tillbaka.
Det var det här som legat på lut. Inte ett leende den här gången, utan Någon annan. Inte undra på att hennes tjoanden om att han skulle ringa fått honom att se ängslig ut.
"Pratar ni om någonting eller ingenting? Har hon glidit upp som den bästa gästen någonsin? Har hon träffat Max och Lina? Tycker dom att hon är en hyvens tjej? Hade hon massa jobbiga frågor om olyckor och ben? Exakt hur mycket gillar du henne? Har du berättat att du skulle träffa mig före du kom dit? Vad sa du?"
"Något seriöst?" Hon tvingade sig. Det var en sån replik man skulle klämma ur sig i det här läget som äkta vän. Slå ihop händerna och förtjust utropa "men vad spännande, Johan!". Och det spelade ingen roll vad han svarade för hon visste redan. Hundra mil mellan de två, en sommar som låg hundra år tillbaka i tiden. Hon ville bara inte sitta i bilen bredvid honom och ha någon djäkla brännande tystnad från hennes sida som han skulle kunna tolka in en massa i, tro saker om henne.
"Det är så tidigt" svarade han återhållsamt. "Jag vet inte än."
"Du får återkomma. I mars eller när du vill" skämtade Stella och han log inte. Ännu ett bevis på hur dåligt det här fikat gått, skratten lyste med sin frånvaro
De svängde in på Gunillas och Torbjörns gata.
"Tack för skjutsen" sa Stella och log snällt. Det var iallafall meningen att det skulle se snällt ut. I kombination med självständigt, heeelt lugnt och generöst. "Hoppas ni får en kul kväll ihop."
"Du med" sa han. "Och Stella, hoppas allt löser sig bra."
"Allt har ju redan löst sig bra" svarade hon lite för skarpt. "För alla parter. Men tack så mycket för omtanken och skjutsen. Johan." Hon öppnade bildörren. "Lycka till du med."
"Vi hörs väl?" sa han samtidigt som hon klev ur och stängde den efter sig.

De sov länge på söndagen och åt långsam frukost i lugn och ro. Den enda punkten att passa var flyget vid tre-tiden. Gunilla kom och hämtade upp dem för lunch på bufferester, och sen fick de skjuts ut till flyget. "Ta hand om er, kom ihåg att inte stressa, jättetrevlig fest, tusen tack för presenten, hoppas vi ses snart."
När de checkat in och hon stod och bläddrade i tidningar i kiosken var det någon som knackade henne på axeln. "Stella, hallå!" Det var Lina.
"Men, hej!" Stella fick en överraskningskram av henne. "Vart ska du?"
"Portugal. Jag ska jobba på en träningsresa."
"Vad lyxigt! Är det yoga?"
"Och vanlig aerobics. Och sol och bad. Två veckor. Hur är det med dig?"
"Bra, bara bra. Min moster har fyllt sextio så vi har varit på kalas här i helgen."
"Ja, jag hörde det" sa Lina. "Johan berättade. Ni sågs igår, va?"
"Fast han sa ingenting om att du precis skulle åka till Portugal. Jag frågade minsann hur ni hade det."
"Åh, vi har det bra" log Lina. "Mitt i all vardag. Du vet." Hon pekade på Stellas mage som syntes tydligt i den tajta tröjan hon hade på sig idag. "Och grattis! Hur mår du?"
Stella orkade inte dra allt hon redan dragit hela helgen en vända till. Hon kopplade på ett strålande leende. "Finemang allting. Ska Max med på resan?"
"Inte den här gången. Han gruvade sig lite för vad han skulle hitta på till helgen när jag är där och Johan är i Stockholm. Han är inte van att vara så mol allena."
"Ska Johan till Stockholm, till helgen?"
"Ja? På ett bröllop?"
Stella såg förvånat på Lina, Lina såg förvånat på henne.
Ett bröllop. Något man i de flesta fall vet om minst en månad innan. Iallafall minst en vecka. ”Vi hörs väl?” Och sen hade han inte sagt ett ord om ett bröllop redan till helgen. Så intresserad hade han varit av att höras igen.
"Berättade han inte det?" Lina förstod snabbt att hon trampat i klaveret och försökte rädda båda två så gott det gick. "Men förlåt, jag trodde ju att ni...”
Stella svalde. Varför hade han inte sagt det? Han hade haft chans hela vägen från hotellet ut till Björkskatan. Minst tjugo minuter. Det var inte som att hon smattrat på som en kulspruta och aldrig gett honom möjlighet att säga något. Han hade kunnat öppna munnen när som helst i biltystnaden. ”Jo, ditt förslag om att jag kan ringa, nu är det så här att...”
Scenario fem föll ner som ett stort betongblock. Stort brak som gav hörselskador, dammet yrde, marken gungade. Glöm sur, nystart eller skyldig. Det var less som var det rätta svaret. Några pengar satsade på less? Va? Ingen?! Gud, så orutinerat.
Allt var en sommarflirt. Och nu när det inte var sommar längre så var han klar med henne. Glöm allt om böcker, Siri och Paul bye bye, ses varje dag och aldrig bli uttråkad, höra hans röst i telefonen och känna den i hela kroppen, fantisera om allt det där igen och igen månaderna som följde. Och sen mejla och vilja ta upp tråden och avslöja att hon var singel och hoppas på något. Sånt var för amatörer, det vill säga såna som Stella. Stackars amatörer som inte förstod vad folk gjorde på somrarna. Man var ledig i en vecka. Man utnyttjade den tiden maximalt. Man var solbränd och snygg och nyklippt och hade fina kläder. Man flirtade. Åt höger och vänster. Drack blåa drinkar. Knytte kontakter. Fick napp. Tog på varandra. Sa saker. Spelade bra musik i bilen. Gjorde alla dom där smarta grejerna som ledde fram till sex. Och sen genomförde man sexet. Och efter det var gjort gick man vidare.
Stella kunde inte slita sig från Linas förvånade ögon som gått över till besvärade. ”Fast jag vet inte alls hur länge han ska vara där, och ingenting om hur programmet är eller så.."
"Nej, men, det är väl ingenting. Ibland är bröllop så stressiga med fest och brunch och saker hela tiden. Tro mig, jag vet, ha ha." Stella satte tillbaka tidningen hon läst. Hon orkade inte det här, hon kunde inte. Hela kvällen igår hade varit att hålla skenet uppe. Glida runt på efterfesten och tvinga sig upp till glad och att oberört slå bort alla frågor. Envist hävda att nej, hon var inte ledsen, hon var trött. Anna-Karin, Gunilla, hennes mamma, alla var de på henne i olika omgångar. "Säkert att det är bra? Jorå jorå, det är fint." Och vakna imorse och se på fikat med en natts sömn och nytt morgonpiggt perspektiv, och tänka att folk träffade ju människor hela tiden, det behöver ju faktiskt inte betyda att, och så dåligt hade det väl inte gått? Men det hade det. Klart och tydligt.
Stella spanade desperat bort mot gaten och såg att de öppnat och att hennes mamma stod där med deras handbagage och väntade på henne. "Jag måste." Stella viftade ditåt med handen. "Ska du med det här planet?"
Lina tittade också. "Jag ska med det andra bolaget. Men du, kom in på gymet nästa gång du kommer hit. Även om du inte ska träna. Kom och säg hej." Hon avslutade med en klapp på Stellas arm. "Sköt om dig.”

Det höll tills fikavagnen på planet kom ut och det tog slut chokladmuffins i raden framför dem. Inger köpte stressat allt annat som fanns med choklad och lastade upp på Stellas brickbord. "Här. Du får en chokladmuffins så fort vi landar!"
"Sluta, mamma" snörvlade hon. "Jag vill inte ha något."
Inger slet av pappret från en Dajm och försökte praktiskt taget trycka in den i munnen på Stella. ”Det här är lika gott, gumman.”
"Kan du sluta! Jag skiter i muffinsen, jag vill inte ha något."
"Men herregud, vad är det då?"
Mannen på andra sidan gången tittade nyfiket på dem. Ett familjedrama med en gravid kvinna i rad nio, mitt i resan, tänka sig. Han försökte inte dölja att han var lika nyfiken på Inger som svaret. Stella begravde sig i servetten.
"Du vet, ibland när man är med om en sak med någon annan" sa hon när hon kommit fram ur den. "Så hör man sen den andra personen berätta om det, och det låter inte alls som samma händelse. Så är det. Och nu råkade det vara extra stor skillnad på min version och hans. Och jag känner mig så djäkla dum. Jag har inte fattat någonting. Jag är en komplett djävla idiot."
"Pratar du om han du träffade igår?"
"Jag vill inte ha någon Dajm och jag vill inte prata om någon djäkla kille."
"Vi sitter bara här och tar det lugnt då?"
Stella blundade. "Just det. Vi sitter och tar det lugnt."

Mi casa es tu casa..

2006-05-26T07:01:00.000+02:00

Nu är det gäster på besök igen här, över helgen, så uppdateringarna kommer inte att hagla... Nu när det är sååå lite kvar. Jag gillar gästerna jättemycket, verkligen verkligen, men jag gillar ju skrivo som en besatt :)
På söndag börjar jag skriva igen.

Kap 23

2006-05-23T21:53:00.000+02:00

Inte klart men första delen av.. kanske sista, näst sista, ungefär något sånt, kapitlet.

Kap 23, Luleå, 29 oktober

”Det här är så spännande! Du är som en film, vet du det?” Anna-Karin greppade hennes armar. ”Det här är som en film!”
Stella var tvungen att blinka flera gånger. ”Det känns som att jag har tappat synen. Jag är så nervös så jag ser knappt.”
Anna-Karin skrattade och tryckte hennes händer mot sig. ”Hallå Stella” sa hon överdrivet tydligt. ”Det är jag, Anna-Karin, din kusin. Minns du mig?”
”Är det Anna-Karin?!” Stella hängde på i samma stil och sen började hon också skratta. ”Vad tur att det blev så här att du kom. Jag tror jag hade svimmat om han hade hämtat mig här. Eller spytt. Katastrof iallafall.”
”Djupandas. Få ut lite syre i blodet. Vad vill du göra nu medan vi väntar? Mat, fika, shoppa, spy?”
”Dricka drinkar? Om det inte hade suttit en präst bredvid mig på planet hade jag köpt en mini-vinflaska och gått in på toan med den. Men jag vågade inte ifall han skulle börja hojta att jag var en djävulsmamma. Jag vet inte hur jag ska kunna slappna av.”
”Kääärleeek kommer att få dig att slappna av.” Nu var A-K inne på Thomas Di Leva-spåret. Hon fläkte upp Stellas kappa och inspekterade. ”Och Wippen ser ju ut att må prima där. Snygga kläder! Nya?”
”Japp. Inte så himla präktigt för att vara fjärde månaden, va?”
Dom fick tag i Stellas väska på bagagebandet och kryssade sig ut genom alla andra i ankomsthallen.
”Jag föreslår en promenad. Du kommer att bli lugnare av att röra på dig.” A-K körde in till stan och parkerade i närheten av sushistället där det fanns en liten park. ”Så får du berätta allt. Från första början.”
”A-K, du vet redan allt.”
”Jag vill höra det igen. Jag njuter av det här! Du är bättre än Bridget Jones, darling.”

Det var Markus som fick henne att ringa Johan. Efter de gått på bio, ätit sina onsdagsmiddagar, haft sina söndagsvisningar, och lagt till ditt och datt på aktivitetslistan, satt de en lördagkväll med en hyrfilm i deras gamla lägenhet. Markus berättade att de var bjudna på en allhelgonafest hos en kompis. Hans arm gled vant upp runt hennes axlar. En fest där flera av deras gamla par-kompisar skulle vara, förstod hon. Några av bröllopsgästerna som blivit snuvade på den festen, och som Stella inte träffat på länge. Och så hon och han. Han drog henne lite närmare. Hon följde med. ”Det vore väl roligt?” sa han mjukt.
”Mmm” svarade hon. ”Säkert.” Han pussade henne på tinningen, och det var ännu roligare. De satt ännu närmare. Hon passade in sig. Han kramade. Hon vände upp ansiktet. Han kysste henne. Markus. Hon kysste tillbaka. Flera gånger.
”Kom” sa han sen och tog tag i hennes händer. Han reste sig, drog med henne mot sovrummet. ”Jag har inte nybäddat sängen enkom för dig.”
Hans skjorta var skrynklig efter en hel dag och en halv kväll, armarna uppkavlade, kragen uppknäppt. Han såg kåt och glad ut. Så snygg. Så skön. Tanken på hur hon låg i sängen och särade på benen och han kom in i henne och hon kopplade ihop benen om hans rygg och hans andning och hans hud mot hennes gjorde henne ännu kåtare och ännu gladare.
Stella stod kvar vid soffan. Vilken man låter sin flickvän alternativt fru ringa den man hon var otrogen med tre gånger i veckan? Mejla varje dag? Tänka på jämt? Vakna med ”Johan, Johan” i huvudet?
”Det här går inte” sa hon.
”Jo, det gör det.” Markus var tillbaka, kysste henne på halsen, på munnen, höll om henne. ”Det går jättebra.”
”Nej. Sluta.” Hon sköt undan hans ansikte. ”Jag kan inte.”
Hon ville inte åka på sommarlov nästa år och hälsa om de råkade stöta ihop på stan. Han skulle se på bebisen och säga något artigt om att den var söt och hon skulle babbla nervöst. Han kanske inte skulle vara ensam, ha en annan tjej bredvid sig. Hon skulle presentera sig. Han skulle le åt båda. Och sen kunde tjejens hand gå tillbaka till att vila med äganderätt på hans axel. ”Håll dig ifrån min man, kvinna.” Och det skulle hon vara tvungen att göra.
Och det, det skulle det vara det.
”Men ingen är arg eller ledsen längre” mumlade Markus. ”Du är glad, jag är glad. Wippen är gladast. Det här är bra, älskling. Det vet du ju.” Han var kvar mot hennes hals och kind, kysste och pratade, lockade och pockade.
Stella kopplade loss sig.”Jag vet. Men jag kan inte. Förlåt. Jag är så ledsen, men jag kan inte. Jag kan inte, Markus, det går inte. Förlåt om du trott det.”
”Okej, vi tar det lugnt.” Han lättade på trycket. ”Vi kramas. Pratas. Har det mysigt.”
”Nej.” Stella gick ut i hallen, började dra på sig skorna. ”Jag går hem.”

Det var sent när hon var hemma. Johan hade redan somnat, hon väckte honom. Hon sa rätt ut.

”Och nu ska ni...?” Anna-Karin såg förväntansfullt på henne, fast hon visste det här med.
”Umgås.” Stella gjorde citattecken i luften.
”Hur gör ni ”det”?” A-K härmade henne.
”Jag tror vi anstränger oss för att vara så snygga och roliga och fantastiska och snälla som det är möjligt i en veckas tid och förhoppningsvis så gillar vi varandra nästa söndag. Tänk en djävligt nervös förstadejt, fast den här håller på i en hel vecka.” Stella höjde ett pekfinger. ”Och inget vin att slappna av med.”
”Var ska du sova?”
”Vet inte.”
”Vad ska ni göra?”
”Imorgon ska vi till dina föräldrar. Resten vet jag inte.”
”Men tänk!” utbrast A-K entusiastiskt. ”Ni kan ligga i soffan och dricka te och prata om böcker och imponera på varandra i en hel vecka. Jag tycker det låter hur romantiskt som helst!”
”Jo. Fast Johan jobbar i och för sig till på onsdag.”
”Du lagar mat till när han kommer hem, trött efter en hård dag på jobbet. Du häller upp vin åt honom. Han lättar på slipsen. Du frågar hur han har haft det. Låter honom prata om sig själv som alla män gillar.” A-K fnissade. ”Du serverar din goda mat. Han blir ännu mer upp över öronen förtjust i dig. Ni råkar ta i varandra. Ett tu tre är ni igång. Veckan är en succé.”
Stella rodnade när hon tänkte på hur riktigt A-K beskrivit det. Råkar ta i varandra. Ett tu tre, igång. ”Jag tror inte han har slips” sa hon.

Kap 21 + 22

2006-05-23T11:42:00.000+02:00

Kap 21 Stockholm, onsdag 5 okt

”Kan man säga att det här är en tradition nu? Fjärde onsdagen i rad. Nästa vecka behöver vi inte ringa innan, vi står båda här klockan sex och är hungriga.” Markus buffade till henne lätt i sidan. ”Tisdag match, onsdag middag med dig på Söder. Det börjar bli en veckorytm.”
”Ja, kanske. Vad gör du på fredagar och lördagar? Vad har du för rytmer då?”
”Det är olika. Vad gör du?”
”Sover, drömmer om att sova, sover ännu mer.” Stella fnissade. ”Så kul är jag. Jag kan sträcka mig till att gå på tidiga bion eller hänga på låset på någon restaurang klockan fem, men senast nio måste jag få åka hem och sova. Men berätta vad du gjorde i helgen?”
Markus tänkte efter. ”I fredags var jag hemma. I lördags var jag hos Fredrik och Eva en sväng. Fast det var på dagen. Så man kan väl säga att jag var hemma då också. Såg en film. Tror jag. Jag minns knappt. Det var bara en vanlig hemmahelg.”
”Hmf.” Hon såg på honom.
Han såg tillbaka. ”Vaddå hmf?”
”Inget.” Hon visste inte om den här hemmahelgen var typisk eller otypisk för Markus. Hennes Spray Date-annons hade gett en hög otillfredsställande svar. Till och med dom som kunde stava och skrev mer än fem meningar långa mejl kändes fullständigt olockande. Det var kanske graviditeten som lockade till sig idioter som var ute efter en tacksam och sexgalen kvinna. Efter fyra dagar hade hon avslutat sitt konto där, och inte ångrat sig en sekund sen dess.
”Gå på tidiga bion med mig på fredag” sa Markus.
”Du och jag?” Stella var tvungen att se efter om han menade allvar eller skojade. Han menade allvar. ”Ska vi?”
”Ja?” Han ryckte på axlarna. ”Tänk på i mars, Stell.”
Stella tänkte på mars. ”Menar du att vi kommer att ha fullt upp och aldrig kan gå på bio då?”
”Nej. Jag menar att vårt barn kommer i mars, så du behöver se inte ut som att jag föreslår att vi ska emigrera till Spanien tillsammans när jag säger bio. Det här handlar om två timmar, en kväll. Det är en baggis i jämförelse.”
Vad gjorde två timmar en fredag? Eller två timmar varje onsdag? Eller lägenhetsvisningar varje söndag, som de två senaste gångerna slutat med en fika efteråt för att gå igenom vad de sett på? Dom hade inte ens hållit sig till det ämnet senast för de lägenheter de kollat på i söndags var för deprimerande tråkiga. Och sen hade det dykt upp en omvisning förra tisdagen av en lägenhet han var intresserad av som hon följt med på. Han hade skjutsat hem henne efteråt och stannat ett tag. Hon träffade honom nästan oftare än Britt-Marie. Gjorde det någonting även om det inte handlade om en emigration till Spanien med honom? Och fast det inte blivit några fler långa kramar, inga kyssar, inte ens några fler pussar sen den gången?
Barnets far. Som hon var så lättad över att hon slutat skrika med och gråta över. Som parterapeuten uppmuntrade träffar med, att de skulle försöka ”normalisera” så mycket som möjligt mellan varandra innan barnet kom och ”vände upp och ner på det mesta, som barn alltid gör”. Normalt för henne och Markus, det var hemmakvällar, träningskvällar, hyrfilmer, god mat hemma eller ute, mycket skratt, och väldigt lite Lars Norén-drama.
Så, en bio och en tät social kalender? Invändningar?
Stella hann inte svara innan han kramade hennes arm. ”Sov på saken. Jag ringer dig imorgon.” Han log och promenerade iväg mot tunnelbanan med portföljen svängande.

Kap 22 Stockholm, måndag 10 okt

Miriam masserade in balsam i håret. ”Hur mycket ringer ni?”
”Vi är nere på varannan, var tredje dag nu. Och mejl, så gott som varje dag.” Stella hade stått och blundat och låtat vattnet rinna över henne, men nu öppnade hon ögonen.
”Resultat?”
Hon fick en klutt balsam av Miriam. ”Jag vet inte. Han låter aldrig som att jag stör. Och jag har verkligen försökt störa. Jag har ringt alla möjliga tider, sent på fredag, tidigt på söndagmorgnar. Inget. Plus att jag har berättat att jag och Markus ses varje onsdag och lite då och då. Jag tänkte att då kan ju han kläcka ur sig något om sina dejter, eller hur? Men det kommer inget.”
”Vad pratar ni om?”
”Allt möjligt. Utom om i somras. Inga referenser dit.”
”Hur känns det?”
”Det är det som är så svårt. Det känns skitbra. Varje gång jag ser att det är han som ringer så blir jag helt. Men jag vet inte hur bra han tycker det är. Jag vet inte vad han tänker om det. Så här mycket kan man ju inte hålla på och bry sig om någon om man inte vill något med? Det finns väl ingen som tvångsmässigt ringer en killkompis tre gånger i veckan? Fast han säger aldrig något. Det är bara.. tralalala.”
”Säger du något?”
Dom tog sina handdukar och gick in i bastun, satte sig på nedersta bänken.
”Förutom mitt stora avslöjande om att jag är singel?”
Miriam gjorde sin parodi på tänkarmin. Pannan i djupa veck, en hand mot kinden. ”Jag ser två utvecklingar. Antingen håller ni på att såsa fram så här och har det jättetrevligt. Han sitter där uppe och dejtar en tjej, och tycker det är skitkul när du ringer och underhåller honom. Men du sitter här och väntar på att det ska bli mer, som han inte väntar på alls för allt är finfint för honom. Inget händer. Eller, andra utvecklingen, du satsar och säger igen att du är singel, singel, singel, och att du inte riktigt kan se det här telefonsnackandet fortsätta i tid och evighet utan att du vill att det ska leda till något. Och då måste han ju berätta hur det ligger till med den andra tjejen, och vad han i såna fall gör med dig.”
”Jag har aldrig vågat säga en sån sak rätt ut till en kille!”
”Inte jag heller. Men jag önskar att jag hade gjort det, om det är någon tröst. Du vet när jag träffade Magnus? Han drog ju fan runt på mig i två år och det ”låg saker i luften” men inget hände, någonsin. Fast jag gav ju inte upp för det, som den idiot jag var. Så går han och träffar en annan. Jag var bara ”hans bästa vän”. Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Och du har redan lagt månader på den här killen. Tänk om du sitter här om två år och håller på med samma funderingar? Så får du en bröllopsinbjudan en dag på posten. Till din bästa vän Johans bröllop. Kul, va? Han kanske till och med ber dig hålla ett tal för du känner ju honom så väl. Eller skriva några roliga tipsfrågor. Eller, bli värd för hela spektaklet. Tänk dig det du. Då är du inte så glad.”
Stella log. ”Överdriver du inte lite nu?”
”Nej.” Miriam såg uppmuntrande på henne. ”Jag sitter här som ett levande bevis på dålig taktik. Och hur less är man inte på att det alltid är tjejerna som ska vänta och tråna? Fan, säg hur mycket du gillar honom.”
”Om han säger nej tack? Han bor hundra mil bort, jag ska ha barn.”
”Du vet ju redan ungefär hur det är. Fast han kanske behöver en push. Han väntar på att du ska ta steget. Han törs inte själv. För han bor hundra mil bort och du ska ha barn med en annan. Det finns femtio möjliga teorier, Stella, men bara ett enda sätt att få veta.”
”Tack, börja inte igen.” Hon svepte sin handduk om sig. ”Jag pallar ingen bastu idag. Jag går ut och äter mitt äpple.”

Kap 21

2006-05-23T06:50:00.000+02:00

Första delen av nytt kap, weeho!

Kap 21 Stockholm, onsdag

”Kan man säga att det här är en tradition nu? Tredje onsdagen i rad. Nästa vecka behöver vi inte ringa innan, vi står båda här klockan sex och är hungriga.” Markus buffade till henne lätt i sidan. ”Tisdag match, onsdag middag med dig på Söder. Det börjar bli en veckorytm.”
”Ja, kanske. Vad gör du på fredagar och lördagar? Vad har du för rytmer då?”
”Det är olika. Vad gör du?”
”Sover.” Stella fnissade. ”Så kul är jag. Jag kan sträcka mig till att gå på tidiga bion eller äta med Cissi, men senast klockan nio måste jag få åka hem och sova. Men berätta vad gjorde du i helgen?”
Markus tänkte efter. ”I fredags var jag hemma. I lördags var jag hos Fredrik och Eva en sväng. Fast det var på dagen. Så man kan väl säga att jag var hemma då också. Såg en film. Tror jag. Jag minns knappt.”
”Hmf.” Hon såg på honom.
Han såg tillbaka. ”Vaddå hmf?”
”Inget.” Hon visste inte om den här hemmahelgen var typisk eller otypisk för Markus. Hennes Spray Date-annons hade gett en hög otillfredsställande svar. Till och med dom som kunde stava och skrev mer än fem meningar långa mejl kändes fullständigt olockande. Det var kanske graviditeten som lockade till sig idioter som ville ha en tacksam och sexgalen kvinna. Efter fyra dagar hade hon avslutat sitt konto där, och inte ångrat sig en sekund sen dess. Krogen och Spray Date var båda strukna från listan över potentiella raggningsställen. Raggning var också helt struket från listan när hon tänkt efter.
”Gå på tidiga bion med mig på fredag” sa Markus.
”Vi två?” Hon var tvungen att se efter om han menade allvar eller skojade. Han menade allvar. ”Ska vi?”
”Ja?” Han ryckte på axlarna. ”Tänk på i mars, Stell.”
Stella tänkte på mars. ”Menar du att vi kommer att ha fullt upp och aldrig kan gå på bio efter mars?”
”Nej. Jag menar att vårt barn kommer i mars, så du behöver inte se ut som att jag föreslår att vi ska emigrera till Spanien tillsammans när jag säger bio. Det här handlar om två timmar en kväll med mig.”
Hon kände sig fortfarande lite tveksam, men han hade en poäng. Med tanke på allt som skulle hända i mars, vad gjorde två timmar en fredag? Eller två timmar varje onsdag? Eller lägenhetsvisningar varje söndag, som de två senaste gångerna slutat med en fika efteråt för att gå igenom vad de sett på? Dom hade inte ens hållit sig till det ämnet senast för de lägenheter de kollat på i söndags var för deprimerande tråkiga. Markus var i dagsläget nästan hela hennes sociala kalender. Till och med mer än Cissi. Gjorde det någonting även om det inte var en emigration till Spanien?
Stella hann inte svara innan Markus kramade hennes arm. ”Sov på saken. Vi hörs om det.” Det var allt hon fick den här gången, ingen helkram och ingen halvkram. Han log och promenerade iväg mot tunnelbanan med portföljen svängande.

Fixat kap 19, helt omskrivet kap 20

2006-05-22T13:57:00.000+02:00

För tredje gången.. nu kanske jag är mer nöjd med dessa kap. Det röda är nytt på kap 19, och kap 20 är helt omskrivet.

Kap 19 Stockholm, fredag

"Jag tycker du skulle ha sagt nej." Stella och Cissi möttes vid Nacka-bussarna nere i Slussen. Cissi var först på plats och stod och väntade när Stella klev av. ”Hade inte det varit enklast?”
"Jag vill inte att han ska tro att jag bryr mig så mycket. Om jag hade brytt mig om i lördags hade jag sagt nej. Nu var jag följdaktligen tvungen att säga ja på grund av lite tjat från hans sida" förklarade hon. "Jag ska vara cool och obrydd och må skitbra. Det är den image som ska förmedlas idag."
”Men skitsamma vad han tror att du tycker. Är det så viktigt?”
”Ja.”
”Varför?”
”Därför. Allt handlar om det, vad folk tror att man tycker. Och jag vill att han ska tro det här, det är nödvändigt för mig. Jag vill inte vara en stackars, ledsen, övergiven, dumpad, blivande mamma som han måste vara snäll mot. Förstår du?” Cissi nickade så Stella behövde inte förklara mer. ”Du behöver inte leka dr Phil precis idag, va?”
”Verkligen inte.” Cissi stack sin arm under hennes, kramade henne. "Var är vi coola och obrydda?"
"Bruno-gallerian."
”Ska vi göra upp ett hemligt tecken? Om du vill gå drar du dig i öronsnibben. Om du vill att jag ska gå kliar du dig på huvudet.”
Stella smålog. ”Så avancerat. Räcker inte middagsplanen?”

Johan och Patricia stod utanför och väntade på dem. Hon bar en massa shoppingpåsar, han bar jeans, mörkblå tröja, en svart vindjacka, och det kändes direkt att det var mycket mindre bank över honom idag. Han såg normalt glad ut, inte alls det allvarliga och propert uppklädda som förra veckan. Alla hälsade på alla, Cissi presenterade sig. När de gick in i gallerian rörde Johan vid Stella en extra gång, ”hej igen!”. Hon stålsatte sig.

Johan och Patricia plöjde resolut fram väg till ett ledigt bord i mitten genom barnvagnar, caffe latte-mammor och några spetiga tjejer på fredagsuppladdning. De tog ledningen i den stora frågan vad alla skulle fika och dricka. Cissi och Stella behövde bara följa efter i kölvattnet och slå sig ner som två lata VIP-fikare.
”Blir det här bra? Ska du verkligen bara ha en tekopp, Stella? Inget mer, ingen kaka eller muffin, säkert? Blev det mycket stressigt för dig idag? Ett glas vatten iallafall?”
Det första han gjorde sen när alla satt där med sina tekoppar, dubbelespressos och fikabröd var att dela av en generös bit av sin cheesecake till henne. ”Den här var så stor, ta lite grann.”
Trots att hon bestämt sig för att hålla en vänlig men reserverad attityd var det svårt att inte vekna. Han lät så angelägen i allt han sa. Hon skopade upp kakbiten. ”Tack.”
Johan lade ner sin egen sked och sköt fatet närmare henne. ”Det är bara att. Ta mer.”
”Tack, men jag är nöjd nu. Helt nöjd” försäkrade Stella. Hon knäppte händerna i knät för att inte glömma bort sig och råka ta en till bit. "Har ni gjort stan?"
”Ja! Vi har shoppat stort.” Patricia pekade på högen med påsar. "Åhléns, NK och Akademibokhandeln."
”Vad blev det?”
”Jeans och ett par skor till mig, två tröjor och en skjorta till Johan. Skitbra köp. Och några pockets. Till Johan.” Hon såg stolt ut.
”Allt det, och jeans och skor, på fyra-fem timmar? Herregud!”
”Möt personal shopper à la tornado” sa Johan mot Patricia. ”Det bara rasslar till så har man fyra snygga plagg att gå och prova. Och sen är lunchen alltid en grillad korv i farten, för att spara tid.”
”Kan man hyra dig?” frågade Cissi henne. ”Varenda gång jag och Stella ska shoppa så går vi bara runt och lyfter lite i kläder i tjugo minuter och sen hittar vi inget särskilt kul och då går vi till något fik istället och tröstar oss med bullar i två timmar. Det är inte så effektivt.”
Patricia såg ut som att en ny, möjlig Cissi-version lös upp framför henne. Annan färg och form, radikalt uppfräschad från det svarta / vita / jeansiga Cissi vanligtvis körde med för enkelhetens skull. ”Vi kan börja nu på stört. Provisionen är 10% av totalsumman.”
”Provisionen?” utbrast Johan med ett förskräckt leende. ”Menar du att jag kommer att få en räkning efter den här helgen? Då går jag i konkurs.”
”Oroa dig inte, vännen.” Hon klappade honom lugnande på handen. ”Vi kommer säkert överens om något. Som stamkund har man ju vissa fördelar.”
”Man får bjuda på varmkorven. Man får se till att choklad finns tillgängligt dygnets alla timmar för blodsockerfall, följa med in som smakråd på minst fem skoaffärer, fixa vätskestationer, kolla så att...”
”Sssh!” Han blev avbruten av att Patricia helt sonika höll för munnen på honom. ”Skräm inte bort nya kunder för då blir det provision för dig med.” Hon släppte efter en uppfordrande men glad blick på honom. ”Johan tror alltid att man kan gå in på en affär, och hitta det perfekta plagget. Det är lika stor chans som att vinna på Lotto. Seriös shopping kräver uthållighet. Om man nu vill ha mer än något som bara duger. Det tog en fokuserad månad för mig att hitta klänningen jag ska ha på bröllopet imorgon till exempel. Men så är den superfin också.”
Där kom det uppseglande, det ”hemliga” bröllopet. Johan såg på en gång tillräckligt besvärad och skyldig ut så Stella behövde inte ta sats och klämma ur sig ett fejk-förvånat ”men åh, ska ni på bröllop?” för att trycka till honom ännu mer. Till och med Cissi märkte det och satsade på en till shoppingfråga av ren och skär artighet.
”Hur är det med dig?” frågade Johan Stella när de suttit och mest lyssnat på de andra två ett tag.
”Lika som förra helgen” svarade hon. ”Jättebra. Hur är det själv?”
Han såg för mycket på henne idag. Det var hela tiden till henne och inte servitriser eller andra fikare hans blick kom tillbaka medan han lyssnade på Patricia och Cissi. Och det var inte bra. Om hon skulle klara av att spela obrydd och cool kunde inte han sitta där och spela sommar och snäll som om ingenting hänt.
”Efter omständigheterna väl.” Nu till exempel. Fullt fokus på henne. Leende på lut, djäkla leende på lut, komplett med en utfläkt högerarm som inkräktade på hennes utrymme på bordet och gjorde henne konstant spattig för att han plötsligt skulle göra något med den. Lägga sin hand ovanpå hennes, fläta ihop fingrar, nudda med fingertopparna, närma sig ännu mer. ”Jag steg upp halv sex imorse, och sen har vi täckt in halva stan. Ingen rast och ingen ro förrän nu. Så nu är det bra.”
Stella uppfattade ett nyfiket Cissi-ögonkast. Dom skulle ha kommit på ett hemligt tecken för ”nej, uppmuntra honom inte, mata inte rebound-killen”.
”Jamen förresten, blev det kul i lördags?” frågade Stella engagerat. ”När du skulle på dejt?”
”Jaha, det. Ja, jodå.”
”Vad gjorde ni?”
”Såg en film.”
Nu hade hon fått bort det irriterande leendet hos honom iallafall.
”Någon bra som man borde se?” pressade hon vidare och Johan började se besvärad ut igen.
”Ingen särskild.” Han gnuggade sig trött i ögonen. ”Vad ska du göra i helgen?”
”Tvätta och rätta uppsatser imorgon. Simma och kolla lägenheter med Markus på söndag. Vakna pigg och utvilad på måndag” räknade hon upp.
Johan nickade och Stella nickade nöjt tillbaka. Inget från henne lät det minsta bittert eller besviket. Frågan om hans senaste lördagkväll var planerad sen långt i förväg. Hade det varit läge hade hon kunnat följa upp med ännu fler frågor om hur han träffat tjejen, vad hon hette, gjorde, bodde, med mera. Vänligt intresserad, utan att darra på rösten. Och när de, Johan och Stella, nu snart skildes åt så skulle de kunna hålla fast vid ”vi hörs väl”-tanken i teorin, men i praktiken så skulle det bara betyda att Stella hejade på honom om de någon gång råkade stöta ihop på Kvantum igen.
När Cissi och Patricia var färdiga med shoppingen kom samtalet in på bostadspriser. Patricias pojkvän hade just köpt en tvåa i Skellefteå, Stella höll på att kolla runt här i stan, och tänk vilka skillnader det var! En diskussion man kunde klara av i sömnen utan att låta för oengagerad i. Precis samma trista stämning som förra lördagens fika. Efter lite mer än trekvart pekade Stella övertydligt på sin klocka. ”Cissi?”
Cissi såg på sin. ”Ja, har du sett. Är det dags att gå och handla?”
Deras överenskomna alibi var att de skulle hem till Cissi och laga middag – som de skulle också men det var bestämt först efter att Stella sagt ja till Johans tjat. Och egentligen var det ingen stress att sätta igång med det, men om han frågade så var det väldigt noga med tiden. Några lyckligt ovetande gäster existerade i värsta fall. ”Tjejmiddag med Miriam och Anna. Kan ju inte låta dom vänta. Måste verkligen gå nu.” Det fanns till och med en meny bestämd och klar.
Johan och Patricia skulle åka till hotellet och lämpa av alla sina inköp, sen hitta ett ställe att äta på. Cissi var onödigt utdragen i fråga om att restaurangtips och bra indiska ställen. Efter artigt velande och småprat var alla nöjda till slut. Patricia stod överlastad med shoppingpåsar men Johan sträckte fram högerhanden till Stella. ”Kan vi inte höras, ringa någon gång?”
”Javisst.” Hon släppte fortast möjligt, tänk inte på hur den känns, och gled sen snabbt över i en utsträckt ”vi hörs dårå” samtidigt som hon drog sig bakåt utom räckhåll. Avslutande trevligt leende och lätt ögonkast på honom som gick i samma obrydda stil som hela fikat. ”Ha en kul helg!”
Hon och Cissi gick åt vänster mot tunnelbanan på Götgatan, han och Patricia åt höger mot Skanstull där hotellet var.

”Tror du han kommer att ringa?” frågade Cissi när de satt i säkert förvar på tunnelbanan ut mot henne.
Stella skakade på huvudet. ”Knappast.” Hon kände sig lika utpumpad som om hon sprungit en mil. ”Av vilken anledning? Nej.”
”Jag gillar honom” sa Cissi och gjorde en ursäktande min. ”Förlåt, jag vet att jag inte borde säga så, men jag gör det.”
”Det gör inget, det är det som är grejen med Johan. Karln är som en himla förtjusningsmagnet. Alla gillar honom, så ta ett könummer du, fröken Cecilia Lind. Var beredd på att det är många före.”
Cissi viftade bort det. ”Men du har ju massa på gång nu, Stell. Barnet, få tag på ny lägenhet, bra jobb på skolan. Ja, massa saker. Spray Date. Jag tror det blir en rolig höst, tror inte du det?”
Hon hade säkert rätt. Varför skulle det inte bli en rolig höst med allt det på agendan? Vem behövde stoppa in en rebound-kille som bodde hundra mil bort för att få ihop ekvationen? Här och nu var fullt upp. Magen blev större för var dag. Hon och Markus hade slutat skrika åt varandra och börjat äta civiliserade middagar istället. Han hade hittat två lovande lägenheter som de skulle se på söndag. Hon hade flera goda vänner. En snäll familj. Anna-Karin pratade om att eventuellt komma till Stockholm på höstlovet och hälsa på.
Ingen var sjuk, låg på akuten, eller satt i en buss som var på väg nerför ett stup. Rolig höst.

Kap 20 Stockholm, lördag
Någon anledning hade han ändå kommit på för på lördagen klockan 12:21 kom ett samtal från ”johan mob”. Stella halvlåg på soffan i vardagsrummet och läste uppsatser för brinnande livet. Britt-Maries man, Ove, stod i köket och strök skjortor. Britt-Marie var på väg en sväng in till Nacka Forum och sprang runt och letade sina bonuscheckar från Kappahl som hon förlagt. Då, live, från Skanstull, the Johan Falkman. Stellas tumme gled fram och tillbaka mellan röd och grön lur men hon valde den gröna efter övervägande. ”Hallå Johan.” Hon satte sig upp.
Han började löst med att höra vad hon gjorde, mådde, fin dag, va? Bla bla bla. Stella svarade. Bla bla bla. Vad gjorde han, mådde hur, tyckte om hotellet, och visst var frukosten bra, skulle de åka till kyrkan snart? Bla bla bla. Hon satt fortfarande kvar ute i vardagsrummet. Artigt, coolt, kontrollerat. Britt-Marie vevade förbi med ett nöjt flaxande, checkarna var upphittade.
När Stella började tro att hon tagit sig igenom hela samtalet finfint, slog han plötsligt till på stora trumman. ”Var det här dåligt? Att jag ringde?”
”Neeej” svarade hon och kände direkt fjärilarna starta upp i magen.
”Men det var inte direkt bra heller?”
”Vad menar du? Du får väl ringa när du vill.”
Johan suckade. ”Jag vet att du träffade Lina på flyget och hon tyckte att jag betett mig pinsamt och dumt som inte sagt på en gång att jag skulle hit. Är det därför?”
”Därför som vad?” Stella reste sig upp, gick in på sitt rum, drog förebyggande igen dörren efter sig.
”Som du.. som att det känns som att du sitter och kollar klockan och väntar på att vi ska bli färdiga så att du får gå. Igår, och idag.”
”Ja, okej, vi säger att det är därför. Att du inte berättade tidigare att du skulle hit. Det där därför jag kollar klockan.”
”Jag hade andra saker att göra igår, jag sa ju det direkt. Men vi sågs, en timme, eller hur? Vad är det för..”
”Jag menar inte det. Jag vet att vi sågs en timme, och jag vet att det är mitt eget fel för att jag inte sa något tidigare. Men.” Han gjorde ett frustrerat ljud. ”Det är inte det.” En till frustrerat suck. ”Jag förstår inte helt vad jag ska göra. När vi sågs förra helgen så hade jag ingen aning om vad du skulle säga eller vad du ville. Sen får jag kanske fem sekunde på mig att ta in allt, och sen ska jag bete mig på rätt sätt. Jag vet fortfarande inte hur det är för när jag ringer, som du har föreslagit, så verkar det fel iallafall. Och igår hade vi tidernas tråkigaste fika, och du och jag, vi har inte tråkiga fikan. Jag vet inte vad jag ska...”
”Lyssna, Johan, vi säger så här” avbröt hon. ”Fundera inte så mycket på vad jag tycker. Gör bara vad du tycker är rätt sätt. Enkelt. Och det blir garanterat det bästa.”
Oh, det lät oväntat bra. Mycket bra replik från Stella Lundman. Hon väntade spänt på hur han skulle ta den.
Han blev först tyst och sen skrattade han till, ett torrt litet skratt. ”Det är just det som är problemet, Stella. Jag är inte så säker på att det blir det bästa. I somras visste jag att jag gjorde fel, men det kändes aldrig så. Nu tycker jag att jag gör rätt, och det känns helt åt skogen fel. Det är därför jag frågar. Kan du ge mig något tips så jag kommer i rätt riktning igen?”
Stella satte sig på sängen. Det här telefonsamtalet hade fullständigt oväntat klivit in i Sliding Doors. Hon kände alternativen svischa runt i huvudet. Om hon sa si, utgång så. Men om hon sa så, utgång si. Fördelar : han refererar till sommaren, han är missnöjd med deras senaste träffar, han vill ha något bättre. Nackdelar : han har träffat någon, han berättade inte att han skulle hit. Frågor : är han less, mörkar han, är han snäll, känner han sig trots allt skyldig?
”Vad, eh, vad menar du med rätt riktning?” frågade hon för att vinna mer tid och ledtrådar.
”Jag är nästan aldrig i Stockholm” sa han. ”Allt som inte är Luleå innebär en massa besvär och planerande, och för det mesta att andra människor måste följa med. Jag vill inte bara ringa dig när jag står på Centralen, för då blir det i princip aldrig. Jag tycker att vi borde.. hålla kontakten mer. Jag skulle uppskatta om vi kunde det. Om det går.”
”Om det går?” Går inte som i att han har träffat någon annan och hon kan bli svartsjuk, eller går inte som i att han har träffat någon annan och han är orolig för att Stella inte ska kunna bete sig rätt den här gången?
”Ja” sa hon. ”Jag håller med. Vi borde hålla kontakten. Definitivt mer kontakt än när du aldrig är i Stockholm och jag sällan är i Luleå.”
”Ja” sa han. ”Så. Bra. Hur gör vi?”
”Hur vi gör? Vi ringer väl, eller mejlar, eller skriver vykort, eller flaskpost, eller ses, någon gång. Vad menar du hur gör vi?”
Johan skrattade till igen. ”Ingenting. Jag vet inte varför jag sa det. Men. Jättebra. Eller?”
”Ja” sa hon för andra gången. ”Jättebra.”
Han blev tyst igen. ”Jag måste gå snart. Byta om. Hitta Patricia. Men vi kan väl...”
”Precis, vi hörs. När som helst, när du får lust. Eller jag. Det blir bra. Och sen så får du ha en..”
”Vänta lite.” Han lät fundersam. ”Imorgon är det en lunch klockan ett, och sen går vårat plan fem. Och du sa att du skulle simma och kolla på lägenheter? Det är också på eftermiddagen, va? Om vi kunde.” Han stakade sig. ”Jag tänkte om du, om du hinner alltså, kunde vi inte äta frukost på hotellet?”
”Oj” sa hon förvånat. ”Jahaa. Vilken tid är den?”
Det hördes hur Johan bläddare i några papper, förmodligen hotellpärmen. ”Mellan åtta och halv elva. Kan du halv tio?”
”Kan du halv tio? Det är du som ska på bröllop och fest.”
”Det går nog bra.”
”Men du, om ni sladdar in på korvmojjen vid fyra och du ångrar dig så kan du bara skicka ett sms. Jag förstår helt och fullt.”
”Även om jag lägger mig fem vaknar jag halv nio, så det är ingen fara. Vi ses imorgonbitti.”

Kap 20

2006-05-20T23:48:00.000+02:00

Kap 20 Stockholm, lördag
Någon anledning hade han ändå kommit på för när hon slog på sin mobil vid lunchtid på lördag pep två sms in från honom. ”hej s, kan du ringa mej? före 14 idag, helst. tack.” Skickat på morgonen kl 08.43. Det andra, skickat kl 11.21 ”hej igen, efter 16 går också bra, jag har på ljudlös.” Mitt i middagen. Det var angeläget. Stella lade bort telefonen. Hon var inte sugen på ett till tråkigt samtal à la ”det var jättekul att ses igår och jag hörde att du träffat Lina” eller vad det nu var som var så viktigt. Och nej, det var inte jättekul att ses igår, till att börja med.
Hon läste tre uppsatser till, hade kommit igenom nästan hela första klassen när han ringde igen. Live, från Skanstull, the Johan Falkman. Tummen gled fram och tillbaka mellan röd och grön lur men hon valde den gröna efter några signalers övervägande. Han började lite löst med att fråga vad hon gjorde, mådde, fin dag, va? Yada yada yada. Stella svarade. Yada yada yada. Det blev exakt så som hon trott, och det enda som saknades var Lina-omnämnandet.
”Du” sa han sen. ”Är du arg på mig för någonting?”
Det var en rakt på sak-start, det. ”Neej.” Människor som hade gjort closure var inte arga. Även såna som hade gjort ”en slags closure” var mindre arga. På sin höjd förargade, och det var inte det han frågat om.
”Men du är inte direkt glad heller?”
Stella nöjde sig med ett ”mjaaeeeh”.
”När vi sågs i lördags, jag hade ingen aning om vad du skulle säga eller vad du ville. Och jag vet att du träffade Lina på flyget för hon ringde och tyckte att jag betett mig pinsamt och dumt som inte sagt att jag skulle hit. Och så är det säkert. Men jag var, jag vet inte, jag behövde lite tid att smälta allt. Jag vet att det kan låta som en efterkonstruktion, men det var därför jag inte sa något då direkt. Inte för att jag inte tänkte, utan bara för att jag var.. informationsanhopad.”
”Jaha. Nu vet vi allt det. Och du kan säga till Lina att allt är fixat.”
Johan suckade. ”Allt är fixat?”
”Jamen, ja. På sätt och vis” sa Stella. ”Du kom hit, vi sågs, du ringde. Är inte det lika med fixat?”
”Du har rätt. Visst.” Johan svarade irriterat. ”Fint.”
Kodord : fint. Läs in : allt annt än fint.
”Vad vill du då?” frågade hon provocerad av det. ”Vad blir du arg för?”
”Du mejlar mig, på jobbet. När vi ses får jag fem sekunder att ta in allt och sen ska jag bete mig på rätt sätt enligt dig, som jag fortfarande inte fattar hur det är. När jag ringer dig här så är det helt omöjligt att klämma in något för dig och när vi väl ses så sitter du och kollar på klockan från första minuten. Och vi har ett fullkomligt uttråkat fika. Vi har inte uttråkade fikan, Stella. Men nu har vi det. Det är det som är mitt problem.”
”Vad är fel med att mejla?”
”Vad är fel med att ringa? Mejla, och dessutom till jobbet. Varför kunde du inte ringa?”
”Jag tyckte mejl var bättre. Jag visste inte om du ville prata.”
”Det hade du väl märkt ganska snabbt, eller hur?”
”Ja, ja, okej” gick hon surt med på. ”Nästa gång mejlar jag inte.”
”Vilken nästa gång?” högg han direkt.
”Men inte tusan vet jag, Johan! Nästa gång det blir aktuellt, duger det, eller måste du ha ett datum?!”
”Får jag ringa dig?”
”Ja, ring på, ring så mycket du vill. Vad som helst som inte är mejl, för mejl är ju hemska och såna ska man passa sig noga för att....”
”Men vill du att jag ska ringa?” avbröt han fräsigt.
”Ja, det lär du väl märka rätt fort, eller hur?” klippte hon tillbaka och det fick Johan att först bli tyst och sen börja skratta. ”Och jag förbättrar mina chanser sekund för sekund.” Fräsigheten och irritationen var försvunnen. ”Det var inte meningen att det här samtalet skulle bli så här, Stella.”
”Men ganska långt från uttråkat är det iallafall” sa hon. ”Håll med om det.”
”Ja. Tack och lov.”
”Mmm.” Stella drog handen över pannan. ”Tack och lov. Ta inte illa upp nu, det är säkert jättefint, men jag är så less på att prata om ditt nya kök, eller om bostadsrätter och priser och väder och skit. Något annat än det, ring. Då lovar jag att jag kommer att vilja prata.”
”Bra.”
”Ska ni åka till bröllopet snart?”
”Om en timme.”
”Vad gör ni nu?”
”Jag ligger och läser, Patricia gör Söder i blixttempo. Sofo.”
”Hoppas hon har en stor resväska.”
”Oh ja. Kom ihåg att du snackar om ett proffs.” Johan lät som han log. ”Det var mycket trevligt att bråkas, fröken Lundman.”
”Detsamma, herr Falkman. Hoppas bröllopet blir lika trevligt.”

En till helklass uppsatser rättade, en stor klass med trettioen elever, två tvättmaskiner fixade, en pasta Carbonara med extra vitlök äten, och en halv hyrfilm senare, ringde han igen. Han hade hunnit med en vigsel, en trekvarts middag och ett okänt antal vinglas och drinkar som fick honom att liksom slira in i samtalet på ett skrattigt men uppriktigt sätt. ”Jag vill två snabba saker nu, fröken Lundman. Två. Har du tid? Den första var bara att jag ville ringa, men den andra var viktig, och det var att jag kom på en bra idé. Imorgonbitti så kommer du in och äter frukost på hotellet.”
”Ååh” sa Stella med tvekan. ”Inte för att vara svår, men frukost är inte min bästa gren nuförtiden. Ibland äter jag en halv kopp yoghurt och sen är det kört. Det känns lite dyrt att göra det på ett hotell.”
”Som den här festen går så verkar det som att det knappt blir det för mig. Fri bar. Men det gör inget, för vi säger så här, du betalar bara det du tycker är rimligt för en halv kopp yoghurt.”
”Vem betalar resten? Det går inte.”
”När kommer vi att ses nästa gång? Om ett år? Jag är ju bara i Lule hela tiden. Tänk på vilket besvär det är så fort jag ska åka någonstans, måste ha med Patricia och fixa och ha mig. Massa krångel. Känns inte det slösigt, nu när vi är i samma stad för en gångs skull. Och det är mycket lättare för dig att komma in hit än för mig att komma dit.. var är du nu? Södertälje? Danderyd? Jaha, Nacka. Och inte har jag bokat någon färdtjänst till Nacka heller.”
”Du vinner. Jag ska sluta klaga och tänka på kvinnorna i Ryssland som praktiskt taget föder sina bebisar ute på potatisfälten.” Hon dividerade med sig själv och Johan fortsatte bygga berusade, charmiga argument. ”Om jag nu skulle bestämma mig för att komma, vilken tid?”
”Säg du. Det spelar ingen roll för mig.”
”Halv tio? Men tänk om ni festar hela natten, och du ångrar dig? Vaknar tolv istället?”
Johan skrattade bara. ”Jag drömmer om att sova till tolv, Stella. Det har inte hänt på tjugo år. Ingen chans. Halv tio. Perfekt.”
”Du får ångra dig. Jag förstår om du sms-ar fyra och säger att ni just landat vid korvmojjen så frukost är långt borta för tillfället.”
”Halv tio.”
”Du behöver inte tvinga dig upp. Jag åker härifrån vid nio. Det är okej att..”
”Halv tio. Hej då.”

Nyfixade kap 18 + 19

2006-05-20T16:19:00.000+02:00

Den nya idén som kom kräver lite mer arbete. Markerat med rött.

Kap 18 Stockholm, onsdag
Stella stressade fram genom alla andra människor som stressade fram i middagshandla-hämta barn-hem-rejset, med en ryggsäck på ena armen och en banan i högsta hugg i den andra när mobilen började ringa. I samma stund fick hon syn på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången. Med sin mobil mot örat. Han var alltid ute i för-tid, hade säkert redan stått i tio minuter och tittat otåligt efter henne uppåt och neråt Götgatan. Och hon var inte ens sen, hon var på pricken.
"Du kan sluta spana, jag är framme. Vänd dig om så ser du mig" sa hon medan hon bänglade upp ryggsäcken på axeln.
Det var tyst i luren. "Mycket intressant" sa en man med skratt i rösten sen, en man som inte var Markus. "Är du säker på att det är jag?"
Stella såg på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången, mobilen redo, och sen kollade hon displayen på sin telefon, "johan". "Men herregud, Johan, hej."
"Ja, hej" skrattade han. "Herregud kan man också säga."
Stella saktade in farten rejält. Den riktiga Markus hade inte upptäckt henne än. "Vad är det?"
"En snabb sak. Gör du något nu på fredag, eftermiddag eller kvällen?"
Lina måste ha ringt honom och skvallrat.
"Ja. Hurså?"
"Jag ska till Stockholm. Jag och fröken Sverige. Så jag tänkte om vi kunde ses?" Johan lät snäll och o-kort. Mysig och rentav somrig. Djävligt irriterande med andra ord.
"Tveksamt. Det blir nog svårt" sa Stella med riktigt servicevänlig röst. "Lördagkväll vore bättre för mig." Med lite tur så skulle hans bröllop inte vara klart redan vid tre-tiden på eftermiddagen.
"Nej, det går inte. Och söndag är också rätt svårt. Men är du upptagen hela fredagen, du har ingen lucka någonstans? Jag vet att det är kort varsel, men en timme? En halvtimme?"
"Tror inte det, Johan."
Nu hade Markus fått syn på henne och vinkade till. Stella vinkade med svårighet tillbaka "två sekunder!" med sin ryggsäcksarm. Han började gå mot henne.
"Lunch?"
"Lunch?! Jag lunchar inte, jag äter på skolan. Ute i förorten."
"Kan jag äta lunch där? Får man det som utomstående?"
"Ska du komma till min skola och äta lunch?"
"Jaa, kanske?" Han skrattade lite igen och Stella njöt av att höra att det lät nervöst. "Om det är enda möjligheten?"
"Nej, vet du vad." Markus var snart framme. "Jag ringer dig sen” sa hon stressat till Johan. ”Jag kollar."
"Ja, jättebra. Vi tar ett tidigt plan så jag kan när som helst efter tio. Och du, Stella, det gör inget om.."
"Jagmåstegånu, vihörshej." Hon knäppte av mobilen just som Markus nådde fram till henne. Han log och gav henne en sån där halvkram som de börjat med sen hon flyttat ut. Arm, men ingen kind och bara halva kroppen involverad. ”Hej fostermamma.” Han hade läst en ’barn filosoferar’-artikel där ett begåvat barn sagt att bebisen i magen kallades foster, och därför var hon som bar på det en fostermamma.
Stella fnissade till och höll fast honom längre för en riktig kram. ”Hej själv. Tack för att du kom.”
"En gratis middag? Klart jag kommer.” Han tog automatiskt hennes ryggsäck. ”Noodle House, Ljunggrens, grillat, grekiskt, lyxpizza?”
”Eller Svejk?”
”Jag skulle just säga Svejk. Hela dagen har jag gått och längtat efter en schnitzel på Svejk.”
Stella log och började gå. Hon var den som gick hela dagen och längtade när hon fått en fix idé om vad hon ville äta. Markus var alltid mer flexibel och kunde ändra sig tio gånger om. ”Kan vi ha en regel ikväll också? Att inte prata lägenheter? Jag vill ha en hus-fri och terapi-fri kväll med dig.”
”Är det det enda jag behöver gå med på?” frågade han förtjust. ”Herregud, rulla in ölen.”

”Har du tänkt på dig och Markus?” hade Cissi frågat när de setts på måndagskvällen. ”Jag menar, nu med Johan-grejen. Om det inte hänt i somras, tror du att det hade varit annorlunda för er då?”
”Om jag inte fått veta att Markus varit otrogen, då hade Johan-grejen förmodligen aldrig hänt. Men nu var det ju förmodligen det att jag visste som utlöste det. Och hade jag inte fått veta att jag var gravid hade jag kanske gjort slut med Markus före midsommar. Jag vet inte. Det blir ett stort ”om” hur man än vrider på det.”
”Och om du inte berättat för Markus?” vågade Cissi fråga.
”Jag kunde inte inte berätta, eller hur? Men det är läskigt att tänka på det. Det känns ju bättre nu, fast. Nej.” Hon viftade med händerna. ”Det är som att tänka på var rymden tar slut. Hur lång tid hade det tagit för mig att börja lita på honom igen? Eller för oss att komma tillbaka till en normal balans där han inte smög runt på tå, medvetet och omedvetet, för att han kände sig så skyldig? Om inte jag och Johan-grejen. Om inte om. Det går inte att svara på.”
Men det var det hon fortfarande försökte svara på när hon åkte hem. Hur skulle det ha sett ut nu utan ”Johan-grejen”? Hon hade bestämt sig för att inte kontakta honom under sommaren. Trots att det jämt kom upp nya saker hon ville säga till honom, om allt möjligt, och trots att hon vaknade nästan varenda morgon med ett ”Johan, Johan” i huvudet. Hon ville inte ringa och prata och sitta i samma beslutsamhetsnoja som när hon varit uppe i Luleå. Hon och Markus skulle klaras av först, och när hon väl ringde Johan skulle det vara med raka bud. Inget velande, inget ljugande för någon.
Semestern på Öland ströks för Markus ville inte åka någonstans efter att han fått veta alla hennes sommaraktiviteter. De turades om att bo i lägenheten. Den 30 juli kom och gick i ett normalt gräl-gråt-depp-ånger-töcken som just då tillbringades på Cissis viksäng. De fick tag i en bra samtalsterapeut. Två första veckorna i augusti passerade och hon tänkte på Johan, Max och Lina i Italien. Hon började jobba och flyttade in hos Britt-Marie. Markus höll sig borta dagen hon kom och flyttade ut sina kartonger. Minsta möjliga bagage av kläder och böcker. Möbler och allting annat var kvar hos honom i väntan på nya lägenheter, försäljning och bodelning.
Det hade äntligen känts som att den saknade pusselbiten låg där den skulle sen när hon baxade in allt i Britt-Maries utflyttade dotters rum. Ett rött skrivbord, en smal säng, en skrivbordslampa med blekta Bamse-klistermärken på. Utsikt mot en slänt. Annorlunda hemma-doft. Annorlunda ljud. Och så Stellas saker, kläder i garderoben, ajvar-burkar och vaniljyoghurt på två hyllor undanröjda till henne i kylskåpet. De första veckorna var det ren lycka bara att kunna komma hem till ett tomt hus, utan att behöva vänta in eller passa ihop med någon annan. Få använda köket när hon ville, ha egen tvättstuga, kunna göra vad hon ville på kvällarna efter helt eget schema. Och ingen som bodde här var besatt av teve med eller utan ljud.
För varje dag som gick och allt fortsatte att kännas bra, så var det en dag närmare och närmare att ringa Johan.

”Du är medveten om att det har gått två och en halv månad?” sa Miriam när de möttes på en fika tillsammans med Cissi veckan innan Stella skulle åka upp på kalaset. ”Det är ju garanterat inte säkert att han..”
”Jag vet, men jag tror inte det spelar någon större roll” sa Stella.
”Varför inte? Ett, du är gravid, som vi alla tycker är fantastiskt, men du ska ha barn med en annan man. Två, killen plockade upp dig på en mataffär. Det vill säga, han låter ganska dejtsugen i mina öron. Och tre, du har inte sagt pip till honom sen ni sågs i Luleå. Han tror väl att du är gift och glad vid det här laget.”
”Han ”plockade inte upp” mig en mataffär. Och han är inte ganska dejtsugen. Och jag tror han fattar varför jag inte sagt pip.”
”Så allt kommer att lösa sig perfekt på en gång?” frågade Miriam syrligt. ”Det här känns som en katastrof i antågande, lång väg. Det är inte likt dig, så här... aningslöst, naivt, jag vet inte vad. Uppe i det blå?”
”Jag vet. Och det är det som gör att det känns så bra.”
Cissi och Miriam himlade med ögonen när de såg på varandra. ”Hjälp.”
”Jamen, ta det lugnt!” sa Stella självsäkert. ”Jag ska bara kolla hur landet ligget och slänga ut några krokar. Det enda jag menar är att med tanke på hur bra det kändes i somras så kommer det nog att vara ännu bättre nu när allt är mindre komplicerat. Stor chans för det iallafall, det kan ni väl gå med på åtminstone?”
”Som sagt, hjälp” upprepade Cissi.

Hon hade ringt Markus på tisdagen efter Luleå-helgen. Frågat om han ville bli bjuden på middag på Söder på kvällen. Han skulle spela badminton på kvällen, poängterade att det var en dubbelmatch tillsammans med Tor och lät som att Stella gärna fick dubbelkolla det, men onsdag gick bra. ”Vad ska vi göra? Vad är det?” hade han frågat, och hon hade svarat ”jag vill ses. Som i onsdags, efter terapin. Det var väl rätt kul?”.

Efter maten, två öl för honom, en rolig kväll för båda två, promenerade de tillsammans till Slussen i sakta mak. Han följde henne ner till bussarna. ”Jag gillar den här idéen” sa han. ”Du bjuder på maten, jag får inte prata om vissa saker. Kan vi inte göra det igen?”
”Absolut.” Hon fick sin väska. ”Speciellt om du går med på att jag betalar när jag säger att jag vill det.”
”Men jag drack ju öl, flera stycken, det blev så orättvist för dig.” Han tog ett steg bort men sen kom han tillbaka till henne och kramade om henne, och inte som i halvvarianten. ”Sov gott, smulan.”
”Markus, du får ringa också om du vill. Inte bara för att lämna info om vart visningarna på söndag är. Prata, om sånt här. Inget speciellt.”
Han nickade, det kändes mot hennes huvud. ”Jag ska. Jag menar, jag vill det.”
Stella drog impulsivt upp armarna så att hon kunde kura ihop sig i hans famn och han omslöt henne ordentligt. Deras gamla kram, och en variant som de inte gjort sen i juni när han kom upp till Luleå, innan hon berättade. Sen dess hade den känts för närgången och omöjlig. Efter berättandet hade de knappt tagit i varandra. Definitivt aldrig så här, och det kändes nu. Hela kroppen pirrade till sig på henne, njöt. Hon passade in så bra med honom, han kändes så van och hemma, och så skön.
”Tack så mycket för ikväll” sa han just då mot hennes panna, som om han kunde läsa hennes tankar. ”Vi ses.” En mjuk puss, på pannan, och sen släppte han henne, gick raskt därifrån utan att vända sig om.

Kap 19 Stockholm, fredag

"Varför sa du inte bara nej?" Stella och Cissi möttes vid Nacka-bussarna nere i Slussen. Cissi var först på plats och stod och väntade när Stella klev av. ”Hade inte det varit enklast?”
"Nej. Jag vill inte att han ska tro att jag bryr mig så mycket. Om jag hade brytt mig om i lördags hade jag sagt nej. Nu var jag följdaktligen tvungen att säga ja på grund av lite tjat från hans sida" förklarade hon. "Jag ska vara cool och obrydd och må skitbra. Det är den image som ska förmedlas idag. Det sista han ser av mig. Min closure med honom."
”Minus det faktum att det inte är någon closure för du är fortfarande förbannad.”
”Men var inte så jobbig. Det är en slags closure. Du behöver väl inte leka dr Phil precis idag?”
”Jaja.” Cissi gjorde en koll av henne. "Är det tvätthelg?"
Stella log åt sin röda munkjacka, mamma-stretchjeans och gympadojor. Enda sminket var Lypsyl och lite puder på näsan. Det skimrade eller glittrade ingenstans på henne idag. "Mitt i prick, va? Jag valde med omsorg imorse ska du veta. Tvättidsfredags-look. Så här lite bryr jag mig-look."
Cissi stack sin arm under hennes. "Var är vi coola och obrydda?"
"Bruno-gallerian."

Direkt alla hälsat på alla lade Johan och Patricia in en högre växel som event-organisatörer. De plöjde resolut fram väg till ett ledigt bord genom barnvagnar, caffe-latte-mammor och några spetiga tjejer på fredagsuppladdning. De tog ledningen i den stora frågan vad alla skulle fika och dricka. Cissi och Stella behövde bara följa efter i kölvattnet och slå sig ner som två lätt överrumplade VIP-fikare.
”Blir det här bra? Vill du verkligen bara ha en tekopp, Stella? Inget mer, ingen kaka eller muffin, säkert? Blev det mycket stressigt för dig idag? Visst vill du ha ett glas vatten iallafall?”
Det första han gjorde sen när alla satt där med sina tekoppar, dubbelespressos och fikabröd var att dela av en generös bit av sin cheesecake till henne. ”Den här var så stor, ta lite grann.”
Trots att hon bestämt sig för att hålla en vänlig men reserverad attityd var det svårt att inte vekna för det. Han lät så himla angelägen i allt han sa. Hon skopade upp kakbiten. ”Tack.”
Johan lade ner sin egen sked och sköt fatet närmare henne. ”Ta mer om du vill. Det är bara att. Ät på.”
”Jag är nöjd nu. Med allting” försäkrade Stella bestämt och lite rött drog över ansiktet på honom. Det var mycket mindre bank hos honom idag, på alla områden. "Vad har ni gjort på stan?"
Patricia pekade på högen med påsar. "Åhléns, NK och Akademibokhandeln. Shoppat stort."
”Vad blev det?”
”Jeans och ett par skor till mig, två tröjor och en skjorta till Johan. Skitbra köp. Och några pockets. Till Johan.” Hon såg stolt ut.
”Allt det, jeans och skor, på fyra-fem timmar? Herregud!”
”Personal shopper à la tornado” sa Johan mot Patricia. ”Det bara rasslar till så har man fyra snygga plagg att gå och prova. Och sen är lunchen alltid en grillad korv i farten, för att spara tid.”
”Kan man hyra dig?” frågade Cissi henne. ”Varenda gång jag och Stella ska shoppa så går vi bara runt och lyfter lite i kläder i tjugo minuter och sen hittar vi inget särskilt kul och då går vi till något fik istället och tröstar oss med bullar i två timmar.”
”Ja, självklart.” Patricia såg ut som att en ny, möjlig Cissi-version lös upp framför henne. Annan färg och form, radikalt uppfräschad från det svarta / vita / jeansiga Cissi vanligtvis körde med för enkelhetens skull. ”Vi kan börja nu på stört. Provisionen är 10% av totalsumman.”
”Provisionen?” utbrast Johan med ett förskräckt leende. ”Menar du att jag kommer att få en räkning efter den här helgen? Då går jag i konkurs.”
”Oroa dig inte, vännen.” Patricia klappade honom lugnande på handen. ”Vi kommer säkert överens om något. Som stamkund har man ju vissa fördelar.”
”Man får bjuda på varmkorven. Man får se till att choklad finns tillgängligt dygnets alla timmar för blodsockerfall, följa med in som smakråd på minst fem skoaffärer, fixa vätskestationer, kolla så att...”
”Sssh!” Patricia avbröt honom genom att helt sonika hålla för munnen på honom. ”Skräm inte bort nya kunder för då blir det provision för dig med.” Hon släppte efter en uppfordrande men glad blick på honom. ”Johan tror alltid att man kan gå in på en affär, i hans fall tråkiga MQ, och hitta det perfekta plagget. Det är lika stor chans som att vinna på Lotto. Seriös shopping kräver uthållighet. Om man nu vill ha mer än något som bara duger. Det tog en fokuserad månad för mig att hitta klänningen jag ska ha på bröllopet imorgon till exempel. Men så är den superfin också.”
Där kom det uppseglande igen, det ”hemliga” bröllopet. Stella behövde inte es klämma ur sig ett fejk-förvånat ”men åh, ska ni på bröllop?” för Johan såg på en gång tillräckligt besvärad och skyldig ut. Till och med Cissi märkte det och satsade på en till shoppingfråga av ren och skär artighet.
”Hur är det med dig?” frågade Johan Stella när de suttit och mest lyssnat på de andra två ett tag.
”Lika som förra helgen” svarade hon rappt. ”Jättebra. Hur är det själv?”
”Bra, antar jag. För att ha stigit upp halv sex imorse.”
”Blev det kul i lördags? När du skulle på dejt?”
”Jaha, det. Ja, jodå.”
”Vad gjorde ni?”
”Såg en film.”
”Någon bra?”
”Ingen särskild.” Han gnuggade sig lite trött i ögonen. ”Vad ska du göra i helgen?”
”Tvätta och rätta uppsatser imorgon. Lägga mig tidigt. Simma och sen kolla lägenheter med Markus på söndag. Vakna pigg och utvilad på måndag” räknade hon upp.
Johan nickade och Stella nickade nöjt tillbaka. Hon kände sig lugn och samlad, och på alldeles rätt sida om vänlig. Fanns ingenting att anmärka på. Inget brändes eller hettade till, och det viktigaste av allt, inget från henne lät bittert eller besviket. Frågan om hans senaste lördagkväll var planerad sen långt i förväg. Hade det varit läge hade hon kunnat följa upp med ännu fler frågor om hur han träffat tjejen, vad hon hette, gjorde, bodde, med mera. Vänligt intresserad, utan att darra på rösten. Och när de, Johan och Stella, nu snart skildes åt så skulle de kunna hålla fast vid ”vi hörs väl”-tanken i teorin, men i praktiken så skulle det bara betyda att Stella hälsade om de någon gång råkade stöta ihop på Kvantum igen. Så bra gick det här fikat.
När Cissi och Patricia var färdiga med shoppingen kom samtalet in på bostadspriser och annat trist. Diskussioner man kunde klara av i sömnen utan att låta för oengagerad i. Precis samma stämning som förra lördagens fika, och en del av sakerna de sa kändes till och med som rena repriser. Efter lite mer än trekvart pekade Stella övertydligt på sin klocka. ”Cissi?”
Cissi såg på sin. ”Ja, har du sett. Dags att gå och handla.”
Deras överenskomna alibi var att de skulle hem till Cissi och laga middag – som de skulle också men det var bestämt först efter att Stella sagt ja till Johans tjat. Och egentligen var det ingen stress att sätta igång med det, men om han frågade så var det väldigt noga med tiden. Några lyckligt ovetande gäster existerade i värsta fall. ”Tjejmiddag med Miriam och Anna. Kan ju inte låta dom vänta. Måste verkligen gå nu.” Det fanns till och med en meny bestämd och klar.
Cissi var onödigt utdragen i avskedet och hörde sig för om vad Johan och Patricia skulle göra på kvällen, tipsa om vart de kunde äta. Efter lite velande och restaurangjämförande var det klart till slut. Patricia stod överhopad med shoppingpåsar men Johan sträckte fram högerhanden till Stella. ”Kul att du kunde komma in en stund.”
”Tack detsamma.” Hennes hand höll hans kortast möjligast, tänk inte på hur den känns, och gled sen snabbt över i en utsträckt ”vi hörs dårå” samtidigt som hon drog sig några steg bakåt utom räckhåll. Avslutande trevligt leende och lätt ögonkast på honom som gick i samma stil som hela fikat. ”Ha en kul helg!”
Hon och Cissi gick åt vänster mot tunnelbanan på Götgatan, han och Patricia åt höger mot Skanstull där de bodde.

”Oooh. Uppdraget slutfört” pustade hon när de satt på tunnelbanan ut mot Cissi. ”Äntligen är det över. Det känns som att jag har joggat en miiiil.”
”Jag gillar honom” sa Cissi. ”Jag vet att jag inte borde, men jag gör det.”
”Det gör inget, det är ju det som är grejen. Alla gillar honom. Och nu var han ändå trött och seg. Men ta ett könummer du, fröken Cecilia Lind. Det kan vara många före, vet du.”
”Fast han var ju snäll mot dig. Är du helt säker på att du har uppfattat allt..”
”Du märkte ju det, när Patricia började prata om sin bröllopsklänning? Han visste inte vart han skulle ta vägen. Så himla pinsamt, men rätt åt honom.”
”Tror du han kommer att ringa dig?”
Stella skakade på huvudet. ”Finns väl ingen anledning.”

Nytt nytt kap 18

2006-05-18T22:12:00.000+02:00

Jag kom på en superbra sak - det röda i slutet är nytt nytt! Det var bara ett sånt obligatorium i fråga om tvist, kom på det när jag sprang i regnet ikväll och tänkte "men hur dum är jag?!" som inte fått med det tidigare.

Kap 18 Stockholm, onsdag
Stella stressade fram genom alla andra människor som stressade fram i middagshandla-hämta barn-hem-rejset, med en ryggsäck på ena armen och en banan i högsta hugg i den andra när mobilen började ringa. I samma stund fick hon syn på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången. Med sin mobil mot örat. Han var alltid ute i för-tid, hade säkert redan stått i tio minuter och spanat otåligt efter henne uppåt och neråt Götgatan. Och hon var inte ens sen, hon var på pricken.
"Du kan stressa av, jag är framme. Vänd dig om så ser du mig" sa hon medan hon bänglade upp ryggsäcken på axeln.
Det var tyst i luren. "Mycket intressant" sa en man med skratt i rösten sen, en man som inte var Markus. "Är du säker på att det är jag?"
Stella såg på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången, mobilen redo, och sen kollade hon displayen på sin telefon, "johan". "Men herregud, Johan, hej."
"Ja, hej" skrattade han. "Herregud kan man också säga."
Stella saktade in farten rejält. Den riktiga Markus hade inte upptäckt henne än. "Vad vill du?"
"En snabb sak. Gör du något på fredag, eftermiddag eller kvällen?"
Eftermiddagen : slutar tidigt på jobbet, handlar mat. Kväll : äter mat, ser på teve, går och sover tidigt.
"Japp. Hurså?"
"Jag ska till Stockholm. Det blir jag och fröken Sverige. Så jag tänkte om vi kunde ses?" Johan lät snäll och o-kort. Mysig och rentav somrig. Djävligt irriterande.
"Tveksamt. Det blir nog svårt" sa Stella med riktigt servicevänlig röst. "Lördagkväll vore bättre för mig."
Med lite tur så skulle hans bröllop inte vara klart redan vid tre-tiden på eftermiddagen.
"Det går inte för mig. Och söndag är också rätt svårt. Men är du upptagen hela fredagen, du har ingen lucka någonstans? Jag vet att det är kort varsel, men en timme? En halvtimme?"
"Tror inte det, Johan."
"Lunch?"
"Lunch?! Jag lunchar inte, jag äter på skolan. Ute i förorten."
"Kan jag äta lunch där? Får man det som utomstående?"
"Ska du komma till min skola och äta lunch?"
"Jaa, kanske?" Han skrattade lite igen och Stella njöt av att höra att det lät nervöst. "Om det är enda möjligheten?"
"Nej, vet du vad." Nu hade Markus fått syn på henne och vinkade till. Stella vinkade med svårighet tillbaka "två sekunder!" med sin ryggsäcksarm. Han började gå mot henne. "Jag ringer dig sen” sa hon stressat till Johan. ”Jag kollar."
"Ja, jättebra. Vi tar ett tidigt plan så jag kan när som helst efter tio. Och du, Stella, det gör inget om.."
"Jagmåstegånu, vihörshej." Hon knäppte av mobilen just som Markus nådde fram till henne. Han log och gav henne en sån där halvkram som de börjat med sen hon flyttat ut. Arm, men ingen kind och bara halva kroppen involverad. ”Hej fostermamma.” Han hade läst någon barn filosoferar-artikel där ett begåvat barn sagt att bebisen i magen kallades foster, och därför var hon som bar på det en fostermamma.
Stella fnissade till och höll fast honom längre för en riktig kram. ”Hej själv. Tack för att du kom.”
"En gratis middag? Klart jag kommer.” Han tog hennes ryggsäck. ”Vad ska vi äta? Noodle House, Ljunggrens, grillat, grekiskt, lyxpizza?”
”Eller Svejk?”
”Jag skulle just säga att Svejk var det jag kände mest för. Hela dagen har jag gått och längtat efter en schnitzel på Svejk. Åh så gott.”
Stella log och började gå. Hon var den som gick hela dagen och längtade när hon fått en fix idé om vad hon ville äta. Markus var alltid mer flexibel och kunde ändra sig tio gånger om. ”Kan vi ha en regel ikväll också? Att inte prata lägenheter? Jag vill ha en hus-fri och terapi-fri kväll med dig.”
”Helt lugnt! Det går jag lätt med på” sa han förtjust. ”Bra regel.”

”Har du tänkt på dig och Markus?” hade Cissi frågat när de setts på måndagskvällen. ”Jag menar, nu med Johan-grejen. Om det inte hänt i somras, tror du att det hade varit annorlunda för er då?”
”Om jag inte fått veta att Markus varit otrogen, då hade Johan-grejen förmodligen aldrig hänt. Men nu var det ju förmodligen det att jag visste som utlöste det. Och hade jag inte fått veta att jag var gravid hade jag kanske gjort slut med Markus före midsommar. Jag vet inte. Det blir ett stort ”om” hur man än vrider på det.”
”Och om du inte berättat för Markus?” vågade Cissi fråga.
”Jag kunde inte inte berätta, eller hur? Men det är läskigt att tänka på det. Det känns ju bättre nu, fast. Nej.” Stella viftade med händerna. ”Det är som att tänka på var rymden tar slut. Hur lång tid hade det tagit för mig att börja lita på honom igen? Eller för oss att komma tillbaka till en normal balans där han inte smög runt på tå, medvetet och omedvetet, för att han kände sig så skyldig? Om inte Johan-grejen. Om om. Det går inte att svara på.”

Hon hade ringt Markus på lunchen under tisdagen, fått hans mobilsvar, lämnat meddelande att han kunde få bli bjuden på middag på Söder på kvällen. Han hade lämnat ett meddelande på hennes senare under dagen att han skulle spela badminton på kvällen, men onsdag gick bra.

Efter maten, två öl för honom, en rolig kväll för båda, promenerade de tillsammans till Slussen i sakta mak. Han följde henne ner till bussarna. ”Jag gillar den här idéen” sa han. ”Kan vi inte göra det någon mer gång?”
”Absolut.” Hon fick sin väska, och han klappade henne lite tafatt på armen.
”Sov gott, smulan.”
”Markus, du får ringa om du vill. Inte bara för att lämna info om vart visningarna är. Prata, om sånt här. Inget speciellt.”
Han nickade. ”Jag ska. Jag menar, jag vill det.” Han tog ett steg bort och sen kom han tillbaka till henne och kramade om henne, inte halvvarianten. ”Du med, Stell.”
Stella drog upp armarna så att hon kunde kura ihop sig i hans famn och han kopplade ett hårdare grepp om henne, omslöt henne ordentligt. De stod alldeles stilla, och hon tänkte ”oj, hjälp, jag vet inte om jag tänkte så här, men tusan vad jag saknar det, tänk om det var det jag ville testa egentligen, det är så skönt”. Att få kramar och "fysisk beröring" av andra, hennes mamma, Cissi, Anna-Karin och Gunilla i helgen, det gick inte att jämföra. Hon passade in så bra hos honom, och han var så van och hemma, och så skön. Hon hade bott hos Britt-Marie sen skolan började den 10 augusti, och sen dess hade de knappt tagit i varandra. Aldrig så här, inte ens i närheten. Det kändes nu. Hela kroppen pirrade till sig, gottade in sig, njöt. Hon visste precis hur han skulle smaka om hon sträckte på sig och kysste honom. Gott.
”Tack så mycket för ikväll” sa han just då mot hennes panna, som om han kunde läsa hennes tankar. ”Vi ses.” En mjuk puss, på pannan, och sen släppte han henne, gick raskt därifrån utan att vända sig om.

Kap 19

2006-05-18T17:03:00.000+02:00

Kap 19 Stockholm, fredag

"Varför sa du inte bara nej?" Stella och Cissi möttes vid Nacka-bussarna nere i Slussen. Cissi var först på plats och stod och väntade när Stella klev av.
"Jag vill inte att han ska tro att jag bryr mig. Om jag hade brytt mig om i lördags hade jag sagt nej. Nu var jag följdaktligen tvungen att säga ja på grund av lite tjat från hans sida" förklarade hon. "Jag ska vara cool och obrydd och må skitbra. Det är den image som ska förmedlas idag. Det sista han ser av mig."
Cissi gjorde en koll av henne. "Och du har kläderna för det också."
Stella log åt sin röda munkjacka, mamma-stretchjeans och gympadojor. Enda sminket var Lypsyl och lite puder på näsan. Det skimrade eller glittrade ingenstans på henne idag. "Mitt i prick, va? Jag valde med omsorg imorse ska du veta. Tvättidsfredags-look. Så här lite bryr jag mig-look."
Cissi stack sin arm under hennes. "Var är vi coola och obrydda?"
"Bruno-gallerian."

Direkt alla hälsat på alla gick Johan och Patricia in i en högre växel som event-organisatörer. De plöjde resolut fram väg till ett ledigt bord genom barnvagnar, caffe-latte-mammor och några spetiga tjejer på fredagsuppladdning. De tog ledningen i den stora frågan vad alla skulle fika och dricka. Cissi och Stella behövde bara följa efter i kölvattnet och slå sig ner som två lätt överrumplade VIP-fikare.
”Blir det här bra? Vill du verkligen bara ha en tekopp, Stella? Inget mer, ingen kaka eller muffin, säkert? Blev det mycket stressigt för dig idag? Visst vill du ha ett glas vatten iallafall?”
Det första han gjorde sen när alla satt där med sina tekoppar, dubbelespressos och fikabröd var att dela av en generös bit av sin cheesecake till henne. ”Den här var så stor, ta lite grann.”
Trots att hon bestämt sig för att hålla en vänlig men högst reserverad attityd var det svårt att inte vekna för det. Han lät så himla angelägen i allt han sa. Hon skopade upp kakbiten. ”Tack.”
Johan lade ner sin egen sked och sköt fatet närmare henne. ”Ta mer om du vill. Det är bara att. Ät på.”
”Jag är nöjd nu. Med allting” försäkrade Stella bestämt och lite rött drog över ansiktet på honom. "Vad har ni gjort på stan?"
Patricia pekade på högen med påsar. "Åhléns, NK och Akademibokhandeln. Shoppat alltså."
”Vad blev det?”
”Jeans och ett par skor till mig, två tröjor och en skjorta till Johan. Skitbra köp. Och några pockets. Till Johan.” Hon såg riktigt lycklig ut.
”Allt det, och jeans och skor, på fyra-fem timmar? Herregud!”
”Hon är som en personal shopper à la tornado” sa Johan mot Patricia. ”Det bara rasslar till så har man fyra snygga plagg att gå och prova. Och sen är lunchen alltid en grillad korv i farten, för att spara tid.”
”Kan man hyra dig?” frågade Cissi henne. ”Varenda gång jag och Stella ska shoppa så går vi bara runt och lyfter lite i kläder i tjugo minuter och sen hittar vi inget särskilt kul och då går vi till något fik istället och tröstar oss med bullar i två timmar.”
”Ja, självklart.” Patricia såg ut som att en ny, möjlig Cissi-version lös upp framför henne. Annan färg och form, radikalt uppfräschad från det svarta / vita / jeansiga Cissi vanligtvis körde med för enkelhetens skull. ”Vi kan börja nu på stört. Provisionen är 10% av totalsumman.”
”Provisionen?” utbrast Johan med ett förskräckt leende. ”Menar du att jag kommer att få en räkning efter den här helgen? Då går jag i konkurs.”
”Oroa dig inte, vännen.” Patricia klappade honom lugnande på handen. ”Vi kommer säkert överens om något. Som stamkund har man ju vissa fördelar.”
”Man får bjuda på varmkorven. Man får se till att choklad finns tillgängligt dygnets alla timmar för blodsockerfall, följa med in som smakråd på minst fem skoaffärer, fixa vätskestationer, kolla så att...”
”Sssh!” Patricia avbröt honom genom att helt sonika hålla för munnen på honom. ”Skräm inte bort nya kunder för då blir det provision för dig med.” Hon släppte efter en uppfordrande men glad blick på honom. ”Johan tror alltid att man kan gå in på en affär och hitta det perfekta plagget. Det är lika stor chans som att vinna på Lotto. Seriös shopping kräver uthållighet. Om man nu vill ha mer än något som bara duger. Det tog en fokuserad månad för mig att hitta klänningen jag ska ha på bröllopet imorgon till exempel. Men så är den superfin också.”
Där kom det uppseglande igen, det ”hemliga” bröllopet. Stella behövde inte es klämma ur sig ett fejk-förvånat ”men åh, ska ni på bröllop?” för Johan såg på en gång tillräckligt besvärad och skyldig ut. Till och med Cissi märkte det och satsade på en till shoppingfråga till Patricia av ren och skär artighet.
”Hur är det med dig?” frågade Johan Stella när de suttit och mest lyssnat på de andra två ett tag.
”Lika bra som förra helgen” svarade hon rappt. ”Hur är det själv?”
”Okej. För att ha stigit upp halv sex imorse.”
”Blev det bra i lördags? När du skulle träffa den där tjejen?”
”Jaha, det. Ja, jodå.”
”Vad gjorde ni?”
”Såg en film.”
”Någon bra?”
”Ingen särskild.” Han gnuggade sig lite trött i ögonen. ”Vad ska du göra i helgen?”
”Tvätta och rätta uppsatser imorgon. Simma och sen kolla lägenheter med Markus på söndag. Lägga mig tidigt. Vakna pigg, glad, utvilad och redo på måndag” räknade hon hurtigt upp.
Johan nickade och Stella nickade nöjt tillbaka. Cool, samlad och på alldeles rätt sida om vänlig. Fanns ingenting att anmärka på. Inget brändes eller hettade till, och det viktigaste av allt, inget från henne lät bittert eller besviket. Frågan om hans senaste lördagkväll var planerad sen långt i förväg. Hade det varit läge hade hon kunnat följa upp med ännu fler frågor om hur han träffat tjejen, vad hon hette, gjorde, bodde, med mera. Vänligt intresserad, utan att darra på rösten. Om han frågade henne något liknande hade hon kunnat kontra med att jodå, tro det eller ej, det fanns män som ville dejta en gravid kvinna och hon hade fått två lovande svar på Spray Date-annonsen. (Flera olovande också, men skit i dom.) Än så länge hade hon bara läst deras mejl, men de var båda längre än 20 rader och svenskan var felfri. Fullständiga meningar, ingen slang, inga frågor om vad för slags sex hon gillade. Den ena av dem jobbade till och med som bibliotikarie! Mycket intressant. Och när de, Johan och Stella, nu snart skildes åt så skulle de kunna hålla fast vid ”vi hörs väl”-tanken i teorin, men i praktiken så skulle det bara betyda att Stella hälsade om de råkade stöta ihop på Kvantum igen. Så bra gick det här fikat.
När Cissi och Patricia var färdiga med shoppingen kom samtalet in på bostadspriser och annat trist. Diskussioner man kunde klara av i sömnen utan att låta för oengagerad i. Efter lite mer än trekvart pekade Stella övertydligt på sin klocka. ”Cissi?”
Cissi såg på sin. ”Ja, har du sett. Dags att gå och handla.”
Deras överenskomna alibi var att de skulle hem till Cissi och laga middag – som de skulle också men det var bestämt först efter att Stella sagt ja till Johans tjat. Och egentligen var det ingen stress att sätta igång med det, men om han frågade så var det väldigt noga med tiden. Några lyckligt ovetande gäster existerade i värsta fall. ”Tjejmiddag med Miriam och Anna. Kan ju inte låta dom vänta. Måste verkligen gå nu.”
Cissi var onödigt utdragen i avskedet och började höra sig för om vad de skulle göra på kvällen, tipsa om vart de kunde äta och sånt. Efter lite velande och restaurangjämförande var det klart till slut. Patricia stod överhopad med shoppingpåsar men Johan sträckte fram högerhanden till Stella. ”Kul att du kunde komma in en stund.”
”Tack detsamma.” Hennes hand höll hans kortast möjligast, tänk inte på hur den känns, och gled sen snabbt över i en utsträckt ”vi hörs dårå” samtidigt som hon drog sig några steg bakåt utom räckhåll. Avslutande trevligt leende och lätt ögonkast på honom som gick i samma stil som hela fikat. ”Ha en kul helg!”
Hon och Cissi gick åt vänster mot tunnelbanan på Götgatan, han och Patricia åt höger mot Skanstull där de bodde.

”Oh! Uppdraget slutfört!” pustade hon när de satt på tunnelbanan ut mot Cissi. ”Äntligen är det över. Det känns som att jag har joggat en miiiil.”
”Jag gillar honom” sa Cissi. ”Jag vet att jag inte borde, men jag gör det.”
”Det gör inget, det är ju det som är grejen. Alla gillar honom. Ta ett könummer, fröken Cecilia Lind, och vänta på din tur. Det kan vara många före, vet du.”
”Men han var ju så snäll, mot dig. Är du helt säker på att du har uppfattat allt..”
”Du märkte ju det, när Patricia började prata om sin bröllopsklänning? Han visste inte vart han skulle ta vägen. Så himla pinsamt, men rätt åt honom. Det är ju inte mitt fel.”
”Tror du han kommer att ringa dig?”
Stella skakade på huvudet. ”Och jag ska mejla bibliotikarien ikväll när jag kommer hem.”

Nytt kap 18

2006-05-16T21:27:00.000+02:00

Kap 18 Stockholm, onsdag

Stella stressade fram genom alla andra människor som stressade fram i middagshandla-hämta barn-hem-rejset, med en ryggsäck på ena armen och en banan i högsta hugg i den andra när mobilen började ringa. I samma stund fick hon syn på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången. Med sin mobil mot örat. Han var alltid ute i för-tid, hade säkert redan stått i tio minuter och spanat otåligt efter henne uppåt och neråt Götgatan. Och hon var inte ens sen, hon var på pricken.
"Du kan stressa av, jag är framme. Vänd dig om så ser du mig" sa hon medan hon bänglade upp ryggsäcken på axeln.
Det var tyst i luren. "Mycket intressant" sa en man med skratt i rösten sen, en man som inte var Markus. "Är du säker på att det är jag?"
Stella såg på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången, mobilen redo, och sen kollade hon displayen på sin telefon, "johan". "Men herregud, Johan, hej."
"Ja, hej" skrattade han. "Herregud kan man också säga."
Stella saktade in farten rejält. Den riktiga Markus hade inte upptäckt henne än. "Vad vill du?" frågade hon kort.
"En snabb sak. Gör du något på fredag, eftermiddag eller kvällen?"
Eftermiddagen : slutar tidigt på jobbet, handlar mat. Kväll : äter mat, ser på teve, går och sover tidigt.
"Japp. Hurså?"
"Jag ska till Stockholm. Det blir jag och fröken Sverige. Så jag tänkte om vi kunde ses?" Johan lät snäll och o-kort. Mysig och rentav somrig. Djävligt irriterande.
"Nu på fredag? Du menar i övermorgon? Det blir nog svårt, alltså" sa Stella med servicevänlig röst. "Lördagkväll vore klart bättre för mig."
Med lite tur så skulle hans bröllop inte vara klart redan vid tre-tiden på eftermiddagen.
"Det går inte då. Jag ska på ett bröllop, och på söndag är det en lunch. Men är du upptagen hela fredagen, du har ingen lucka någonstans emellan? Jag vet att det är kort varsel, men en timme? En halvtimme?"
"Tror inte det, Johan."
"Lunch?"
"Lunch? Jag äter lunch på skolan. Ute i förorten."
"Kan jag äta lunch där? Får man det som utomstående?"
"Ska du komma till min skola och äta lunch?!"
"Jaa, kanske?" Han skrattade lite igen och Stella njöt av att höra att det lät nervöst. Bra. "Om det är enda möjligheten?"
"Nej, vet du vad." Nu hade Markus fått syn på henne och vinkade till. Stella vinkade med svårighet tillbaka "två sekunder!". Han började gå emot henne. "Jag får ringa dig sen. Jag kollar lite."
"Ja, jättebra. Vi tar ett tidigt plan så jag kan när som helst efter tio. Och du, Stella, det gör inget om.."
"Jagmåstegånu, vihörshej." Hon knäppte av mobilen just som Markus nådde fram till henne.
"Vad har jag gjort?" frågade han oroligt när han kommit fram. "Har jag glömt något?"
"Nej, inte du. Hej."
Han gav henne en sån halvkram som de börjat med sen hon flyttat ut. Arm, men ingen kind och bara halva kroppen involverad. Hon höll fast honom längre och gav honom en riktig kram. "Lågt blodsocker."
Markus grävde i sin ficka och fick fram en dubbelJapp med ena biten kvar, räckte den åt henne och tog hennes ryggsäck. "Det är ju lätt ordnat."

Nytt kap 17

2006-05-16T19:51:00.000+02:00

Kap 17 Stockholm, söndag

"Tror du någon skulle svara på en sån här annons : "jag ska ha barn i mars men annars är jag helt problemfri. Trevlig, snäll och glad tjej, jobbar som lärare, gillar vanliga killar som gillar allt det vanliga - god mat, mysiga hemmakvällar, bios, resor, böcker, träning, etc. Svar med foto. Skriv ett bra introbrev för annars blir det inget. Du är mellan 25 - 40 år och bor i Stockholm." Vad tror du? Är det en vinnare eller är det för slätstruket? Hur mycket ska man avslöja i första liksom?"
"Stella, vad gör du?"
"Jag har just reggat mig på Spray Date. Jag håller på med min annons."
"Varför det?"
"Varför inte?"
"Men alltså stopp nu ett tag. Helgen? Berätta?"
"Åh, det är massa goda nyheter för dig. Du kommer inte att behöva höra något mer tjat om Johan Falkman. Vi är helt färdiga med honom, Cissi. Nu är det Spray Date som gäller."
"Du låter psykotisk, vet du det? Helgen, han, kalaset, vad hände?"
"Jag fick veta att han inte gick runt och ångrade sig för att vi hade sex som jag har gjort, för att det förstörde allt. Det enda han ångrade var nog att vi inte hade sex mycket tidigare och hann klämma in fler gånger."
"Va?! Sa han det till dig?"
"Inte rätt ut, men det var innebörden."
"Men? Va? Gjorde han?!"
"Ja, tyvärr. Och han har träffat någon. Det sa han också. Surt, va?"
"Ja, verkligen" sa Cissi med eftertryck. "Shit, Stell. Och du som var så.."
"Jag lägger upp den där nu, är det ingen som svarar så skriver jag om den. Svårare är det ju inte, eller hur?"
"Vill du ha sällskap? Ska jag komma över en stund?"
"Nej, nej, det är lugnt. Jag tänkte sitta här och kolla om några svar kommer in och sen kommer Britt-Marie hem från gympan vid sju och då fikar vi lite mackor. Jag klarar mig."
"Ska vi ses imorgon? Kom hem till mig och käka efter jobbet. Och vill du ringa så ringer du, när som helst."
"Det här är inget Markus-psykbryt, Cissi, du behöver inte låta så himla orolig."
"Lätt för dig att säga. Vi ses imorgon."

Pet i kap 16 UPPDAT

2006-05-15T22:32:00.000+02:00

Nu kommer småpetet in...

Mitten av kap 16:
Johan satt redan i hotellobbyn när hon kom ångande från taxin. Svart yllepolo och svarta byxor, välkammat hår, välrakad, fast och allvarlig blick på henne från det att hon klev in. Han såg så oväntat uppklädd, proper och seriös ut jämfört med alla jeans, t-shirtar och leenden på lut han haft i somras att Stella blev ännu nervösare.
"Hallå, hej. Ursäkta, har du väntat? Jag vet inte om taxin var sen? Kalaset tog längre tid än jag trodde och så var det.." Hon pladdrade nervöst medan hon stegade fram till honom. "lite folk som kom där i slutet såklart och vi var ju tvungna att..." Luften tog slut och hon fick harkla till sig. "Oj." Kraxigt. "När kom du?"
"Stella, du är inte sen" sa Johan lugnt. "Klockan är knappt fem. Det är ingen panik." Sen log han lite. "Hej."
"Hej." Stella stannade framför honom, vågade absolut inte försöka sig på någon kram, och att sträcka fram högerhanden för hälsning kändes för formellt. Så hon blev bara stående rakt upp och ner. "Hej. Hur är det?"
"Bra" sa han med sin fasta blick på henne. Hon log tillbaka och försökte se lika avslappnat på honom. Det var inte lätt. "Det känns som att vi ska ha ett jobbmöte och du ska sälja pensionsförsäkringar eller något åt mig. Du ser så... bankig ut."
"Vad? Dom här gamla trasorna?" Han skakade småleende på huvudet. "Jag tänkte mest att du kommer ju att vara fin och uppklädd efter kalaset, så jag ville inte se ut som en lodis då. Men om du vill kan vi snacka pensionsförsäkringar, inga problem."
"Tack, men det är redan ordnat, serru."
"Fondsparande då? Har du hängt på Kina-tåget? Mycket lukrativt." En blick på henne över axeln när han gick före fram till ett bord och Stella skrattade till.
"Okej, så banken går bra alltså?"
"Jodå, den gör det väl." Johan drog ut en stol och manövrerade in sin. "Hur går det på skolan? Är barnen snälla?"
"De flesta." Stella tog av sig jackan och märkte hur han gjorde en topp till tå-koll av henne precis som hon granskat honom, och hur hans blick stannade till kort på hennes mage. Hon satte sig mittemot honom. "Och jag också för det mesta."
Johan nickade. Stella nickade. Och var den som rodnade en aning, givetvis.
Servitrisen tyckte inte riktigt om två släta koppar kaffe som menyval."Vi går när det kommer matgäster" log Johan tjänstvilligt mot henne. "Du får köra ut oss så fort ni behöver bordet, och jag lovar att vi försvinner på två sekunder." Det var hittills helt tomt i hela restaurangen. Servitrisen övervägde och sen log hon tillbaka "jaja, vi säger väl det" och Stella hade kunnat flina till för att hon tänkte på Linas prat i somras om vem man skulle skicka fram i såna här situationer.
"Jaha..." sa Johan när det var ordnat. "Gunilla fyller sextio i helgen? Stort kalas?"
"Precis." Stella berättade om det. Deras kaffe kom under tiden. Johan lekte förstrött med sin sked medan han lyssnade. Han hade inget sår på högertummen. Hans händer var blekare och håret på dem syntes tydligare. Mörkare. Förutom de bagatellerna var det ingenting med dem som var annorlunda från i somras. Tänkte han på samma sak? Såg på hennes händer, knäppta på bordet, och kom ihåg hur de känts, vad hon gjort.
Stella tvingade upp sin blick på hans ansikte igen. "Hur var.. Hur var Italien?"
"Hett som tusan. Och gott. Och roligt. Väldigt roligt. Vi åkte hem feta och lyckliga. Men nästa gång ska vi inte dit i augusti."
"Max och Lina? Hur är det med dom?"
"Bara bra. Som vanligt, tror jag." En halv minut till på att redovisa deras liv.
Hon gick vidare i listan över gemensamma bekanta. "Patricia? Allt som vanligt där med?" Ännu en stunds redogörelse. Det var som en pingismatch där hon servade och Johan svarade. Och det var en nervig match med bara korta, snabba bollar.
"Du då? Hur har du haft det?" frågade hon. "Berätta vad som har hänt sen sist?"
"Har du tänkt på mig? Hur mycket? Vad? Hoppade du till och blev nervös men glad när du såg mitt namn i avsändarraden på mejlet eller hur kände du dig? Hur känner du dig nu?"
Johan smålog. "Jag tror jag skulle behöva ett glas vatten. Jag visste inte riktigt att jag skulle bli intervjuad så här."
"Absolut." Hon log och hämtade ett åt honom i baren. "Varsågod."
Han tog en klunk. "Nu. Jag har målat om i köket. Det är ljust och gult nu. Nytt kylskåp och frys. Borstad... metall, vad är det för material? Stål? Aluminium?" Han såg frågande på henne och Stella fnittrade till. "Kom igen, jag är ju så fel person för den frågan. Stambytta sommarstugor?"
"Just det...." Johan bet sig i läppen. "Det var ju det, ja. Borstat någonting då, vi nöjer oss med det. Snyggt, hur som helst. Och sen har jag fått lite nya uppgifter på jobbet, så jag håller på att gå en utbildning i höst. Igår satt jag hemma hela dagen och läste på betald arbetstid, kändes mycket lyxigt. Räcker det? Vad är nästa?"
Hon behövde inte tveka eller tänka efter. "Har du kommit på vilken som är den bästa boken?"
"Det här är ju som en intervju!" Han skakade på huvudet. "Nej, det har jag inte. Har du?"
"Jag har läst ett par till som platsar på den långa listan. Så jag är ännu längre ifrån ett svar."
"Ja, det där blir ju knivigare och knivigare ju äldre man blir. Du skulle ha frågat när jag var femton, då hade jag kanske vetat."
"Böcker var ingenting jag skyltade med när vi var femton. Varken du eller jag" sa Stella. "Det var betydligt coolare att... kunna några drinkar. Jag minns inte. Jag vet iallafall att det aldrig slog mig att jag skulle kunna prata med dig om de feta böckerna du läste."
Han såg förväntansfullt på henne i tystnaden som följde. "Jaha?"
"Var du nervös innan du kom hit? Har du gått och tänkt på det här hela veckan? Har du förberett dig? Ringde du direkt till Max och berättade att du skulle träffa mig efter jag skrivit? Vad sa du?"
"Fint väder här idag" sa hon till slut. "Riktigt fint höstväder."
Johan skrattade till. "Vädret, Stella? Kvalificerat småprat? Betyder det att frågorna är slut nu?"
"Vill du ha påtår?"
"Vad händer om jag säger nej tack? Ber vi om notan då?"
"Helst inte. Eller har du bråttom någonstans?"
"Jag har inte bråttom."
"Inte jag heller. Faktiskt." Stella log generat över sin rapportliknande utfrågning. "Och ingen plan heller den här gången."
Han tittade till på henne medan han tömde sitt vattenglas och för första gången under samtalet kändes det som att hon kanske inte var helt ensam om att vara nervös, även om han var bättre på att dölja det. "Hur mår du?" frågade han, och tillade det säkra "hur går allt med barnet?".
Stella upprepade det hon sagt minst femton gånger tidigare under dagen, fast mer utbroderat nu. "Och jag mår bra i övrigt också" sa hon sen och såg rakt på honom. "Och jag är inte gift. Och jag är inte tillsammans med Markus längre."
Johan såg förvånad ut. "Är du inte? Så det blev inget..?"
"Inget bröllop. Och ingen större lägenhet och ingen minivan och inget allt annat som man ska ha när man skaffar barn. Bara två blivande ensamstående föräldrar."
Hon gjorde en paus ifall han skulle säga eller fråga något mer, men det gjorde han inte.
"Jag bor hos en kollega för tillfället. Britt-Marie" laddade Stella på då. "Hennes man jobbar i Örebro på veckorna och dom har en hel villa och alla barn är utflyttade, så det passade perfekt. Och så håller vi på att leta nya lägenheter, jag och Markus. Vi ska försöka hålla oss i samma område, så gott det går. Nära varandra iallafall, så det blir smidigt och enkelt sen. Och så går vi i familjeterapi. Det är skitbra. Femte gången i onsdags, och det har verkligen hjälpt. Min sommar var väl inte så bra när vi åkte tillbaka till Stockholm där, men nu sen skolan började och jag flyttade in hos Britt-Marie känns det som att allt har fallit på plats mer. Just nu, de här sista veckorna, har det känts väldigt bra."
Johan hade fått en rynka mellan ögonen medan han lyssnade.
"Det var min uppdatering" avslutade hon. "Vad som har hänt sen sist."
"Ja, där ligger ju min borstade kyl i lä" sa han och såg bekymrat på henne. "Men hur ska.. Vad tänker.." Han avbröt sig.
"Ja?"
"Nej, jag vet inte. Men." Han gjorde samma stopp-manöver igen. "Det gick inte? Jag trodde att. Du vet, när vi sågs, och Markus, för det var ju han eller hur, var här? Ni kunde ändå inte..?"
Stella skakade på huvudet. "Vi försökte. Det gick inte. Det var ett ömsesidigt beslut."
"Jaha." Johan släppte ifrån sig en suck. "Det var tråkigt att höra."
Hon tömde det sista kalla kaffet i sin kopp och lutade sig tillbaka i stolen, höll sin röst normal och odyster. "Men så är det iallafall. Och som sagt, nu känns hela situationen bättre än på väldigt länge."
Johan kliade sig frånvarande på armbågen, följde servitrisen med blicken medan hon visade ett par riktiga matgäster fram till ett bord. Hon uppfattade hans blick och sände tillbaka en "ni kan ta det lugnt ett tag till". Han verkade inte registrera det.
"Jag vet inte riktigt vad jag ska säga" sa han med en till suck när han såg på Stella igen. "Jag är verkligen ledsen att det blev som det blev, Stella. Det känns som att.."
Hon förstod inte exakt vad han syftade på med "som det blev", hon och Markus, eller hon och han, men hon tordes inte fråga. Det här började gå åt ett håll hon inte alls förutsett. I hennes huvud hade den här scenen sett ut på två olika sätt. Det ena var att han skulle vara kort och sur, inte vilja ha något mer med henne att göra för att han fortfarande var stött efter sommarens eskapader. Det andra scenariot var att han skulle ta emot nyheten om att hon och Markus inte var tillsammans med lite mer.. leende på lut. Som en öppning eller en nystart. Inte en enda gång hade hon tänkt sig att han skulle sitta där och känna sig skyldig, få dåligt samvete, ta åt sig. Det var ju så uppenbart att det inte var hans fel.
"Johan, jag bad inte dig komma och fika för att du skulle få chans att säga något beklagande till mig. Det är inte det jag är ute efter. Det här är bara information från mig, inte något som helst ansvar för dig. Jag ville att vi skulle ses, och att det inte skulle bli riktigt så.. abrupt, som i somras." Hon såg noga på honom, ville sända över "det är så lugnt, släpp det där nu, allt är ju bra!".
Han var inte så mottaglig. "Jag tycker ändå att.." började och stoppade han för tredje gången.
"Gör inte det" sa hon och vågade röra vid hans hand för att bekräfta det ännu mer. "Tyck inte "att"."
"Nähej." Han tvingade fram ett stelt småleende. "Men hur går allt för dig nu då? Uppriktigt?"
"Bra. Uppriktigt. Bra. Jag lovar."
"När kommer barnet?"
"Mars."
"Och Markus? Hur är han?"
"Uppriktigt helt okej han med."
"Hur löser ni allt sen? I mars?"
Stella gjorde en liten grimas åt honom. "Får jag återkomma med det svaret?"
"Ja. Givetvis. Förlåt." Han korsade armarna över bröstet. Bekymmersrynkan mellan ögonen satt kvar.
"Vet du en helt annan sak jag funderat på" sa hon. "Om jag kommer hit på lite sommarlov eller hälsar på någon annan gång, så kanske jag kan ringa dig? Eller om du plötsligt står på Centralen och har några timmar över så kommer du på, visst tusan, Stella bor ju här, och då kan du.. slå en signal. Till exempel."
Han kunde omöjligt se mindre entusiastisk ut. Till råga på allt vek han undan igen med blicken och Stella kände hoppet sjunka mer och mer för varje sekund som gick.
"Inte som något tvång, bara ett förslag" kämpade hon på och Johan nickade pliktskyldigt. Stella fick lust att luta sig över bordet och ruska om honom ordentligt "hallå, fattar du innebörden av vad jag säger, karl? ring mig, ring mig, det är en inbjudan, i somras, minns du, prat, sex, du, jag, utflykter, telefonsamtal?!". Hon kontrollerade sig och ansträngde sig att styra över på annat mindre jobbigt. Det blev inget lyft. Böcker, film, teve, väder, kök. En pingismatch av välanpassade, vänliga och intresserade svar från båda spelarna, men i jämförelse med det som kunde ha varit, tråkigt tråkigt tråkigt.
Klockan var närmare sex när ett sällskap på fyra personer kom in till restaurangen. Riktiga matgäster. Johan såg på sin klocka. "Är det dags för oss?"

"Ska du tillbaka till Gunilla och Torbjörn nu?" frågade han när de stod i hotellobbyn.
"Är du inte hungrig? Jag är säker på att dom betalar folk för att komma och äta rester nu. Buffé, gräddtårta, fika, dricka."
"Jag hinner inte." Han såg på sin klocka igen. "Men vill du ha skjuts? Jag ska ändå åt det hållet så jag kan..."
Det blev en tyst promenad och en tyst början på bilfärden ända tills han klämde ur sig "jag har träffat någon" när de nästan var framme. En försiktig blick på Stella. "Ett par gånger." En till ännu försiktigare blick. "Det är dit jag ska nu."
"Åhå" var det enda Stella sa.
Ett fjärde scenario. Johan är uppklädd och fin för att han ska på dejt ikväll, och när han får veta att Stella är singel och halvt om halvt bjuder ut honom så känner han sig skyldig. Han ska ju som sagt på en riktig dejt och hade bara planerat för en snabb kaffe med kattvakten (som nu kommer att öka på sin tragedi ytterligare som ensamstående förälder). Oavsett vad som hände i somras, och det är ju hur som helst väldigt länge sen.
"Mhm" sa han och nu var den skyldiga looken tillbaka.
"Pratar ni om någonting eller ingenting? Har hon glidit upp som den bästa gästen någonsin? Har hon träffat Max och Lina? Tycker dom att hon är en hyvens tjej? Hade hon massa jobbiga frågor om olyckor och ben? Exakt hur mycket gillar du henne?"
"Något seriöst?" Hon tvingade sig. Det var en sån replik man skulle klämma ur sig i det här läget som äkta vän. Slå ihop händerna och förtjust utropa "men vad spännande, Johan!". Det spelade ingen roll vad han svarade för hon visste redan. Hundra mil mellan de två, en sommar som låg hundra år tillbaka i tiden. Hon ville bara inte sitta i bilen bredvid honom och ha någon djäkla brännande tystnad från hennes sida som han skulle kunna tolka in en massa i.
"Det är så tidigt" svarade Johan återhållsamt. "Jag vet inte än."
"Du får återkomma. I mars eller när du vill" sa Stella skämtsamt och han log inte.
De svängde in på Gunillas och Torbjörns gata.
"Tack för skjutsen" sa hon och log snällt. Det var iallafall meningen att det skulle se snällt ut. I kombination med självständigt, heeelt lugnt och generöst. "Hoppas ni får en riktigt kul kväll ihop."
"Du med" sa han. "Och Stella, hoppas allt löser sig, bra."
"Allt har ju redan löst sig bra" svarade hon lite för skarpt. "För alla parter. Men tack så mycket för omtanken och skjutsen. Johan." Hon öppnade bildörren. "Lycka till du med."
"Vi hörs väl?" sa han samtidigt som hon klev ur och stängde den efter sig.

UPPDAT slutet på kap

De sov länge på söndagen och åt långsam frukost i lugn och ro. Den enda punkten att passa var flyget vid tre-tiden. Gunilla kom och hämtade upp dem för lunch på bufferester, och sen fick de skjuts ut till flyget. "Ta hand om er, kom ihåg att inte stressa, jättetrevlig fest, tusen tack för presenten, hoppas vi ses snart."
När de checkat in och stod och bläddrade i tidningar i kiosken var det någon som knackade henne på axeln. "Stella, hallå!" Det var Lina med ett Julia Roberts-brett leende.
"Men, hej!" Stella fick en överraskningskram av henne. "Vart ska du?"
"Portugal. Jag ska vara ledare på en träningsresa i två veckor."
"Vad lyxigt! Är det yoga?"
"Och vanlig aerobics. Och sol och bad. Hur är det med dig?"
"Bra, bara bra. Min moster har fyllt sextio så vi har varit på kalas här i helgen."
"Ja, jag hörde det" sa Lina. "Johan berättade. Ni sågs igår, va?"
"Fast han sa ingenting om att du precis skulle åka till Portugal. Jag frågade minsann hur ni hade det."
"Åh, vi har det bra" log Lina. "Mitt i all vardag. Du vet." Hon pekade på Stellas mage. "Och grattis! Hur mår du?"
Stella orkade inte dra allt hon redan dragit hela helgen en vända till. Hon kopplade på ett strålande leende. "Finemang allting. Ska Max med på resan?"
"Inte den här gången. Han gruvade sig lite för vad han skulle hitta på till helgen när jag är där och Johan är i Stockholm. Han är inte van att vara så mol allena."
"Till helgen? Ska Johan till Stockholm till helgen?"
"Ja, på ett bröllop."
Stella såg förvånat på Lina, Lina såg förvånat på henne.
Ett bröllop. Något man i de flesta fall vet om minst en månad innan. Iallafall minst en vecka.
"Men sa han inte det?" Lina började förstå att hon trampat i klaveret. "Fast jag vet inte hur länge han ska vara där, eller hur programmet är.."
"Vi hörs väl?" Ja, hur då? När då? Och varför då? Han var less på henne. Been there, done that, not doing it tomorrow-less. Och han hade satt ihop en smart plan som hade funkat perfekt, om inte.
Stella kunde inte slita sig från Linas förvånade ögon som snabbt gled över i besvärade ögon. "Jag trodde att ni.." började Lina.
"Jag med, jag trodde också att vi.."
Scenario fem föll ner som ett stort betongblock. Stort brak som gav hörselskador, dammet yrde, marken gungade. Glöm sur, nystart och skyldig. Det var less som var det rätta svaret. Några pengar satsade på less? Va? Ingen?! Gud, så orutinerat.
"Nej, men Gud, det är ingenting. Ibland är det ju stressigt med fest och brunch och saker hela tiden." Stella satte tillbaka tidningen hon läst. Hon orkade inte det här, hon kunde inte. Hela kvällen igår hade varit att hålla skenet uppe. Glida runt på efterfesten och kämpa sig glad och oberört slå bort alla inträngande frågor och envist hävda att nej, hon var inte ledsen, hon var trött. Anna-Karin, Gunilla, hennes mamma, alla var de på henne i olika omgångar. "Säkert att det är bra? Jorå jorå, det är fint." Det gick inte en gång till. Hon spanade desperat bort mot gaten och såg till sin stora tacksamhet att de öppnat och att hennes mamma stod där med deras handbagage och väntade på henne. "Jag måste." Stella viftade ditåt med handen. "Ska du med det här planet?"
Lina tittade också dit. "Jag ska med det andra bolaget. Men du, kom in på gymet nästa gång du kommer hit. Även om du inte ska träna." Hon avslutade med en medlidsam klapp på Stellas arm. "Vi ses."

Det höll tills fikavagnen på planet kom ut och det var slut chokladmuffins. Inger köpte desperat två olika chokladbitar och en kanelbulle och lastade upp på Stellas brickbord. "Sluta, mamma" snörvlade hon. "Jag vill inte ha något!"
Inger slet av pappret från ena chokladbiten och försökte praktiskt taget trycka in den i munnen på Stella. "Här. Du får en muffins så fort vi landar!"
"Kan du sluta! Jag skiter i muffinsen, jag vill inte ha något."
"Men herregud, vad är det då?"
Stella begravde sig i näsduken. Mannen på andra sidan gången tittade nyfiket och ogenerat på henne.
"Ibland när man är med om en sak med någon annan" sa Stella när hon kommit fram ur den. "Så hör man sen den andra personen berätta om det, och det låter inte alls som samma händelse. Man blir helt förvånad över hur han har uppfattat det. Så är det. Och nu råkade det vara extra stor skillnad på min version och hans. Och jag känner mig så djäkla dum."
"Är det den där killen du träffade igår?"
"Ja. Men jag orkar inte prata om det. Jag vill inte ha någon mat och jag vill inte prata om någon djäkla kille."
"Då så." Inger såg något lugnare ut. "Vi sitter bara här och tar det lugnt då?"
Stella blundade. "Just det."

Kap 17 och 18

2006-05-13T14:16:00.000+02:00

Massa dialog, det blir garanterat mer fyll i senare versioner, men håll till godo så länge :

Kap 17 Stockholm, måndag
"Men jag fattar inte, vad hade du väntat dig? Trodde du verkligen på fullt allvar att han skulle slänga sig om halsen och bara "jaaa, Stella, du är singel, nu rockar vi!"? Va?"
Stella petade i sig några gurkskivor från salladen som Cissi gjort. "Inte ett himla "jag har träffat någon" iallafall. Vad som helst men inte det. Det kom helt ur tomma intet."
Cissi höjde sitt skeptiska ögonbryn. "Pratar vi om samma kille? Skitsnygg, skittrevlig, skitsmart, skitbra på allt? Och han har nu träffat någon?" Hon slog händerna för bröstet i spelad bestörtning. "Lägg AV. Vilken chock!"
"Men löjla dig inte" fräste Stella. "Jag vet allt det där, men han verkade liksom inte på dejthumör. Han kändes inte som att han var ute och letade. Han var upptagen med... annat."
Det fick Cissi att börja fnittra. "Förlåt, men, Stell? Han plockar upp dig på mataffären mitt på blanka dagen? Verkligen inte på dejthumör då alltså, nä nä. Om du frågar mig så verkar han ju.."
"Jag frågar inte dig!" snoppade Stella av henne. "Jag tänker högt. Eller något. Inte tusan vet jag. Men.. skit alltså! Och han "plockade inte upp mig" på mataffären. Men kan du inte fatta hur jag tänker?"
"Inte helt" medgav Cissi. "Vi gick ju igenom allt det här innan, fram och tillbaka minst tjugo gånger. Du har inte hört av dig, han såg dig senast med Markus, han visste att du var med barn, allt verkade rätt fixat på den fronten. Jag fattar inte varför du är så knäckt över den här utvecklingen nu? Skulle han gå och vänta på någon som han inte trodde var någon att vänta på överhuvudtaget?"
"Nej, men han hade väl liksom kunnat kosta på sig att ses om vi är i samma stad? Hur jobbigt är det? Allting känns helt konstigt nu, som att det aldrig hänt. Ingenting av det, sexet, pratet, all tid, allt.. samspel, borta, puts väck. Det är det som är så djävla knäckande och frustrerande!"
"Jaja." Cissi ställde fram bröd och smör. "Sånt är livet. Tyvärr. Det är tråkigt, men så är det." Stella stönade till svar. "Min lyx-pastasallad, special for you, my friend. Det är rostade pinjenötter i. Ät och njut."
"Delish, darling. Tycker du att jag ska ringa honom?"
"Nej. Sa jag att jag ska få åka till Malmö på kurs nästa månad? Tre dagar i anslutning till helgen. Så jag tror att jag stannar lite extra och kan pipa över till Köpenhamn på lördagen. Hur tufft blir inte det? Höstshoppa i Köpenhamn. Dejligt!"
"Mejla igen då?"
"Verkligen inte." Cissi såg på henne. "Jag fattar att du är besviken, men snälla snälla snälla. Jag orkar inte prata mer Johan Falkman på minst en vecka nu. Jag tycker inte att du ska ringa eller mejla. Jag vet inte varför han var så sval. Jag tycker att du ska vara cool ett tag ändå. Där har du alla mina slutgiltiga synpunkter. Nu vill jag lämna det här ämnet, okej?" Hon ritade en glad mun ovanpå sin. "Du får fejka att du bryr dig om annat."
Stella suckade men försökte le tillbaka. "Köpenhamn. Höstshoppa. Fantastiskt."
"Dejligt" tillrättavisade Cissi. "Annars var det alla rätt."

Kap 18 Stockholm, onsdag
Stella stressade fram genom alla andra människor som stressade fram i middagshandla-hämta barn-hem-rejset, med en ryggsäck på ena armen och en banan i högsta hugg i den andra, och så började mobilen ringa. Markus var alltid ute i för-tid. Hade säkert redan stått i tio minuter och spanat otåligt efter henne på Medis. Och hon var inte ens sen, hon var på pricken.
"Du kan ta det lugnt för jag ser dig om.. om.. vänta.. nu. Vänd dig om."
Det var tyst i luren. "Mycket intressant" sa en man med skratt i rösten sen, en man som inte var Markus. "Är du säker på att det är jag?"
Stella såg på Markus där framme vid tunnelbaneuppgången, och han pratade i sin mobil, och sen kollade hon displayen på sin telefon, "johan mob". "Men herregud. Johan, hej."
"Ja, hej" skrattade han. "Herregud kan man också säga. Berätta, vad har jag på mig?"
Stella saktade in farten rejält. Den riktiga Markus hade inte upptäckt henne än. "En mörkgrå jacka. Svart kostym. Eller marinblå."
"Nej, inte marinblå. Kan vi säga svart?" frågade han. "Marinblå är inte min färg."
Hon hade kunnat protestera med en urtvättad Ralph Lauren-aktig munkjacka som bevis. "Svart kostym. Och.." Hon slängde in en konstpaus. "Håll i dig nu. Svarta skor."
"Det var som tusan" sa Johan imponerat. "Vad ska jag göra?"
"Äta vietnamesiskt och prata bostadsrätter."
Han klämde ur sig ett retigt utrop. "Men herregud! Hur ska det gå?"
Hon stod stilla nu. Markus hade fått syn på henne och vinkade "hej!" och Stella vinkade tillbaka "två sekunder!".
"Jag vill faktiskt en sak, så det här kommer att gå fort" sa Johan med tydlig referens till sommarsamtalen och Stella kände en fjäril flaxa till i magen. "Gör du något på fredagkväll?"
"Jaaa, jag tror det. Förmodligen."
"Jag ska till Stockholm och då kom jag ju på att tusan, Stella bor där, så jag slår en signal." Referens tre. Och han lät precis som hon velat att han skulle låta i lördags, som att han var med och inte bara satt av tiden för att göra henne glad. "Det blir jag och Fröken Sverige." Fjärde raka, herregud. "Vill du, om du kan, ses på eftermiddagen eller kvällen?"
Hade Lina ringt från Kallax och berättat att hemligheten var ute, Stella visste att han skulle till Stockholm? Men han lät så.. glimt-ig idag. Inte det minsta tvingad.
"Eeeh. Ja..." svarade hon tveksamt. Hon hade inga planer alls för fredag förutom att gå och sova tidigt, men med tanke på senast så ville hon inte säga ja utan omsvep. "Kan jag kolla och ringa dig sen?"
"Absolut" försäkrade Johan. "Och jag vet att det är kort varsel."
"Är det bara fredag som gäller?" frågade hon för att testa honom. "Inte lördag eller söndag? Lördag är helt fri för mig."
"Helst inte. Det är ett bröllop på lördag. Och på söndag är det en lunch. Fast om du inte kan fredag så går det säkert.."
Godkänt resultat på det testet.
"Jag kollar. Vilken tid kommer ni hit?"
Markus hade börjat gå emot henne. Han hade den svarta kostymen.
"På morgonen, vid nio, så det funkar när som för.."
"Fintvihörshej." Hon knäppte av mobilen just som Markus nådde fram till henne.
Han gav henne en sån där svår halvkram som de börjat med sen Stella flyttat ut. Arm, ingen kind, bara halva kroppen involverad. "Har det hänt något? Du ser så glad ut?"
"Jag är hungrig. Och jag vet att god mat är inom räckhåll. Och att du kanske har hittat några schyssta lyor åt oss." Hon höll fast honom längre och gav honom en riktig kram. "Vad snygg du var idag, Markus."
Han log lite överraskat när han tog hennes ryggsäck. "Vill du ha en trerätters?"

Kap 16 - hela och nästan slutgiltiga

2006-05-09T22:24:00.000+02:00

Nu är allt i ett och samma stycke här, utan UPPDAT mitt i. Det enda som jag inte är nöjd med nu är slutet. Ska fixas!

Del 3
Kap 16 Luleå, september
Ansiktsbehandling inklusive ögonbrynsplockning, klippning och toning (mörkare), dyr frisersalongs-hårvax, body scrub, fotvårdsbehandling plus allt det självklara som benrakning, nya kläder och nya skor.
"Du ser så trött ut, gumman, är det säkert att du mår bra?"
"Jag är trött men jag mår bra."
Inger såg icke övertygat på henne. "Du ska inte stressa så mycket. Du vet att du inte orkar med samma som förut nu. Du kan inte ränna runt, det är inte bra."
"Mamma." Stella suckade. "Jag tar det hur lugnt som helst och jag ränner inte runt det minsta. Men det är fredag, det är helt normalt att vara trött. För alla. Alla över tjugofem iallafall. Det är ett ålderstecken, det är ingen graviditetskrämpa. Jag har varit fredagstrött i tio år. Hur pigg känner du dig efter en arbetsvecka?"
"Jaja." Inger spände ihop sitt säkerhetsbälte igen på flygvärdinnans högtalaruppmaning. "Du ska koppla av ordentligt hela den här helgen iallafall. Lova det. Inget rännande."
"Ja." Stella bestämde sig där och då för att lägga sig halv tio ikväll. Hon skulle inte se spontant första intrycket-trött ut imorgon.
Gunilla och Torbjörn vid bagagebandet, stora kramar och stora leenden.
"Får jag?" Gunilla la sin hand på Stellas mage som börjat synas lite. "Och här växer det så det står härliga till?" Hon kramade Stella igen. "Går allting bra?"
"Hon är trött" sa Inger innan Stella hann öppna munnen. "Jag försöker säga att hon ska stressa mindre men hon lyssnar inte."
"Jag lyssnar visst" protesterade Stella. "Det går jättebra. Illamåendet är borta. Jag är piggare. Värdena är bra. Det är bara... tuta och köra just nu."
"Och nu ska du lägga upp fötterna och koppla av hela helgen" sa Gunilla och Stella log åt hur lika de var ibland, Inger och hon. "Visst äter du ordentligt? Kött och järn och sånt?"
"Men vi ska ju säga grattis till dig!" sa Stella för att få slut på deras kommentarer om att hon såg glåmig och trött ut. "Känner du dig pigg och alert nu som nybliven sextioåring?"
Gunilla skrattade. "Jag har känt mig pigg och alert sen jag fyllde femtio, så det är nog samma som förut."
Packa in väskorna i bilen, åka genom ett mörkt och kallt Luleå. Höstregn mot fönstren. Förbi genom stan på några sekunder och sen ut mot Björkskatan. Peter och hans fru, Lollo, som kommit tidigare under dagen. Deras två flickor, Astrid och Alice. Den minsta, Alice, som nyss hade börjat gå och hela tiden högljutt strävade ner mot golvet när hon blev upplyft av någon. Den äldre, Astrid, höll fast sig blygt bakom Lollos ben hela tiden i början och vågade bara kika fram när ingen tittade eller pratade med henne.
"Spana in tjejerna nu" sa Peter till Stella när alla hälsat på alla och den värsta yran lagt sig. "Så förstår du vad ni har att vänta er. Njut så länge dom inte kan gå för sen är det full rulle."
"Men vi kommer ju att få ett snällt och lugnt barn" sa Stella. "Ett riktigt mönsterbarn. Ingen kolik, sover hela nätterna, gråter bara ytterst lite om det är hungrigt, är alltid snäll och glad annars, leker stillsamt och fint. Jag har redan börjat lägga upp planer för allt jag ska hinna med när jag är mammaledig."
Lollo och Peter skrockade hjärtligt. "Hur går det för Markus? Vad säger han?"
"Han har utnämnt sig själv till inköpsansvarig och han kommer på nya saker man måste ha varenda dag. Helt horribla summor på grejerna. Men jag kan inte anklaga honom för att vara oengagerad."
"Ni behöver inte köpa allt sånt där. Vi snackar om det sen, så får du höra vilka onödiga saker jag gick på första gången" sa Lollo. "Dom vet precis vilka strängar dom ska spela på för att man ska tro att man verkligen behöver den där vällingflaskevärmaren."
"Du, det är precis en av sakerna han har nämnt. Den lät helt oumbärlig på hans beskrivning!"
Peters köttgryta och ris, prat och skratt. Vad som hänt sen sist, se på nyrenoverade badrum, fika kaffe och kaka, turas om att knalla runt med Alice som verkligen aldrig gav sig med sitt "er! er!".
Småtjejerna började se för trötta och mosiga ut efter ett par timmar så Lollo gick upp och nattade dom. Inger och Gunilla tyckte samstämmigt att Stella började se för trött och mosig ut vid tiotiden så Gunilla skjutsade in dem till stan. Det var Gunilla som rekommenderat ett hotell åt dem, och det visade sig att det låg två gator från Johans hus. Stella log för sig själv. "Hotel arctic" hade hon mejlat honom, "inne i stan någonstans, vet du var det är?" och han hade svarat "ja, på ett ungefär".
Hon hade skickat ett mejl till hans jobbadress när hon bestämde sig för att följa med upp på Gunillas kalas. Hon hade dividerat fram och tillbaka mellan sms och mejl, men Cissis röst att mejl till arbetet skulle uppfattas som mindre påträngande, mer eftertänksamt och officiellt gjorde att den lösningen vann. Så då hade Stella ringt upp den bank han jobbade på, fast sitt närmaste lokalkontor, och frågat en kvinna hur deras mejladresser såg ut. Förnamn punkt efternamn snabel-a banken? Kvinnan hade låtit onödigt misstänksam innan hon kunde svara "ja" på den enkla frågan.
Stella formulerade ett opåträngande, eftertänksamt och officiellt mejl som blev cirka tio meningar långt och tog en timme att få ihop. Berättat att hon skulle fira Gunilla den 23-25 september och frågat om han hade lust och möjlighet att ta en fika eller ses något under den helgen. Det kom svar efter fyra arbetsdagar. Vid det laget hade hon börjat tro att kvinnan på lokalkontoret ljugit för henne om adresserna. "Ok. Vi kan ses på en fika. Lördag vid fem efter ert öppna hus, passar det? Var?" Kort och koncist, inte ett tecken i onödan. Inte ens Cissi kunde säga en enda sak om stämningen hos honom när han skrivit det. Den kunde vara såväl eftertänksam som skitsur.
Stella hade skickat ett påminnelsemejl i tisdags. "Johan, kom ihåg vad du gör på lördag - tar en kaffe på hotel Arctic klockan fem." På det hade han inte hunnit svara än. Dom måste vara ganska utarbetade på bankerna i Luleå.
Lördagen var upp och äta frukostbuffé, dra en snabb repa på stan för att köpa extra strumpbyxor åt Inger och skavsårsplåster åt Stella, sen packa ner finkläder och åka ut till Björkskatan för att hjälpa till med förberedelserna. Anna-Karin anlände kort efter och hon och Stella blev satta på att montera fyra gräddtårtor ute i tvättstugan. De stod glatt där inne och babblade medan de klatschade ut vaniljkräm och hallonsylt och mosade bananer och spritsade grädde. "Ser jag trött ut? Ljug inte, handen på hjärtat?" frågade Stella. "Vad var det första du tänkte när du såg mig nu?"
"Att du ser söt och lite gravid ut och att håret är jättesnyggt" svarade A-K. "Inte trött."
"Tack och lov. Jag vill inte se ut som ett vandrande vrak idag." Stella höll upp en hallonsyltsked och A-K spritsade en dutt grädde på den. "Jag är extremt sötsugen hela tiden, och då menar jag verkligen extremt." Hon fick en till sked, slök den lika njutningsfullt.
A-K stoppade i sig några bananskivor. "Vart var Markus nu i helgen? Någon konferens, va?"
"Köpenhamn. Fast jag tror han är på väg till Stockholm just nu."
"Kallar ni bebisen något? Du vet, något löjligt smeknamn?"
Stella fnissade. "Wippen. Förkortning av work in progress. Det var Markus som började med det och det fastnade direkt."
Anna-Karin böjde sig ner och sa "hallå där inne lilla Wippen! simma lugnt i några månader till!" till magen. "Hur känns ditt nya liv?"
Stella nickade. "Under kontroll. Ärligt talat. Det går bättre än vad jag trodde det skulle nu när det lagt sig lite. Alltihop. Nu är det ny lägenhet som är nästa steg."
"Men visst kommer ni fortfarande upp på sommarlov, du och Wippen?"
"Jajaja. Helt klart!"
Tjugo i tolv stod de alla ombytta, välputsade och/eller sminkade, leende och redo för gästanhopningen. Tio i kom de första gästerna, Torbjörns syster med man. Fem över ett ringde Markus från Arlanda, nyss landad, och pratade med Stella och gratulerade Gunilla. Kvart över fyra plingade de sista gästerna på, de tråkiga grannarna som varit på barndop innan så "ursäkta ursäkta, så hemskt mycket". Det fanns fortfarande massor kvar på buffébordet och i tvättstugan stod en orörd gräddtårta. Anna-Karin dansade runt med Alice på höften, för en gångs skull ville hon inte ner, och Linus svansade svartsjukt efter. Inger och Robban satt och jämförde svensk vårdapparat inne i vardagsrummet med varsin välförtjänt whisky i näven. De hade sprungit runt med påfyllningar och disk och mer bröd och vattentillbringare och nya vinglas och servetter hela eftermiddagen.
"Jag ska smita iväg ett tag" sa Stella och lutade hakan mot Gunillas axel där hon stod och sköljde upp likörglas så att de gäster som var kvar skulle få avec de med. "In till stan en sväng."
"Nämen?" Gunilla hejdade sig i en rörelse. "Att du inte bad honom komma hit? Vi har ju hur mycket mat som helst."
"Och hur mycket släkt som helst också. Inte så värst diskret, eller hur? Men jag kommer tillbaka sen."
"Vill du ta bilen?"
"Jag ringde en taxi."
"Åh. Diskret." Gunilla log mot henne. "Vet Markus?"
"Nej. Han har finkänsligt nog inte frågat och jag har omtänksamt nog inte erbjudit informationen."
"Ännu diskretare" sa Gunilla med höjt ögonbryn. "Lycka till."
"Tack. Jag kan behöva det. Om någon frågar så säg att jag är.."
"Ute och tar luft?"
Stella nickade. "Mycket bra förslag. Ute och tar luft."

Johan satt redan i hotellobbyn när hon kom ångande från taxin. Svart yllepolo och svarta byxor, välkammat hår, fast allvarlig blick. Han såg så oväntat uppklädd, proper och seriös ut jämfört med alla jeans, t-shirtar och leenden på lut han haft i somras att Stella blev ännu nervösare.
"Hallå, hej. Ursäkta, har du väntat? Jag vet inte om taxin var sen? Kalaset tog längre tid än jag trodde och så var det.." Hon pladdrade nervöst medan hon stegade fram till honom. "lite folk som kom där i slutet och vi var ju tvungna att..." Luften tog slut och hon fick harkla till sig. "Oj." Ängsligt. "När kom du?"
"Stella, du är inte sen" sa Johan lugnt. "Klockan är knappt fem. Det är ingen panik." Sen log han lite. "Hej."
"Hej." Stella stannade framför honom, vågade absolut inte försöka sig på någon kram, och att sträcka fram högerhanden för hälsning kändes för formellt. Så hon blev bara stående rakt upp och ner. "Hej. Hur är det?"
"Bra" sa han med sin fasta blick på henne. Hon log och försökte se lika avslappnat på honom. "Det känns som att vi ska ha ett jobbmöte och du ska sälja pensionsförsäkringar eller något åt mig. Du ser så... bankig ut."
"Vad? Dom här gamla trasorna?" Han skakade leende på huvudet. "Jag tänkte bara att du kommer ju vara snofsig och uppklädd efter kalaset, så jag ville inte se ut som en lodis. Men om du vill kan vi snacka pensionsförsäkringar, inga problem."
"Tack, men det är redan ordnat, serru."
"Aha. Fondsparande då? Har du hängt på Kina-tåget? Mycket lukrativt." En blick på henne över axeln när han gick före fram till ett bord och Stella skrattade till.
"Okej, så banken går bra alltså?"
"Jodå, den gör det väl." Johan drog ut en stol och manövrerade in sin. "Hur är det på skolan? Är barnen snälla?"
"De flesta." Stella tog av sig jackan och märkte hur han gjorde en topp till tå-koll av henne precis som hon granskat honom, och hur hans blick stannade till kort på hennes lilla mage. Hon satte sig mittemot honom. "Och jag också för det mesta."
Johan nickade. Stella nickade. Och var den som rodnade en aning, givetvis.
Servitrisen tyckte inte riktigt om två släta koppar kaffe som menyval."Vi går när det kommer matgäster" log Johan tjänstvilligt mot henne. "Du får köra ut oss så fort ni behöver bordet, och jag lovar att vi försvinner på två sekunder." Det var hittills helt tomt i hela restaurangen. Servitrisen övervägde och sen log hon tillbaka "jaja, vi säger väl det" och Stella hade kunnat flina till för att hon tänkte på Linas prat i somras om vem man skulle skicka fram i såna här situationer.
"Jaha..." sa Johan när det var ordnat. "Gunilla fyller sextio i helgen? Stort kalas?"
"Precis." Stella berättade om det. Deras kaffe kom under tiden. Johan lekte med sin sked medan han lyssnade. Han hade inget sår på högertummen. Hans händer var blekare och håret på dem syntes tydligare. Mörkare. Förutom de bagatellerna var det ingenting med dem som var annorlunda från i somras. Stella tvingade upp sin blick på hans ansikte igen. "Hur var.. Hur var Italien?"
"Hett som tusan. Och så gott. Och roligt. Väldigt roligt. Vi åkte hem feta och lyckliga. Men nästa gång ska vi inte dit i augusti."
"Max och Lina? Hur är det med dom?"
"Bara bra. Som vanligt ungefär." En halv minut till på att redovisa deras liv.
"Patricia då? Allt som vanligt där med?" Ännu en stund. Det var som en pingismatch där hon servade och han svarade. Och de spelade bara korta bollar.
"Och hur har du haft det?" frågade hon. "Berätta vad som har hänt sen sist?"
Johan smålog. "Jag tror jag skulle behöva ett glas vatten, Stella. Jag visste inte att jag skulle bli intervjuad så här."
"Absolut." Hon log och hämtade ett åt honom. "Varsågod. Kan vi fortsätta?"
Han tog en klunk. "Nu. Jag har målat om i köket. Det är ljust och gult nu. Nytt kylskåp och frys. Borstad... metall, vad är det för material? Stål? Aluminium?" Han såg frågande på henne och Stella fnittrade till. "Kom igen, jag är ju så fel person för den frågan. Stambytta sommarstugor?"
"Just det...." Johan bet sig i läppen. "Det var ju det, ja. Borstat någonting då, vi nöjer oss med det. Snyggt, hur som helst. Och sen har jag fått lite nya uppgifter på jobbet, så jag håller på att gå en utbildning i höst. Igår satt jag hemma hela dagen och läste på betald arbetstid, kändes mycket lyxigt. Något sånt ungefär, sen sist. Vad är nästa fråga?"
Hon behövde inte tveka eller tänka efter. "Har du kommit på vilken som är den bästa boken?"
"Det här är ju som en intervju!" Han skakade på huvudet. "Nej, det har jag inte. Har du?"
"Jag har läst ett par till som platsar på den långa listan. Så jag är ännu längre ifrån ett svar."
"Ja, det där blir ju knivigare och knivigare ju äldre man blir. Du skulle ha frågat när jag var femton, då hade jag kanske vetat."
"Du, jag brydde mig inte när vi var femton" sa Stella. "Då var böcker ingenting jag skyltade med. Det var coolare att... kunna några drinkar? Jag minns inte. Jag vet iallafall att det aldrig slog mig att jag skulle kunna prata med dig om de feta böckerna du läste."
"Dostojevskij säkert" sa Johan. "Den feta boken var nog "Brott och straff". Min lärare i nian tyckte jag skulle läsa honom, så då gjorde jag det. Men det var enbart för att kunna imponera med att jag hade tagit mig igenom en sån tegelsten."
"Brott och straff?! Själv var jag mer inne på Isfolket då, så..."
Han såg förväntansfullt på henne i tystnaden som följde. "Jaha?"
"Fint väder här idag" sa hon till slut. "Riktigt fint höstväder."
Johan skrattade till. "Menar du allvar, Stella? Vädret? Kvalificerat småprat? Är det inga fler frågor nu?"
"Vill du ha påtår?"
"Vad händer om jag säger nej tack? Ber vi om notan då?"
"Nej? Eller har du bråttom någonstans?"
"Jag har inte bråttom."
"Inte jag heller. Faktiskt." Stella log lite generat över sin rapportliknande utfrågning. "Och ingen plan heller den här gången."
Han tittade till på henne medan han tömde sitt vattenglas och för första gången under samtalet kändes det som att hon kanske inte var ensam om att vara nervös, även om han var bättre på att dölja det och verka så lugn. "Hur mår du?" frågade han, och tillade det säkra "hur går allt med barnet?".
Stella upprepade det hon sagt minst femton gånger tidigare under dagen, fast mer utbroderat nu. "Och jag mår bra i övrigt också" sa hon sen och såg rakt på honom. "Och jag är inte gift. Och jag är inte tillsammans med Markus längre."
Johan såg förvånad ut. "Är du inte? Så det blev inget..?"
"Inget bröllop. Och ingen större lägenhet och ingen minivan och inget allt annat som man ska ha när man skaffar barn. Bara två blivande singelföräldrar."
Hon gjorde en paus ifall han skulle säga eller fråga något mer, men det gjorde han inte.
"Jag bor hos en kollega för tillfället" laddade Stella på då. "Hennes man jobbar i Örebro på veckorna och dom har en hel villa och alla barn är utflyttade, så det passade perfekt. Och så håller vi på att leta nya lägenheter, jag och Markus. Vi ska försöka hålla oss i samma område, så gott det går. Nära varandra iallafall, så det blir smidigt och enkelt sen. Och så går vi i familjeterapi. Det är skitbra. Femte gången i onsdags, och det har verkligen hjälpt. Och min sommar var väl inte så bra när vi åkte tillbaka till Stockholm där, men nu sen skolan började och jag flyttade in hos Britt-Marie känns det som att allt har fallit på plats mer. Just nu, de här sista veckorna, har det känts väldigt bra."
Johan skruvade på sig i sin stol medan han lyssnade.
"Det var min lilla uppdatering" avslutade hon. "Vad som har hänt sen sist."
"Ja, där ligger ju min borstade kyl i lä" sa han och såg bekymrad ut. "Men du, hur ska.. Vad tänker.." Han avbröt sig.
"Ja?"
"Nej, jag vet inte. Men." Han gjorde samma stopp-manöver igen. "Men det gick inte? Jag trodde att. Du vet, när vi sågs, och Markus, för det var ju han eller hur, var här? Ni kunde inte..?"
Stella skakade på huvudet. "Vi försökte. Det gick inte. Ömsesidigt beslut."
"Jaha." Johan släppte ifrån sig en dyster suck. "Tråkigt att höra."
Hon tömde det sista kalla kaffet i sin kopp och lutade sig tillbaka i stolen, höll sin röst glad och lätt. "Men så är det iallafall. Och som sagt, nu känns hela situationen bättre än på väldigt länge."
Han kliade sig frånvarande på armbågen, följde servitrisen med blicken medan hon visade ett par riktiga matgäster fram till ett bord. Hon uppfattade hans blick och sände tillbaka en "ni kan ta det lugnt ett tag till". Johan verkade inte registrera det.
"Jag vet inte riktigt vad jag ska säga" sa han med en till suck när han såg på Stella igen. "Något passande och lämpligt, men jag vet inte? Jag är verkligen ledsen att det blev som det blev. Det känns som att.."
Hon förstod inte exakt vad han syftade på med "som det blev", hon och Markus, eller hon och han, men hon brydde sig inte om att fråga. Det här började gå åt ett håll hon inte alls förutsett. I hennes huvud hade den här scenen sett ut på två olika sätt. Det ena var att han skulle vara kort och sur, inte vilja ha något mer med henne att göra för att han fortfarande var stött efter sommarens eskapader. Det andra scenariot var att han skulle ta emot nyheten om att hon och Markus inte var tillsammans med lite mer.. leende på lut, liksom. Glatt. En öppning, nystart. Inte en enda gång hade hon tänkt sig att han skulle sitta där och känna sig skyldig, få dåligt samvete, ta åt sig. Det var ju så uppenbart att det inte var hans fel, eller hur?
"Johan, jag bad inte dig komma och fika för att du skulle få chans att säga något smart och passande till mig. Eller beklagande eller något annat överhuvudtaget. Det här är information, upplysningar. Det är inte något som helst ansvar för dig. Jag ville bara att vi skulle ses, och att det inte blev riktigt så.. abrupt, som i somras. Det är därför." Hon såg noga på honom, ville sända över "det är så lugnt, släpp det där nu, allt är ju bra!". Han var inte speciellt mottaglig.
"Jag tycker ändå att.." började och stoppade han för tredje gången.
"Gör inte det" sa hon. "Tyck inte "att"."
"Nähej." Han tvingade fram ett stelt småleende. "Hur känns det för dig nu då? Uppriktigt?"
"Bra. Uppriktigt. Bra. Jag lovar." Hon kramade hans arm för att bekräfta ännu mer. "Du vet ju. Det är skitsvårt ibland, och det känns urjobbigt nu och då, men i det stora hela är det bättre än att fortsätta ihop och fortsätta såra varandra. Det här är det som är möjligt. Så känns det."
"När kommer barnet?"
"Mars."
"Och Markus? Hur är han?"
"Uppriktigt okej, han med."
"Hur löser ni det sen? I mars?"
Stella gjorde en liten grimas åt honom. "Får jag återkomma med det svaret?"
"Ja. Förlåt." Han korsade armarna över bröstet. "Givetvis." Bekymmersrynkan mellan ögonen satt kvar.
"Vet du en helt annan sak jag funderat på" sa hon. "Om jag kommer hit på lite sommarlov eller hälsar på någon annan gång, så kanske jag kan ringa dig? Eller om du plötsligt står på Centralen och har några timmar över så kanske du kommer på, visst tusan, Stella bor ju här, och då kan du.. slå en signal. Till exempel."
"Ja, ja, visst" sa han och det kunde omöjligt låta mindre entusiastiskt.
"Inte som något tvång, bara ett förslag" kämpade hon på och Johan nickade pliktskyldigt. Stella fick lust att luta sig över bordet och ruska om honom "ta dig samman, karl, fattar du innebörden av vad jag säger? ring mig, ring mig, det är en inbjudan, i somras, minns du?!". Hon kontrollerade sig och styrde över på annat mindre jobbigt, tråkigt. Det kändes aldrig som att det lyfte när de satt där och ägnade sig åt kvalificerat småprat. Han såg inte på henne på rätt sätt, han svarade inte på rätt sätt. Sommaren kändes väldigt avlägsen hur mycket hon än slet för att få fram den. Han nappade helt enkelt inte. Klockan var närmare sex när ett sällskap på fyra personer kom in till restaurangen. Riktiga matgäster.
Johan sneglade på sin klocka. "Vad säger du? Ska vi?"
"Ska du till Gunilla och Torbjörn nu?" frågade han när de stod i hotellobbyn igen.
"Ja. Är du inte hungrig? Buffé, gräddtårta, fika, dricka. Dom betalar alla som kan tänka sig att äta en smula vid det här laget."
"Nej, jag hinner inte." Han såg odiskret på sin klocka igen. "Men vill du ha skjuts? Jag ska ändå åt det hållet så jag kan..."
Det blev en tyst promenad och en tyst början på bilfärden ända tills han klämde ur sig "jag har träffat någon" när de nästan var framme. En försiktigt blick på Stella. "Ett par gånger." En till lika försiktig blick. "Det är dit jag ska nu."
"Åhå" var det enda hon kunde säga.
Ett fjärde scenario, Johan är uppklädd och snofsig för att han ska på dejt ikväll, och när han får veta att Stella är singel och halvt om halvt bjuder in honom så känner han sig ännu mer skyldig för i somras. Han ska ju som sagt på en riktig dejt nu och hade bara planerat för en snabb kaffe med kattvakten (som nu kommer att öka på sin tragedi ytterligare som ensamstående förälder). Något mer än kaffe och skjuts ville han inte alls göra.
"Mhm" sa han.
"Något seriöst?" Hon tvingade sig. Hon sket i om han sa att det var seriöst eller inte. Det spelade ingen roll vad han svarade för hon visste redan. Hundra mil mellan de två, en sommar som låg hundra år tillbaka i tiden. Men hon ville inte sitta i bilen bredvid honom och ha någon djäkla brännande och besviken tystnad.
"Det är lite tidigt" svarade han återhållsamt. "Jag vet inte än."
"Det är okej. Du får återkomma" sa hon skämtsamt och han log inte.
De svängde in på Gunillas och Torbjörns gata.
"Tack för skjutsen." Stella log snällt. Det var iallafall meningen att det skulle se snällt ut. Och självständigt, lugnt och generöst. "Hoppas du får en riktigt kul kväll."
"Du med" sa han och såg ordentligt på henne. "Och Stella, jag hoppas allt löser sig, bra."
"Allt har ju redan löst sig bra" svarade hon lite för skarpt. "För alla parter. Men tack för omtanken och skjutsen då. Johan." Hon öppnade bildörren. "Lycka till du med."
"Vi hörs väl?" sa han samtidigt som hon klev ur och stängde den efter sig.
"Efterfesten" var i full gång. Nu med enbart de närmaste familjemedlemmarna på plats så Stella försökte hänga på så gott det gick. Det blev vickning med varmkorv och öl, och sent innan hon och Inger tog en taxi in till stan och stupade i säng.
De sov länge på söndagen och åt långsam frukost i lugn och ro. Den enda punkten att passa var flyget vid tre-tiden. Gunilla kom och hämtade upp dem för lunch, och sen fick de skjuts ut till flyget. "Ta hand om er, kom ihåg att inte stressa, jättetrevlig fest, vi ses snart igen."
När de checkat in och stod och bläddrade i tidningar i kiosken var det någon som knackade henne på axeln. "Hallå Stella!" Det var Lina med ett Julia Roberts-brett leende.
"Men Gud, hej!" Stella fick en överraskningskram av henne. "Vart ska du?"
"Portugal, jag ska jobba på en träningsresa i två veckor."
"Nej? Vad lyxigt! Är det yoga och sånt?"
"Yoga och vanlig aerobics. Och sol och bad. Hur är det med dig?"
"Bra, bara bra. Min moster har fyllt sextio så vi har varit på kalas här i helgen."
"Ja, jag hörde det" sa Lina. "Johan berättade."
"Fast han sa ingenting om att du just skulle åka till Portugal. Jag frågade minsann hur ni hade det."
"Åh, vi har det väl bra" log Lina. "Mitt i all vardag." Hon pekade på Stellas mage. "Grattis! Hur har du det?"
"Som vanligt också." Stella orkade inte dra allt hon redan dragit hela helgen en vända till. Hon kopplade på ett strålande leende. "Bara finemang allting. Ska Max med på resan?"
"Inte den här gången. Han gruvade sig lite för hur ensam han skulle känna sig till helgen när jag är där och Johan är i Stockholm. Han är inte van att vara så mol allena."
Johan skulle till Stockholm nästa helg?
Lina snappade upp den tänkta frågan för hon sa "bröllopet han ska på?".
Ett bröllop. Något man i de flesta fall vet om minst en månad innan.
"Vi hörs." Scenario fem, han var helt enkelt less på henne. Been there, done that, not doing it tomorrow-less.
Lina började förstå att hon trampat i klaveret. "Fast jag vet inte hur länge han skulle vara där, så det.."
"Ja, precis. Ibland är det ju väldigt stressigt med fest och brunch och program hela tiden." Stella satte tillbaka tidningen hon läst och spanade bort mot gaten och såg till sin glädje att de öppnat och att hennes mamma stod en bit ifrån med deras handbagage och väntade på henne. "Ska du med det planet? Jag måste.."
Lina tittade också ditåt. "Jag ska med det andra. Men du, kom in på gymet nästa gång du kommer hit. Även om du inte ska träna. Vi ses!"

Justering kap 15 UPPDAT

2006-05-09T07:08:00.000+02:00

Justering kap 15 - mer otrohet

”Ni två kanske? Han kommer hit och han beter sig som en äkta äkta man, och du verkar inte ha så hemskt mycket emot det?”
Det gjorde han. Uppmärksamhet, förbipasserade smekningar i ryggslutet, blickar, delat värdskap, lite handhållan här och där, biffgrillning och vinpåtrugare. Allt satt som en smäck. Markus Wahlberg, poster boy för Äkta Man. Han hade sakta men säkert motat in sitt område igen. När de möttes på Kallax hade de båda varit reserverade och lite spända, precis som hon förutspått. Det hade varit skönt att ha Gunilla och Torbjörn med som distraktioner under middagen den kvällen. Dom hade uppträtt som proffsvärdar från första sekunden och fast dom egentligen bara träffat Markus lite grann förut och inte direkt kände honom, uppträdde dom som att han varit efterlängtad i veckor.
Markus hade sett annorlunda ut, eller så hade Stella glömt små detaljer i hans utseende. Att munnen krökte sig si, att han rörde ögonbrynen så. På sätt och vis var det som att se en ny Markus. Dom hade hälsat med en försiktig kram på flygplatsen, och han hade lagt handen på hennes mage och dom hade lett och kuttrat lite över det, men sen hade dom dragit sig ifrån varandra. Det var blygt i början. Precis som hon förväntat sig. Efter middagen hade dom gått upp på övervåningen, han skulle sova i Peters rum vägg i vägg med hennes. Dom hade satt sig mitt emot varandra i fåtöljerna som stod i allrummet utanför och hon hade tänkt att nu kommer det, nu blir det allvar. Nu säger han snart att jag verkar konstig, förutom magen, och vad är det som har hänt? Men det gjorde han inte. Lite bröllopsprat, och sen var det ämnet färdigt. Markus förde snabbt in dom på vanliga saker, helt odramatiskt prat. Till och med roligt och skämtsamt efter ett tag. Det kändes för första gången på evigheter som att dom var ett normalt par igen. På sätt och vis var det skönt, fast allt det som måste sägas låg fortfarande och gnagde i bakhuvudet hela tiden. Stella visste bara inte hur hon skulle börja, hur hon skulle kunna ta upp det. Markus var så glad att vara där, det var tydligt för alla. Han var redan så glad för bebisen fast hon tyckte att de skulle vara mer ”milt återhållsamma” tills läkarbesök och allt sånt officiellt var avklarat. När han satt där mittemot henne med sitt leende och pratade om ditt och datt, och hela han utstrålade lycka över att dom var tillsammans, han var hos henne, hur skulle man då börja? Harkla sig, räkna till tre och sen ”du måste lyssna nu, det är en kille här som..”. Stella kunde inte. Dom hade gått och lagt sig första kvällen utan att en enda stavelse om någons otrohet blivit yppad. Jag får ta det imorgon, hade hon tänkt när hon låg i A-Ks rum med Markus på andra sidan väggen. Jag gör det imorgon.

Fredagen hade förlöpt på exakt samma sätt. När Markus väl vaknade, någon timme senare än dem, och stod nere i köket och gulligt sömnigt och långsamt ordnade sina smörgåsar, kunde hon absolut inte säga något. När de var och sprang på Ormberget, nej. När Anna-Karin och småkillarna kom och fikade, absolut inte. Hela dagen var fylld av fina icke-berättar-tillfällen. Markus misstänkte aldrig någonting. Han kramade henne och Stella svarade svalt, och han tog väl för givet att det var med tanke på honom så han släppte henne utan att pressa. Hon var lättirriterad och fräsig, och han var bara mild och lugn och tänkte kanske ”hon är ju gravid”. Det verkade finnas en rimlig förklaring till allt för Markus. Han höjde inte ett ögonbryn, han ifrågasatte inte en enda sak hos henne. Allt var frid och fröjd. Han var hos henne. Fas två.
”Det är fortfarande att tänka efter och känna sig för utan stress som gäller” sa Stella.
”Vet han om det?”
”Oh ja.” Stella var klar så A-K avlöste henne. ”Kommer du ihåg att jag sa att han skulle sätta sig på nästa plan om han fick veta att jag var gravid? Där har du det. Rätt och slätt. Enkel matematik.”
”Men varför ville du ha hit honom, nu? Du skulle ju ändå hem om två dagar.”
”Det är en månad sen vi sågs. En hel månad.”

”Jag är inte en sån här människa” hade gått på repeat i hennes huvud när hon gick upp till sig efter Anna-Karins middag, efter tevesoffan och Gunillas knä och illamåendet. ”Jag vägrar. Jag ljuger inte, vänstrar inte och slösar inte bort människor. Det är inte jag.”
Markus hade, som vanligt, blivit väldigt glad när hon ringde. När hon presenterade det positiva grav-testet hade han blivit ännu gladare. När hon dämpade och sa ”men det här betyder inte att det är, vi måste prata, massor, försöka lösa..” hade han föreslagit att han skulle komma upp nu, direkt, till henne, så kunde de börja.
Hon visste inte om hon skulle känna sig lättad eller som en fuskare efteråt.
Till slut befann de sig på bokhandeln med Johan bakom Markus i kön och Stella hade fortfarande inte varit i närheten av ”jo, du måste lyssna nu, det är en kille här som..”.

Anna-Karin såg noga på henne. ”Kommer du ihåg när du sa att jag var lika dålig som dig på att ljuga? Är det något annat som har hänt?”
Stella viftade bort det. ”Ser du inte att vi måste gå vidare till fas två?”
”Vad är fas två?”

-------- UPPDAT--- slutet av kap 15

”Är du nöjd med kvällen?” frågade Markus när han stod och diskade vin och likörglas och Stella satt och höll honom sällskap vid köksbordet.
Jesper och Linus hade hunnit somna i varsin soffa och klockan blivit efter elva innan middagen var över. Vartenda grillspett hade gått åt, isvinet gjort succé och minsta lilla äppelpajsmula var uppslickad. Present-vandringsboken hade Torbjörn redan tagit med in i sovrummet för att läsa i innan han somnade. A-K hade kramat henne och beordrat henne att komma tillbaka nästa sommar, börja skola in bebisen direkt på Luleå-sommarlov, och Stella hade lovat att göra det.
”Ja” svarade hon lågt. Markus såg på henne över axeln och hon gick upp och lutade sig mot hans rygg, kopplade ihop händerna på hans mage. Hela dagen efter trippen till stan och bokhandeln hade hennes humör blivit värre och värre. När de kom till mataffären och råkade hamna i en liten diskussion om grillspett eller biffar till middagen, han tyckte biffar och det gjorde inte hon, hade hon varit på vippen att börja störtgrina. Markus blev ganska förskräckt och älgade snabbt iväg efter en nygräddad och varm bulle från butiksbageriet som han tryckte i henne på plats och sen lät han henne utan diskussion få igenom precis alla sina önskemål på resten av inköpslistan. Det hade bara gjort att störtgrinandet låg ännu närmare, så när de kom hem hade han milt föreslagit att hon kanske borde vila lite. Sen hade han fortsatt i samma extra hänsynsfulla stil och tålmodigt parerat alla hennes vresiga utbrott under matlagandet. ”Stress”. Hon hade kunnat föreslå vad som helst och han skulle bara ha nickat entusiastiskt åt henne och sagt ”jättebra idé, det fixar jag!”. Stella muttrade och torkade tårarna som hängde i ögonfransarna mer eller mindre permanent och kände sig omväxlande skyldig, omväxlande i sin fulla rätt som gravid och/eller det första otrohetsoffret. ”Det här är ditt fel, allt är fan ditt fel, att jag mår som skit nu och att Johan blev så bortslösad och att du är så..!” Men ju snällare Markus blev, ju mer skyldig kände hon sig. Ett panikartat Johan-erkännande kom närmare och närmare för varje minut tills Gunilla trädde in i köket med något slags sjätte sinne och beordrade att få hjälpa till. Hennes närvaro dämpade allting och Stella lyckades hejda bekännelserna.
Markus åååh-ade mjukt nu när hon kramade om honom medan han fortsatte diska glasen. Stella borrade in näsan i hans skjorta. ”Vad tyckte du?” frågade hon med bävan i rösten och han svarade ”jättebra” utan att behöva någon betänketid. ”Jag gillar allihop, och du och A-K är ju så... Inte lika, men ändå lika, på något vis. Nog olika för att ni inte ska bli irriterade på varandra, utan bara irritera oss andra med era interna gamla skämt och fnittrande.”
Stella log lite mot hans rygg. ”På ett sätt känns det som att inget har hänt eller förändrats sen vi fyllde femton. Men det har det ju.” Hon höll om honom ännu hårdare. ”Du var så snäll idag, trots att jag var så...”
”Lite trött kanske?” föreslog han vänligt.
”Ganska skitjobbig kanske?” avgjorde hon.
Markus vände sig så att dom stod mot varandra. ”Du får vara hur skitjobbig du vill” sa han. ”Det gör inget. Jag kan utan problem ta hundra skitjobbiga dagar till, Stell.”
Åh Gud. Kunde han inte vara lite mer sur, tvär och anklagande, mer ”kan du skärpa dig nu och sluta vara så djäkla sur och jobbig hela tiden?”. Bli less och fräsa tillbaka, bara någon gång? Hon log blekt. ”Ja?”
”Och du, jag vet att vi har massor att prata om och ta tag i. Massor av saker att lösa” sa han och strök henne över kinden. ”Men jag är ändå så glad att vi är på samma plats nu, inte sitter i varsin ände av landet och skickar sms.” Han kramade henne. ”Jag fortsätter kolla på jobb och det lossnar säkert efter semestrarna. Framåt augusti, september så blir det mer fart igen. Och så tycker jag vi kan fundera på att gå till en sån familjerådgivare eller vad de heter. Du vet, någon att prata med, få professionell hjälp att reda ut allt. Det blir bättre för oss tror jag, långsiktigt.”
Stella svalde.
”Jag menar alltså inte för bröllopet nu, det spelar ingen roll när eller om det blir av, utan för oss” fortsatte han. ”Eller vad tycker du?”
”Bra” mumlade hon. ”Jättebra.”
Hon kände hans mage sjunka upp och ner när han andades, och hur hans händer var varma på hennes rygg. Han var lite fuktig i pannan och på överläppen av att ha fejat runt i köket och framför grillen hela kvällen. Han strök henne upp och ner över ryggen.
”Det är så skönt att vara här med dig igen” sa han ömt och såg på henne. ”Att du vet det. Jag har verkligen saknat dig. Och att vara tillsammans, göra saker ihop. Vanliga saker. Gå och handla mat och allt sånt där man aldrig tänker på speciellt mycket annars, eller att du ligger på soffan och läser och jag kan gå förbi och..”
”Markus” avbröt hon häftigt. Ett sånt ord till från honom och hon skulle inte palla en sekund längre.
Han tystnade och såg frågande på henne. Stella harklade sig.
”Minns du idag på bokaffären?”
”Ja?” Hans händer runt midjan, ögonen på henne, samma leende som sen i torsdags, mjukt och snällt och så kärleksfullt.
Ett två och tre. Börja!
”Han som stod efter dig i kön? Ganska... kort?”
Hon kunde inte nu. Inte just efter han sagt de här sakerna. Inte just innan de skulle lägga sig, efter en lång och jobbig dag. Imorgon, tänkte hon, imorgon måste jag. ”Jag är ganska trött” fegade hon sen in i hans skjorta.
Markus släppte greppet om henne. ”Åh, men gå upp och lägg dig. Jag fixar det sista här. Gå och sov, älskling.”

Han tittade in i hennes rum efter han kommit upp och borstat tänderna. Hon låg i sängen och läste. Iallafall såg det ut så eftersom hon höll i en bok, rätt väg, och hade sänglampan tänd.
”Vilken tid ska vi stiga upp imorgon?” frågade han. ”För planet?”
”Halv nio ungefär? Vi behöver inte åka dit så långt före.”
Han tryckte in det på sin mobil. ”Sov gott, Stella.” Ett till litet leende och sen gick han in på sitt rum. Drog inte igen dörren efter sig, samma som tidigare kvällar. Hon hörde att han tog av sig kläderna och hängde upp dem på skrivbordsstolen, hur sängen lät när han lade sig i den, hur han andades när han sträckte på sig. Och sen några ”få till en bra sovställning”-ljud, och sen tyst och lugnt.
Stella lade bort sin bok, släckte lampan.

Del 3 och kap 16

2006-05-03T13:04:00.000+02:00

Första delen av helt nya kapitel 16, i del 3, i mini-uppdatering. Notera att det är höst och september som gäller nu! Längre och fylligare blir det sen..

Del 3

Kap 16 Luleå, september

Ansiktsbehandling med ögonbrynsplockning, klippning och toning (mörkare), dyr frisersalongs-hårvax, body scrub, fotvårdsbehandling plus allt det självklara som benrakning, nya kläder och nya skor.

”Du ser så trött ut, gumman, är det säkert att du mår bra?”
”Jag är trött men jag mår bra.”
Inger såg icke övertygat på henne. ”Du ska inte stressa så mycket. Du vet att du inte orkar med samma som förut nu. Du kan inte ränna runt, det är inte bra.”
”Mamma.” Stella suckade. ”Jag tar det hur lugnt som helst och jag ränner inte runt det minsta. Men det är fredag, det är helt normalt att vara trött. För alla. Alla över tjugofem iallafall. Det är ett ålderstecken, det är ingen graviditetskrämpa. Jag har varit fredagstrött i tio år. Hur pigg känner du dig efter en arbetsvecka?”
”Jaja.” Inger spände ihop sitt säkerhetsbälte igen på flygvärdinnans högtalaruppmaning. ”Du ska koppla av ordentligt hela den här helgen iallafall. Lova det.”
”Ja.” Stella bestämde sig där och då för att lägga sig halv tio ikväll. Hon skulle inte se spontant första intrycket-trött ut imorgon.

Gunilla och Torbjörn vid bagagebandet precis som förra gången, stora kramar och stora leenden precis som förra gången.
”Får jag?” Gunilla la sin hand på Stellas mage som börjat synas. ”Och här växer det så det står härliga till?” Hon kramade Stella igen. ”Går allting bra?”
”Hon är trött” sa Inger innan Stella hann öppna munnen. ”Jag försöker säga att hon ska stressa mindre men hon lyssnar inte.”
”Jag lyssnar visst” protesterade Stella. ”Det går väldigt bra. Illamåendet är borta. Jag är piggare. Värdena är bra. Det är bara... tuta och köra just nu.”
”Finfint. Och nu ska du lägga upp fötterna och koppla av hela helgen” sa Gunilla och Stella log åt hur lika de var ibland, Inger och hon. ”Visst äter du ordentligt? Kött och järn och sånt?”
”Men vi ska ju säga grattis till dig!” sa Stella för att få slut på deras kommentarer om att hon såg glåmig och trött ut. ”Känner du dig pigg och alert nu som nybliven sextioåring?”
Gunilla skrattade. ”Jag har känt mig pigg och alert sen jag fyllde femtio, så det är nog samma som förut.”

Packa in väskorna i bilen, åka genom ett mörkt och kallt Luleå. Höstregn mot fönstren. Förbi genom stan på några sekunder och sen ut mot Björkskatan. Peter och hans fru, Lollo hade kommit från Umeå tidigare under dagen. Deras två flickor, Astrid och Alice. Den minsta, Alice, som nyss hade börjat gå och hela tiden strävade ner mot golvet när hon blev upplyft av någon. Den äldre, Astrid, höll fast sig blygt bakom Lollos ben hela tiden i början och vågade bara kika fram när ingen tittade eller pratade med henne.
”Spana in tjejerna nu” sa Peter när alla hälsat på alla och den värsta yran lagt sig. ”Så förstår du vad ni har att vänta er. Njut så länge dom inte kan gå för sen är det full rulle.”
”Men vi kommer ju att få ett snällt och lugnt barn” sa Stella. ”Ett riktigt mönsterbarn. Ingen kolik, sover hela nätterna, gråter bara ytterst lite om det är hungrigt, är alltid snäll och glad annars, leker stillsamt och fint. Jag har redan börjat lägga upp planer för allt jag ska hinna med när jag är mammaledig.”
Lollo och Peter skrockade hjärtligt. ”Hur går det för Markus då? Vad säger han?”
”Han har utnämnt sig själv till inköpsansvarig och han kommer på nya saker man måste ha varenda dag. Helt horribla summor på grejerna. Men jag kan inte anklaga honom för att vara oengagerad.”
”Ni behöver inte köpa allt sånt där. Vi snackar om det sen, så får du höra vilka onödiga prylar jag gick på första gången” sa Lollo. ”Dom vet precis vilka strängar dom ska spela på för att man ska tro att man verkligen behöver den där vällingflaskevärmaren.”
”Du, det är precis en av sakerna han har nämnt. Den lät helt oumbärlig på hans beskrivning!”

Peters köttgryta och ris, prat och skratt. Allt som hänt sen sist, se på nyrenoverade badrum, fika kaffe och kaka, turas om att knalla runt med Alice som verkligen aldrig gav sig med sitt ”er! er!”.
Småtjejerna började se för trötta och mosiga ut efter ett par timmar så Lollo gick upp och nattade dom. Inger och Gunilla tyckte samstämmigt att Stella började se för trött och mosig ut vid tiotiden så Gunilla skjutsade in dem till stan. Det var Gunilla som rekommenderat ett hotell åt dom, och det visade sig att det låg två gator från Johans hus. Stella log för sig själv. ”Hotel arctic” hade hon mejlat honom, ”inne i stan någonstans, vet du var det är?” och han hade svarat ”ja, på ett ungefär”.
Hon hade skickat ett mejl till hans jobbadress när hon bestämde sig för att följa med upp på Gunillas kalas. Hon hade velat mellan sms och mejl, men Cissis röst att mejl till arbetet skulle uppfattas som mindre påträngande, mer eftertänksamt och officiellt gjorde att den lösningen vann. Så då hade Stella ringt upp den bank han jobbade på, fast sitt närmaste lokalkontor, och frågat en kvinna hur deras mejladresser var. Förnamn punkt efternamn snabel-a banken? Kvinnan hade låtit onödigt misstänksam innan hon kunde svara ”ja” på den enkla frågan.
Stella formulerade ett opåträngande, eftertänksamt och officiellt mejl som blev cirka tio meningar långt och tog en timme att få ihop. Berättat att hon skulle fira Gunilla den 23-25 september och frågat om han hade lust och möjlighet att ta en fika eller ses något under den helgen. Det kom svar efter fyra arbetsdagar. Vid det laget hade hon börjat tro att kvinnan på lokalkontoret ljugit för henne om adresserna. ”Ok. Vi kan ses på en fika. Lördag vid fem, passar det efter erat öppna hus? Var?” Kort och koncist, inte ett tecken i onödan. Inte ens Cissi kunde säga en enda sak om stämningen hos honom när han skrivit det.
Stella hade skickat ett påminnelsemejl i tisdags. ”Johan, kom ihåg vad du gör på lördag - tar en kaffe med en Stella.” På det hade han inte hunnit svara än. Dom måste vara ganska utarbetade på bankerna i Luleå.

Lördagen var upp och äta frukostbuffé på hotellet, dra en snabb repa på stan för att köpa extra strumpbyxor åt Inger och skavsårsplåster åt Stella, sen packa ner finkläder och åka ut till Björkskatan för att hjälpa till med förberedelserna. Anna-Karin och Stella blev satta på att montera fyra gräddtårtor ute i tvättstugan. De stod glatt där inne och babblade medan de klatschade ut vaniljkräm och hallonsylt och mosade bananer och spritsade grädde. ”Ser jag trött ut? Säg ärligt?” frågade Stella. ”Vad var det första du tänkte när du såg mig nu?”
”Att du ser söt och lite gravid ut och att håret är jättesnyggt” svarade A-K. ”Inte trött.”
”Tack och lov. Jag vill inte se ut som ett vandrande vrak idag.” Stella höll upp en hallonsyltsked och A-K spritsade en dutt grädde på den. ”Jag är extremt sötsugen hela tiden, och då menar jag verkligen extremt.” Hon fick en till sked, slök den lika njutningsfullt.
A-K stoppade i sig några bananskivor. ”Var var Markus nu i helgen? Någon konferens, va?”
”Möte i Köpenhamn. Fast jag tror han är på väg till Stockholm nu.”
”Kallar ni bebisen något? Du vet, något smeknamn?”
Stella fnissade. ”Wippen. Förkortning av work in progress. Det låter skitfånigt, men det var Markus som började med det och det fastnade direkt. Och sen har det bara varit Wippen.”
Anna-Karin böjde sig ner och sa ”hallå där inne lilla Wippen! simma lugnt i några månader till!” till magen. ”Hur känns ditt nya liv?”
Stella nickade. ”Under kontroll. Ärligt talat. Det går bättre än vad jag trodde det skulle. Alltihop. Nu är det ny lägenhet som är nästa steg.”
”Men visst kommer ni fortfarande upp på lite sommarlov, du och Wippen?”
”Jajaja. Helt klart!”

Tjugo i tolv stod de alla ombytta, välputsade och/eller sminkade, leende och redo för gästanhopningen. Tio i kom de första gästerna, Torbjörns syster med man. Fem över ett ringde Markus från Arlanda, nyss landad, och pratade med Stella och gratulerade Gunilla. Kvart över fyra plingade de sista gästerna på, de tråkiga grannarna som varit på barndop innan så ”ursäkta ursäkta, så hemskt mycket”. Det fanns fortfarande massor kvar på buffébordet och i tvättstugan stod en orörd gräddtårta. Anna-Karin dansade runt med Alice på höften, för en gångs skull ville hon inte ner, och Linus svansade svartsjukt efter. Inger och Robban satt och jämförde svensk vårdapparat inne i vardagsrummet med varsin välförtjänt whisky i näven. De hade sprungit runt med påfyllningar och disk och mer bröd och vattentillbringare och nya vinglas och servetter hela eftermiddagen.
”Jag ska smita iväg ett tag” sa Stella och lutade hakan mot Gunillas axel där hon stod och sköljde upp likörglas så att de gäster som var kvar skulle få avec de med. ”In till stan en sväng.”
”Nämen?” Gunilla hejdade sig i en rörelse. ”Att du inte bad honom komma hit? Vi har ju hur mycket mat som helst.”
”Och hur mycket släkt som helst också. Inte så värst diskret, eller hur? Men jag kommer tillbaka sen.”
”Vill du ta bilen?”
”Jag ringde en taxi.”
”Åh. Väldigt diskret.” Gunilla log mot henne. ”Lycka till.”
”Tack. Jag kan behöva det. Och du, om någon frågar så säg att jag är..”
”Ute och tar lite luft?”
Stella nickade. ”Mycket bra förslag. Ute och tar luft.”

Sista snutten 13, kap 14, hela kap 15

2006-05-01T15:29:00.000+02:00

Torbjörn satt i köket och löste korsord. ”Det finns kaffe om du vill ha.” Stella vinkade slappt ”nej tack” och gick in till vardagsrummet där Gunilla såg på nyheterna.
”Blev det en kort middag idag?”
Stella satte sig bredvid henne. ”Jag mår skitdåligt.”
”Ja, du har sett hängig ut hela dagen. Lite Cola, jag köpte det och skorpor?”
”Nej, det behövs inte.” Stella lade sig ned med huvud i Gunillas knä. ”Får jag bara..?”
Hon slöt ögonen medan Gunilla började stryka henne över håret.

Kap 14 onsdag
Onsdag. Elva timmars sömn och vakna upp och känna sig överkörd av ett tåg.
Huvudvärk. Bakiskänsla fast det var helt omöjligt.
Grå himmel. Givetvis.

Markus forsade fram. ”Har du ringt, jag tog kontakt med, vi har fått bekräftelse från, bra, såg du att den var fixad också?” i en effektiv avcheckningslista. Det lät som att han var tacksam över att ha fått något konkret att ta tag i, något som hon äntligen skulle tycka att han var duktig och bra på om han fixade, så nu djävlar skulle det fixas. Inte några ledsna och tunga suckar i det här samtalet inte. Stella bara behövde svara ”ja” eller ”nej” på allt.
”Sådärja” sammanfattade han nöjt när allt var avbockat. ”Då tror jag vi har ganska bra koll. Visst inte har vi glömt något nu?”
”Inte du iallafall” sa hon. ”Har du kommit ihåg att vattna blommorna då och då också?”
”Skojar du? Dom rackarna fick vad dom tålde för en tre fyra veckor sen.” Han fnissade till. ”Dom lever och frodas och jag säger godnatt till dom varje kväll och dom ser alltid glada ut. Igår såg jag och fikusen på en film tillsammans, det gillade den särskilt mycket. Tackade och bockade, fick en extra skvätt vatten bara därför.”
Stella drog på munnen.
”Vad har du gjort senaste dagarna?” frågade han.
”Det har hänt en sak som jag måste berätta” sa hon.

Stella gick till Gunilla ute på altanen efteråt. ”Hur gick det?”
”Han ville komma hit, ses, nu. Så han flyger upp imorgonkväll.”
Gunilla nickade.
”Och sen åker vi till Stockholm med samma plan på söndag.”
”Och det känns bra?”
”Efter omständigheterna så, ja.” Stella smålog lite ironiskt. ”Allt är ju relativt. Vi befinner oss inte på en buss som är på väg nerför ett stup. Eller bor i ett översvämmat hus i Bangladesh. Vi är inte arbetslösa. Vi är inte sjuka, ingen har dött, ingen ligger på akuten. Det här är nog.. bra.”
”Och illamåendet?”
”Borta. Så himla typiskt, va?”

Kap 15 Luleå lördag

”Två eller tre flaskor vin?”
”Tv.. tre. Det är fyra och en halv person. Tre.”
Markus lastade ner i korgen. ”Och en eller två eiswine?”
”Två eiswine? Oooh.” Stella höjde ett ögonbryn åt honom. ”Har du blivit big spender?”
”Jag?” utbrast han. ”Är det inte du som står för fiolerna? Det är ju du som har våldgästat dom längst.” Han låtsades ställa tillbaka vinflaskorna. ”Då blir det linssoppa och folköl.”
”Ha ha. Ta en eiswine, ni behöver ju inte bli kanon.”
Markus skrattade till. ”Du har börjat prata Luleå-dialekt.”
”Ne-ej!”
”Använda Luleå-ord. Du brukar inte säga ”bli kanon”, det låter som ett typiskt Anna-Karin-ord.”
Eller ett Max-ord. Det låg helt rätt i munnen på både Max och A-K. Stella vände sig om och gick mot dessertvinshyllan.
”Var det allt?” Markus kom upp bakom henne. ”Vad ska vi ha för dricka till dig? Ett alkoholfritt vin?”
”Nää, för mycket snack och lite verkstad på dom” mumlade Stella när hans arm smög in runt midjan på henne. ”Jag kör på vatten eller läsk.”
”Okej.” Markus hann pussa henne på pannan innan hon drog sig mot kassan. ”Kan man få sig en kopp kaffe nu månne?”
”Men kan du inte vänta tills vi kommer hem?”
Markus såg bedjande ut. ”Jag hann inte dricka innan vi åkte och nu ska du ha mig att springa från ett ställe till ett annat. En snabb kopp bara? Snälla?”
Hon skakade på huvudet. ”Skyll dig själv om du sover till tio.”
”Men jag är trött! Jag har nyss börjat semestern.” Han var tillbaka runt hennes midja igen. ”Vi har ju ingen brådska egentligen. Klockan är inte ens elva och dom ska komma sex. Vad springer vi för?”
Stella skyndade sig att le och hålla med. ”Det finns ett McDonald’s här uppe på Storgatan. Köp en och ta med där.”

”Jag gillar Luleå” sa Markus när de strosade, han, försökte skynda, Stella, mot nästa punkt på handlingslistan. ”Det är väldigt.. nära, allting här. Och grönt, och blått. Och trevligt. Ska vi inte sätta oss på en uteservering en stund?”
”Du har ju redan kaffe!” protesterade Stella. ”Alltså, jag ids inte dra runt på stan i flera timmar, jag vill bara handla och åka hem.” Det kändes som att hennes huvud satt på en pinne som snurrade runt runt runt och hon scannade av Storgatan från höger till vänster och uppifrån och ner hela tiden. Varje minut utan en Falkman-spotting var en lyckad minut, men man visste aldrig hur länge det skulle hålla. Lördag på stan, fint väder, semestertider, mycket folk i farten, när som helst kunde någon poppa upp. Hon kände sig paranoid. ”Jag är trött, Markus, jag orkar inte hålla på och vela runt här mer än nödvändigt.”
”Du skulle ha sovit lite längre” flinade han och lade sin arm runt hennes axlar.
Stella stålsatte sig och lät den ligga kvar. Ett stopp till bara och sen var de klara.

Sen hon hämtade Markus på flyget hade hon hållit dom ifrån stan. Ja, sen hon lämnade A-Ks middag hade hon hållit sig själv ifrån stan. Markus hade fått se Luleå i kvällsskrud på den blixtsnabba tid det tog att köra igenom på väg från flygplatsen och sen hade det varit Björskatan för hela slanten. Väldigt lokala delar av Björkskatan. Centrum till exempel, uteslutet. Det låg ju en vårdcentral med sjukgymnastik där. Ormberget var bättre, det var inte handikappanssat så där hade de varit igår. Örnäset där A-K bodde var okej också, men det var ännu säkrare att bjuda in A-K och pojkarna på fika på altanen på Björkskatan, så de hade de också gjort. Och planen hade funkat. Inkognito. Ingen hade satt upp camping utanför huset.
Nu var det en snabb rush in och ut till stan som gällde. Systemet fixat, bokhandeln kvar, sen snabbt köra iväg därifrån med bilen och handla mat på ett annat ställe. Det andra stället skulle givetvis inte bli Kvantum.

Hon tänkte köpa en present till Gunilla och Torbjörn, en bok av något slag som ”tack för att jag fick bo här och att ni är så himla snälla och nu kom Markus hit och ni är så snälla mot honom också fast ni inte alls behöver, ni är bäst, kram kram”. Det skulle vara något med hobby som passade de båda två, och hon hade kommit på ämnet igår – vandring och fjällvärld. Efter konfererande med A-K så hade hon fått fram att de varit nere i Jämtland förra sommaren och fiskat och vandrat, och i år var det då Norge. Ny hobby som seglat upp på gamla dagar.
Hon släpade med sig Markus till bokhandeln nere i Smedjan. ”Kolla om du ska ha något” sa hon för att få honom att sluta skugga henne som han omedvetet brukade göra när de var inne i affärer han inte valt. ”En sommardeckare kanske?” Markus strosade lydigt, Gud vad han strosade nuförtiden, mot pockethyllan och Stella letade upp hobbysektionen och vandringshyllan.
Det fanns massor att välja mellan, från olika länder och från olika delar av Sverige. Dyrt och billigt. Guider och coffee table-varianter. Till slut hade hon hittat en passande, en praktisk om Sverige som gick att använda och inte bara skulle vara snygg att bläddra i. Hon vinkade till sig Markus för att godkänna valet och han tyckte boken såg bra ut. Han ställde sig i kön, som var några personer lång, och Stella kikade snabbt på kokböckerna och vinguiderna som fanns bredvid vandringen. ”Hälsa och lyx, bästa kombinationen!”. Då och då ett ögonkast mot kön som rörde sig otroligt långsamt trots att det bara var två personer före Markus. Det verkade vara en segstartad sommarvikarie som skulle läras upp. Hon hade dessutom fått ett återköp på halsen.
När det äntligen var Markus tur som nästa person och Stella skulle gå fram till honom kom Johan in i affären. Johan som i the Johan Falkman. Johan som i ”titta! där är han!”, ”kom ihåg det, absolut inte röra” och ”vet du hur mycket jag gillar dig”-Johan. Stella drog sig blixtsnabbt bakåt igen. En vanlig lördag på stan, näst sista dagen ledig av hans första semester, ute och handlade lite bara. Svart t-shirt, den blå munkjackan ihopknölad i knäet, en ”inget speciellt på gång”-min i ansiktet. Så såg han ut.
Johan styrde fokuserat direkt mot pockethyllan utan att svepa med blicken över affären och Stella drog sig ännu mer fokuserat bakåt in mot hobbysektionen där hon inte syntes lika tydligt, om man inte letade. Johan tittade på hyllan i mindre än femton sekunder och sen valde han ut två böcker. Han visste vad han skulle ha. Sen fortsatte han mot kassan och Stella hukade bakom gratulationskorten. Han hade inte sett henne. Om hon gick ut i en stor vid båge, tryckt mot väggen, så skulle hon kanske kunna ta sig förbi utan att han såg henne, för nu stod han där i kassan efter Markus med ryggen mot henne. Hon började sin inkognito-förflyttning samtidigt som det blev Markus tur. När han plötsligt vände sig om och spanade efter henne hade hon hunnit halva sträckan.
”Får jag ditt medmera-kort?”
Johan stod på tur bakom honom, intet ont anande.
Stella skakade tyst på huvudet men Markus gav sig inte utan vinkade bestämt fram henne. ”Stella, jag får rabatt på en av böckerna med det.”
Johan tittade upp då, först på Markus, tog in honom. Han visste ingenting om Markus förutom att han hette Markus, skulle bli pappa och att han gillade att fota på fritiden. Det såg ut som att han processade människan framför honom och insåg att nej, den här personen pratade inte norrländska och ja, han hade kallat på någon som hette Stella, och ja, han såg ut att vara i rätt ålder. Tre potentiella av tre möjliga. Och sen vred Johan, sakta, på huvudet och såg ut över butiken i samma riktning som Markus. Och hittade henne. Stella som i Stella Lundman, egocentrerad blåljugare, sanningsundanhållare och självupptagen kattvakt.
Johans ”inget speciellt på gång”-min i ansiktet svajade till och sen kom det där strama, ihopknipna som hon kände igen från förr. De tidigare gångerna hon gjort det här. Han sa inget, han höjde inte handen, han log inte artigt, han höll bara sin min medan Stella grävde runt i sin väska och på något sätt fick fram sin plånbok. De stod båda två och iakttog henne, Markus och Johan, när hon lyckades sätta ena foten framför den andra och ta sig fram till kassan med brännade kinder.
Hon sträckte fram kortet till Markus. Sneglade på Johan. Han hade vänt sig mot disken, stod snett från henne inte mer än en meter bort, men han såg stint inte på henne.
”Då så” sa Markus. ”Och så ska vi be att få vandringsboken inslagen.”
”Det behövs inte” protesterade Stella som ville därifrån så fort som möjligt. ”Jag gör det hemma.”
”Varför det?” Markus log mot kassörskan som om det var henne han diskuterade med och inte Stella. ”Det är en present. Jo, slå in den, här.”
”Men de andra är inte presenter?” frågade sommarvikarien.
Stellas blick gled från Johan till ”de andra” på disken. En hel hög. Hennes fjällbok, en pocket, tre andra böcker.”Ska du ha allt det här?!” kom det ur henne innan hon hann hejda sig.
”Jag har pengar” sa Markus, ett av deras interna skämt. ”Och dom verkade bra.”
Hon som var upplärare började slå in fjällboken, och sommarvikarien fixade transaktionerna med Markus. Plågsamt långsamt. Hur bra för omsättningen var det att ha en sån här zombie i kassan? Böckerna skulle ju fasen hinna gå ur tryck innan hon lyckats ta betalt för dem. Stella, och det betydde Johan också, såg hur tydligt som helst en Håkan Nesser-pocket sega förbi tillsammans med en historie-bok om något slag eller krig eller liknande, Markus Kvitt eller Dubbelt-ämne om han skulle välja något, och sen som toppen på moset två graviditetsböcker som inte direkt skyltade med diskreta framsidor. Bebisar och niomånadersmagar. Stella kunde inte hålla inne en suck.
”Dessutom är ju alla på sätt och vis presenter till dig och mig” sa Markus gulligt till henne som svar på sucken. Han trodde nog att hon bekymrade sig för pengarna han sprätt iväg. ”Det kan väl vara kul att läsa lite.” Han smålog och strök henne över kinden. ”Tycker du inte?”
Markus kändes så lång, så provocerande lång och kroppskomplett. Och han tog så mycket på henne. Han fick ta så mycket på henne. Det kändes som att dom två tillsammans, Stella och Markus, var en manifestation av parlycka, välmående och framgång. Handlar massa böcker utan att tänka efter, bär på System-kassar också så det vankas tydligen fest ikväll, parfest såklart, och nu står dom och bekräftar varandra vid kassan, och så ska dom till råga på allt ha barn. Så tydligt att det var ett fullständigt, innehållsrikt liv, ett som man var jättenöjd med och jättegärna ville hoppa tillbaka till. Det är inte som det ser ut, ville hon viska till Johan. Du, jag lovar, det är inte som du tror. Tänk inte att... ”Snart klar” fortsatte Markus väldigt gulligt. ”Trött?”
”Ja.”
”Hungrig? Vill du äta något?”
Sommarvikarien var mot alla odds färdig och sträckte fram medmera-kortet igen. I förvirringen vem som skulle ta det, Markus eller Stella, fumlade Stella till och kortet flög ner på golvet, landade precis bredvid bakhjulet på Johans stol. Både Johan och hon tittade synkroniserat ner på det, och egentligen var det säkert en titt som varade knappt en sekund, men den kändes mycket längre. Givetvis, tänkte Stella bittert, vad mer kan gå fel? Vi har sex, jag är en idiot, han kommer in här, jag är med Markus och shoppar mig ännu lyckligare. Blir nästa grej att jag tar ett litet snedsteg och faller omkull över Johan, för extra symbolik?
Johan böjde sig ner och plockade upp kortet.
”Ursäkta” sa Stella, nu antagligen med pionröda kinder. ”Förlåt.”
”Ingen fara” svarade han lågt. Sen la han kortet i handen på henne och vek hennes fingrar över det, på samma sätt som när hennes farfar gett henne pengar när hon var liten och inte velat att hon skulle låta dem rinna ut och tappa bort dem innan de nått fram till kiosken.
Det strama och ihopknipta var borta hos Johan när han såg upp på henne. ”Hej” sa han ännu lägre, så gott som ohörbart, ett ”hej” som bara hon skulle få.
”Hej” viskade hon tillbaka på samma sätt. Johan höll kvar blicken, Stella lät sig hållas och hoppades att hon kunde få över allting hon tänkt sista dygnen till honom. Jag var vaken kl 09.11 imorse. Jag har skrivit sjutton sms som jag inte har skickat. Jag har haft tjugoåtta telefonsamtal med dig, i fantasin. Jag kommer hela tiden på nya saker jag måste säga. Jag är så ledsen, Johan. Förlåt. En blick som sa mer än tusen ord. Förlåt förlåt förlåt. Fast det var väl bilder? Det kunde hon skriva under på. Förlåt förlåt förlåt.
”Sådärja.” Markus var klar, presenten inslagen, allt nerpackat. ”Nu?”
”Bilen.” Stella var tvungen att bryta Johan-blicken och hon fick en av bokpåsarna i handen.
Hon vände sig om när de var ute ur affären, på väg mot rulltrappan. Hon hoppades att Johan skulle se på henne, och det gjorde han. Stella nickade, en sista hälsning, och han gjorde samma.

”Det känns som att jag inte hängt med i svängarna.” Anna-Karin följde fräckt med Stella in på badrummet när grillspetten var uppätna. Dom hade gjort så jämt när de var fjorton, om de höll på och prata om något viktigt och inte ville låta triviala saker som ett toabesök stoppa samtalet . ”Hur bestämde du dig? Var det bara att all press med bröllopet försvann? Eller var det barnet?”
”Vem har sagt att jag har bestämt mig?”
”Ni två kanske? Han kommer hit och han beter sig som en äkta äkta man, och du verkar inte ha så mycket emot det?”
Det gjorde han. Uppmärksamhet, förbipasserade smekningar i ryggslutet, blickar, delat värdskap, lite handhållan här och där, biffgrillning och vinpåtrugare. Allt satt som en smäck. Markus Wahlberg, poster boy för Äkta Man. Han hade sakta men säkert motat in sitt område igen. När de möttes på Kallax hade de båda varit reserverade och lite spända, precis som hon förutspått. Det hade varit skönt att ha Gunilla och Torbjörn med som distraktioner under middagen den kvällen. Dom hade uppträtt som proffsvärdar från första sekunden och fast dom egentligen bara träffat Markus lite grann förut och inte direkt kände honom, uppträdde dom som att han varit efterlängtad i veckor.
Markus hade sett annorlunda ut, eller så hade Stella glömt små detaljer i hans utseende. Att munnen krökte sig si, att han rörde ögonbrynen så. På sätt och vis var det som att se en ny Markus. Och så visste hon inte precis hur hon skulle vara, hur dom skulle vara. Dom hade hälsat med en försiktig kram på flygplatsen, och han hade lagt handen på hennes mage och dom hade lett och kuttrat lite över det, men sen hade dom dragit sig ifrån varandra. Det var blygt i början. Precis som hon förväntat sig. Efter middagen hade dom gått upp på övervåningen, han skulle sova i Peters rum vägg i vägg med hennes. Dom hade satt sig mitt emot varandra i fåtöljerna som stod i allrummet utanför och hon hade tänkt att nu kommer det, nu blir det allvar. Men det kom inte det. Och det hade inte kommit än. Lite bröllopsprat, men sen var det ämnet färdigt. Dom hade snabbt gått över till vanliga saker, helt odramatiskt prat. Till och med roligt och skämtsamt efter ett tag. Det var som att dom var ett normalt par igen, och på sätt och vis var det otroligt skönt fast allt det andra som måste sägas fortfarande låg och gnagde någonstans där i bakhuvudet. Men Markus hade kanska anammat samma tanke som henne, så länge de var där uppe i Norrland var det semester som gällde, och allvaret fick vänta till Stockholm.
”Det är fortfarande att tänka efter och känna sig för utan stress som gäller” sa Stella.
”Vet han om det?”
”Oh ja.” Stella var klar så A-K avlöste henne. ”Kommer du ihåg att jag sa att han skulle sätta sig på nästa plan om han fick veta att jag var gravid? Där har du det. Rätt och slätt. Enkel matematik.”
”Men varför ville du ha hit honom, nu? Du skulle ju ändå hem om två dagar.”
”Det är en månad sen vi sågs. En hel månad.”
Anna-Karin såg noga på henne. ”Kommer du ihåg när du sa att jag var lika dålig som dig på att ljuga? Är det något annat som har hänt?”
Stella viftade bort det. ”Ser du inte att vi måste gå vidare till fas två?”
”Vad är fas två?”
”Att börja diskutera igen. Hur kan vi det om vi är på hundra mils avstånd? Jag tyckte det var dags. Och jag vägrar bli en ny Inger och Sten, aldrig.”
”Men Stella Pella.” Anna-Karin kramade hennes arm och såg ganska orolig ut. ”Du och Markus blir aldrig några Inger och Sten. Ni har inte ens tio procents chans på det. Säg inte att det bara är därför som du gör det här! Redan. Innan barnet ens är fött så går du runt och tänker att ni måste hålla ihop. Det kommer aldrig att funka då, jag lovar.”
”Självklart inte. Jag älskar honom, det har jag gjort hela tiden, och det... På sätt och vis kan jag känna förståelse. Du vet, saker och ting händer och ingen är ju perfekt.” Anna-Karin tjöt men Stella fortsatte prata. ”Jag har bestämt mig för att vi måste göra ett seriöst försök. Vi är skyldiga det innan vi kan gå vidare till nästa steg. Och jag vill det.”
”In i fas tre?”
”Vad är fas tre?”
”Ingen djäkla aning.” A-K suckade. ”Ring Hillary Clinton och fråga.”
Stella blängde till på henne. ”Det där var elakt!”
”Förlåt. Det var menat som krasst. Direkt från hjärtat på en luttrad mamma med sex års erfarenhet. Men jag får väl lita på dig.”
”Jaaa...” Stella suckade också. ”Men vi har fem år ihop, fem bra år innan. Och nu ska vi ha barn. Varför ska jag slänga bort det så här snabbt? Jag kan inte det.”
”Nej, nej.” Anna-Karin ändrade sig och höll med. ”Och jag har ingen erfarenhet av hur man ska lösa sånt här, så lyssna inte på mig. Känn efter noga bara.”
Dom sa inget mer om det utan gick ut till de andra i köket.

”Är du nöjd med kvällen?” frågade Markus när han stod och diskade vin och likörglas och Stella satt och höll honom sällskap vid köksbordet.
Jesper och Linus hade hunnit somna i varsin soffa och klockan blivit efter elva innan middagen var över. Vartenda grillspett hade gått åt, isvinet gjort succé och minsta lilla äppelpajsmula var uppslickad. Present-vandringsboken hade Torbjörn redan tagit med in i sovrummet för att läsa i innan han somnade. A-K hade kramat henne och beordrat henne att komma tillbaka nästa sommar, börja skola in bebisen direkt på Luleå-sommarlov, och Stella hade lovat att göra det.
”Ja” svarade hon lågt. Markus såg på henne över axeln och hon gick upp och lutade sig mot hans rygg, kopplade ihop händerna på hans mage. Hela dagen efter trippen till stan och bokhandeln hade hennes humör sjunkit lägre och lägre. När de kom till mataffären och råkade börja smådiskutera grillspett eller biffar till middagen, han tyckte biffar och det gjorde inte hon, hade hon varit på vippen att börja störtgrina. Markus blev ganska förskräckt och älgade snabbt iväg efter en färsk bulle från butiksbageriet som han tryckte i henne på plats och sen lät han henne utan diskussion få igenom precis alla sina önskemål på resten av inköpslistan. Det hade bara gjort att störtgrinandet låg ännu närmare, så när de kom hem hade han milt föreslagit att hon kanske borde vila lite. Sen hade han fortsatt i samma hänsynsfulla stil och tålmodigt parerat alla hennes vresiga utbrott under matlagandet. Hon hade kunnat föreslå vad som helst och han skulle bara ha nickat åt henne och sagt ”bra idé, det fixar jag, älskling!”. Stella muttrade och torkade tårarna som hängde i ögonfransarna mer eller mindre permanent och kände sig omväxlande skyldig, omväxlande i sin fulla rätt som gravid och/eller det första otrohetsoffret. Ju snällare han blev, ju mer skyldig kände hon sig. Ett Johan-erkännande, ”jag klarar fan inte det här längre!”, kom närmare och närmare för varje minut tills Gunilla trädde in i köket med något slags sjätte sinne och beordrade att få hjälpa till. Hennes närvaro dämpade allting och Stella lyckades hejda bekännelserna.
Markus åååh-ade mjukt nu när hon kramade om hoonom men fortsatte metodiskt diska glasen. Stella borrade in näsan i hans skjorta. ”Vad tyckte du?” frågade hon och han svarade ”jättebra” utan att behöva någon betänketid. ”Jag gillar allihop, och du och A-K är ju så... Inte lika, men ändå lika, på något vis. Nog olika för att ni inte ska bli irriterade på varandra, utan bara irritera oss andra med era interna gamla skämt och fnittrande.”
Stella log lite mot hans rygg. ”På ett sätt känns det som att inget har hänt eller förändrats sen vi fyllde femton. Men det har det ju.” Hon höll om honom ännu hårdare. ”Du var så snäll idag, trots att jag var så..”
”Lite hormonell kanske?” föreslog han mjukt.
”Ganska skitjobbig kanske?” avgjorde hon.
Markus vände sig så att dom stod mot varandra. ”Du får vara hur skitjobbig du vill” sa han. ”Det gör inget. Huvudsaken är att vi är på samma plats, inte sitter i varsin ände av landet. Jag kan lätt ta hundra skitjobbiga dagar till om det är det som behövs.”
Åh Gud. Hon suckade tungt. ”Jag klarar fan inte det här längre!”
”Vi har massor att prata om och ta tag i. Massor” sa hon mot hans bröstkorg. ”Jag tycker vi ska gå till en psykolog och få proffshjälp.”
Markus var helt med på det.
”Och jag skiter helt i bröllopet nu, det spelar ingen roll längre.”
”Absolut inte” höll han med.
Hon kände hans mage sjunka upp och ner när han andades, och hur hans händer var varma på hennes rygg. Han var lite fuktig i pannan och på överläppen av att ha fejat runt i köket och framför grillen hela kvällen. ”Vill du börja nu eller vill du sova?” Han strök henne upp och ner över ryggen.
”Sova” sa hon. ”Eller, vill du?”
”Jag är slut.” Han tog ett djupt andetag. ”Och det har varit så skönt att vara mer som vanligt med dig här. Alltså, missförstå mig inte, jag försöker inte glida undan, men det var så länge sen vi var så här. Som vi brukade vara.”
Dom gick upp. Hela övervåningen för sig själva. Det hade känts så lyxigt när hon och Stefan var där, att Peter och Anna-Karin hade en egen våning. Varsitt rum och sen ett stort allrum med en gammal teve och en stereo, och ett eget badrum med dusch. Höjden av lyx då. Nervöst nu. Markus lät henne gå före på badrummet, som alla andra andra kvällar, och som alla andra kvällar satt han avslappnat i en av fåtöljerna och gjorde ingenting när hon kom ut därifrån och signalerade att hon var klar. Han tittade in i hennes rum efter sin sejour och hon låg i sängen och läste. Iallafall såg det ut så eftersom hon höll i en bok och hade sänglampan tänd.
”Vilken tid ska vi stiga upp imorgon?” frågade han. ”För planet?”
”Halv nio? Vi behöver inte åka dit så långt före.”
Han tryckte in det på sin mobil. ”Okej. Sov så gott.” Ett litet leende och sen gick han in på sitt rum. Drog inte igen dörren efter sig, också det samma som tidigare kvällar. Hon hörde att han tog av sig kläderna och hängde upp dem på stolen, hur sängen gnekade till när han lade sig i den, hur han andades ut när han sträckte på sig. Gissade hon. Och sen lite få till en bra sovställning-ljud, och sen tyst och lugnt.
Stella lade bort sin bok, släckte lampan.
Fas två. Välkommen.

Mer kommer.. snart

2006-04-30T12:45:00.000+02:00

Lite uppdateringstunt sista dagarna här.. Jag håller på med ett annat skrivprojekt som är lite mer brådis, så skrivo har varit aningen nedprioterat. Men men, snart kör jag på det igen. Det är, faktiskt, inte SÅ mycket kvar nu på den här historien!

I början, allra längst tillbaka i de första inläggen, var det lite namndiskussioner och prat om namnet Stella bla och att det fanns flera böcker med Stellor redan. Jag kunde inte komma på en enda jag läst då, så jag behöll Stella som Stella. Igår hittade jag en; Stella i The distance between us av Maggie O'Farrell. Gillade inte den boken, men namnet satte sig någonstans i bakhuvudet alltså. Men NU kommer jag ju inte att byta det namnet, och inte pga EN annan bok. Jag gillar verkligen Stella som namn plus att det skulle bli helt fel att döpa om henne till... Ann-Sofie... eller något i det här läget. Alla namn och allt sånt har satt sig för permanent för mig nu, och det känns skönt.
Det känns som att det är en av anledningarna till att jag har skrivit om och skrivit om och nu äntligen är nöjd - jag har fyllt ut människorna mer och mer nu, så saker de gör (som jag kommer på dårå, men det är ju ändå de som gör det) blir mer logiska i samspel med hur de är. Flummigt? Insnöat? Ett exempel - i några gamla versioner här i arkivet så har Johan och Stella fler gånger av kroppsnära samspel (det var en fiffig formulering det) av bra kvalité. Och det var ju kul för mig, men det kändes ändå fel, för de två. Nu när det är precis motsatt stämmer det mycket bättre.
Tack alla besatta timmar med den här historien i huvudet för de insikterna!

Fixat slut av 13, och så i 14:e

2006-04-24T20:42:00.000+02:00

Slutet av kap 13
Vet du hur mycket jag gillar dig, tänkte hon. Vet du hur mycket jag vill att du ska gilla mig? Trots all smart skit jag häver ur mig, och alla djävla brasklappar, det är det jag vill, jag vill att du ska gilla mig.
Sättet han såg på henne förändrades och hon kände direkt samma i sin kropp, hur hon blev blixthet, medveten om alla ställen där de nuddade vid varandra. Hennes knän mot hans lår, hans axlar vid hennes arm uppe på ryggstödet. Hur hennes hand inte stoppade hans andra när den kom upp till hennes ansikte, ramade in det nu, hur varma de var, och hur han höll om henne och drog in henne närmare sig och hennes händer fick smeka över håret kinderna munnen halsen på honom precis som hon ville och han blundade och bet sig i läppen och höll om henne.
Någonstans fastnade de i varandras blickar igen, och Johans grepp om henne släpptes efter. ”Nej” sa hon lågt, borrade in sig mot hans hals igen.
”Jo.” Hans händer fick fast i hennes, höll ner dom längs sidorna. ”Vänta.” Han såg på henne, lugnade ner, och ner. ”Stella.” Släppte henne helt och lutade sig tillbaka i soffan, med passiva händer, väntade ut henne. En blick som sa ”vill du det här? säkert?”.
Hon kunde resa sig och gå nu. Det var fortfarande okej. Det hade hänt för mycket, men inga kyssar eller slickningar eller bit, inget fullfjädrat sex, bara lite kramar och hångel. Han skulle inte ringa längre, men hon kunde åka tillbaka till Stockholm och glida in i sitt riktiga liv utan större problem. Om hon bekände det här för någon, Cissi, skulle hon säkert få höra något tröstande i stil med ”men så farligt var väl inte det, va?”. Nej, var det det?
Eller också hade det blivit för sent för länge sen, redan förra söndagen, när han bjöd henne på middag och hon inte sa. Eller när hon började vakna på morgonen och tänka ”Johan!” och det kunde hon inte ens sätta en tidpunkt på. Eller när hon började drömma om honom på nätterna, exakt de här händerna och exakt den här doften. De behövde inte göra något mer, det var redan för sent. Men hon kunde gå nu om hon ville. Tacka för kaffet. Ta bilen och köra hem, ringa Markus och berätta hur fina blommorna var. Springa på Ormberget, träffa Anna-Karin, inte handla godis på hela veckan. Åka hem till Stockholm. Ringa de där samtalen. Kalla in all hjälp som gick att få.
Hon böjde sig fram och kysste honom.

Efter flera sköna, långa kyssar och massa händer överallt frågade han om hon ville flytta sig till sängen. ”Mm” mumlade hon lågt till svar.
”Vi måste inte” mumlade han tillbaka och Stella gick in och lade sig.
Det blev nervöst och stressat, som att de bara hade några få, ovissa minuter på sig och inte en sekund längre. Tänder som slog i varandra, kläder som bara halvt revs av, haka krockade med näsa, en behå som inte hyskades upp utan bara sköts upp, osmidiga och klumpiga rörelser. När som helst kunde någon ångra sig och säga ”vänta, vänta” eller ”stopp, vi kan inte”, så det gällde att passa på. Men ingen sa det.
De föll isär, svettiga och andfådda, när de var klara. Stella rullade över på rygg, andades ut, fick tag i hans hand som hon höll om.
”Vänta, jag ska bara..” Johan drog åt sig handen. Upp med brallorna och gylfen, ner i stolen igen, så snabbt att hon knappt hann reagera. ”Är du törstig? Vatten? Eller apelsinjuice?” frågade han på väg ut ur rummet med ryggen mot henne.
”Eh... Vilket som.”
Stella låg kvar i sängen och väntade. Det dröjde. Hon hörde att han gick på toaletten och sen in i köket, rumsterade om, kranen spolade. Sen blev det tyst och minuterna på klockradion tickade iväg men han kom inte tillbaka. Till slut gjorde hon som han, drog upp trosorna, ordnade till linnet, gick ut i köket.
Juice i tillbringare, på en bricka med två glas. Fint och färdigt. Men Johan satt vid bordet och läste en tidning, och han var inte på väg tillbaka ut till henne.
”Vad gör du?” frågade hon.
”Nej, inget, förlåt.” Han log mot henne, ett artigt Marika-leende. ”Jag kommer nu.”
Han såg besvärad ut, han lät konstig, och Stella kände sig med ens generad och för naken i sitt linne och sina trosor. Tjock, cellulitig, ful, fel. Otrogen och hemsk. Som en kåt och speedad crazy woman, mycket oattraktiv, som slängt sig på honom. Han ville inte ha henne, där.
”Det är ingen stress.” Hon vände på klacken och gick in i sovrummet igen, hittade jeanskjolen vid fotändan av sängen, väskan som låg på vardagsrumsbordet, sandalerna nedanför soffan, på med det. Johan satt kvar i köket hela tiden.
”Går..” Han fick harkla sig. ”Går du nu?”
”Ja.” En kort blick på honom när hon stod med handen på altandörrshandtaget. Du kan slappna av nu. ”Vi hörs?”
Han nickade. ”Okej. Hej då.” Samma stela röst.

Kap 14 Luleå tisdag

Första gången med Markus hade kommit till av en slump. De hade bestämt att ses på lördagen för han skulle ut med kompisar eller jobbet eller vad det var på fredag. Hon skulle hem direkt och städa och fixa till sin lägenhet på kvällen. Handla nya servetter och byta handdukar och skrubba badrummet och torka av teven och damma soffkuddarna så att allt var skinande rent till dagen efter när han skulle komma på middag. Första gången han var hemma hos henne. Men Cissi hade velat ha med henne på bio först, och hon lyckades med sin övertalning.
Det var en fin vårkväll, och efter bion hade ingen av dem lust att åka hem än. Så de gick på närmsta bar och tog en drink och pratade inte om filmen som var trist. Och så skrev Stella ett sms och Markus svarade och han var inne i city någonstans, och det blev fler sms och fler drinkar och till slut var hon och Cissi på samma bar som han och Cissi signalerade ”I like him!” och Stella spann över hans kropp som kom tätare in mot hennes och hans arm som gled över hennes ända medan Cissi pratade och inget märkte. Och sen följde han med henne hem i taxi ”bara för att släppa av henne” fast hon bodde åt ett helt annat håll än han. Och när de kom fram till hennes port så ”kunde han ju lika gärna komma upp ett tag nu när dom ändå var där” tyckte hon.
Dom fick kyssas över återvinningskassarna med gamla DN i hallen, och i köket hånglade dom förbi senaste dagarnas disk som låg i blöt i hon, och i sängen föll dom inte ner på nya, krispiga, fräscha lakan. Men det spelade ingen roll. Det var en flämtande film-bra första gång. En sån man inte har på riktigt. Och gång nummer två och tre fortsatte i samma fantastiska stil.
På morgonen, lördagen, vaknade dom tidigt, mycket tidigit. Inga klagomål på fjärde gången heller.
”Gomorron, gomorron” pustade Markus till henne sen. ”Du var uppe med tuppen, du. Har du något viktigt på gång idag eller?”
”Jag ska handla god mat och tokstäda hela lägenheten så att du får ett gott intryck av mig när du kommer hit första gången och tänker att jag minsann är en tjej värd att satsa några dejter till på. Så du får nog gå snart så jag hinner med allt, serru.”
Han log. ”Jag är ganska bra på att panta flaskor och skrubba badkar och diska pannor och sånt. Och om jag får en inköpslista i handen så lovar jag att jag kommer att leverera.” Han började pussa sig nerför hennes mage. ”Och dessutom lovar jag att gå omkring och blunda hela dagen om du kräver det.”
”Du menar att du vill stanna alltså?”
”Jag menar ju det alltså.” Han skedade in sig tätt bakom henne. ”Men bara om du tror att du kan ha någon nytta av mig alltså.”

Till Stellas förvåning var klockan inte fem när hon vaknade efter Johan-kvällen. Inte sju heller. Den var åtta, efter åtta, och hon kom inte ihåg att hon vaknat till en enda gång under natten. Sovit på gott som om ingenting ovanligt hänt. Ingen schizo-Stella som tagit initiativ. Ingen Annan Man som rört, smekt, kysst och haft sex.
Hon hade varit övertygad om att hon skulle ha blåmärken, sugmärken, bitmärken, brännmärken, något slags märke, som bevis idag, men det syntes ingenting när hon inspekterade kroppen. Inte ett enda litet märke som visade vad som hänt. Inget som skulle lysa lång väg och få Gunilla att säga ”hur har du fått det där?”. Inte ens doft. Hon hade sniffat sig på armarna innan hon skruvade på duschen. De luktade bara hon. Hon drog händerna genom håret och luktade på dem, ingenting. Som vilken normal morgon som helst utvärtes, fast hela tiden med Johans händer, lukt, smak, hår, läppar, tyngd, känsla och röst invärtes. Där Markus borde vara.
”Blev det sent igår?” frågade Gunilla när Stella stapplat ner till köket.
Hur han andats, hållit i henne, kysst henne, bitit henne. Hon och Markus hade varit berusade och avslappnade, kåta, glada och nojsiga, börjat ofokuserat och blivit mer och mer målmedvetna ju längre det gick.
”Elva kanske” mumlade Stella till svar medan hon hällde hett vatten i en kopp och började doppa en tepåse upp och ner.
Hur hans svett smakat, hur han hävt upp henne ovanpå sig, hur han blundat när. Hon och Johan, osäkra och nervösa. ”Är det här okej? Säg till om jag är för tung? Går det här bra?”. Hennes ängsliga frågor till honom och hans korthuggna svar. ”Ja. Nej. Det är bra.” Från början till slut.
”Då hade vi ju precis lagt oss. Jag var så trött hela kvällen. Men gick det bra?”
Hårsträngen från naveln och ner. Hans blåa kallingar. Håret på bröstet. Markus var blond och mjuk, en bröstkorg och en mage som man såg svettdroppar glida nerför. Johan, mörk och sträv, låta händerna dras över, känna.
”Sådär.” Stella doppade vidare. Som finish hade hon kört till den där dygnet runt-öppna macken de gått förbi på sushi-promenaden. I en halvtimme hade hon suttit i bilen på parkeringen och hållit en öppnad Cola-burk i handen. Känt det som att hon tittade på folk eller tänkte eller smälte, men när hon åkte därifrån hade hon inget minne överhuvudtaget av något hon sett, tänkt, eller smält. Colan hade hon bara öppnat dörren och ställt ut på marken, inte druckit en droppe av.
”Ska du med på promenad om en trekvart?”
Markus hade dragit in henne mot sig, viskat ”Stell..!”. Johans stela leende och besvärade röst ”gå, nu”.
Stella tittade ut och såg en klarblå himmel och sol på andra sidan fönstret. ”Njaaeej. Kanske senare.”
”Markus ringde igårkväll, medans jag kommer ihåg det” sa Torbjörn.
”Om vad? Sa han något särskilt?”
”Nej, bara att du kunde ringa.”
Stella tog en till tugga av sin smörgås och sen kände hon hur allting var på väg upp och fick rusa ut till badrummet för att spy.
”Jag hade alltid skorpor och ett glas vatten vid sängen, och så åt jag det så fort jag vaknade” sa Gunilla som kommit in till henne efter en stund. ”Då gick det oftast bra med frukost sen.”
”Jag vet inte om det är det.” Stella hängde matt över toastolen, vågade inte släppa taget ifall det skulle bli mer. ”Det här är första gången.”
”Det kan vara bra att ta det lugnare än vanligt på morgonen också. Ligga och morna sig innan du kliver upp. Inte rusa.”
Stella torkade sig i ansiktet med pappret som Gunilla gav henne. Kallsvettig i pannan och tårar på kinderna. ”Jag prövar det imorgon.”
Gunilla klappade henne på ryggen. ”Du får se vad som passar dig. Men lägg dig och vila en stund nu, gumman.”

Anna-Karin ringde medan de var ute på stavgången. Hon bekräftade dagens middag, vid fem, fast Stella kunde ju dyka upp precis när hon ville om hon behövde använda datorn innan, och killarna och Robban skulle åka till Pite Havsbad så de skulle bli en lugn och exklusiv liten bjudning ikväll.
”Hur är det? Du låter lite seg?” avslutade A-K. ”Du har inte ångrat dig om igår, va?”
”Vaddå?” undrade Stella förskräckt. Tänk om Gunilla sagt något, trots allt?
”Bröllopet.”
”Åh, ja. Nej, det var bara bra. Men jag spydde imorse.”
”Jahaaa. Mår du fortfarande dåligt?”
”Nej, det gick över fort, men jag blev lite..”
”Lite kymig. Jag fattar.” Anna-Karin lät som ett gravidproffs. ”Ta det lugnt och vila idag, sov en siesta innan du kommer. Och så har du vatten och kex vid sängen imorgon så kan du stoppa i dig det direkt du vaknar. Ibland hjälper det.”
Stella log. ”Gunilla har redan lovat handla skorpor åt mig.”
”Ha ha. Du ser. Vi ses snart.”

Anna-Karin hade i sann festanda köpt några alkofria öl och en flaska alkofritt vin till henne så Stella fick pressa fram entusiasm och glädje över det. Parasollet var uppspänt på verandan och bordet var snyggt dukat och plockfärdigt med dip, morötter och selleristavar. Stereon var flyttad till köksfönstrena som stod på vid gavel. En mycket förväntansfull min från Anna-Karin när hon knäppte på den och Howard Jones strömmade ut. ”Lägg av!” tjöt Stella och hoppades att det lät och såg riktigt förtjust ut. ”Har du sparat dina gamla band?”
”Det är cd, baby.” Anna-Karin dansade runt lite med sin drink och svängde på höfterna. ”All gammal skit kommer ju ut i best of-samlingar nuförtiden. Tv-shop! Världens grej. Har du inte sett reklamen för den här? Best of the 80s. Jag kunde då inte hålla mig från att köpa den. Wham, Last Christmas, Neverending Story, Rock me, Amadeus och Madonna, alla våra gamla godingar!”
Stella log matt. En hel cd med gamla godingar. Sommarlov, Björkskatan, och sommarlovsgrannkompisars storebrorsor. ”Åh” pressade hon fram. ”Världens grej.”
”Ja, du ska få se!” Anna-Karin märkte inte hennes falnade entusiasm. ”Första gången jag satte på den här var det som att se en film, man kommer ihåg hur mycket som helst som man trodde att man glömt bort. Helt magiskt! Det och en Date spraydeo Jessica och lite HubbaBubba så hade det varit total memory lane.” Hon fnittrade. ”Så det var ju det givna soundtracket ikväll, eller hur?”
”Ja, eller hur.” Stella svepte sin alkofria välkomstdrink och önskade tyst ett förbud på att prata om allt som hänt mellan deras födelseår och imorse klockan åtta noll noll. ”Det blir säkert kul.”

Medan kolen blev grillkol gick Stella upp till arbetsrummet. Flera rsvp-mejl på gårdagens ”tragiska besked” som någon kallade det för. Tragiskt är väl att ta i, snörpte hon. Det är ju ingen buss med hundra personer som kört av en bro. Sånt är tragiskt. Det här är.. olyckligt.
Hon printade ut listan med de som inte svarat och mejlade till Markus att det var lättast om han kontaktade dem, eftersom hon inte hade nät och inte kom åt telefonnumren lika lätt och yada yada yada. Sms-ade honom om det också för säkerhets skull efter att återigen ha öppnat en mobil som var överfull av meddelanden från gäster. ”Ring om du vill, ska vi ta en fika?, så fruktansvärt tråkigt för er, lycka till nu att ta tag i den här processen.”
”Stella!” ropade A-K nerifrån efter ett tag. ”Är du klar snart?”
”Kommer!” Stella avslutade och fick precis ett sms från m ”ok. kan ringa dig sen. hemma vid 9? jag på väg t trän nu. puss hej”.
”fint” sms-ade hon tillbaka. ”träna lugnt. hörs.”

Back to the 80s cd 2 och grillad lax med couscous och grönsaker. “Kommer du ihåg den här?” Anna-Karin slog på Maria Magdalena med Sandra.
Stella nickade. ”Markus håller på att söka nytt jobb. Han har mejlat massa företag och såna han pluggade med. Visst är det bra? Han älskar ju det där jobbet och trivs hur bra som helst, så jag tycker det känns.. Att han gör det. Det är bra.”
”Ja, skitbra.” Anna-Karin log saligt. ”Jag tänker bara på Laura när jag hör den. Jag minns inte om du var med då men hon hade fått den här singeln och var helt galen i den, lyssnade alltid minst tio gånger i rad, och sen någon vecka efter så ”råkar” hennes brorsa tappa fodralet med den i, och den faller ut på en kant på det där glasbordet dom hade i vadagsrummet och det blir ett stort jack. Helt omöjligt att lyssna längre. Hon blev helt vansinnig, världens Laura-utbrott.”
”Sa jag att jag fick en stor bukett av honom igår också? Markus. Tjugofem rosor, helt enorm, du skulle se den.”
Anna-Karin wow-ade pliktskyldigt men var inte redo att släppa Falkman-spåret. ”Och vet du vad som har hänt the Johan Falkman! Du kommer inte att tro det! Det var tre fyra år sen, före jul någon gång och han..”
Sen kom det. Allt Stella velat veta för en vecka sen. Johan på väg till Kallax flygplats en vinterkväll för att hämta upp sina föräldrar, lite halka på vägarna, mötande bil på fel sida, lastbil bakom, föräldrarna som stått och blivit irriterade för att han aldrig dök upp, sen hade de till slut tagit en taxi, det hade varit köer och stopp i trafiken och när de så småningom åker förbi den plats där olyckan skett så ser de hans bil, helt ihopknycklad. Då var han redan på väg till akuten med ambulans.
”Hur vet du allt det här?” frågade Stella och kände det kallsvettiga illamåendet smälla till henne igen. ”Körde Robban ambulansen som hämtade honom?”
”Han säger inte ett ord om sånt till mig. Och han vet inte vem Johan Falkman är. Det är mamma, hon träffade hans mamma och hon berättade.”
Förlorat massa blod. Benen kaputt. Allvarliga komplikationer i största allmänhet. Medvetslös, kritiskt tillstånd. Förflyttning till universitetssjukhuset i Umeå. Några vaknätter för familjen innan det stabiliserade sig.
”Kritiskt? Hur kritiskt då?”
”Som att det var tur att han i slutändan bara förlorade benen lät det som. Det hade kunnat gå mycket värre.”
Deras stressiga påklädda sex igår. Inga avslöjande strippningar från någon, varken före, under eller efter. Han hade hasat ner kalsingarna och jeansen lite, hon hade dragit upp sitt linne och han hade skjutit upp hennes behå. För att han inte ville att hon skulle hinna säga ”stopp”, hade hon trott.
Stella höjde sitt kalla vattenglas till pannan, rullade det över för att svalka sig. ”Och sen? Vad hände sen?”
”Han var kvar på sjukhuset ett bra tag, det blev ju allt möjligt med det där, och sen var det ju benen som skulle... inte vet jag, men läka? När han kom hit igen fick han flytta hem till Arvid och Birgitta först. Innan olyckan hade han någon lägenhet inne i stan, men i ett hus utan hiss. Så det blev massa besvär med det också, du vet, sälja den och få en ny och fixa till den. Och under tiden så bodde han på Porsön med dom. Sen började han jobba igen, så smått, och nu tror jag väl han är tillbaka helt.”
Nästan.
”Är han gift, sambo, dejtar han någon?” Det var lika bra att luska fram så mycket det gick nu.
”Jag tror inte det. Han var gift innan med en forskartjej i Stockholm, men jag vet inte om han har haft någon tjej sen det där. Det kanske inte är så lätt.”
Magen slog kullerbyttor.
”Vaddå, han är ju inte förlamad? Det är ju bara benen som är. Och resten, han. Du vet, the Johan Falkman. Sämre kan man ju hitta, eller hur?”
”Jamen, ändå.” Anna-Karin såg skeptisk ut. ”Tänk själv, hur skulle du reagera?”
Fel, fel, fel. Jag skulle reagera precis lika idiotiskt och fel som alla andra, tänkte Stella och kände illamåendet trycka på. ”Den där killen utan ben”, det är det enda jag skulle tänka och se.
”Det måste ju bli rätt annorlunda, hela grejen?”
Nej, faktiskt inte. Inte speciellt annorlunda.
Stella svalde.
”Pella, du är helt blek.” Anna-Karin såg nervöst på henne.
”Jag är ringrostig som tusan på det här.”
In på badrummet, häva sig över toastolen.
Alla saker hon tog för givet om honom hela tiden. Patricia, Marika, alla problem och svårigheter hon tyckte att han måste stå över bara för att han var the Johan Falkman. Så djäkla naivt och omoget av henne. Så djäkla naivt och omoget att åka dit igår för att ordna till och sen råka ha sex. I ena stunden sitta och babbla om att hon måste ringa barnmorska och familjeterapeut för att fixa sitt, egentligen, okomplicerade lilla liv som fått en tillfällig fnurra på tråden, i andra stunden själviskt sticka in sin tunga i hans mun. Sen stod hon och kände sig ful och obekväm i sina celluliter. Celluliter!
I bästa fall trodde han kanske att han var hennes Markus-hämnd. En konferens-otrohet mot en semester-otrohet. Sen skulle både hon och Markus vara mer kvitt på familjeterapin. Rensa luften och säga att det stod 1-1, och därmed bättre läge att börja om. Ingen skulle kunna skylla mer på den andre för båda hade gjort samma grej. Markus hade gått tillbaka till Stella, och nu skulle Stella gå tillbaka till Markus. Det enda hon behövde minnas av rekordsommaren i Luleå var att det var där hon gjort de första grav-testen.
I värsta fall, att hon var nyfiken. Ett nyfiket freak som inte nöjde sig med att läsa i böcker längre utan ville se med egna ögon. Förkovra sig. Hur gjorde nu en sån som han när han hade sex? Hur funkade ”hela grejen” för honom?
Huvudet dunkade på henne och hon kände sig gråtfärdig där hon stod lutad och försökte få upp det äckliga. Hur kunde jag göra det? Hur kunde jag slösa bort honom på lite djäkla sex? Så fruktansvärt dumt, jag ångrar mig, jag ångrar mig, jag ångrar mig.
Stella kunde föreställa sig vad Cissi skulle säga om det här. En lång pinande, obeveklig skuld-harang. ”Men nu får du väl fan ge dig, Stella. Du tar äntligen ett beslut och ställer in bröllopet efter flera veckors koma och sen förstör du allt genom att ha sex med första bästa. En handikappad kille! Har du spårat ur helt? Hur moraliskt var det på en skala? Vaddå tror du gillar på riktigt? Gillar hit och gillar dit. Respektlöst, känslokallt och oempatiskt, det är vad det är. Är han så bra den där killen? Ha! Du, det spelar ingen roll hur så bra du tycker att han är med tanke på vad du har gjort nu. Och han är ju förresten bara din rebound-kille, ser du inte det? Lite ovanligt att välja en sån, men rebound-kille är han, vare sig du tror det eller ej. Synd att du skulle ta han bara, om du verkligen menar det där att du gillar honom. Inte bra, Stell.”

”Bättre?”
”Nej, jag måste hem, jag är helt slut. Förlåt, A-K, jag trodde inte jag skulle må så här dåligt.”
”Jag förstår. Orkar du cykla eller ska jag ringa pappa?”
”Frisk luft. Jag tar det lugnt.”

Torbjörn satt i köket och löste korsord. ”Det finns kaffe om du vill ha.” Stella vinkade slappt ”nej tack” och gick in till vardagsrummet där Gunilla såg på nyheterna.
”Blev det en kort middag idag?”
Stella satte sig bredvid henne. ”Jag mår skitdåligt.”
”Ja, du har sett hängig ut hela dagen. Lite Cola, jag köpte det och skorpor?”
”Det är inte det.” Stella lade sig ned med huvud i Gunillas knä. ”Jag ångrar mig så otroligt mycket. Jag har gjort en hemsk sak.”

Mini-break

2006-04-20T22:00:00.000+02:00

Nu ska jag åka bort över helgen, så nu blir det skrivpaus till måndag el tisdag. Flowet till trots! Känner mig väldigt sugen på att avsluta och jobba som fasen med det här, men det är också en poäng med att inte kunna skriva, att få gå runt och pausa ofrivilligt och istället komma på bra lösningar.
God helg!

Brand new kap 15 UPPDAT

2006-04-19T06:54:00.000+02:00

Färskt från pressarna, med reservation för kommande ändringar alltså.. som vanligt. Första halvan av kap 15. UPPDAT med andra halvan.

Kap 15 Luleå lördag

”Två eller tre flaskor vin?”
”Tv.. tre. Det är fyra och en halv person. Tre.”
Markus lastade ner i korgen. ”Och en eller två eiswine?”
”Två eiswine? Oooh.” Stella höjde ett ögonbryn åt honom. ”Har du blivit big spender?”
”Jag?” utbrast han. ”Är det inte du som står för kalaset? Det är ju du som har våldgästat dom längst.” Han låtsades ställa tillbaka vinflaskorna. ”Då blir det linssoppa och folköl.”
”Ha ha. Ta en eiswine, dom behöver ju inte bli kanon.”
Markus skrattade till. ”Bli kanon. Jag gillar att du pratar Luleå-dialekt.”
”Jag pratar inte Lule-dialekt!”
”Använder Luleå-ord då. Du brukar inte säga ”bli kanon”, det låter som ett typiskt Anna-Karin-ord.”
Eller ett Max-ord. Det låg helt rätt i munnen på både Max och A-K. Stella vände sig om och gick mot dessertvinshyllan.
”Var det allt?” Markus kom upp bakom henne. ”Vad ska vi ha för dricka till dig? Ett alkoholfritt vin?”
”Nää, för mycket snack och lite verkstad på dom” mumlade Stella när hans arm smög in runt midjan på henne. ”Jag kör på vatten eller läsk.”
”Okej.” Markus hann pussa henne på pannan innan hon drog sig mot kassan. ”Kan man få sig en kopp kaffe nu månne?”
”Men kan du inte vänta tills vi kommer hem?”
Markus såg bedjande ut. ”Snälla, snälla, snälla. Jag hann inte dricka innan vi åkte och nu ska du ha mig att springa från ett ställe till ett annat. En snabb kopp bara, Stell?”
Hon skakade på huvudet. ”Skyll dig själv om du sover till tio.”
”Men jag är trött! Jag har nyss börjat semestern.” Han var tillbaka runt hennes midja igen. ”Snälla, snälla, snälla. Vi har ju ingen brådska egentligen. Klockan är inte ens elva och dom ska komma sex. Vad springer vi för?”
”Du har rätt.” Stella skyndade sig att le och hålla med. ”Det finns ett McDonald’s här uppe på Storgatan. Köp en och ta med där.”

”Jag gillar Luleå” sa Markus när de strosade, han, försökte skynda, Stella, mot nästa punkt på handlingslistan. ”Det är väldigt.. nära, allting här. Och grönt, och blått. Och trevligt. Ska vi inte sätta oss på en uteservering en stund?”
”Du har ju redan kaffe!” protesterade Stella. ”Alltså, jag ids inte dra runt på stan i flera timmar, jag vill bara handla och åka hem.” Det kändes som att hennes huvud satt på en pinne som snurrade runt runt runt och hon scannade av Storgatan från höger till vänster och uppifrån och ner hela tiden. Varje minut utan en Falkman-spotting var en lyckad minut, men man visste aldrig hur länge det skulle hålla. Lördag på stan, fint väder, semestertider, mycket folk i farten. Hon kände sig paranoid. ”Jag är trött, Markus, jag orkar inte hålla på och vela runt här mer än nödvändigt.”
”Du skulle ha sovit längre” flinade han och lade sin arm runt hennes axlar.
Stella stålsatte sig och lät den ligga kvar. Ett stopp till bara och sen var de klara.

Sen hon hämtade Markus på flyget hade hon hållit dom ifrån stan. Ja, sen hon lämnade A-Ks middag hade hon hållit sig själv ifrån stan. Markus hade fått se Luleå i kvällsskrud på den blixtsnabba tid det tog att köra igenom på väg från flygplatsen och sen hade det varit Björskatan för hela slanten. Väldigt lokala delar av Björkskatan. Centrum till exempel, uteslutet. Det låg ju en vårdcentral med sjukgymnastik där. Ormberget var bättre, det var inte handikappanssat så där hade de varit igår. Örnäset där A-K bodde var okej också, men det var ännu säkrare att bjuda in A-K och pojkarna på fika på altanen på Björkskatan, så de hade de också gjort. Och planen hade funkat. Inkognito. Ingen hade satt upp camping utanför huset.
Nu var det en snabb rush in och ut till stan som gällde. Systemet fixat, bokhandeln kvar, sen kvickt köra iväg därifrån med bilen och handla mat på ett annat ställe. Det skulle inte bli Kvantum.

Hon tänkte köpa en present till Gunilla och Torbjörn, en bok av något slag som ”tack för att jag fick bo här och att ni är så himla snälla och nu kom Markus hit och ni är så snälla mot honom också fast ni inte alls behöver, ni är bäst, kram kram”. Det skulle vara något med hobby som passade de båda två, och hon hade kommit på ämnet igår – vandring och fjällvärld. Efter konfererande med A-K så hade hon fått fram att de varit nere i Jämtland förra sommaren och fiskat och vandrat, och i år var det då Norge. Ny hobby som seglat upp på gamla dagar.
Hon släpade med sig Markus till bokhandeln nere i Smedjan. ”Kolla om du ska ha något” sa hon för att få honom att sluta skugga henne som han omedvetet brukade göra när de var inne i affärer han inte valt. Det vill säga, nästan alla. ”En sommardeckare kanske?” Markus strosade lydigt, Gud vad han strosade nuförtiden, mot pockethyllan och Stella letade upp hobbysektionen och vandringshyllan.
Det fanns massor att välja mellan, från olika länder och från olika delar av Sverige. Dyrt och billigt. Guider och coffee table-varianter. Till slut hade hon hittat en passande, en praktisk om Sverige som gick att använda och inte bara skulle vara snygg att bläddra i. Hon vinkade till sig Markus för att godkänna valet och han tyckte boken såg bra ut. Han ställde sig i kön, som var några personer lång, och Stella kikade snabbt på kokböckerna och vinguiderna som fanns bredvid vandringen. ”Hälsa och lyx, bästa kombinationen!”. Då och då ett ögonkast mot kön som rörde sig otroligt långsamt trots att det bara var två personer före Markus. Det verkade vara en segstartad sommarvikarie som skulle läras upp. Hon hade dessutom fått ett återköp på halsen.
När det äntligen var Markus tur som nästa person och Stella skulle gå fram till honom kom Johan in i affären. Johan som i Johan Falkman. Johan som i ”titta! där är han!”, ”kom ihåg det, absolut inte röra” och ”vet du hur mycket jag gillar dig”-Johan. Stella drog sig snabbt bakåt igen. Svart t-shirt, den blå munkjackan ihopknölad i knäet, en ”inget speciellt på gång”-min i ansiktet. En vanlig lördag på stan, näst sista dagen ledig av hans semester, ute och handlade lite.
Johan styrde fokuserat direkt mot pockethyllan utan att svepa med blicken över affären och Stella drog sig ännu mer fokuserat bakåt in mot hobbysektionen där hon inte syntes lika tydligt, om man inte letade. Johan tittade på hyllan i mindre än femton sekunder och sen valde han ut två böcker. Han visste vad han skulle ha. Sen fortsatte han mot kassan och Stella tryckte sig ännu mer in mot väggen och gratulationskorten. Han hade inte sett henne. Om hon gick ut i en stor vid båge, tryckt mot väggen, så skulle hon kanske kunna ta sig förbi utan att han såg henne, för nu stod han där i kassan efter Markus, med ryggen mot henne. Hon började sin inkognito-förflyttning samtidigt som det blev Markus tur. När han plötsligt vände sig om och spanade efter henne hade hon hunnit halva sträckan.
”Får jag ditt medmera-kort?”
Johan stod på tur bakom honom, intet ont anande.
Stella skakade tyst på huvudet men Markus gav sig inte utan vinkade bestämt fram henne. ”Stella, kom hit, jag får rabatt på en av böckerna med det.”
Johan tittade upp då, först på Markus, tog in honom. Han visste ingenting om Markus förutom att han hette Markus, skulle bli pappa och att han gillade att fota på fritiden. Det såg ut som att han processade människan framför honom och insåg att nej, den här personen pratade inte Luleå-dialekt och ja, han hade kallat på någon som hette Stella, och ja, han såg ut att vara i rätt ålder. Tre potentiella av tre möjliga. Och sen vred Johan, sakta, på huvudet och såg ut över butiken i samma riktning som Markus. Och hittade henne. Stella som i Stella Lundman, egocentrerad blåljugare, sanningsundanhållare och självupptagen kattvakt.
Johans ”inget speciellt på gång”-min i ansiktet svajade till och sen kom det där strama, ihopknipna som hon kände igen från förr. De tidigare gångerna hon gjort det här. Han sa inget, han höjde inte handen, han log inte artigt, han höll bara sin min medan Stella grävde runt i sin väska och på något sätt fick fram sin plånbok. De stod båda två och väntade på henne, Markus och Johan, när hon lyckades sätta ena foten framför den andra och ta sig fram till kassan med brännade kinder.
”Här.” Hon sträckte fram kortet till Markus. Sneglade på Johan. Han hade vänt sig mot disken, stod snett från henne inte mer än en meter bort, men han såg stint inte på henne.
”Då så” sa Markus. ”Och så ska vi be att få vandringsboken inslagen.”
”Det behövs inte” protesterade Stella som ville därifrån så fort som möjligt. ”Jag gör sen.”
”Varför det?” Markus log mot kassörskan som om det var henne han diskuterade med och inte Stella. ”Det är en present. Jo, slå in den, här.”
”Men de andra är inte presenter?” frågade sommarvikarien.
Stellas blick gled från Johan till ”de andra” på disken. En hel hög. Hennes fjällbok, en pocket, tre andra böcker.”Ska du ha allt det här?!” kom det ur henne innan hon hann hejda sig.
”Jag har pengar” sa Markus, ett av deras interna skämt. ”Och dom verkade bra.”
Hon som var upplärare började slå in fjällboken, och sommarvikarien fixade transaktionerna med Markus. Plågsamt långsamt. Hur bra för omsättningen var det att ha en sån här zombie i kassan? Böckerna skulle ju fasen hinna gå ur tryck innan hon lyckats ta betalt för dem. Stella, och det betydde Johan också, såg hur tydligt som helst en Håkan Nesser-pocket glida förbi tillsammans med en historie-bok om något slag eller krig eller liknande, Markus Kvitt eller Dubbelt-ämne om han skulle välja något, och sen som toppen på moset två graviditetsböcker som inte direkt skyltade med diskreta framsidor. Bebisar och niomånadersmagar. Stella kunde inte hålla inne en suck.
”Dessutom är ju alla på sätt och vis presenter till dig och mig” sa Markus gulligt till henne som svar på sucken. Han trodde nog att hon bekymrade sig för pengarna han sprätt iväg. ”Det kan väl vara kul att läsa lite. Om.” Han smålog och strök henne ömt över kinden. ”Tycker du inte?”
Markus kändes så lång, så provocerande lång och kroppskomplett. Och han tog så mycket på henne. Han fick ta så mycket på henne. Det kändes som att dom två, Stella och Markus, var en manifestation av parlycka, välmående och framgång. Handlar massa böcker utan att tänka efter, bär på System-kassar också så det vankas tydligen fest ikväll, parfest såklart, och nu står dom och bekräftar varandra vid kassan, och så ska dom till råga på allt ha barn. Så tydligt att det var ett fullständigt, innehållsrikt liv, ett som man var jättenöjd med och jättegärna ville hoppa tillbaka till. Det är inte som det ser ut, ville hon viska till Johan. Du, jag lovar, det är inte som du tror. Tänk inte att... ”Snart klar” fortsatte Markus väldigt gulligt. ”Trött?”
”Ja.”
”Hungrig? Vill du äta något?”
Sommarvikarien var mot alla odds färdig och sträckte fram medmera-kortet igen. I förvirringen vem som skulle ta det, Markus eller Stella, fumlade Stella till och kortet flög ner på golvet, landade precis bredvid bakhjulet på Johans stol. Både Johan och hon tittade synkroniserat ner på det, och egentligen var det säkert en titt som varade knappt en sekund, men den kändes mycket längre. Givetvis, tänkte Stella bittert, vad mer kan gå fel? Vi har sex, jag är en idiot, han kommer in här, jag är med Markus och shoppar mig ännu lyckligare. Blir nästa grej att jag tar ett litet snedsteg och faller omkull i knät över Johan, för extra symbolik?
Johan böjde sig ner och plockade upp kortet.
”Ursäkta” sa Stella, nu antagligen med pionröda kinder. ”Förlåt.”
Hon höll ut sin hand. Inte på det sättet att hon tog tag i ena kortsidan och han släppte den andra som han höll i, utan en öppen handflata.
”Ingen fara” svarade han lågt. Sen la han kortet i handen på henne och vek hennes fingrar över det, på samma sätt som när hennes farfar gett henne pengar när hon var liten och inte velat att hon skulle tappa dem innan de nått fram till kiosken.
Det strama och ihopknipta var borta hos Johan när han såg upp på henne. ”Hej” sa han ännu lägre, nästan ohörbart, ett ”hej” som bara hon skulle höra.
”Hej” viskade hon tillbaka på samma sätt. Johan höll kvar blicken, Stella lät sig hållas och hoppades att hon kunde få över allting hon tänkt sista dygnen till honom. Jag var vaken kl 09.11 imorse. Jag har skrivit sjutton sms som jag inte har skickat. Jag har haft tjugoåtta telefonsamtal med dig, i fantasin. Jag kommer hela tiden på nya saker jag vill säga. Vet du att vi inte har setts på tre och en halv dag? Jag har seriös stalker-abstinens. Jag är så ledsen, Johan. Förlåt. En blick som sa mer än tusen ord. Fast det var väl bilder? Det kunde hon skriva under på.
”Sådärja.” Markus var klar, presenten inslagen, allt nerpackat. ”Var ska vi nu?”
”Bilen” sa Stella och var tvungen att bryta Johan-blicken. Hon fick en av bokpåsarna i handen.
Hon vände sig om när de var ute ur affären, på väg mot rulltrappan. Hon hoppades att han skulle se på henne, och det gjorde han. Stella nickade, en sista hälsning, och han gjorde samma.

”Det känns som att jag inte hängt med i svängarna.” Anna-Karin fick med Stella in på badrummet. Drog ner kjolen och kissade, som det självklaraste i världen. De hade gjort så jämt när de var fjorton, om de höll på och prata om något viktigt och inte ville låta triviala saker som ett toabesök stoppa flödet . ”Hur bestämde du dig? Var det bara att all press med bröllopet försvann? Eller var det barnet?”
”Vem har sagt att jag har bestämt mig?”
”Markus kanske? Han kommer hit och han beter sig som en äkta äkta man.”
Det gjorde han. Uppmärksamhet, intjuvade pussar, förbipasserade smekningar i ryggslutet, blickar, delat värdskap, biffgrillning och vinupphällning. Allt satt som en smäck. Markus Wahlberg, poster boy för Äkta Äkta Man.
”Det är fortfarande att tänka efter och känna sig för utan stress som gäller.”
”Vet han om det?”
”Oh ja.” A-K var klar så Stella avlöste henne. ”Kommer du ihåg att jag sa att han skulle sätta sig på nästa plan om han fick veta att jag var gravid? Där har du det. Rätt och slätt. Enkelt.”
”Men varför ville du ha hit honom, nu? Du skulle ju ändå hem om två dagar.”
”Det är skitlänge sen vi setts.”
Anna-Karin såg noga och begrundande på henne. ”Kommer du ihåg när du sa att jag var lika dålig som dig på att ljuga?”
Stella viftade bort det. ”Ser du inte att vi måste gå vidare till fas två?”
”Vad är fas två?”
”Att börja diskutera igen. Hur kan vi det om vi är på hundra mils avstånd? Jag tyckte det var dags. Och jag vägrar bli en ny Inger och Sten, aldrig.”
”Men Stella Pella.” Anna-Karin kramade hennes arm. ”Du och Markus blir aldrig några Inger och Sten. Ni har inte ens tio procents chans på det. Säg inte att det är därför som du gör det här!”
”Självklart inte. Jag älskar honom, det har jag gjort hela tiden, och det... På sätt och vis kanske jag kan känna förståelse. Du vet, saker och ting händer och ingen är ju perfekt.” Anna-Karin tjöt men Stella fortsatte prata. ”Jag har bestämt mig för att vi måste göra ett seriöst försök. Vi är skyldiga det innan vi kan gå vidare till nästa steg.”
”Fas tre?”
”Vad är fas tre?”
”Ingen djäkla aning.” A-K suckade. ”Ring Hillary Clinton och fråga.”
"Det där var elakt."
"Det var krasst. Från en mamma med sex års erfarenhet bakom sig. Men jag litar på dig, Stell."

Annat ljud i skällan

2006-04-18T18:48:00.000+02:00

Nu kommer ett uttalande som inte florerat i den här bloggen så ofta sista månaderna : det är ju KUL att skriva, jag GILLAR historien! Från att ha varit jobbigt less och bara harvat på och känt noll lust, så kanske det visar sig att mitt harvande lönat sig för nu är jag igenom det jobbiga. Alla nystartskapitel som är postade här har gett bättre flyt och bättre allmän känsla i historien, och jag tror jag löst mitt problematiska parti där jag varje gång känt att det blir särskilt trist. Har jobbat på hela påskhelgen och nu idag skyndade jag med glädje hem från jobbet för att få fortsätta skriva. Äääntligen.

Och nu blir det kul framöver, för nu kommer Markus till Luleå. Han får vara med live i historien! Äääntligen.

Skyll på våren, slitet, påskgodiset, annat oberäkneligt, men jag känner HOPP för skrivo.

Ny andra halva kap 13

2006-04-18T11:52:00.000+02:00

Lite fix och trix i slutet :

Anna-Karin hade i sann festanda köpt några alkofria öl och en flaska alkofritt vin till henne så Stella fick pressa fram entusiasm och glädje över det. Parasollet var uppspänt på verandan och bordet var snyggt dukat och plockfärdigt med dip, morötter och selleristavar. Stereon var flyttad till köksfönstrena som stod på vid gavel. En mycket förväntansfull min från Anna-Karin när hon knäppte på den och Howard Jones strömmade ut. ”Lägg av!” tjöt Stella och hoppades att det lät och såg riktigt förtjust ut. ”Har du sparat dina gamla band?”
”Det är cd, baby.” Anna-Karin dansade runt lite med sin drink och svängde på höfterna. ”All gammal skit kommer ju ut i best of-samlingar nuförtiden. Tv-shop! Världens grej. Har du inte sett reklamen för den här? Best of the 80s. Jag kunde då inte hålla mig från att köpa den. Wham, Last Christmas, Neverending Story, Rock me, Amadeus och Madonna, alla våra gamla godingar!”
Stella log matt. En hel cd med gamla godingar. Sommarlov, Björkskatan, och sommarlovsgrannkompisars storebrorsor. ”Åh” pressade hon fram. ”Världens grej.”
”Ja, du ska få se!” Anna-Karin märkte inte hennes falnade entusiasm. ”Första gången jag satte på den här var det som att se en film, man kommer ihåg hur mycket som helst som man trodde att man glömt bort. Helt magiskt! Det och en Date spraydeo Jessica och lite HubbaBubba så hade det varit total memory lane.” Hon fnittrade. ”Så det var ju det givna soundtracket ikväll, eller hur?”
”Ja, eller hur.” Stella svepte sin alkofria välkomstdrink och önskade tyst ett förbud på att prata om allt som hänt mellan deras födelseår och imorse klockan åtta noll noll. ”Det blir säkert kul.”

Medan kolen blev grillkol gick Stella upp till arbetsrummet. Flera rsvp-mejl på gårdagens ”tragiska besked” som någon kallade det för. Tragiskt är väl att ta i, snörpte hon. Det är ju ingen buss med hundra personer som kört av en bro. Sånt är tragiskt. Det här är.. olyckligt.
Hon printade ut listan med de som inte svarat och mejlade till Markus att det var lättast om han kontaktade dem, eftersom hon inte hade nät och inte kom åt telefonnumren lika lätt och yada yada yada. Sms-ade honom om det också för säkerhets skull efter att återigen ha öppnat en mobil som var överfull av meddelanden från gäster. ”Ring om du vill, ska vi ta en fika?, så fruktansvärt tråkigt för er, lycka till nu att ta tag i den här processen.”
”Stella!” ropade A-K nerifrån efter ett tag. ”Är du klar snart?”
”Kommer!” Stella avslutade och fick precis ett sms från m ”ok. kan ringa dig sen. hemma vid 9? jag på väg t trän nu. puss hej”.
”fint” sms-ade hon tillbaka. ”träna lugnt. hörs.”

Back to the 80s cd 2 och grillad lax med couscous och grönsaker. “Kommer du ihåg den här?” Anna-Karin slog på Maria Magdalena med Sandra.
Stella nickade. ”Markus håller på att söka nytt jobb. Han har mejlat massa kompisar och såna han pluggade med. Visst är det bra? Han älskar ju det där jobbet och trivs hur bra som helst, så jag tycker det känns.. Att han gör det. Det är bra.”
”Ja, skitbra.” Anna-Karin log saligt. ”Jag tänker bara på Laura när jag hör den. Jag minns inte om du var med då men hon hade fått den här singeln och var helt galen i den, lyssnade alltid minst tio gånger i rad, och sen någon vecka efter så ”råkar” hennes brorsa tappa fodralet med den i, och den faller ut på en kant på det där glasbordet dom hade i vadagsrummet och det blir ett stort jack. Helt omöjligt att lyssna längre. Hon blev helt vansinnig, världens Laura-utbrott.”
”Sa jag att jag fick en stor bukett av honom igår också? Markus. Tjugofem rosor, helt enorm, du skulle se den.”
Anna-Karin wow-ade pliktskyldigt men var inte redo att släppa Falkman-spåret. ”Och vet du vad som har hänt the Johan Falkman! Du kommer inte att tro det! Det var tre fyra år sen, före jul någon gång och han..”
Sen kom det. Allt Stella velat veta för en vecka sen. Johan på väg till Kallax flygplats en vinterkväll för att hämta upp sina föräldrar, lite halka på vägarna, mötande bil på fel sida, lastbil bakom, föräldrarna som stått och blivit irriterade för att han aldrig dök upp, sen hade de till slut tagit en taxi, det hade varit köer och stopp i trafiken och när de så småningom åker förbi den plats där olyckan skett så ser de hans bil, helt ihopknycklad. Då var han redan på väg till akuten med ambulans.
”Hur vet du allt det här?” frågade Stella och kände det kallsvettiga illamåendet smälla till henne. ”Körde Robban ambulansen som hämtade honom?”
”Han säger inte ett ord om sånt till mig. Och han vet inte vem Johan Falkman är. Det är mamma, hon träffade hans mamma och hon berättade.”
Förlorat massa blod. Benen, kaputt. Allvarliga komplikationer i största allmänhet. Medvetslös, kritiskt tillstånd. Ambulansflyg till sjukhuset i Umeå. Några vaknätter för familjen innan det stabiliserade sig.
”Kritiskt? Hur då, kritiskt?”
”Som att det var tur att han i slutändan bara förlorade benen lät det som. Det hade kunnat gå mycket värre.”
Deras stressiga påklädda sex igår. Inga avslöjande strippningar från någon, varken före, under eller efter. Han hade hasat ner kalsingarna och jeansen lite, hon hade dragit upp sitt linne och han hade skjutit upp hennes behå. För att han inte ville att hon skulle hinna säga ”stopp”, hade hon trott. Stella höjde sitt kalla vattenglas till pannan, rullade det över för att svalka sig. ”Och sen? Vad hände sen?”
”Han var kvar på sjukhuset ett bra tag, det blev ju allt möjligt med det där, och sen var det ju benen som skulle... inte vet jag, men läka? När han kom hit igen fick han flytta hem till Arvid och Birgitta först. Innan olyckan hade han någon lägenhet inne i stan, men i ett hus utan hiss. Så det blev massa besvär med det också, du vet, sälja den och få en ny och fixa till den. Och under tiden så bodde han på Porsön med dom. Sen började han jobba igen, så smått, och nu tror jag väl han är tillbaka helt.”
Nästan.
”Är han gift, sambo, dejtar han någon?” Det var lika bra att luska fram så mycket det gick nu.
”Jag tror inte det. Han var gift innan med en forskartjej i Stockholm, men jag vet inte om han har haft någon tjej sen det där. Det kanske inte är så lätt.”
Magen slog kullerbyttor.
”Vaddå, han är ju inte förlamad? Det är ju bara benen som är. Och resten, han. Du vet, the Johan Falkman. Sämre kan man ju hitta, eller hur?”
”Jamen, ändå.” Anna-Karin såg skeptisk ut. ”Tänk själv, hur skulle du reagera?”
Fel, fel, fel. Jag skulle reagera precis lika idiotiskt och fel som alla andra, tänkte Stella och kände illamåendet trycka på. ”Den där killen utan ben”, det är det enda jag skulle tänka och se.
”Det måste ju bli rätt annorlunda, hela grejen?”
Nej, faktiskt inte. Inte speciellt annorlunda.
Stella svalde.
”Pella, du är helt blek.” Anna-Karin såg nervöst på henne.
”Jag är ringrostig som tusan på det här.”
In på badrummet, häva sig över toastolen.
Alla saker hon tog för givet om honom hela tiden. Patricia, Marika, alla problem och svårigheter hon tyckte att han måste stå över bara för att han var the Johan Falkman. Så djäkla naivt och omoget av henne. Så djäkla naivt och omoget att åka dit igår för att ordna till och sen råka ha sex. I ena stunden sitta och babbla om att hon måste ringa barnmorska och familjeterapeut för att fixa sitt egentligen okomplicerade lilla liv som fått en tillfällig fnurra på tråden, i andra stunden själviskt sticka in sin tunga i hans mun. Han kanske trodde att han var hennes Markus-hämnd, i bästa fall. En konferens-otrohet mot en semester-otrohet. Sen skulle både hon och Markus vara mer kvitt på familjeterapin. Rensa luften och säga att det stod 1-1, och därmed bättre läge att börja om. Ingen skulle kunna skylla mer på den andre för båda hade gjort samma grej. Markus hade gått tillbaka till Stella, och nu skulle Stella gå tillbaka till Markus. Det enda hon behövde minnas av rekordsommaren i Luleå var att det var där hon gjort de första grav-testen.
Eller i värsta fall, han trodde att hon var nyfiken. Ett nyfiket freak som inte nöjde sig med att läsa i böcker längre utan ville se med egna ögon. Förkovra sig. Hur gjorde nu en sån som han när han hade sex? Hur funkade ”hela grejen” för honom?
Huvudet dunkade på henne och hon kände sig gråtfärdig där hon stod lutad och försökte få upp det äckliga. Hur kunde jag göra det? Hur kunde jag slösa bort honom på lite djäkla sex? Så fruktansvärt dumt, jag ångrar mig, jag ångrar mig, jag ångrar mig.
Stella kunde föreställa sig vad Cissi skulle säga om det här. En lång pinande, obeveklig skuld-harang. ”Men nu får du väl fan ge dig, Stella. Du tar äntligen ett beslut och ställer in bröllopet efter flera veckors koma och sen förstör du allt genom att ha sex med första bästa. En handikappad kille! Har du spårat ur helt? Hur moraliskt var det på en skala? Vaddå tror du gillar på riktigt? Gillar hit och gillar dit. Respektlöst, känslokallt och oempatiskt, det är vad det är. Är han så bra den där killen? Ha! Du, det spelar ingen roll hur så bra du tycker att han är med tanke på vad du har gjort nu. Och han är ju förresten bara din rebound-kille, ser du inte det? Lite ovanligt att välja en sån, men rebound-kille är han, vare sig du tror det eller ej. Synd att du skulle ta han bara, om du verkligen menar det där att du gillar honom. Inte bra, Stell.”

”Bättre?”
”Nej, jag måste hem, jag är helt slut. Förlåt, A-K, jag trodde inte jag skulle må så här dåligt.”
”Jag förstår. Orkar du cykla eller ska jag ringa pappa?”
”Jag måste ha frisk luft. Jag tar det lugnt.”

Torbjörn satt i köket och löste korsord. ”Det finns kaffe om du vill ha.” Stella vinkade slappt ”nej tack” och gick in till vardagsrummet där Gunilla såg på nyheterna.
”Vad tidig du var. Blev det en kort middag idag?”
Stella satte sig bredvid henne. ”Jag mår skitdåligt.”
”Ja, du har sett hängig ut hela dagen. Lite Cola, jag köpte det och skorpor?”
”Det är inte det.” Stella lade sig ned med huvud i Gunillas knä. ”Jag ångrar mig så otroligt mycket. Jag har gjort en hemsk sak.”

nytt slut av 13 + kap 14

2006-04-17T15:57:00.000+02:00

Slutet av kap 13, och sen kap 14

... Anna-Karin wow-ade pliktskyldigt men var inte redo att släppa Falkman-spåret. ”Och vet du vad som har hänt the Johan Falkman! Det var tre fyra år sen, kring jul någon gång och han..”
Allt Stella velat veta för en vecka sen. Johan på väg till Kallax flygplats en vinterkväll för att hämta upp sina föräldrar, lite halka på vägarna, mötande bil på fel sida, lastbil bakom, föräldrarna som stått och blivit irriterade för att han aldrig dök upp, sen hade de till slut tagit en taxi, det hade varit köer och stopp i trafiken och när de så småningom åker förbi den plats där olyckan skett så ser de hans bil, helt ihopknycklad. Då var han redan på väg till akuten med ambulans. Massa blod förlorat. Benen. Medvetslös, kritiskt tillstånd några dagar. Komplikationer i största allmänhet.
”Hur vet du allt det här?” frågade Stella och kände det kallsvettiga illamåendet svepa över henne. ”Körde Robban den ambulansen?”
”Han säger inte ett ord om sånt till mig. Det är mamma, hon träffade hans mamma och hon berättade.”
Deras stressiga påklädda sex igår. Inga avslöjande strippningar från någon, varken före, under eller efter. Han hade hasat ner kalsingarna och jeansen lite, hon hade dragit upp sitt linne och han hade skjutit upp hennes behå. För att ingen skulle hinna säga ”stopp”, hade hon trott.
Stella höjde sitt kalla vattenglas till pannan, rullade det över för att svalka sig. ”Och sen? Vad hände sen?”
”Han var kvar på sjukhuset ett bra tag, det blev ju allt möjligt med det där, och sen fick han flytta hem till Arvid och Birgitta. Innan olyckan hade han en annan lägenhet inne i stan, fast i ett hus utan hiss. Så det blev massa krångel med det också, du vet, sälja den och få en ny och fixa till den. Och under tiden så bodde han på Porsön med dom. Sen började han jobba igen, så smått, och nu tror jag väl han är tillbaka helt.”
Nästan.
”Är han gift, sambo, dejtar han någon?”
”Jag tror inte det. Han var gift innan med någon forskartjej i Stockholm, men jag vet inte om han har haft någon tjej sen det där. Det kanske inte är så lätt.”
”Vaddå, han är väl inte förlamad? Det är ju bara benen som är.”
”Jamen, ändå.” Anna-Karin såg lite skeptisk ut. ”Tänk. Det måste ju bli rätt annorlunda, hela grejen.”
Nej, faktiskt inte. Inte speciellt annorlunda.
”Jag är ringrostig som tusan på det här.”
Stella svalde.
”Du ser helt blek ut” sa Anna-Karin oroligt. ”Är det på gång igen?”
”Jag måste..” In på badrummet, häva sig över toastolen.
Alla saker hon tog för givet om honom hela tiden. Patricia, Marika, alla problem och svårigheter hon tyckte att han måste stå över bara för att han var Johan Falkman. Så djäkla naivt och omoget av henne. Så djäkla naivt och omoget att åka dit igår för att ordna till och sen råka ha sex. I ena stunden sitta och babbla om att hon måste ringa barnmorska och familjeterapeut för att fixa sitt liv, i andra stunden sticka in sin tunga i hans mun. Han kanske trodde att han var hennes Markus-hämnd. En konferens-otrohet mot en semester-otrohet. Sen skulle både hon och Markus vara mer kvitt på familjeterapin. Rensa luften och säga att det stod 1-1, och därmed bättre läge att börja om. Ingen skulle kunna skylla mer på den andre för båda hade gjort samma grej. Markus hade gått tillbaka till Stella, och nu skulle Stella gå tillbaka till Markus. Det enda hon behövde minnas av rekordsommaren i Luleå var att det var där hon gjort de första grav-testen.
Eller ännu värre, han kanske trodde att hon var nyfiken. Ett nyfiket freak som inte nöjde sig med att läsa i böcker längre utan ville se med egna ögon. Förkovra sig. Hur gjorde nu en sån som han när han hade sex? Hur funkade ”hela grejen” för honom?
Vad skulle Cissi säga om det här? En lång skuld-harang. ”Men nu får du fan väl ge dig, Stell. Du tar äntligen ett beslut och ställer in bröllopet efter flera veckors koma och sen förstör du allt genom att ha sex med första bästa. En handikappad kille! Har du spårat ur helt? Hur moraliskt var det på en skala? Vaddå tror du gillar på riktigt? Gillar hit och gillar dit. Respektlöst, känslokallt och oempatiskt, det är vad det är. Är han så bra den där killen? Ha! Du, det spelar ingen roll hur så bra du tycker att han är med tanke på vad du gjort nu. Och han är ju förresten bara din rebound-kille, ser du inte det? Lite ovanligt att välja en sån, men rebound-kille är han, vare sig du tror det eller ej. Synd att du skulle ta han bara, om du verkligen menar det där att du gillar honom. Inte bra, Stella.”

”Bättre?”
”Nej, jag måste hem, jag är helt slut. Förlåt, A-K, jag trodde inte jag skulle må så här dåligt.”
”Jag förstår. Orkar du cykla eller ska jag ringa pappa?”
”Jag cyklar. Jag tar det lugnt.”

Torbjörn satt i köket och löste korsord. ”Det finns kaffe om du vill ha.” Stella vinkade slappt ”nej, det är bra” och gick in till vardagsrummet där Gunilla såg på nyheterna.
”Vad tidig du var. Blev det en kort middag idag?”
Stella satte sig bredvid henne. ”Jag mår skitdåligt.”
”Ja, du har sett hängig ut hela dagen. Lite Cola, jag köpte det och skorpor?”
”Det är inte det.” Stella lade sig ned med huvud i Gunillas knä. ”Jag har gjort något hemskt.”

Kap 14 onsdag

Onsdag. Elva timmars sömn och vakna upp och känna sig överkörd av ett tåg.
Huvudvärk. Bakiskänsla fast det var helt omöjligt.
Grå himmel. Givetvis.

Markus forsade fram. ”Har du ringt, jag tog kontakt med, vi har fått bekräftelse från, bra, såg du att den var fixad också” i en effektiv avcheckningslista som Stella bara behövde svara ”ja” eller ”nej” på.
”Sådärja” sammanfattade han nöjt. ”Då tror jag vi har ganska bra koll på allting. Visst inte har vi glömt något nu?”
”Inte du iallafall” sa hon. ”Har du kommit ihåg att vattna blommorna någon gång också?”
”Ja, givetvis. Dom fick vad dom tålde för tre veckor sen.” Han fnissade. ”Jag skämtar. Dom lever och frodas och jag säger godnatt till dom varje kväll. Igår såg jag och fikusen på en film tillsammans, det gillade den.”
Stella drog på munnen.
”Vad har du gjort senaste dagarna?” frågade han.
”Bra att du tog upp det” sa hon. ”Det är en sak jag måste berätta.”

Stella gick till Gunilla ute på altanen efteråt. ”Hur gick det?”
”Han ville komma hit, ses. Så han flyger upp imorgonkväll.”
Gunilla nickade begrundande.
”Och sen åker vi hem med samma plan på söndag.”
”Och det känns bra?”
”Efter omständigheterna så, ja.” Stella smålog lite ironiskt. ”Det kan ju alltid vara värre, eller hur? Vi befinner oss inte på en buss som är på väg nerför ett stup. Eller bor i ett översvämmat hus i Bangladesh. Vi är inte arbetslösa. Vi är inte sjuka, ingen har dött. Det känns nog bra.”

Kap 13

2006-04-17T11:48:00.000+02:00

Kap 13 Luleå tisdag

Till hennes förvåning var klockan mycket efter fem nästa morgon när hon vaknade. Till och med efter åtta. Hon kom inte ihåg att hon vaknat till en enda gång under natten heller. Bara sovit som om ingenting hänt. Och nu fortsatte hon i samma stil. Klev upp, in i duschen, nya kläder, igen, ner till köket och äta frukost med Gunilla och Torbjörn. Som vilken normal morgon som helst utvärtes, fast hela tiden med Johans händer, lukt, smak, hår, läppar, tyngd, känsla och röst invärtes.
”Blev det sent igår?” frågade Gunilla.
Hur han andats, hållit i henne, kysst henne, bitit henne.
”Elva” mumlade Stella till svar medan hon hällde hett vatten i en kopp och började doppa en tepåse upp och ner. Hur hans svett smakat, hur han hävt upp henne ovanpå sig, hur han blundat när. Hur han känts.
”Då hade vi ju precis lagt oss. Jag var så trött hela kvällen. Men gick det bra?”
Hårsträngen från naveln och ner. Hans blåa kallingar. Håret på bröstet.
”Sådär.” Stella doppade vidare. Gunilla såg nyfiket på henne men frågade inget mer om det.
Stella hade varit övertygad om att hon skulle ha blåmärken, sugmärken, bitmärken, något, som bevis idag, men det syntes ingenting. Inte ett enda litet märke kvar som visade vad som hänt. Inte ens dofter. Hon hade sniffat sig på armarna innan hon skruvade på duschen. De luktade bara hon. Hon drog händerna genom håret och luktade på dem, ingenting.
”Ska du med på promenad om en trekvart?”
Och som avslutning hans stela leende och besvärade röst ”gå, nu”. Det skulle inte finnas några spår av honom eller igår när hon åkte från Luleå.
Klarblå himmel och sol på andra sidan fönstret. ”Kanske senare. Jag känner mig lite risig.”
”Markus ringde igårkväll, medans jag kommer ihåg det” sa Torbjörn.
”Om vad? Sa han något särskilt?”
”Nej.”
Stella tog en till tugga av sin smörgås och sen kände hon hur allting var på väg upp och fick rusa ut till badrummet för att spy.
”Jag hade alltid skorpor och ett glas vatten vid sängen, och så åt jag det så fort jag vaknade” sa Gunilla som kommit in till henne efter en stund. ”Då gick det oftast bra med frukost sen.”
”Jag vet inte om det är det.” Stella hängde matt över toastolen, vågade inte släppa taget ifall det skulle bli mer. ”Det här är första gången.”
”Det kan vara bra att ta det lugnare än vanligt på morgonen också. Ligga och morna sig innan du kliver upp. Inte rusa.”
Stella torkade sig i ansiktet med pappret som Gunilla gav henne. Kallsvettig i pannan och tårar på kinderna. ”Jag prövar det imorgon.”
Gunilla klappade henne på ryggen. ”Du får se vad som passar dig. Men lägg dig och vila en stund nu, gumman.”

Anna-Karin ringde medan de var ute på stavgången. Hon bekräftade dagens middag, vid fem, fast Stella kunde ju dyka upp precis när hon ville om hon behövde använda datorn innan, och killarna och Robban skulle åka till Pite Havsbad så de skulle bli en lugn och exklusiv liten bjudning ikväll.
”Hur är det? Du låter lite seg?” avslutade A-K. ”Du har inte ångrat dig om igår, va?”
”Vaddå?” undrade Stella förskräckt. Tänk om Gunilla sagt något, trots allt?
”Bröllopet.”
”Åh, ja. Nej, det var bara bra. Men jag spydde imorse.”
”Jahaaa. Mår du fortfarande dåligt?”
”Nej, det gick över fort, men jag blev lite..”
”Lite kymig. Jag fattar.” Anna-Karin lät som ett gravidproffs. ”Ta det lugnt och vila idag, sov en siesta innan du kommer. Och så har du vatten och kex vid sängen imorgon så kan du stoppa i dig det direkt du vaknar. Ibland hjälper det.”
Stella log. ”Gunilla har redan lovat handla skorpor åt mig.”
”Ha ha. Du ser. Vi ses snart.”

Anna-Karin hade i sann festanda köpt några alkofria öl och en flaska alkofritt vin till henne så Stella fick pressa fram entusiasm och glädje över det. Parasollet var uppspänt på verandan och bordet var snyggt dukat och plockfärdigt med dip, morötter och selleristavar. Stereon var flyttad till köksfönstrena som stod på vid gavel. En mycket förväntansfull min från Anna-Karin när hon knäppte på den och Howard Jones strömmade ut. ”Lägg av!” tjöt Stella förtjust. ”Har du sparat dina gamla band?”
”Det är cd, baby.” Anna-Karin dansade runt lite med sin drink och svängde på höfterna. ”All gammal skit kommer ju ut i best of-samlingar nuförtiden. Tv-shop! Världens grej. Har du inte sett reklamen för den här?”
”Inte en enda gång. Är Wham, Last Christmas med? Den där, vad hette han, Neverending Story? Och Madonna, tidig Madonna?”
”Och Rock me, Amadeus och Europe och Sabrina. Vi har alla låtar! Tacka Best of the 80s för det du!”
”Åh, A-K, du måste spela av den här åt mig!”

Medan kolen blev grillkol gick Stella upp till arbetsrummet. Flera rsvp-mejl på gårdagens ”tragiska besked” som någon kallade det för. Tragiskt är väl att ta i, snörpte hon. Det är ju ingen buss med hundra personer som kört av en bro. Sånt är tragiskt. Det här är.. olyckligt.
Hon printade ut listan med de som inte svarat och mejlade till Markus att det var lättast om han kontaktade dem, eftersom hon inte hade nät och inte kom åt telefonnumren lika lätt och yada yada yada. Sms-ade honom om det också för säkerhets skull efter att återigen ha öppnat en mobil som var överfull av meddelanden från gäster. ”Ring om du vill, ska vi ta en fika?, så fruktansvärt tråkigt för er, lycka till nu att ta tag i den här processen.”
”Stella!” ropade A-K nerifrån efter ett tag. ”Är du klar snart?”
”Kommer!” Stella avslutade och fick precis ett sms från m ”ok. kan ringa dig sen. hemma vid 9? jag på väg t trän nu. puss hej”.
”fint” sms-ade hon tillbaka. ”träna lugnt. hörs.”

Back to the 80s cd 2 och grillad lax med couscous och grönsaker. “Kommer du ihåg den här?” Anna-Karin slog på Maria Magdalena med Sandra. ”Jag tänker bara på Laura när jag hör den. Jag minns inte om du var med då men hon hade fått den här singeln och var helt galen i den, lyssnade alltid minst tio gånger i rad, och sen någon vecka efter så ”råkar” hennes brorsa tappa fodralet med den i, och den faller ut på en kant på det där glasbordet dom hade i vadagsrummet och det blir ett stort jack. Helt omöjligt att lyssna längre. Hon blev helt vansinnig, världens Laura-utbrott.”
”Sa jag att jag fick en stor bukett av Markus igår? Tjugofem rosor, helt enorm, du skulle se den.”
Anna-Karin wow-ade pliktskyldigt men var inte redo att släppa Falkman-spåret. ”Och vet du vad som har hänt the Johan Falkman! Det var tre fyra år sen, kring jul någon gång och han..”
Allt Stella velat veta för en vecka sen. Johan på väg till Kallax flygplats en vinterkväll för att hämta upp sina föräldrar, lite halka på vägarna, mötande bil på fel sida, lastbil bakom, föräldrarna som stått och blivit irriterade för att han aldrig dök upp, sen hade de till slut tagit en taxi, det hade varit köer och stopp i trafiken och när de så småningom åker förbi den plats där olyckan skett så ser de hans bil, helt ihopknycklad. Då var han redan på väg till akuten med ambulans. Massa blod förlorat. Benen. Medvetslös, kritiskt tillstånd några dagar. Komplikationer i största allmänhet.
”Hur vet du allt det här?” frågade Stella och kände det kallsvettiga illamåendet svepa över henne. ”Körde Robban den ambulansen?”
”Han säger inte ett ord om sånt till mig. Det är mamma, hon träffade hans mamma och hon berättade.”
Deras stressiga påklädda sex igår. Inga avslöjande strippningar från någon, varken före, under eller efter. Han hade hasat ner kalsingarna och jeansen lite, hon hade dragit upp sitt linne och han hade skjutit upp hennes behå. För att ingen skulle hinna säga ”stopp”, hade hon trott.
Stella höjde sitt kalla vattenglas till pannan, rullade det över för att svalka sig. ”Och sen? Vad hände sen?”
”Han var kvar på sjukhuset ett bra tag, det blev ju allt möjligt med det där, och sen fick han flytta hem till Arvid och Birgitta. Innan olyckan hade han en annan lägenhet inne i stan, fast i ett hus utan hiss. Så det blev massa krångel med det också, du vet, sälja den och få en ny och fixa till den. Och under tiden så bodde han på Porsön med dom. Sen började han jobba igen, så smått, och nu tror jag väl han är tillbaka helt.”
Nästan.
”Är han gift, sambo, dejtar han någon?”
”Jag tror inte det. Han var gift innan med någon forskartjej i Stockholm, men jag vet inte om han har haft någon tjej sen det där. Det kanske inte är så lätt.”
”Vaddå, han är väl inte förlamad? Det är ju bara benen som är.”
”Jamen, ändå.” Anna-Karin såg lite skeptisk ut. ”Tänk. Det måste ju bli annorlunda, hela grejen.”
Nej, faktiskt inte. Inte speciellt annorlunda.
Stella svalde.
”Du ser blek ut” sa Anna-Karin oroligt. ”Är det på gång igen?”
”Lite. Jag tror jag måste..” In på badrummet, häva sig över toastolen.
Alla saker hon tog för givet om honom hela tiden. Patricia, Marika, alla problem och svårigheter hon tyckte att han måste stå över bara för att han var the Johan Falkman. Så djäkla naivt och omoget av henne. Så djäkla naivt och omoget att åka dit igår för att ordna till och sen råka ha sex. I ena stunden sitta och babbla om att hon måste ringa barnmorska och familjeterapeut för att fixa sitt liv, i andra stunden sticka in sin tunga i hans mun. Han kanske trodde att han var hennes Markus-hämnd. En konferens-otrohet mot en semester-otrohet. Sen skulle både hon och Markus vara mer kvitt på familjeterapin. Rensa luften och säga att det stod 1-1, och därmed bättre läge att börja om. Ingen skulle kunna skylla mer på den andre för båda hade gjort samma grej. Markus hade gått tillbaka till Stella, och nu skulle Stella gå tillbaka till Markus. Det enda hon behövde minnas av rekordsommaren i Luleå var att det var där hon gjort de första grav-testen.
Eller ännu värre, han kanske trodde att hon var nyfiken. Ett nyfiket freak som inte nöjde sig med att läsa i böcker utan ville se med egna ögon. Förkovra sig. Hur gjorde nu en sån som han när han hade sex? Hur funkade ”hela grejen” för honom?
Vad skulle Cissi säga om det här? Höja på ena ögonbrynet, Cissi var väldigt bra på att se väldigt ogillande ut, och sen skulle skuld-harangen komma. ”Men nu får du fan väl ge dig. Du tar äntligen ett beslut och ställer in bröllopet efter flera veckors koma och sen förstör du allt genom att ha sex med första bästa. En handikappad kille! Har du spårat ur helt, Stella? Hur moraliskt var det på en skala? Vaddå tror du gillar på riktigt? Gillar hit och gillar dit. Respektlöst, känslokallt och oempatiskt, det är vad det är. Är han så bra den där killen? Ha! Du, det spelar ingen roll hur så bra du tycker att han är med tanke på vad du gjort nu. Och han är ju förresten bara din rebound-kille, ser du inte det? Lite ovanligt att välja en sån, men rebound-kille är han, vare sig du tror det eller ej. Synd att du skulle ta han bara, om du verkligen menar det där att du gillar honom. Ta och ring Markus nu, din blivande man, du vet.”

”Bättre?”
”Nej, jag måste hem, jag är helt slut. Förlåt, A-K, jag trodde inte jag skulle må så här dåligt.”
”Jag förstår. Orkar du cykla eller ska jag ringa pappa?”
”Jag cyklar. Jag tar det lugnt.”

Stella vinkade slappt till Gunilla som satt och löste korsord i köket när hon kom hem. ”Jag går och lägger mig. Om Markus ringer så säg det.”
”Kom hit!” Gunilla vinkade ivrigt in henne och pratade med lägre röst som om de inte var ensamma där. Torbjörn satt och såg nyheterna. ”Johan Falkman ringde. Det var vid sju. Jag sa att du var hos Anna-Karin.”
Det kändes som att Stella skulle knäa av trötthet. Jag orkar inte det här, jag vill inte, jag kan inte.
”Han sa att jag gärna kunde be dig ringa och att han hade prövat din mobil några gånger men den var avstängd.”
Stella lutade sig mot dörrkarmen. ”Inget mer?”
”Nej.”
”Lät han..?” Hon fyllde i resten av meningen med handen. ”Sur, arg, besviken?”
”Han lät normal.” Gunilla pekade på en påse som stod på köksbänken. ”Och där har du skorpor. Ät en sån och morna dig ordentligt imorgon.”
”Tusen tack. Sov gott.”
”Du med.”

Johan hade inte sagt något på mobilen, däremot skrivit. ”får jag fortf ringa?”.

Hon gick ner till köket igen, och som tur var satt Gunilla kvar med sitt korsord. ”Jag har gjort en så hemsk sak” viskade Stella och Gunilla lade armen om henne.

Kap 11 + 12

2006-04-16T22:47:00.000+02:00

Det förra kap i förra posten är alltså 10, inte 15 som jag råkade skriva...

Kap 11 Luleå, söndag

”Men du, här har vi en som ser pigg och glad ut!” utropade Gunilla när hon klev ur bilen. ”Vilken skillnad!”
”Menar du mig?” Stella såg sig osäkert omkring, förstod inte riktigt vem hon menade. Var det någon av katterna?
”Ja, oh, ja. Som natt och dag.” Gunilla kramade om henne. ”Vad har du haft för mirakelkur?”
Råkat ragga upp en ovanligt bra kille på Kvantum, undanhållit några sanningar och fått honom att flirta med en, åkt på roliga utflykter, skrattat mycket, gråtit så lite som möjligt, blivit gravid, bestämt sig för att inte gifta sig i sommar. ”Mest det vanliga. Sova, äta, Ormberget, gosa med katterna. Den norrbottniska luften. Hur har ni haft det då? Det har ju låtit så bra varje gång ni har ringt? Och ni ser oroväckande pigga ut!”
”Jo, det har varit så bra! Och det var så fint där! Du ska få se kort sen när vi har framkallat. Vi har gått på tur, fiskat, åkt båt på en fjord. Ja, allt var så vackert. Men dyrt, herregud, man kan inte tro de norska priserna. Och även helt vanliga saker som...” Gunilla fortsatte att berätta, flankerad av Torbjörn, medan de hjälptes åt att tömma bilen. När allt var ute satte Stella på kaffe och dukade fram nybakta solrosfrallor och chokladkaka. Dagen till ära. Det var över en månad sen hon presterat något liknande senast. Hon som egentligen var beroende av att baka, gjorde det jämt. Sista veckorna hade det inte ens blivit chokladbollar. Ingen koncentration till läsning av annat än tidningar, inget bakande, limpmackor till lunch, för mycket vin och sprit och för många gästkök. Hon hade kunnat leka finn fem fel med sig själv hela dagarna. Den här morgonen hade hon dammsugit skafferiet på potentiella bakingredienser och sen skridit till verket.
Gunilla och Torbjörn var en överpositiv smakpanel. Torbjörn åt tre frallor, Gunilla ville ha recepten. När Stella berättade att hon handlat middagsmat, om de kunde tänka sig att äta räkpasta trots att de kom direkt från Norge för hon hade inte riktigt tänkt på det, gick de praktiskt taget upp i brygga av tacksamhet.
Det blev en riktigt skön köksdag för henne. Gunilla for runt och laddade tvättmaskiner, ringde folk, pratade med den trevliga grannfrun, plockade bort alla torra blomblad som gick att uppbåda. Torbjörn klippte gräset, fixade pappersinsamlingen, rengjorde fiske och vandringsgrejerna, och Stella gick överstyr i köket med en trerätters.
Het paprikaröra på grovt bröd till förrätt, räkpasta till varmrätt, och chokladkakan med hallongrädde till efterrätt.
”Ska du verkligen bara stanna en vecka till?” sa Torbjörn. ”Det här känns ju som att äta på restaurang, fast hemlagat.”
Hon förstod att han menade det sista som en komplimang även om det kunde låta tvärtom.
”Inte för att vi förväntar oss såna här måltider varje dag” skyndade Gunilla att flika in. ”Kom ihåg att du är här för att vila upp dig och fortsätta komma i form. Men det var så gott.”
”Sånt här får mig i bra form” sa Stella. ”Jag hade lyckats glömma bort att jag gillade att hålla på med det bara i villervallan. Förresten... ” Hon skopade upp ett hallon på sin sked. ”Ni kan aldrig gissa vem jag har träffat här. Minns ni Laura Falkman, Anna-Karins kompis?”
Hon berättade censurerat om Johan, Max och Lina, Kvantum och födelsedagsfesten.
”Åh han, ja!” utbrast Gunilla förtjust. ”Johan Falkman. Han jobbar ju på Gretas bank, Torbjörns mamma, du vet. Jag träffade honom ett par gånger när jag följde med henne dit, och han växlade alltid några ord. Vad gör Max? Han var det länge sen jag såg.”
”Jamen, han är på rehab-stället vid Konstens hus, det vet du ju” sa Torbjörn innan Stella hann öppna munnen. ”Berättade inte jag för dig att Kerstin på jobbet gick hos honom när hon hade problem med ryggen?”
”Det har du inte sagt ett ord om” sa Gunilla tvärsäkert.
”Jajamensan” hävdade Torbjörn lika säkert. ”Du har bara glömt bort det. Det var nog ett år sedan, men jag vet att jag sa det.”
Gunilla viftade avvärjande med handen. ”Hursomhelst. Det var väl roligt!” Hon tittade uppmuntrande på Stella. ”Johan Falkman. Att ni två skulle stöta ihop.”
Stella började till sin förskräckelse rodna. ”Jo. Det var roligt.”

”Du vet att han var med om en bilolycka för ett tag sen?” frågade Stella när de satt och såg Rapport på teve sen, bara hon och Gunilla. De hade inte pratat mer om bröderna Falkman, men Gunilla verkade inte behöva någon startsträcka.
”Jag vet. Han började ju jobba igen väldigt fort efter det där.”
Mer teve en stund.
”Det är nog det bästa sättet. Att försöka komma tillbaka till det gamla” forsatte Gunilla. ”Vi har en kvinna på min skola som fick en stroke, och hon var på plats igen så fort det gick. Nu är det ju inget man reflekterar det minsta över att hon går med käpp. Hon är som vanligt.”
Stella nickade halvhjärtat. Hon tyckte att hon borde reflektera mycket mer över det än vad hon gjorde. Tänka på alla problem det medförde. Tänka på alla svårigheter. Inte bara låta tankarna ta slut vid ett par sköna händer och en sommarlovsbubbla. Hur skulle det funka, på riktigt, där ute för en som han? Hur gjorde han när han åkte på semester, om det inte var en semester tillsammans med Max och hela familjen? Gjorde han överhuvudtaget det? Hur gjorde han om han skulle på utbildning med jobbet och det visade sig vara i en lokal tre trappor upp utan hiss? Hur gjorde han om han skulle handla jäst och det var på översta hyllan i kyldisken och Patricia inte var med?
Ännu mer teve.
Gunilla log lite mot henne. ”Du verkar så mycket gladare och lättare till sinnet nu än när vi åkte. Du verkar ha kommit in på ett bra spår.”
”Så du tycker inte jag är egoistisk? Med tanke på att jag stannar här lite längre och... inte precis skyndar tillbaka till Stockholm för att reda ut allt med Markus?”
”Inte alls.” Gunilla svarade utan att tveka. ”Du får tänka lite egoistiskt just nu. Och jag vet att det kan vara svårt att göra det om man märker att andra mår dåligt av det, men i såna här situationer så är det nog nödvändigt.” Hon avslutade med att klappa henne vänligt på handen och den gesten fick direkt tårarna att välla upp i ögonen för Stella. ”Ska ni träffas mer, du och Johan Falkman?”
”Det tror jag inte.”

Markus blev inte förtjust när hon ringde och berättade att hon skulle stanna en vecka till. ”Ego” var nog precis det ord han hade kunnat drämma till henne med, om han velat drämma till.
”Men varför, Stella, varför? Vad vinner du och vi på att du är där uppe?”
”Jag mår mycket bättre. Gunilla tyckte till exempel att jag såg tio gånger piggare ut nu.”
”Det är ju fantastiskt. Kom hem då så kan vi reda upp det här och det kommer att göra dig hundra gånger piggare.” Han tjatade och hon lyssnade.
”Markus, släpp det” klippte hon av när han började ta om sina argument en andra gång. ”Jag kommer inte imorgon, det är bara så.”
Han suckade och stånkade. ”Vad gör du där uppe då som får dig att må så bra? Nu verkar Luleå plötsligt som paradiset på jorden. Vad finns det där som inte finns här?”
Rena gator, inga minnen av dig, och ingen risk att stöta ihop med dig någonstans, radade hon upp i huvudet. Och det är bara tre snabba exempel skjutna från höften. Mer skratt, mer uppskattning, mer lugn och ro. Behöver jag fortsätta?
”Det är skönare för mig här än i Stockholm just nu. Bättre på alla sätt och vis. Jag kan inte förklara exakt varför men det är det.”
”Hur kan du vara så säker på det? Du kan ju inte veta vad jag...” Han var igång igen.
”Kommer du ihåg det jag skrev i brevet om att jag inte kan låta bli att se dig och hon tillsammans? Fattar du om jag säger att det är lättare att försöka rensa bort det här uppe? Att jag vill bli av med det men att det kändes omöjligt i Stockholm? Här känns det... kanske möjligt. Jag vet inte än. Men det här är mitt bästa sätt hittills.”
Först tyst och sen ”jaha.” Tunga andetag genom luren.
”Jag förstår” sa han dystert. ”Förlåt för tjatet då. Men du vet, det är jobbigt, för mig också, här på mitt sätt. Det är därför.”
”Jag vet.” Hon förberedde sig. Nu gällde det. ”Och det är en annan sak också som jag har tänkt på. Om bröllopet.” Hon berättade omsorgsfullt och noga planerat vad hon fått för idé, hur hon tänkt sig den fortsatta utvecklingen för dom. Hon hade kört hela talet för sig själv flera gånger igårkväll. Skrivit upp stolpar på papper, stått framför badrumsspegeln och testat och strykit. Han lyssnade så tyst att hon ibland var osäker på om linjen brytits. ”Är du kvar?”
”Ja.” Ny lång tystnad. ”Vad betyder det här egentligen? Dumpar du mig nu?”
”Tvärtom, Markus. Jag vill bara inte stressa in till 30 juli. Jag vill få mer tid. Vi kanske gifter oss, i november. Det är större chans för det om vi säger bort allt nu. Jag klarar inte att göra det som läget är idag.”
Han blev knäpptyst igen och hon försökte febrilt tolka tystnaden. Var han förbannad? Ledsen? På väg att börja gråta?
”Jag antar att jag inte får säga emot. Där heller. Du har bestämt dig, va?” Han var inte på väg att börja gråta. ”Du bestämmer allt just nu, jag ska bara följa med. Ingen talan.”
”Det är väl inte sant.”
”Men du bestämmer dig för att avlysa bröllopet och stanna i Luleå, efter att vi pratats vid två gånger på telefon den senaste tiden? Sammanlagt, vad, en kvart?” Han lät arg. ”Vi har inte setts, vi har inte haft någon kommunikation, men du bestämmer dig ändå för att.. Hur kan du göra det? Hur kan du veta att det här är rätt beslut? På just det här sättet?”
”Det hade nog inte hjälpt så mycket om vi hade pratats vid...”
Han varvade upp mer och mer. ”Hur gör vi med allt som redan är fixat då? Blir det jag som får ringa alla samtal nu, avboka alla, förklara för alla? Igår var det trettioåtta ja-svar när jag kollade. Har du tänkt på att en del redan fixat flyg och hotell? Pelle och hans tjej kommer ju för fan från London! Vad tror du dom ska säga nu?!”
”Att det var djävligt dumt av dig att knulla runt kanske?” spottade hon ilsket ur sig. ”Eller jag vet inte, det var bara ett spontant förslag. Andra kanske kan tycka det är smart att inte gifta sig i det här läget, du vet, om man har ambitionen att det ska hålla längre än själva vigselakten.”
Markus storknade och Stella öste på. Sen pyste dom förbannat i varsin ända av linjen.
”Du kan mejla alla nummer till mig så avbokar jag sakerna, och jag e-postar till ja-svaren också” sa hon till slut. ”Jag gör det imorgon. Och jag säger inte att det är för att du har. Jag kommer på något. Men du får ringa din familj och berätta, och Fredrik, ring till Fredrik också. Ikväll.”
”Jag kan bara inte tro det, Stella” muttrade han besviket. ”Jag har hela trott att vi skulle göra det. Du har ju inte sagt något på hela den här tiden om att avstyra det. Att du kan bestämma dig för det här efter...”
”Markus” avbröt hon och mopsade upp sig. ”Skicka allt till mig. Ring din familj. Vifårhörassenareiveckan, hej då.”

”jag ville visa att du kan lita på mig” skrev han i ett sms senare. ”att du ska få känna dig säker igen. jag tänkte byta jobb så fort det går, har skickat ut massa förfrågn. det är därför jag har tjatat så, trodde det bästa för oss var att du kom tillbaka o fick se det. varför vill du inte försöka?”
”jag vill försöka, jag vill inte dumpa dig” skrev hon tillbaka. ”men tänk om jag aldrig blir säker igen? det går ju inte att bara lägga en order. så jag måste få mer tid. uppskattar jobb-byt-försöket. o dina tankar. o dig. jag gör det. men jag kan inte göra det här på ngt annat sätt just nu. ledsen. kram o gonatt.”

”Tur att ni inte har några barn” sa hennes pappa. ”Det är inte lätt för barn att gå igenom en skilsmässa.”
”Har du börjat se på dr Phil?” sa Stella och ansträngde sig för att kontrollera rösten. ”Trettio år för sent?”

”Det är rätt tänkt” sa hennes mamma. ”Den där typen av män, man ska inte förlåta dom. Är det gjort så är det gjort och något sånt går inte att ta tillbaka.”
”Mamma, vi har inte gjort slut, vi är fortfarande tillsammans.”
”Hrmf.”

”Åh men, Stella” sa Stefans sambo Annika medlidande. ”Hur känns det?”

”Hallå där, säg något kul efter pipet så ringer jag upp” sa Cissi på sitt mobilsvar.
”Vi ska inte gifta oss” sa Stella.

Hon tänkte på Piteå-utflykten när hon låg och snurrade i sängen. Hur Johan sagt att det hopplösa tillståndet gled över i ett annat aningen mindre hopplöst och sen ett annat ännu aningen mindre hopplöst, och så vidare. Det kändes som att det börjat rulla för henne nu. Ett halvt varv. Men en start iallafall. Andningen kändes lättare och hon knäppte händerna på magen, slappnade av, låg där och försökte tänka aktivt på ingenting. Ingenting med bröllopet och ingenting med framtiden och bebisen.
Precis som när man ska meditera och tänka på ett ljud var det omöjligt att hålla tankarna på det och borta från andra saker. Tänk om Markus skulle höra det på henne, att hon var gravid? Och hon hade ju druckit både på Johans födelsedagsfest och på middagen. Hur tidigt kunde sånt upptäckas, om det orsakat något? Behövde man vänta tills det var fött? Hur skulle det bli att berätta det för Markus? När skulle det börja kännas? Sprattla därinne? Stora bröst och feta höfter? Köns-föraningar?
Och vad skulle Pelle och hans tjej säga? Skulle hon och Markus erbjuda ekonomisk kompensation till dom?
Var skulle hon bo när hon kom tillbaka? Fick man pengar tillbaka på reseavbeställning utan att skaffa läkarintyg? Kunde hon hävda psykisk överstress i såna fall, om man var tvungen att få ett läkarintyg? Eller skylla på att hon var gravid? Kunde hon flytta in hos Cissi igen?
Sov Johan nu? Skulle han ringa? Tänk om han ringde den här veckan och Gunilla eller Torbjörn råkade höras i bakgrunden. Hon måste komma ihåg att bara svara om hon var ensam.
Klockan på mobildisplayen lös på 23:41.
Men på det stora hela, det kändes ändå bättre. Mycket bättre. Det här måste definitivt vara bland det smartaste och förnuftigaste hon gjort den sista tiden. Det var två saker hon också glömt bort om sig själv i villervallan. Hon brukade vara smart och förnuftig.

Kap 12

Det var hemtrevligt att vakna på måndag och höra röster och ljud där nere. En kaffebryggare, en morgontidning som prasslade, en vattenkran som spolade. Det såg ut att bli fint väder också, sol och blå himmel. Och klockan var nästan åtta och hon hade lyckats sova i ett svep ända sen ett någon gång. Och Markus visste att hon skulle stanna. Och bröllopet var avlyst. Och Johan Falkman var out of sight, och snart förhoppningsvis out of mind.

Måndagens stora begivenhet var lunchbesöket hos Anna-Karins familj. Gunilla ”passade på” att göra en rabarberpaj att ta med. Och passade även på att ta fram en påse vaniljbullar ur frysen ”eftersom Robert inte var så väldans förtjust i rabarber”. Stella blev alldeles varm i hjärtat av det. Hennes mamma, Inger, skulle aldrig ha haft några vaniljbullar i frysen, eller kommit på tanken att ta med sig hemmagjord efterrätt om hon blivit bjuden på lunch hos Stella. Hon skulle inte ha kunnat svara på vad Markus inte var så väldans förtjust i (musslor) ens om hon fick tiotusen för det. Igårkväll hade hon raskt hoppat från ämnet inställt bröllop till att berätta mycket ingående om en kurs hon skulle gå på jobbet till hösten, och en kvart senare orkade Stella inte lyssna mer utan sa hej då.
Ibland när man ville åka till Barcelona och bli servitris med femtusen på fickan och noll spanskakunskaper i huvudet, var det skönt att ha en sån mamma, men ibland när något krisade kunde Gunilla framstå som rena modersdrömmen. Hon lekte med Anna-Karins barn, tröstade vid leksaksbilolycka, tog hand om ett par av Anna-Karins byxor som skulle lagas, vattnade alla altanblommorna, hade med sig efterrätten. Det kändes som att Stella skulle ha kunnat sätta sig mitt på altanen hon med och börja störtgrina över precis vad som helst och Gunilla skulle på två röda ha hittat den rätta trösten.

Efter lunchen åkte Gunilla och Torbjörn hem och tog Stella med en kaffekopp till Anna-Karins dator på övervåningen. Hon hade inte öppnat bröllopsmejlen en enda gång sen hon kom upp hit och möttes av massa nya ”JAAA! Vi kommer!!”-svar.
Det senaste mejlet var från Markus iallafall, med en betydligt sobrare ämnesrubrik ”avbeställn-telenr”. Inga utropstecken.
”Varsågod, lycka till med mejlandet och telefonerandet”skrev han. ”Jag ringde mina igår. Mamma blev ledsen såklart.”
Det blev jag med, det kan jag lova.
”Finns det inget jag kan göra? Kan jag inte få dig att ändra dig på något sätt, att satsa på oss igen?”
Det här är inte jag som dumpar dig, Markus, det här är jag som skjuter upp ett bröllop. Inget annat. Jag dumpar dig inte, jag lovar.
”Hur många gånger ska jag säga förlåt? Vad behövs?”
Inga mer förlåt, det är då ett som är säkert. Håll blommorna och presenterna också. Allt jag vill ha är mer tid.
”Jag älskar dig. Puss och kram.”
Mm...

Anna-Karin kom upp med påtår och en till bit rabarberpaj efter ett tag. ”Hur går det? Får du ihop något bra?”
”Sådär. Läs det här.” Stella visade henne mejlet som skulle gå ut till alla lyckligt ovetande bröllopsgäster. ”Är det tillräckligt öppet och ursäktande men ändå inte flummigt eller elakt?”
Anna-Karin läste igenom det noga, grymtade till några gånger. ”Det är nästan för snällt” sa hon när hon var färdig. ”Vilken stor person du är, Stella.”
Dom flinade båda två.
”Kan du åtminstone hänvisa alla vidare frågor till Markus? Någon skit ska han väl få ta?”
Stella skrev dit ett par rader till, inklusive önskan om att rsvp:a budskapet medan Anna-Karin stod och väntade och dikterade olika lämpliga förslag. ”Så? Snipp snapp slut?”
Anna-Karin läste högt igenom allt en gång till och godkände det.
”Fast vänta.” Stella vände sig osäkert mot henne. ”Kan du fatta att vi avbokar det? På riktigt? Ska jag göra det?”
”Känns det inte skönt?”
”Ja. Det känns otroligt skönt. Mycket mycket enklare.”
”Varför tvekar du då?”
”Jag känner mig hemsk för att jag tycker så, att det är skönt att vara av med det. Mitt bröllop.”
”Du gör rätt, Stella. Ni måste tänka långsiktigt. Det är mycket bättre att avboka nu och kunna fundera i lugn och ro. Ni har ju så mycket framför er som.. Du vet. Så nu.. send.” Anna-Karin styrde hennes hand på musen mot skicka-knappen. ”Skicka det nu. Jag står kvar här tills du gjort det.”
Stella valde det första replyet i inboxen. Miriam och hennes Olof. Sending message. Message sent.
”Tusan! Du!” kom hon förskräckt på efteråt. ”Jag glömde ju helt att jag skulle låta Markus korrläsa det.”
”Det glömde inte jag” sa Anna-Karin bestämt. ”Se det som en av rättigheterna han förlorade på fotosexet. Och så måste du lägga upp samma text på eran bröllopssida, glöm inte det. ”
Efter att ha mejlat gästerna inklusive närmaste kretsen, och uppdaterat bröllopssidan, printade hon ut alla avbeställn-telenr uppställda i kronologisk ordning. Hon kunde se Markus förorättade och besvikna min när han suttit där och klistrat ihop den.
”Är du säker, Stella, vill du verkligen det här, vi som skulle ha en sån fantastisk dag, ett sånt fantastiskt liv.”
”Men fatta att vi fortfarande kan få det. Vad är det med dig? Har du sett för mycket på Bridezillas?””
Stadshuset och guldsmeden. Fredsgatan 12 (lunch för elva personer, närmaste familjen, kl 12.30). Tältfirman, cateringen och servishjälpen (bröllopsmingel utomhus kl 15.30 med bubbel och snittar). Hotellet (bröllopsnatten). Resebyrån (smekmånad).
Hon ringde de mest akuta punkterna och avbokade. Efter mer än två timmar vinglade hon ner till Anna-Karin och Robban. ”Vattten, vatten, jag behöver vatten.”
”Är det gjort?” Robban såg upp. ”Är du en singeltjej igen nu?”
”Nej nej och åter nej. Jag är inte singeltjej igen, jag är bara av med själva vigseln.”
”Så ni ska fortsätta tillsammans?”
Anna-Karin hoppade in och förklarade med pedagogisk ton. ”Det är exakt det dom ska komma på. Därför är bröllopet uppskjutet på obestämd tid. Bra jobbat, Stell! Nu kan du bara koppla av och ha en rolig och skön semester resten av veckan. Om vi hade haft något godis hemma så hade jag bjudit direkt. Men... ” Hon öppnade köksskåpen och spanade runt. ”Vad sägs om gamla chips? Eller lite hallonsaft? Mer rabarberpaj?”
”Tack, det är bra.” Stella log och tittade på klockan. ”Jag ska cykla hem. Men kan jag komma imorgon och kolla hur många som har svarat?”
”Visst! Vill du ha något gott då? Vi måste ju fira! Alltså” Anna-Karin var snabb med att korrigera sig själv ”jag menar fira ditt beslut, inte något annat. Lite god mat och middag kanske?”
”Ja, gärna!”
”Och ingen egofixerad grann-Jessica den här gången. Vitlök i maten! Roligt prat!” Anna-Karin lät mer och mer entusiastisk.
Robban såg skeptiskt på dom. ”Jag känner nästan sympati med Markus nu. Ni verkar för upphetsade över det här. Som någon slags ihopgaddad kvinnohämnd. Snart kommer ni kanske på att ni ska ringa hans chef och baktala honom också?”
”Vi är inte upphetsade eller ihopgaddade, vi är bara.. lättade och förstående.” Anna-Karin kramade om henne. ”Och mycket glada och lite festsugna! Kom vid fem imorgon så startar vi. Jag ordnar allt!”

Stella cyklade hemåt i makligt tempo. Stannade till på Björkskatans centrum för att fira sig själv med en chokladkaka och en Cola. Just när hon betalat och var på väg ut med chokladkakan redo för första tuggan kom Johan in.
Dom hajade båda till och Stella tvärstannade och gjorde en häpen dubbelkoll för att verkligen se att det var han. Men hur många solbrända rullstolsbundna män i röda pikés och med seniga underarmar fanns det här? En.
Han var den som fann sig först och kom fram till henne. ”Är du här?”
”Detsamma. Är du här?” kontrade hon.
”Jag har tränat. Sjukgymnastiken, vårdcentralen.” Han nickade bakåt, och det låg en stor vårdcentral bakom centrumbyggnaden, det visste hon. Han hade fuktigt hår och röda kinder, av ansträngning då förmodligen och han såg mycket riktigt nytränad och nyduschad ut. Och nyförvånad. ”Men alltså, vaddå Stella, är du kvar? Missade du planet?”
”Nja” svarade hon sparsamt och kände att hon började rodna som på signal.
”Nja?”
Hon rodnade ännu mer och fattade hur skyldig och besvärad hon såg ut. Det kändes som att hjärnan arbetade febrilt men inte kom på en enda vettig sak att säga. Vad kunde hon säga?
”Du missade inte planet?” Johan såg frågande på henne, väntade på att hon skulle säga mer, förklara. ”Så du är kvar alltså?” upprepade han igen när hon inte fått fram ett ord, bara rodnat ännu mer under hans blick.
”Ett tag till.” Hon tittade ner i golvet. Om inte A-K sagt något om godis och triggat igång suget, om hon stannat på vilken annan kiosk som helst, om hon cyklat två minuter snabbare, om vad som helst. Om hon kunde få försvinna från den här situationen.
”Jaha.” Johan nickade fast han inte såg ut att förstå så mycket mer än för en sekund sen, fortsatte se forskande på henne. ”Men..? Jaha? Jag fattar inte riktigt?” sa han sen. Han verkade ha lika stor kortslutning som henne. Han hade startat med ett förvånat leende när han fick syn på henne, men det var försvunnet nu till förmån för undran och avvaktan.
”Tills på söndag” erbjöd hon.
”På söndag?”
”Klockan tio och trettiofem” mumlade hon. ”Då åker jag. Helt säkert.”
Ett gäng högljudda tonåringar kom in i centrumbyggnaden. Killar i shorts med skateboardbrädorna under armen. De gick kaxigt i bredd och Stella fick kliva åt sidan för att släppa förbi dem.
”Du, lyssna, jag” började hon sen samtidigt som han ”Tänkte du..”. Han var den som tog om. ”Så ville du vara här inkognito eller får man ringa dig?”
När hon inte svarade på det heller nickade han ledset. Han försökte inte skyla över det med att lägga på en cool eller nollställd min. ”Åh, okej. Nu fattar jag” sa han tyst och drog sig bakåt. ”Hej då.” Han vände om och började rulla iväg.
”Vänta! Johan, det är inte så.” Hon gick efter honom och tog tag i hans axel så att han stannade och såg på henne igen.
”Hur är det då? För det var inte meningen att vi skulle träffas mer här, eller hur?”
”Nej. Det var inte det.” Stella försökte desperat komma på en strålande förklaring, en briljant ursäkt, en trovärdig lösning, medan han väntade. Det lyckades inte. ”Det här kändes lättare att klara av. Enklare. Det är därför jag sa att jag skulle åka. Förlåt. Det var för att allt blev så.. krångligt. Tyckte jag. Förlåt, igen. Jag menade faktiskt inte att.”
”Krångligt?” upprepade han skeptiskt och det lät lika ordvalsmässigt bra som att hon sagt att allt blev för... ljusgrönt. ”Så i lördags, visste du att du inte skulle åka? Hade du redan då bestämt dig för att stanna?”
”Ja.” Stella såg nervöst ner i golvet, gav honom tid att smälta allt. Hon hade målat tånaglarna imorse och dom var röda och snygga mot solbrännan på fötterna. Bli inte förbannad på mig, snälla, försökte hon sända över telepatiskt. Du vet vad jag menar. Du var ju också där, varenda gång. Det var din hals, dina händer. Håll med. Snälla. Förstå. Snälla.
Johan höll inte med. ”Men du kunde inte bara säga något?”
”Nej.”
” ”Nej?” För vad trodde du jag skulle göra då? Campa utanför huset?”
”Jamen, självklart inte! Fattar du inte, vad skulle jag säga? Det är ju det som är problemet! Jag kom upp hit för att få vissa saker gjorda och en sån som du är det absolut sista jag behöver i det läget. Jag kunde inte säga något.”
Johan stirrade sårat på henne och hon förstod hur han tolkat den näst sista meningen.
”Herregud.” Stella suckade frustrerat. ”Ta det inte så. Jag menar att jag ska vakna på morgonen och tänka på Markus och framtiden och barnet och vad som är rätt, jag ska inte vakna och tänka ”undrar vad Johan gör idag, hoppas han ringer eller att vi kan ses”. Det är så som..”
Han nappade direkt. ”Barnet? Vilket barn?”
”Vårt, mitt och Markus. Jag är med barn.”
”Är du med barn?!” utbrast han chockat. ”Ska ni ha barn, du och Markus? Det här blir ju bara..”
”Krångligare och krångligare?” försökte Stella och hoppades att det skulle lätta upp stämningen något. Det gjorde det inte. Johan såg om möjligt bara ännu mer ihopknipt och stängd ut.
”Du kunde ha sagt något” upprepade han. ”Jag lovar att jag hade fattat.”
”Jag vet, Johan” sa hon. ”Jag skulle ha gjort det. Men... Jag gjorde inte det. Men du får gärna ringa nu. Jag skulle bli glad om du gjorde det. Det är sant.”
Han gjorde ett hånfullt läte. ”Vad tusan skulle jag göra det för?! Nu när du har fixat en sån fin inkognitolösning här och allt. Vi kan låtsas att vi inte träffades idag. Det blir nog det minst krångliga. Vi glömmer allt det här.”
Vad menade han med ”det här”?
”Men det är ju redan kört, att inte låtsas.”
Johan skakade bara avfärdande på huvudet och drog sig bakåt. ”Du, förresten” sa han innan han vände om helt med ryggen mot henne. ”Grattis till barnet.” Det lät helt torrt, enbart en pliktfras från hans sida som han var för artig för att inte kläcka ur sig.
Stella stod kvar och såg på honon. ”Tack” sa hon lågt.
Han tittade inte tillbaka när han försvann bort mot vårdcentralen.
”Fina fina Johan Falkman. Hej då.”

”Du har fått blommor!” hojtade Gunilla ivrigt så fort hon svängde in på uppfarten. ”Blommor med bud! Dom hängde här på dörren när vi kom hem!”
”Från Markus?” frågade Stella betydligt mindre ivrigt och fick förväntansfulla invinkningar till svar.
Gunilla hade redan ställt upp tre olika stora vaser på köksbänken och hon och Torbjörn stod nyfiket och tittade på när Stella oengagerat vecklade upp pappret och fick fram buketten. Gula och orange rosor. Det tog sig. Långa, stora. Dyra. Minst tjugo stycken, med mycket grönt och vitt fluff i.
”Det här är vad jag kallar en bukett!” utropade Gunilla förtjust. ”Titta! Det må jag säga!” Hon fick ta den största vasen. ”Så vacker.”
Stella läste kortet ”jag saknar dig, kom hem snart” medan Gunilla tog fram en kniv och flinkt börjat beskära rosorna. ”Tjugofem stycken” meddelade hon imponerat om antalet. Sen arrangerade hon dem fint i vasen och ställde upp den mitt på bordet medan Stella håglöst satt bredvid och tittade på. ”Vilka blommor!” Gunilla såg uppmuntrande på Stella. ”Det var väl fint av honom?”
”Jo. Det var fint.”
”Blev du inte glad?” försökte Gunilla igen och med ännu mer uppmuntran. Snart skulle taket lyfta.
”Joo. Jätteglad” sa Stella och tvingade tillbaka en snyftning. Gunilla och Torbjörn såg oroligt på henne. ”Men vad är det? Gick det inte bra hos Anna-Karin?”
”Det är inte det.” Stella reste sig häftigt upp. ”Jag måste...” Hon skyndade uppför trappan till sitt rum och slängde sig på sängen, tryckte ner huvudet i kudden.
Det hade kunnat gå. Han skulle ha ringt. Hon med. Hon hade kunnat ta ett beslut med Markus och ordna till och Johan hade kunnat vara kvar. De hade kunnat komma fram till något som dög för båda, det hade inte varit för sent. Ingen hade gjort något stort fel än, ingen hade gått över en gräns. Men nu var det gjort. Han skulle aldrig ringa efter det här. Han skulle inte lita på henne. Precis som hon med Markus. Förstört. Helt djävla förstört. ”Ring mig” kan lika gärna betyda ”jag är så less på dig”, man vet aldrig.
”Skitdjävlaasskithelvete” dunkade hon i kudden.
Gunillas steg hördes uppför trappan och hon kom in och satte sig på sängkanten.
”Stella, vad är det? Har ni bråkat?”
”Ja.”
”Om bröllopet och att du ville ställa in det?”
”Va? Nej! Inte det. Eller ja såklart, men nej.” Stella snörvlade ner i kudden. ”Det är inte det.”
”Vad är det då?”
”Något annat.”
Gunilla strök henne över ryggen. ”Vill du prata om det?”
”Jag kan inte prata om det. Jag får inte prata om det.” Stella snyftade ännu mer. ”Så egentligen är det bara bra. Att det blev så här. Det är det bästa.”
”Det verkar inte som det bästa för dig om du är så här ledsen?”
”Jag kommer över det. Jag måste fan det.” Stella kurade ihop sig med armarna över huvdet och Gunilla satt kvar och strök henne tills hon slutat gråta och andades lugnare igen.
”Varför måste du komma över det?” frågade Gunilla sen. ”Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte varför du är så lojal mot Markus. Det var ju inte bara en obetänksam kväll på en personalfest. Ingen kan säga att du inte har ansträngt dig. Men ingen vill ju heller se dig plåga dig själv. Vad tror du, Stella? Det kanske är dags att ni går vidare.” Hon gjorde en liten paus. ”Ursäkta att jag säger det men det är vad jag tycker iallafall.”
”Jag vet.” Stella vände sig om så hon att låg på sidan och kunde se på Gunilla. ”Men jag vet inte hur jag ska vara utan honom. Ska jag vara ensam hela tiden nu? Jag är så van att han är med, allt, du vet, hur vi har blivit tillsammans med varandra. Det känns som att jag är så annorlunda nu än för fem år sen, och det är så mycket han i mig. Jag vet inte om jag orkar vara utan det.”
”Orkar du med allt det andra som har hänt nu då? Att du ställer in bröllopet, är inte det ett tecken på att du kommer att klara dig? Du är stark, Stella. Du kommer att klara dig, det vet jag. Det har du alltid gjort.”
Nya tårar kom upp och hon pressade Gunillas hand mot sin kind.
”Men jag vet inte om jag är så stark” sa Stella långsamt sen. Pekfingret följde blommönstret på påslakanet. Flera varv. ”Det är inte bara jag längre.Vi ska ha barn” sa hon sen. ”Jag är med barn. ”
”Är du...?!” Trots det bistra budskapet hon nyss levererat sprack Gunillas ansikte direkt upp i ett jätteleende. ”Åh, Stella! Men vad roligt!”
”Ja. Men säg absolut inget till någon. Inte till mamma. Hon vet inte än. Inte ens Markus vet.”
”Du har inte berättat för honom?”
”Jag gjorde testet i torsdags så bara du och Anna-Karin vet. Och Johan.”
Gunilla kom inte av sig en sekund trots att en oväntad Johan plötsligt dök upp i samtalet. ”Är det därför du tror det är förstört?”
”Jag vet inte vad han tycker om det. Jag vet bara vad han tycker om att jag sagt att jag skulle åka hem i söndags och vi sa hej då och allt blev fint avslutat, och nu så stötte vi ihop här, i centrum. Han blev så besviken på mig.”
”Och du med.”
Stella nickade med nya tårar hängande i ögonfransarna.
”Varför sa du det då, att du skulle åka hem?” frågade Gunilla.
Stella svarade inte.
”Du gillar honom?”
Stella torkade sig över ögonen.
”Jaha, men?” Gunilla lät så enkel när hon sa det och Stella såg förebrående upp på henne.
”Vaddå jaha, men? Du kan inte ta så lätt på det? Tror du jag kom upp hit för att leta efter en ny man?”
”Nej, men, herregud, det har jag väl inte föreslagit heller. Jag tänkte mer på att du verkade mycket gladare och lättare nu när vi kom tillbaka. Om det har med honom att göra eller något annat, det vet ju inte jag. Men måste du stryka honom från listan bara för att du gillar honom? Kan du inte hitta ett sätt att umgås med honom som vän?”
”Det var ju precis det jag försökte” sa Stella. ”Jag ville försöka hålla ihop det på något smart sätt. Att det inte skulle hända något. Något för helt fel.” Hon torkade sig med ovansidan av handen. ”Men det här var kanske lika bra. Nu ska jag koncentrera mig på Markus. Det är ju inte direkt som att jag behöver strula till mitt liv med ännu fler personer, eller hur?” Hon fick tag i några gamla pappersnäsdukar som låg och skräpade på nattduksbordet. Inte använda på... hela tre dagar förmodligen. Det var hög tid att klämma fram en god gråt med andra ord. Allt hade varit för lyckligt sista tiden, nästan risk för hybris. Hon snöt sig ordentligt. ”Jag måste tänka förnuftigt.”
”Är du säker på att det är mest förnuftigt att hålla ihop med Markus?”
Stella suckade. ”Vet inte. Men vi måste göra ett seriöst försök nu. Familjeterapi, sånt. Jag vet inte hur man fixar det här bäst.”
”Att förklara och berätta kanske är en bra början” sa Gunilla innan hon gick ner. Och hon såg inte ut som att hon menade Markus.

Finkänsliga som de var det ingen som sa något mer om saken när hon kom ner med svullna ögon och röd näsa.
”Röding och färskpotatis om ett tag, det låter väl gott?” Torbjörn stod och borstade potatis över diskhon. ”Är du hungrig?”
”Sådär. Ska jag göra något?”
”Sätt dig ute du en stund. Det är lä och skönt mot väggen.”

Gunilla dukade ute på verandan. Torbjörn tog en immigt kall nubbe till fisken. Gunilla tog en folköl. Stella tog ett mjölkglas. När de var färdiga kom den trevliga grannfrun över och fick en kaffekopp och ännu mer prat.
Stella gick in och kollade sin mobil. Fem nya meddelanden rasslade in, och i ungefär en sekund kände hon sig hoppfull men sen såg hon att det bara var människor som läst bröllopsmejlet och hört av sig därför. Miriam, Markus mamma, Eva (jaha, nu gick det bra), Sussi, Anna från Sven och Anna. Hon lyssnade igenom meddelandena men ville inte prata med någon av dem. Telefonen började ringa igen, cissi mob nu, exklusivt ända från Grekland, men hon tryckte bort det samtalet också. Sen stängde hon av den. Johan skulle inte höra av sig.
Hon tog en lång sval dusch, rakade benen, fixade håret, skimmer-body lotion överallt, rent linne, jeanskjol, rouge på kinderna och glans på läpparna.
”Nu ser du piggare ut!” sa Gunilla när hon kom ner. ”Känns det bättre?”
”Ja. Får jag låna bilen ett tag? Jag ska in till stan en sväng. Tror jag.”
”Givetvis! Självklart!” Det lät som att det var tidernas idé och på fem röda stod Stella med bilnycklarna i handen.

På femton röda hade hon parkerat i backen upp mot hans hus och stod och tvekade. Hur bra var det här? Han kanske bara skulle be henne gå. Eller börja skrika åt henne. Inte för att han kändes som en skrikig typ. Eller också skulle han vara stram och tyst och se kallt på henne och hon skulle börja lipa av press och inte få fram ett enda vettigt ord. Det kändes mer som han än att börja skrika. Visa hur besviken han var på henne och hon skulle bara kunna hålla med. Fan. Hon låste upp bildörren igen. Ångrade sig. Det var ju redan förstört. Vad spelade det för roll om hon förstörde det ännu lite mer? Svängde nycklarna i handen. Låste bildörren och gick mot nummer femtioåtta. ”Vad spelar det för roll om hundra år?” Det här var en sån sak som spelade roll. Och om han blev stram så blev han. Då skulle hon veta det iallafall.

Fast hon hade kört bil in till stan kände hon sig svettig när hon kom in på gården och hjärtat dunkade på som efter en cykeltur. Han och Lina satt på uteplatsen och åt. Johan med ryggen mot så det var Lina som såg henne först och glatt vinkade till, sa något ”Stella kommer”. Johan vände sig om. Han fick inte en stram och kall min, och han såg inte ut som att han skulle börja skrika och slänga förbannelser över henne och hennes ofödda barn. Han höjde handen och log lite. Inget åh!! Stella!!-leende, men klart lovande i jämförelse med det senaste sättet han sett på henne.
”Gud så bra att du dök upp, Stella!” sa Lina. ”Vi har ett ton jordgubbar till efterrätt. Och jag är redan proppmätt.”
En skål med något som såg ut som fetaost och färskpotatis-sallad på bordet, en mindre än hälften kvar-vinflaska. De två som såg glada och rosiga ut.
”Ja, sätt dig” sa Johan vänligt och drog ut extrastolen från bakom sig till bredvid sig. Han lät lugn och han såg lugn ut. Det verkade inte som att han tillbringat eftermiddagen med att gråta och svära dramatiskt över sitt eller hennes eller deras öde. Ingen konstig sur blick på henne, och ingen blick som inte ville se på henne av någon anledning utan bara ett vanligt normalt litet leende och snälla ögon när han bad henne sätta sig. ”Vill du ha sallad?” Han skulle iallafall inte köra iväg henne på stört, det var redan tydligt.
Stella satte sig, på kanten av stolen. ”Nej, jag har nyss ätit. Tack ändå.”
”Men något att dricka ska du väl ha?” Lina hoppade upp och stack in för att hämta ett glas innan Stella hann säga ett ord. Hon såg nervöst på Johan, pratade snabbt, det kändes som att hon måste få ur sig allt innan Lina var tillbaka.
”Jag tänkte bara att jag skulle komma förbi en snabbis. Är det okej? Du kanske inte ville, och jag kan..”
”Jo, det ville jag verkligen, Stella.” Han pratade lika snabbt, var på väg att sträcka ut en hand och röra vid hennes men kom på sig i sista sekunden att han kanske inte borde det, att det förmodligen var en krånglig sak, så han nöjde sig med att lägga den ovanpå bordet. ”Bra. Att du kom.”
”Jag ville försöka säga hur..”
Lina var redan tillbaka och Stella tystnade, vände sin blick från Johan till henne.
”Vi satt just och pratade om folk från förr och att man stöter ihop med massa nu på sommaren när dom kommer hem på semester. Och det kan ju bli.. ” Lina hällde upp vin i glaset och sträckte det åt Stella ”lite pinsamt ibland om man inte kommer ihåg dom. Skål.”
Stella var på vippen att ta en snabb klunk när hon kom ihåg sig och i samma sekund sa Johan ”men ska du..”.
”Nej, men Gud, just det!” Hon ställde ner glaset. ”Jag ska inte dricka.” Det blev för häftigt sättet hon sa det på så Lina hejdade sig också med sitt glas. ”Jag menar, för att jag kör.” Stella pekade utåt mot gatan. ”Bil. Jag kör en bil. Ursäkta, jag glömde helt bort det.”
”Jaha? Inga problem.” Lina stack in igen.
”På håret.” Stella bet sig i läppen. ”Tur att någon kom ihåg.”
”Du kör en bil.” Johan log mot henne. ”Det låter alltid som att ibland kör man en traktor och ibland en ångvält när du säger det så där. Inte som att de allra flesta kör just bilar den mesta tiden.”
”Jag kanske är van vid stora variationer, vad vet du?” log hon tillbaka.
”Ja, vad vet jag? Det kanske är massa baklastare och höskrindor och motorcyklar och traktorer som ni kör där ute i Stockholms förorter?” Johan såg upp på Lina som var ute hos dem igen med vattenglas och nypåfylld tillbringare. ”Hur många olika slags fordon brukar du normalt framföra, Karolina? Så där i runda slängar en vanlig dag?”
”Ett eller två? Cykel och bil? Hur så?”
”Han märker ord.” Stella fick ett bräddfyllt vattenglas. ”Han tycker att jag formulerade mig lustigt när jag sa att jag körde en bil.”
”Typiskt han” sa Lina. ”Typiskt dom. Jag säger att jag ska köra en tvättmaskin och Max säger ”vart då?”. Varenda gång. Dom tycker det är skitkul med sånt.” Johan fnissade mycket riktigt och såg nöjd ut över ett nytt potentiell ordmärkeri och Lina gjorde en grimas åt honom. ”Det uppfattas alltså som irriterande och inte lika komiskt av alla andra, fick du med det? Skål i andra försöket.”
De tog en klunk av sina olika drycker och såg noga varandra i ögonen efteråt med glasen i hakhöjd på ett formellt sätt.
”Var är Max?” frågade Stella.
”Hjälper till och bär kylskåp och spisar och sånt i en viss sommarstuga i Brändön” sa Johan och flinade mot henne. ”Vi firar att vi inte behöver vara involverade i såna aktioner. Någonsin.”
”Jaa, vilken lättnad. Skål igen för att hålla sig ifrån sånt. Sommarstugor.” Samma procedur med glasen och blickarna. Nu satt Stella på hela sin stol och hon kände sig inte längre lika nervös över hur det här skulle gå. Inte när hans blick regelbundet kom tillbaka till henne och fortsatte se glad och lugn ut.
Lina drog upp knäna under sig i en position som skulle ha gett de flesta andra avdomnade ben efter en minut. De två drack mer av vinet och de tre flamsade vidare och pratade mer eller mindre allvar. Ingen var irriterad eller ogästvänlig. Ingen behövde känna sig ovälkommern.
Sen jordgubbarna till efterrätt. Det visade sig att Johan köpt en ladddning på Loet och Lina hade ovetande om det också köpt för att ta med till honom, så det fanns verkligen ett berg att äta upp. Färska söta svenska med vaniljyoghurt till. Mycket goda.
”Johan, har du?” frågade Lina efter en stund. ”Vi hinner en.”
Johan böjde sig bak och grävde fram något ur ryggsäcken som hängde på rullstolen. Lade det på bordet och sköt över det till Lina utan att lyfta på handen och visa vad det var.
”Du är ju en yogamänniska!” utbrast Stella förvånat över cigarettpaketet. ”Du kan ju inte röka!”
”Nej, just det. Och jag röker inte, inte på riktigt.”
”Nähä? Och du då?” Stella såg på Johan som böjde sig fram och lät Lina tända hans. ”Röker inte du heller på riktigt?”
Han blåste ut röken åt sidan så den inte skulle komma på henne. ”Bara när Lina kommer hit med jordgubbar och en vinflaska och Max bär vattenberedare och du kör en bil och dyker upp som en glad överraskning till efterrätten och det är soligt väder. Såna dagar röker jag.”
”Vilket solklart missbrukar-lingo. Det finns alltid en bra anledning, alltid något att fira om man letar tillräckligt hårt. Och ni är såklart inte det minsta beroende för ni kan sluta när som helst?”
”Precis!” sa Lina och Johan i kör och brast ut i samstämmigt skratt. ”Stella, är det här okej förresten?” frågade han sen. ”Röken? Vi kan gå längre ut på gården om du?”
”Nej, det behövs inte. Det är bara konstigt. Jag tänkte på er som renlevnadsmänniskor som tränar och äter nyttigt och så och nu sitter ni här och drar i er nikotin.”
”Jag tror vi har en ny Max. Det är just för att vi är renlevnadsmänniskor, Stella. Det här är min enda synd” förklarade Lina med överdrivet tonfall. ”Nästan. Det och choklad och vin för ofta och så ids jag aldrig stretcha tillräckligt efter jag har tränat trots att jag är PT och tjatar om det jämt och jag är skitlat vad gäller städning hemma så jag låter gladeligen Max göra allt det och skyller på att jag har ont i huvudet. Plus en släng av det vanliga med avundsjuka på folk som oförtjänt råkar ha saker jag vill ha. Men annars är jag heeelt ren. Du då, älsklingssvåger?” Hon såg på Johan. ”Vad har du för synder? Förutom att du röker en cigarett med mig en gång i kvartalet.”
”Uh uh” sa han oroligt.
”Och förutom att du vet exakt hur du ska koppla på det där snygga leendet, ögonen, tonfallet och charmen och utnyttjar det skamlöst för att få folk att göra precis som du vill” fortsatte Lina med glimten i ögat. ”Vad mer är du skyldig till?”
Johan började se besvärad ut. ”Lina, snälla, måste vi börja med det här nu igen?”
”Jo, låt oss börja med det här nu igen” sa Stella nyfiket till Lina. ”Det här lät spännande.”
Lina fnissade. ”Visst är det? Men du har ju garanterat märkt det vid det här laget. Du har ju umgåtts med honom i mer än ett par minuter? Det jag menar är att när han går in för det så kan Johan charma vem som helst till vad som helst. Han har den här egenskapen att man blir glad av att göra honom glad. Man vill att han ska tycka om en, och man blir smickrad när han gör det. Så då ställer man upp på vad han nu ber om. Komma hit och äta middag till exempel fast jag från början såg fram emot en stilla hemmakväll på soffan med en rom-com. Du förstår vad jag menar? Jag märker knappt hur det går till men inte ligger jag hemma på soffan nu, eller hur? Det är typiskt Johan.”
”Ja!” Stella log. ”Du vet, när jag träffade honom på Kvantum, förra veckan? Jag var verkligen noll sugen på fest, jag kände mig bara sur och trött och inte upplagd för något sånt, men vad händer? Det tar mindre än tre minuter så har jag tackat ja till hans fest, trots att det är första gången vi ses på evigheter och att vi egentligen inte ens känner varandra så väl från början.”
”Bra exempel” utbrast Lina. ”Johan, ser du nu att jag har en poäng i det här?”
Han stönade till svar. ”Kan vi byta ämne, på riktigt? Varenda gång du tar upp det låter det som att jag är någon slags psykopat som utnyttjar människor och saknar empati och Gud vet vad. Och dessutom överdriver du som fasen.”
”Jag vet inte det jag, sweetie.” Lina log gulligt mot honom. ”Men det är fel att kalla det för en synd, det tar jag tillbaka. Jag tycker bara det är fascinerande. Och det är ju en väldigt bra egenskap i yrkeslivet att kunna läsa av folk så. Om man nu till exempel jobbar på, vad ska vi ta, en bank kanske, och ska sälja saker. Då måste det vara rätt värdefullt. Och det är bra om man vill få trevligt bord på en restaurang, eller byta platser i flyget. Man ska alltid skicka fram Johan i de lägena. Speciellt nu efter olyckan får då vill folk säga nej ännu mindre. Och jag lovar att han inte har några som helst psykopat-tendenser.” Nu såg hon på Stella. ”Men det har du garanterat märkt det med. Han är en av de snällaste jag vet och så kan han...”
”Lina, seriöst, nu går jag och diskar och kommer tillbaka när du är klar” avbröt Johan. ”Inga fler hammocktjejer, inga påhittade egenskaper, ingenting, jag vägrar.”
Lina och Stella såg på varandra och började fnittra.
”Får jag säga en kort kort sak bara?” sa Stella. ”Jag tror att det är det icke-perfekta som är en del av det, rent allmänt och inte bara specifikt om Johan nu, med eller utan olycka. Om man träffar på någon som ser helt perfekt ut så blir man ofta reserverad och blyg. Man jämför med sig själv, och man förlorar, alltid. Men om det är någon som är snygg men har någon lagom synlig defekt, ärr kanske eller en läspning, så blir det en mer vinnande kombination. Då blir man inte lika självmedveten eller osäker och tänker på sina egna brister, och då är det mycket lättare att falla för hela paketet. Eller hur? Men vi kan prata om vädret nu för all del. Duger det som samtalsämne?”
”Inte än” sa Lina ivrigt. ”Om du tänker på Patricia, hon har inte kopplat det där fullt ut så hon funkar bäst på killar som blir förhäxade av hennes utseende. Hon kan inte charma sig till någon ny plats av en kvinnlig flygvärdinna för hon har inte fattat vad hon behöver göra för kvinnor. Det kommer säkert med åren. Och jag menar inte alls att jag inte gillar Patricia nu, så du behöver inte gå i försvar, Johan. Jag säger bara att på ett sätt är ni väldigt lika, men på ett annat inte alls.”
Johan hann inte ens börja formulera ihop något försvar som han såg ut att vara på väg att göra innan Max kom in på gården och triumferande hojtade ”aha!! Nu tog jag er!”
”Åååh nej.” Lina suckade trött och fimpade överdrivet tydligt sin cigarett. ”Säg hej till två dagars pikar och föreläsningar.”
Max kom fram till dem med raska steg. ”Varför måste ni alltid? Va? Lina, hur knäpp är man om man börjar röka när man är vuxen?”
”Hej älskling” sa hon ljuvt och proppade in en stor jordgubbe i munnen på honom. ”Gick det bra med spisarna?”
”Hej älskling” fnös Max när han tvångstuggat klart. ”Så lätt blir det inte att...”
Johan sköt fram salladsskålen till honom. ”Sätt dig ner och koppla av, Max. Vi sparade mat till dig för vi tänkte att du kommer att vara hungrig efter allt slit. Så får du jordgubbar sen. Det finns vaniljyoghurt också. Eller glass. Ät så mycket du vill.”
”Tror ni att jag är fem år?” sa Max men började ändå skyffla i sig allt det som var kvar av salladen medan Lina och Johan växlade en snabb blick över bordet.
En tom salladsskål och ett stort antal jordgubbar senare slängde Max upp Lina över axeln, under hennes högljudda protesterande och skrattande, och tackade för ”mat och cigg och allt”. ”Och nu bär det hemåt på avgiftning för dig, älskling.”

Stella kände nervositeten komma tillbaka så fort de försvunnit runt knuten och det bara var hon och Johan kvar. På allvar nu.
”Ska vi ta in det här, va?” Hon reste sig och började stapla ihop deras tallrikar och glas, bar in det till köket. Johan kom efter med mer saker.
”Lägg dig på soffan om du vill” sa han när hon råkade gäspa stort under andra vändan. ”Jag fixar resten. Vill du ha te?”
”Ska du ha? Annars inte.”
”Jag kan lätt offra mig.”
Stella drog av sig skorna och sträckte ut sig på soffan, kände hur trött hon var, i kroppen och i huvudet. ”Det känns som att klockan är halv två och inte bara halv tio. Den här dagen har varit så innehållsrik. För innehållsrik.”
”Och inte blev det bättre när din stalker dök upp mitt i allt och skapade massa drama och förstörde semesterplanen” sa Johan och kom ut till vardagsrummet. ”Din stackare.”
”Var inte du uppgraderad till choklad och räddnings-riddare?”
”En stund förra veckan, kanske, när allt var frid och fröjd. Men jag är hellre det än stalker.” Han log lite skyggt mot henne och hon klappade bredvid sig på soffan.
”Skit i det där teet. Kom.”
Han flyttade över till soffan och lade armen om henne så att hon kunde krypa upp mot hans famn.
”Jag har faktiskt en slags förklaring” började hon. ”Även om det inte verkar som det så hade jag en tanke med inkognito-planen.”
Johan gjorde en avvärjande gest med handen. ”Det behövs inte. Jag tror jag fattar, Stella. Och nu menar jag inte samma skitsura ”jag fattar” som i eftermiddags. Jag kände mig så djäkla dum själv också, efter tio minuter när jag hade funderat lite. Jag kan skylla på att jag har blivit lomhörd på gamla dagar eller att jag är ringrostig som tusan på det här, men jag skulle ha lyssnat mycket mer. Mycket mer.”
”Och jag skulle ha berättat mycket mer. Jag ville få till något smart och sen klantade jag till allt ändå. Berättar inte saker, undanhåller sanningar, slänger ur mig att jag ska ha barn, allt bara, poff.” Hon suckade. ”Och jag vet att jag minst av allt betett mig som någon blivande brud, men det jag var ute efter var något som skulle få oss att... du vet, kunna ringa, och att det skulle inte kännas jobbigt eller fel.”
”Hur ligger vi till på det nu?”
”Risigt, tror jag.” Stella såg försiktigt på honom. ”Jag vill att du ska ringa mig, det är sant, men samtidigt är det jag som sitter med allt det här, så jag fattar att det inte är självklart. Jag vill verkligen inte att du ska känna dig dum eller utnyttjad eller något. Men det enda jag vet om nästa vecka när jag är tillbaka i Stockholm är att jag måste få tag i en familjeterapeut och en barnmorska. Och jag har inte en aning om vad du och jag skulle prata om för att hålla allt okrångligt. Vädret kanske, i värsta fall. Tråkigt småprat. Men jag vill att du ska ringa, jag vet det. Också.”
”Du visste inte att du var med barn när du kom upp hit?”
”Jag gjorde testet i torsdags, på kvällen, där efter du hade ringt.”
”Hur känns det?”
”Fortfarande helt abstrakt. Och helt märkligt. Jag trodde aldrig vi skulle få barn under såna här omständigheter. Men det är ju... Otroligt att jag är det.”
Johan var tyst ett tag. ”Det är säkert bra med familjeterapi. Ett par kompisar till mig gick hos en sån, en fem sex gånger. Det var också en otrohetsgrej, han var med en annan tjej när han var på en resa. Och dom redde ut det. Så ni kan säkert..”
”Du” avbröt hon lågt mot hans bröstkorg och han tystnade. Stella blundade.
En otrohet, just en sån på en resa till exempel, eller en konferens, det var vad alla tog för givet att det var. Något snabbt och alkoholrelaterat, och något som inte betydde något. Sånt man kunde komma över. Det var ingen som gissade på ett par månaders förhållande, efter hur många månaders flirtande och förspel med en tjej, som man sen fortsatte träffa varje dag, på jobbet. Och hade tagit bilder på. Sånt var det ingen som tog för givet att man jobbade så hårt för, stannade kvar för. ”Jag måste hem snart.”
”Två minuter till bara.” Johan höll om henne ännu lite hårdare och hon slappnade av och sjönk in i armarna runt sig, njöt av att kunna dra in hans doft från tröjan med vartenda andetag. ”Det var bra att du kom.”
”Mmm. Det var bra att du inte körde iväg mig.”
De satt alldeles stilla. Hans armar runt henne, hennes huvud mot hans bröstkorg. Två minuter blev fyra och sen sju och sen elva innan någon av dem rörde på sig.
”Vad vill du göra nu? Hur?” Stella satte sig upp.
”Tror du att du ska handla godis någonstans i veckan? Jag kanske kan fortsätta min tradition att råka förfölja dig medan du är kvar här iallafall.”
”Ska du träna där på sjukgymnastiken imorgon?”
”Vet inte. Kanske?”
”Om du vill kan du komma och äta lunch efteråt. Eller före. Vid tolv-snåret?”
”Jag får se.” Johan sträckte på sig. Tittade på teven som var av och inte visade något. ”Kanske.”
”Eller kanske inte?” Stella ville ha tag i hans blick igen men han mötte inte henne.
”Jag vet inte, Stella. Måste du ha svar direkt? Jag vet inte om jag ska träna ens med tanke på kvällens rock and roll-utsvävningar. En halv flaska vin och en cigarett.” Han smålog ner i knäet. ”Jag kanske är helt utslagen imorgon.”
”Jag tänkte mer på om det här var sista gången vi sågs.”
Nu såg han upp på henne, och sträckte ut handen så att den rörde vid hennes kind. ”Men, nej. Det hoppas jag inte.”
”Tur.”
”Ja. Tur.” Han fortsatte att se på henne och hon lutade huvudet mot hans hand, följde den i rörelsen, och han stannade och höll kvar sin hand och hon höll hans blick. Som Lina hade sagt; de där ögonen, leendet, tonfallet och charmen. Eller som nu, de där ögonen som inte alls glittrade, leendet som inte låg på lut, rösten som inte var ljus eller glad, och charmen som var helt undanpackad. En Johan Falkman som såg trött, uppgiven och lite osäker ut. En Johan Falkman med vinfärgad tunga, och blank hy efter solen mot väggen, och inte ens någon snygg t-shirt den här gången, och ett par ben som var en alldeles för stor defekt för att kunna kallas lagom och spännande.
Vet du hur mycket jag gillar dig, tänkte hon. Vet du hur mycket jag vill att du ska gilla mig? Trots all smart skit jag häver ur mig, och alla djävla brasklappar, det är det jag vill, jag vill att du ska gilla mig.
Sättet han såg på henne förändrades och hon kände direkt samma i sin kropp, hur hon blev blixthet, medveten om alla ställen där de nuddade vid varandra. Hennes knän mot hans lår, hans axlar vid hennes arm uppe på ryggstödet. Hur hennes hand inte stoppade hans andra när den kom upp till hennes ansikte, ramade in det nu, hur varma de var, och hur han höll om henne och drog in henne närmare sig och hennes händer fick smeka över håret kinderna munnen halsen på honom precis som hon ville och han blundade och bet sig i läppen och höll om henne.
Någonstans fastnade de i varandras blickar igen, och Johans grepp om henne släpptes efter. ”Nej” sa hon lågt, borrade in sig mot hans hals igen.
”Jo.” Hans händer fick fast i hennes, höll ner dom längs sidorna. ”Vänta.” Han såg på henne, lugnade ner, och ner. ”Vänta.” Släppte henne helt och lutade sig tillbaka i soffan, med passiva händer, väntade ut henne. En blick som sa ”vill du det här? säkert?”.
Hon kunde resa sig och gå nu. Det var fortfarande okej. Det hade hänt för mycket, men inga kyssar eller slickningar eller bit, inget fullfjädrat sex, bara lite kramar och hångel. Han skulle inte ringa längre, men hon kunde åka tillbaka till Stockholm och glida in i sitt riktiga liv utan större problem. Om hon bekände det här för någon, Cissi, skulle hon säkert få höra något tröstande i stil med ”men så farligt var väl inte det, va?”. Nej, var det det?
Eller också hade det blivit för sent för länge sen, redan förra söndagen, när han bjöd henne på middag och hon inte sa. Eller när hon började vakna på morgonen och tänka ”Johan!” och det kunde hon inte ens sätta en tidpunkt på. Eller när hon började drömma om honom på nätterna, exakt de här händerna och exakt den här doften. De behövde inte göra något mer, det var redan för sent. Men hon kunde gå nu om hon ville. Tacka för kaffet. Ta bilen och köra hem, ringa Markus och berätta hur fina blommorna var. Springa på Ormberget, träffa Anna-Karin, inte handla godis på hela veckan. Åka hem till Stockholm. Ringa de där samtalen. Kalla in all hjälp som gick att få.
Hon böjde sig fram och kysste honom.

Efter ett tag var det någon som sa ”kan vi flytta oss till sängen?” och ännu senare ”går det här bra? det gör inte ont?” och någon svarade ”nej, det är precis som vanligt.. fast väldigt mycket bättre just nu”.
Det blev rushigt och stressat, som att de bara hade några få, ovissa minuter på sig och inte en sekund längre. Tänder som slog i varandra, kläder som bara halvt revs av, haka krockade med näsa, en behå som inte hyskades upp utan bara sköts upp, osmidiga och klumpiga rörelser. När som helst kunde någon ångra sig och säga ”vänta, vänta” eller ”stopp, vi kan inte”, så det gällde att passa på. Men ingen sa det.
”Åh Gud.”
De föll isär, svettiga och andfådda, när de var klara. ”Shit, Johan.” Stella rullade över på rygg, andades ut, hittade hans hand som hon höll om. ”Det där var verkligen...”
”Är du törstig?” avbröt han abrupt och drog åt sig handen. ”Jag hämtar.” Upp med brallorna och gylfen, ner i stolen, så snabbt att hon knappt hann reagera. ”Vatten? Eller något annat, apelsinjuice?” frågade han på väg ut ur rummet med ryggen mot henne.
”Eh... Vilket som.”
Det dröjde. Det hade blivit tyst från köket, minuterna på klockradion tickade iväg men han kom inte tillbaka. Till slut gjorde hon som han, drog upp trosorna, ordnade till linnet, gick ut i köket.
Juicen i tillbringare och den stod på en bricka med två glas. Fint och färdigt. Men Johan satt vid bordet och läste en tidning, och han var inte på väg tillbaka ut till henne. ”Åh, förlåt. Jag kommer.” Han tittade upp när hon kom in där.
”Vad gör du?”
”Nej, inget.” Han log mot henne, ett artigt leende. ”Jag kommer nu.”
Han såg stel och besvärad ut, han lät konstig, och Stella kände sig med ens generad och för naken i sitt linne och sina trosor. Tjock, cellulitig, ful, fel. Otrogen och hemsk. Varför gjorde vi det här? Han ville ju inte ha henne där. Han kanske inte velat det här från början, överhuvudtaget.
”Det är ingen stress.” Hon vände på klacken och gick in i sovrummet igen, hittade jeanskjolen vid fotändan av sängen, väskan som låg på vardagsrumsbordet, sandalerna nedanför soffan, på med dem. Johan satt kvar i köket hela tiden.
”Så.”
”Går..” Han fick harkla sig. ”Går du nu?”
”Japp.” En kort blick på honom först när hon stod med handen på altandörrshandtaget. ”Vi hörs.”
Han nickade, en gång. ”Ja. Hej då.” Samma stela röst.